Förra lördagen bjöd jag in några kreativa fröknar på lussefika och inspirationsmöte! Jag hade preppat med anteckningsblock, lussebullar, kaffe, pepparkakor och julmust i massor.
Madeleine, som driver bloggen Bonjour Vintage, hade kommit upp till stan.
En samling vintagefröknar. Och så Volangen bakom kameran. Tillsammans traskade vi bort till Telefonplan som ligger ett stenkast från Midsommarkransen. Där vankades det nämligen vintagemässa. Little Vintage Lover Fair hade flyttat in i Midsommargården över helgen, radat upp klänningar, koffertar, väskor och stickade tröjor.
Ann, som driver den underbara butiken Tidens melodii Karlstad, var där. Lika snygg i håret som alltid, och lika många vackra klänningar som vanligt. Speciellt en … som jag inte riktigt kunde motstå …
Jag snurrande runt inne på Little Vintage Lover Fair hur länge som helst. Bläddrade bland kläderna, tog en fikapaus, träffade underbara vintagefröknar, kramades och fortsatte sedan att bläddra.
Vackra Mon Cherie-Linnea var där. Jag tycker att hon ska komma till Stockholm. Så det så. Apprå på Linnea så ska jag visa vidunderligt vackra bilder på henne. Kommer strax. Tills dess: Skepp å hoj!
Musikhjälpen är slut för i år.
Jason Diakité (Timbuktu) var rörd till tårar, svenska folket har aldrig varit mer engagerade och hela 23 miljoner kronor samlades in för att rädda barn i slumområden. En finare julklapp kan jag inte tänka mig just nu.
Blogghjälpen – som anordnades av Vintagefabriken (jag, Volang och Vintageprylar) för att engagera bloggvärlden i Musikhjälpen – drog in mellan 5 950 och 23 800 kronor.
Vilka hjältar vi är!
Vi hade som mål att samla in 100 bidragsgivande namn och kom upp i 119 stycken! Hurra! Vintagefabriken kommer under dagen att utse en av alla hjältar som vinner en fin present som vi har plockat ihop. Det ni!
Kurar hemma i dag tillsammans med artiklar, intervjuer och planering. På mitt fabulösa kontor. Alltså i mitt kök. Ljuva livet som frilansjournalist. Lyssnar på bästa Musikhjälpen och skriver så att jag får träningsvärk i fingrarna.
Nu är det dags för en kik i min kattelefonen igen. Ett stycke Instaweek kommer lastat – med rosettfrisyr, strömavbrott och en vintagemässa.
Om du även vill följa mig på Instagram, ja, då heter jag kort och gott emmasundh där. Numera kan man ju också följa mig via Instagram.com/emmasundh – så himla fiffigt!
Måndag. Temperaturen sjönk och det var rysligt kallt utanför täcket. När jag väl kom upp ur sängen festade jag till denna veckostart med en rosettfrisyr.
Jag satt hemma och jobbade hela långa måndagen. Tills radion tystande och lamporna slocknade. Strömavbrott. Story of my barndom. Jag tycker att det är hemskt mysigt med strömavbrott. För att inte tala om nyttigt – man inser snabbt hur beroende man är av just el. Tisdag. Jag hade feber och var hemma. Visade upp min fina plåtburk som ser ut som en radio. Där förvarar jag mina företagskvitton. Blir liksom lite roligare att bokföra om man får öppna denna burk varje gång. Tror jag ska lägga i några godisar också, så blir det ännu roligare.
Onsdag. Totalt snökaos och jag var dunderförkyld. Jag klippte ihop en liten film om snökaoset från sjuksängen. Torsdag. Mådde tusen gånger bättre och hoppade in och jobbade på Damernas Värld. Jag vikarierade för min vikarie. Det var rysligt roligt att jobba med min baby Damernas.se igen och träffa alla fina DV-kollegor.
På torsdagskvällen svidade jag om till feststass och trippade genom snön till Norstedts julfest tillsammans med mina kompanjoner Volang och Vintageprylar.
Fredag. Jobbade på Damernas Värld. På kvällen skulle jag på lajbans fest, men fick vända i dörren, för min förkylning sa bestämt nej. Lördag.Bonjourvintage, Vintageprylar, Volang och Silversagan kom över till mig på lussefika och spännande möte. Efter mötet gick vi till Little Vintage Lover Fair vid Telefonplan.
Söndag. Lataste dagen i världshistorien. Låg i sängen till halv ett, åt frukost i flera omgångar och tittade på “Hart of Dixie”. På kvällen visade jag upp massor av bilder från min och Johns lägenhet, och det var jag så klart tvungen att instagramma.
Traditionsenlig som jag är tänkte att vi skulle kika på hur förra veckan såg ut. Alla bilder kommer från mitt Instagram där du så klart också kan följa mig (heter emmasundh). Det är den lite mer kortfattade versionen av mig.
Så. Låt oss bläddra i en vecka i mitt liv …
Måndagen började med grapefrukts-frukost och vintage day off. Utsläppt hår och utan min sedvanliga eyeliner.
Det blev tisdag och jag traskade runt i mina vinröda skor, jobbade hemifrån med allehanda projekt och smidde planer. Onsdagen kom och två morgontrötta blondiner traskade hela vägen från Midsommarkransen till Kungsholmen för frukostmöte hemma hos Volang-Linda. Lollo i stor, rutig halsduk och jag i Johns keps.
Volang-Linda hade dukat upp till en underbar frukost med koppar i pastell, grapefrukt och fröbröd.
Tordagen gick i kattens tecken. Det gör visserligen varje dag i mitt liv, men särskilt den här torsdagen. Jag fick en ny katt till min Iphone och suktade efter den här postern. Jag förvandlas till 7 år när jag ser den. Jag älskar den.
Fredag och jag åt lunch med den eminenta journalisten Kristin Lundell. På lördagen gick jag på bio med John, Max och Erik. Vi såg Bond-filmen. Därefter barhoppade jag, Max och John runt på Söder till sena natta.
Söndagen spenderades inomhus med lemonad och min nya katt.
Med stora steg trippade jag och Vintageprylar hem till Volang i går morse för ett frukostmöte för att gå igenom vår bok Vinta. Vi är inne i sluttampen med arbetet med vår bok Vintageparty som kommer ut i mars. Allt material är lämnat, och nu ska alla sidor finslipas. Bilder som ska bytas, färger som ska justeras, rubriker som ska snärtas till, illustrationer som ska finslipas och darlings som ska dödas. Det är otroligt lyxigt att ha så mycket att säga till om, men gör också att vi sitter och pillar med varendaste sida ungefär hundra gånger.
Det här med att skriva bok är slitit värre, men det glömmer man lätt bort när man får jobba och ha ljuvliga frukostmöten med två av sina bästa kompisar. Ett kilo pepp varendaste gång.
Jag och Lojs ramlade in på Kungsholmen vid 9-snåret på morgonen, rakt in i ett pastelldukat kök med grapefrukt, bröd och blommiga koppar.
Morgonpeppad. Eller ja, kanske inte så pepp på att det just är morgon (jag är ju så extremt morgontrött), utan snarare, på själva mötet.
Volang-Lidna visade upp sin nya kalender. Jag är så avundsjuk. Önskade en sådan här i julklapp förra året, och detta året, men har sett att den är slut redan. Överallt. Buhuu.
Hur kan en vardag bli fel när man har den här i handväskan. Iphone-kalender – pyttsan! Nåväl. Jag får väl snickra ihop en egen kalender om det nu ska vara så svårt att få tag i den här …
Q: Vilken är din absoluta favoritårstid och varför?
Amelie A: Jag tycker om alla årstider. Eller så här, jag tycker alla årstider har sin charm. Älskar våren när fåglarna kommer, det luktar jord och knopprarna brister. Hänförs av sommarens ljumma nätter, den totala friheten och ljuva picknickar. Hösten tycker jag fasligt mycket om, för då är naturen så vacker och man myser in och startar en hel massa klubbar. Filmklubbar, middagsklubbar och pysselklubbar. Vintermyset kan jag liksom inte heller vara utan. Knaster under skorna, åka spark ute på landet och det där Kajsa Kavatiga, Astrid Lindgren-myset. Men om jag får välja bort en årstid så får det nog bli våren. Trots att våren är vacker och att jag tycker om den, så är jag lite vemodigt inställd till den vårchock som jag ofta drabbas av. Jag kläcks ut ur vinterbubblan och är som en dagslända som vill fånga livet varje sekund. Om jag får livskriser så inträffar de med högsta sannolikhet under våren. Nog för att de är viktiga och lärorika, men fasen så jobbiga. Så jag väljer bort våren, men behåller alla andra årstider …
Q: Om du – mot all förmodan – köper nya kläder. Var handlar du då?
Lill A: Hej Lill. Vilket vackert namn du har! Jag brukar handla mycket från allehanda nätshoppar. Etsy.com,Asos.com, Modcloth.com och Joythestore är några favoriter som jag återkommer till. Sedan är det klart att jag handlar på H&M, Monki och de andra rävarna ibland. Om du är på jakt efter nyproducerade kläder och accessoarer som andas 1950-talsmode är Maria Westerlind, Jumperfabriken coh Swedish hasbeens att föredra. Just nu har jag spanat in mig på en alldeles underbar sömmerska som eventuellt ska sy upp en klänning åt mig, i sann 1950-talsstil. Hoppas!
Ps. Den prickiga klänningen på bilden kommer från Joythestore.
Q: Hur många mobilskal har du egentligen?
Nyfiken A: Hahaha, ja, jag har ett par stycken. Några kaninier och en katt. Just nu har jag en vit kanin. Alltså ett skal med öron och svans. Hur klarade man sig utan öron på mobilen undrar jag?
Q: Varför slutade du på Damernas Värld och hur i h-vete vågade du bli frilansjournalist? Jag jobbar själv i mediabranschen och drömmer om att frilansa, men är rädd för den ekonomiska situationen. Jag vet att många på Bonnier tidskrifter fick erbjudande om avgångsvederlag. Fick du det och var det därför du slutade? Förstår om du inte vill svara, men är nyfiken. Kan du ta det lugnt med pengar på kontot? Hur är det att vara frilans och saknar du att ha ett fast jobb?
Anonym A: Det är mycket riktigt att anställda på Bonnier tidskrifter fick erbjudande om avgångsvederalag. Alltså: ett par löner in på kontot. Riktigt göttigt. Men på frågan om jag fick något avgångsvederlag så är svaret nej. Jag sökte, men fick inte. Om jag hade fått det hade jag kunnat ta det ganska lugnt (vilket jag visserligen betvivlar att jag gjort), men å andra sidan hade jag inte kunnat frilansa med samma frihet som jag kan nu.
Anledningen till att jag slutade på Damernas Värld var att jag fick erbjudande att komma till Leilas förlag, och eftersom jag har jobbat på Bonnier Tidskifter i sju år, så tänkte jag att det var dags att testa vingarna. Testa något annat. Något nytt. Kanske för att inse att jobbet på Damernas värld var det bästa jobbet man kunde tänka sig, kanske för att upptäcka nya sidor hos mig själv. Nya kompetenser.
Det var verkligen inget lätt beslut. Det ska gudarna veta. Jag trivdes så enormt bra på Damernas Värld. Både med mina underbara kollegor och min härliga, humoristiska och kunniga chef, Martina Bonnier. Så det var svårt. Jag började till och med gråta när jag sa upp mig. Tänka sig va. Tårarna rann hejdlöst, eyelinern ramlade ner några meter och där satt jag – i fåtöljen inne på Martinas kontor – snörvlande med fingrarna som misslyckad tårfördämning. Jag brukar inte vara särskilt gråtmild ska tilläggas.
Sedan började jag jobba på Leilas. I samma veva började det hektiska slutarbetet med boken Vintageparty. Jag insåg ganska snabbt att jag var tvungen att välja väg, för min tid gick inte ihop. Att börja nytt jobb kan ju bara krävande nog, och nu hade jag en bok på mina axlar också.
Jag valde mig själv och min bok. Jag hade nog aldrig valt att bli frilans bara så där. Det hade jag nog inte vågat. Men nu var jag liksom så illa tvungen, eftersom det var det snällaste mot mig själv just då. Tiden räckte inte till för båda jobben. Det var ohållbart att jobba dygnet runt som jag hade gjort så länge. Det var en sak när jag jag jobbade på DV, det jobbet skulle jag kunna gjort i sömnen. Inte för att det var lätt, för det ska gudarna veta att det absolut inte var, utan för att jag hade sådant otrolig rutin. Jag levt tidnings- och webbproduktion i flera år.
Nu har jag kastat mig ut i något ovisst. Spännande, extremt läskigt … och fattigt. Som den obotliga optimist jag är så tror jag att det är bra för mig. Att utmana mig själv och även uppskatta de kronor jag har. Känna den där pirrande kvävt-glädje-skrik som bubblar upp när jag har lyckats sälja in ett jobb till en tidning. Det där pirrande bubblet har jag nog inte känt lika starkt sedan DN På stan tipsade om min Skevblogg 2005 eller när jag fick min första text publicerad några månader därefter. Tror även att det var viktigt för mig att välja en väg. Aktivt välja en väg. För om sanningen ska fram så har jag inte sökt ett jobb sedan 2005, utan blivit headhuntad till alla jobb jag haft. Det är klart att det är världens lyx att många tycker att jag är grym på det jag gör, men känslan av att “glida med” har varit något jag har funderat mycket på. Ofta i samband med tankar som: Vad vill jag? Vad skulle jag göra om jag fick göra precis vad jag vill? Vad skulle jag göra om jag hade mer tid? Hur skulle det påverka mig och hur skulle jag vara som människa?
En annan sak som spelade in i frilansbeslutet var att varenda kotte i min närhet peppade mig att bli frilans. Den enda som tvivlade på mig – det var jag.
Nu blev det dags att bevisa att jag minsann kan. Inte för någon annan, utan för mig själv. För hur bra jag än är, hur många utmärkelser jag än får, hur mycket pepp som kollegor och vänner strösslar över mig, hur fina ni bloggläsare än är, så kan jag liksom inte ta in det.
För det finns ingen som har så höga krav på mig, ingen som är så kritisk mot mig och pressar mig så hårt – som jag.
Jag tvivlar enormt mycket på mig själv. Och så kan vi ju inte ha det.
Frilanslivet passar nog mig ganska bra just nu. Jag utmanar mig själv varje dag. Som den trygghetssökande människa jag är har jag lite svårt att sova på grund av viss pengastress, men jag tror någonstans att även det är bra för mig. Lära mig att ta det lite mer piano. Bli lite mer cool. Ta dagen som den kommer. Lära mig landa i mig själv och min styrka. Lära mig att INTE jobba dygnet runt. Lära mig att lägga mig ner på soffan, inte göra någonting, och känna att “fan vad jag är bra”. Det är en utmaning.
Just nu närmar jag mig slutet av jobbet med boken, vardagen börjar sakta men säkert ta sin naturliga form och jag börjar landa efter det senaste halvårets tokjobb.
Jag börjar få tid. När jag tänker efter så är jag hemskt nöjd med tillvaron. Skralt i kassan, men hemskt nöjd.
På frågan om jag saknar ett fast jobb, så är svaret både ja och nej. Skulle rätt företag eller tidning höra av sig och erbjuda mig ett förtjusande, fast jobb, så skulle jag nog inte tacka nej. För jag gillar ju så att jobba med andra människor, hugga tag i projekt och utveckla varumärken. Men som sagt, just nu är jag hemskt nöjd som det är.
Q: Kan du inte berätta om hur du fixar ditt hår så fint? Gärna tips på vilka produkter du använder! Tack för din glädjespridare till blogg som lyser upp mitt mörka Norrland varje dag.
Kram!
Ingrid A: Nämen tänk att få vara en glädjesprida, vilken ära! Jo serru, jag använder en rad produkter till mitt hår. Eftersom mitt hår tenderar att bli gult (inte en fin färg på mig kan jag lova), tvättar jag håret med någon form av silverschampoo. Två favoriter är Björn Axèns shampoo cool silver och L’Oréal Silver Shampoo. Jag använder silverschampoo vid varje tvätt. Därefter applicerar jag alltid en inpackning. Min absoluta favorit är Revlon Nutri Color Creme 1002 White Platinum. Om jag inte använder inpackning blir mitt hår torrt och trassligt. När jag är färdigtvagad torkar jag håret med en handduk så att det slutar att droppa. I handdukstorkat hår applicerar jag sedan hårolja, närmare bestämt Moroccan oil, och en ärta av värmeskydd. Sedan torkar jag håret med min superduper-hårtork från OBH Nordica Björn Axén (Tools 5195) och borstar igenom det med en mjuk hårborste.
Q: Du har ju jämt så urtjusig frisyr! Hur sjuttsingen gör du dina krullor( eller vad man ska kalla dem), jag får inte till det. Tack för en finfin blogg med massor av inspiration, och lycka till med frilansningen!
Linnea A: Tacklilitack! Nästa vecka ska jag spela in ett litet klipp hur jag fixar mitt hår, så håll utkik!
Q: Hej söta Emma:) Jag blev Såå nyfiken, rättare sagt, ännumer nyfiken på er bok! Har ni något datum för när den släpps? Den ska garanterat stå i min bokhylla i varje fall:) tack för att du verkar så himlans go och för din inspirerande blogg:)
Ida A: Du anar inte hur fantastiskt glad jag blir! För den fina komplimangen – men framför allt: För att du är pepp på boken! Bubbelskrik! Boken Vintageparty, som jag skriver och stylar tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo släpps i mars 2013. Inom kort kommer du kunna förbeställa boken via bloggen. Ska bli superduper-spännande!
Q: Hej Emma! Jag vet att många bloggarna kanske ogillar den här frågan och svarar något i stil med “bra” men bara för att jag är otroligt nyfiken så tänkte jag fråga hur mycket pengar du tjänar på bloggen?
R A: Jag har fått flera erbjudanden om att flytta min blogg mot betalning. Några skambud, och några riktigt bra. Men det har inte känts rätt, så jag har valt att starta upp den egna portalen emmasundh.com. Kontantan av detta (och att bloggen bara funnits här en månad) är att jag i skrivande stund inte tjänar ett korvöre på bloggen. Men jag har en plan … var så säker.
Dags för måndags-nostalgi igen. Titta tillbaka på förra veckan och se hur den såg ut genom min Iphone-lins och Instagram-flöde.
Om du vill följa mig på Instagram så heter jag kort och gott emmasundh.
Måndagen började med långpromenad och caféjobbande på Mellqvist kaffebar. Det är mitt nya nu när jag är frilansjournalist.
Måndag gick snabbt över i tisdag. Jag lanserade emmasundh.com, instagrammade mina trocadero-flaskor i köket och visade upp omslaget på kommande boken Vintageparty! Fick så himla många fina kommentarer bode genom bloggen emmasundh.com, instagram och Facebook (där du också kan följa mig).
På tisdagskvällen kammade jag håret och klickade en bild i min badrumsspegel. Jag skulle nämligen på dejt med min kära vän Vapnet. Äntligen! Det var underbart att få träffa henne. Tyvärr lyckades jag inte haffa henne på bild. Jag var helt enkelt för inne i vårt samtal. När onsdagen kom tog jag en långpromenad till Kungsholmen, där jag skulle ha frukostmöte med Volang-Linda,Vintageprylar-Lollo och Silversagai Volangens nya lägenhet. Där hittade jag ett helt fantastiskt roligt och fint nummer av Damernas Värld.Älskar verkligen gamla tidningar, särskilt Damernas Värld, eftersom det är en tidning som ligger mig så varmt om hjärtat. Framförallt de som jobbar där just nu. Sakn på er!
Volang-Linda bjöd på smarrig frukost i blomkoppar, medan vi bollade idéer på nya böcker och nya projekt. Under hela frukosten satt jag och suktade efter Lindas underbara kalender från Frankie magazine. Love, love, love it!
Torsdagen såg ut så här. Hemmajobb, planerande och fixande. På fredagen damp boken om Pärlans konfektyrner i brevinkastet.
På eftermiddag blev jag upphämtad utanför min port i Midsommarkransen av min vän Fatima. Sedan körde vi upp till Uppsala för en liten miniweekend. Jag och några av mina vänner brukar åka på en miniweekend varje höst, inget fancy pancy, utan bara pyjamashäng, middagar och häng med varm choklad med mashmallow. Första året åkte vi hem till mina föräldrar i Värmland, andra året åkte vi till Fridas pappas sommarställe och nu till Lisas pojkväns föräldrarhem. Detta år höll det knappt på att bli någon weekend, för alla har haft en helt galet körig höst, men Lisa styrde upp i sista sekund.
Vårt primära mål med helgen var att skämma bort Frida som fyllt år. Hon fick den här weekenden av oss i 30-årspresent. Vi bjöd henne på vintagefynd, kläder, crêpes (hennes bästa) och så fin middag.
Jag är helt slut för vi har pratat konstant från fredag till söndag. Om allt mellan himmel och jord.
På söndagen åt vi finfrukost, fortsatte prata, vinkade adjö till Uppsala och begav oss tillbaka till Stockholm.
Jag valde denna pärla dagen till ära, så att gästerna skulle få riktigt mycket vintagefeeling. En grönblå klänning som jag köpt på Beyond retro för ett år sedan eller mer. Sitter som ett smäck.
Förra veckan fick jag, Volang-Lindaoch Vintageprylar-Lollo äran att anordna en mingelfest på vårt förlag Norstedts, med anledning av att deras vårkatalog släpptes. Vår bok, “Vintageparty”, presenterades så det föll sig himla bra att just vi fick bjuda in till vår vintagevärld.
Vi fick helt fria händer, och när vi får fria händer, ja, då tenderar vi att balla ur …
Taxin rullade in på Riddarholmen runt halv åtta på morgonen, fullpackad med kartonger och väskor.
Här är jag utanför Norstedts. Redo att börja partypimpa.
Mina vapendragare Volang-Linda och vintageprylar-Lollo.
Tillsammans byggde vi upp en vintagevärld av loppisfynd, mat och pyssel, efter olika teman, lite så som vår bok kommer att vara. Ett bord var tivoliinspirerat med ränder och popcorn.
Där låg också choklad, som var specialgjord för denna fest. Vi hade nämligen gjort fina goodiebags till alla gäster, och i den låg chokladkakor med egendesignat omslag, prytt med typsnittet som vi har på vår bok, “Vintageparty”. Om ni undrar varför jag uppdaterade bloggen dåligt i förra veckan, så berodde det alltså på att jag satt och formgav ett hav med olika saker på kvällar och nätter …
I goodiebagen låg även hemmagjord hallonsylt som Lollo hade gjort.
Vad är en fest utan Strindberg? Nja, det vetta katten, men med fick han vara i alla fall. I form av en titt-ut-vägg. Där kunde gästerna sticka ut sin fejja, bli förevigad med en polaroidkamera och få sitt alldeles egna bokomslag …
Vintageprylar instagrammar järnet.
Vi bjöd på poppiga lemonaddrinkar, tilltugg och så blev vi intervjuade av vår underbara förläggare Susanna.
Innan alla gäster gick hem fick de en specialdesignad Norstedts-tatuering, som de kunde gnugga på armen och minnas vår vintagevärld. De behöver emellertid inte minnas så hemskt länge, för i mars 2013 kommer vår fantastiskt fina bok ut. Jag hoppas innerligt att ni kommer att gilla den lika mycket som vi gör.