Ligger i sängen, sminkad och klar, men måste ju sammanfatta året innan jag far i väg på nyårskalas. Snor listan från förra året, som ursprungligen kommer från niotillfem-Sandra Beijer.
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut?
– Roadtrippade Österlen fram, hyrde hus på Gotland, spenderade ungefär halva sommaren i hängmattan och kände ett barn växa och sparka i mig.
Vilka länder besökte du?
– USA. Sedan har jag haft så mycket miljöångest att jag stannat hemma.
Vad var din största framgång 2014?
– Släppte boken Vintagefrisyrer, Vintageparty lanserades i USA, bubblade fram en rad projekt som fortfarande är hemliga och så fick jag fasta uppdrag för ett par tidningar.
Bästa köpet?
– En barnvagn för 500 spänn och mina hängselbyxor (som jag förvisso fick av John, men vad fasen. Bra köp var det).
Gjorde någonting dig riktigt glad?
– Det tidiga ultraljudet som vi gjorde i vecka 14. Jag var fullkomligt livrädd för att alla förväntningar skulle gå i krasch och att jag skulle känna mig dum som hade hoppats. Vi försökte hålla känslorna avtrubbade och när hjärtslagen dunkade på som en galopperande häst på bebisen därinne så fullkomligt sprutade tårarna på mig. Tittade på John, och där var det samma visa.
Och ledsen?
– All främlingsfientlighet som har kommit upp till ytan gör mig så ini vassen ledsen. I min värld hjälps en åt att göra samhället bättre för alla. ALLA.
På det personliga planer levde jag hela vintern och våren snabbt för att slippa tänka, hade tunnelseende och var fullkomligt livrädd för att stanna upp. Brist på perspektiv, nötande stress, någon inflammerad vänskapsrelation som jag inte visste hur jag skulle läka och höga krav på mig själv – omöjliga att uppnå – gjorde min tillvaro ganska fragil. Och dålig. Hur jag än vred och vände så räckte jag inte till.
För någon. Minst mig själv.
Jag hade svårt att solla bland all information. Bland vänners förväntningar (och vad som var förväntningar och krav), bland mina egna tankar och min egen vilja. Allt blev bara en stor hög.
Kvar var bara känslan av att kroppen min skavde. Inifrån och ut. Stundvis kunde jag inte vara jag, ville inte vara jag och var heller inte jag.
Vill helst se det första halvåret av 2014 som en rörig parentes för något som skulle bli så mycket bättre. En återvunnen självrespekt, ett nedtaggat jobbtempo, perspektiv och strävan efter att vara nöjd. Oavsett. Stanna upp … och vara nöjd. Trots att jag inte presterat ett dugg, utan bara varit … jag.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014?
– Det måste bli den otippade “Violetta” Med Ray Adams, som jag lyssnade på i ett kör i våras.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
– Ledsnare, fast det har nog inte märkts avsevärt. Men ni vet en gnagande känsla har funnits där. Det där snabba livet i våras, när jag knappt var ledig en sekund, gjorde att jag osållat sög åt mig ord om hur en jag bör vara, hur jag skulle ha agerat, hur jag borde gjort, hur jag skulle ha tänkt, så har jag kommit till punkten där det får … vara. Med lugnare liv har jag fått perspektiv. Stannat upp, sållat och insett att alla de där sakerna bara är information att förhålla sig till. Inte nödvändigtvis något jag ska ta till mig.
Vi är vana att vi kan påverka våra liv och vår värld till den grad att vi kan skräddarsy vår omgivning och personerna i den, men vet ni vad? Det vill inte jag. Jag vill inte förändra någon, och framförallt inte mig själv. Och det tror jag egentligen ingen annan vill heller.
Jag är så här. Med konstig dialekt, högt skratt, bubblande idéer, brister och en totalshow på lut. Jag kommer aldrig bli en len människa som gör allt rätt i allas ögon. Tänker rätt, handlar perfekt, säger rätt saker. För då vore jag inte jag. Och inte särskilt mycket människa heller för den delen.
Har skalat bort de bekantskaper där jag ständigt är under recension och fokuserat på människor som jag mår bra av just nu. Som älskar mig för att jag är … jag. Oavsett. Och ingen annan. Tror jag har behövt det. Bomullen runt omkring mig, som kan läsa mig och förstå när jag säger något konstigt, gör något märkligt eller beter mig dumt.
Jag har blivit jag, sagt upp mig som kvinnlig förebild och sållat bland tråkiga, tillrättavisande kommentarer i kommentarsfältet (och sett det som information att förhålla sig till och inte nödvändigtvis något som jag ska suga åt mig av).
2014 har varit lärorikt. Och året då jag känt mig mer harmonisk skulle jag säga. Tillfreds med mig själv. Stark och säker.
Vad önskar du att du gjort mer?
– Tagit långa promenader i Vinterviken. Saknar dem.
Vad önskar du att du gjort mindre?
– Oroat mig.
Blev du kär i år?
– Flera gånger om.
Favoritprogram på TV?
– Om 2013 var året då TV:n åkte ut, så var 2014 då jag slukade ALLT med hull och hår. Mina 10 bästa TV-serier listar jag här. Men det är ju inte bara The Knicks och Maria Langs deckarserie som fastnat på linsen. En hel del annat också. Som ungefär ALLA dokumentärer om Andra Världskriget och … Paradise Hotel.
Bästa filmen?
– Fullkomligt älskade filmen “Her”.
Bästa boken du läste i år?
– Malde en hel del böcker i somras, men kan inte minnas någon särskilt minnesvärd. Så det får bli ”Nyckel” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Peppet på att serien ska bli film nästa år.
Bästa matupplevelsen?
– Det här blir det konstigaste inlägget ever. Men denna graviditet har återupplivat de mest märkliga av maträtter. Och eftersom det har varit det ENDA jag kunnat äta just då, så har det varit en befrielse. En matupplevelse. Fiskpinnar med citron har varit en hit. Liksom potatisgratäng (inget mer behövs). Pannkakor och stuvade makaroner. Men bäst? Äsch, det får bli alla Österlen-pizzor tror jag bestämt och hämt-dumplings från Beijing 8.
Något du önskade dig och fick?
– Ett liten centrifug-barn i min mage.
Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
– Fick frukost på sängen, gosade med katten Sockan, blev bjuden på lunch på Vintagefabriken och så käkade jag och John hämtmat från Beijing 8 på kvällen. Lugnaste födelsedagen i mannaminne.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
– Mer kattgos. Man behöver ALLTID mer kattgos.
Vad fick dig att må bra?
– Satsumas. Inget har räddat mig från illamående så många gånger.
Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
– Nä, 2015 får gärna komma och överraska mig. Hit me!
Vilken kändis var du mest sugen på?
– Lina Thomsgård. Tycker hon är så skarp att jag skulle vilja bo i hennes hjärna.
Vem saknade du?
– Min vän Åberg. Alltid.
De bästa nya människorna du träffade?
– Så pass osocial som jag varit 2014 har jag inte varit sedan jag själv var spädis. Det är ett som är klart. Så jag får återkomma nästa år tänker jag.
Högsta önskan just nu?
– Att den lilla bebisen inne i min mage är en skev, men frisk krabat. Och att hen vill stanna kvar där inne ett par veckor till, gärna till den 8 mars, då det är beräknat att hen ska komma. Och det är Internationella kvinnodagen.
Loading Likes...
Wow! Jag ryser (av välbehag såklart) när jag läser orden du skriver om att vara sig själv. Jag har själv gått igenom ett liknande år då jag ofta ifrågasatt vem jag är och hur jag borde vara. Jag har många gånger tvivlat på mig själv och försökt ändra på mig själv. Men det går ju liksom inte. Och egentligen vill jag inte heller.. för jag är ju Jag.
Jag ser fram emot ett 2015 där jag blir allt mer sann mot mig själv. Och slutar tvivla. Och jag ser fram emot att få följa dig, John och Cirkus Sundh på en massa äventyr. Stort lycka till och gott nytt år! ♥
Ja, men exakt.
Man kan inte bara suga åt sig, utan bör stå rakryggad och säga “jag är så här”. take it or leave it. Och många vill ju inte leavea, så är det ju.
Stor kram och hopp om att du fortsätter vara du.
Emma
Fint att få läsa om ditt 2014. Jag gillar att du skriver så ärligt! Heja dig! Nu peppar vi på 2015 och en leverans på kvinnodagen! Det vore ju finfint! Stort lycka till!