För precis ett år sedan, i november 2012, traskade jag kullerstensgator fram på Riddarholmen.

Jag bar på tunga bokmanus i konjaksbrun vintageväska och hade precis börjat frilansa som journalist och stylist. Tänka sig va? Att ett år har gått. Och jag som trodde att jag aldrig skulle våga ta steget, lämna en fast anställning som journalist på en av Sveriges största tidningar, våga starta eget och kasta mig ut i något totalt okänt och skitläskigt. Tja, jag överlevde ju uppenbarligen.

Avnjöt frukostmöten med storslagna framtidsplaner hemma med hos Volang-Linda.

Drack kaffe, läste bokkorrektur och funderade på hur det skulle vara att ha ett eget frilanskontor. Kanske med en vintagebutik? Men det var mest drömmar. Trodde vi då.

Skrev artiklar på löpande band från mitt kök och färgade novembermörkret i nejlikorosa.

Startade upp Emmasvintage.se (min alldeles egna portal) och det första jag gjorde vara att lägga upp min Paris-guide. Så klart. Som när man flyttar in i en ny lägenhet och det första man inreder med är sin absoluta favoritpinal. I mitt fall är det alltid min vinröda Emma-fåtölj som placeras ut.

En alldeles vanlig tråkdag fick världens finaste present av John: en 1950-talsklänning från min favoritbutik, Lyckliga gatan i Midsommarkransen.

Den finaste klänning jag sett. Av den finaste snubbe jag mött.

John köpte biostolar på Blocket och jag ramade in min Damernas Värld-poster. Ett minne från min gamla arbetsplats.

Jag och några av mina vänner, Fatima och Lollo bland andra, åkte i väg på en höstweekend i Uppsala.

Rände här stup i kvarten.

Tillsammans med Louise (och Volang-Linda så klart).

Mellan alla frilansuppdrag gick jag Kransen-gatorna fram och insåg att jag trivdes ganska bra med att jobba i dessa gamla kvarter …

Ja, och så här såg det ut. Mitt lilla spartanska hemmakontor.

Jag, som alltid drömt om att ha en egen mugg på jobbet, köpte mig den finaste och stoltaste kaffemugg jag sett till mitt kökskontor.

Jag blev fotograferad för tidningen Älskade hem. Av alla inredningsjobb som har gjorts i mitt och Johns hem tycker jag bäst om det här faktiskt. Du kan se delar av det här: Hemma hos mig!
Jag känner knappt igen mitt vardagsrum på bilderna, så här ett år senare. Det har hänt så mycket därinne det senaste året och jag har ju inte visat ett dyft av förvandlingen. Men snart mina vänner, snart ska jag visa er!

Jag och John hälsade på svärföräldrar i Skellefteå, gick på museum och jag tog en ball bild på min älskade.

I Skellefteå fyndade jag en Pippi-tröja på en secondhandbutik. 30 riksdaler fick jag ge för den.

I slutet av november var det dags för årets fest, bokstavsfesten. Årets bokstav var D som i dockor. Denna bild är lånad av Silversaga som du ser till höger.

Resten av november piffades upp av en rosettkappa och en kanin-mobil.

Kylan kom och …

… så föll den första snön på innergården i Midsommarkransen.

Jag klädde mig i vintervitt och gick i bolltofflor över det kalla trägolvet. Det är fint som snus att bo i gamla hus, men kallt som bara fan (rent ut sagt). Eldade i kakelugnen och tjockade på mig varma tröjor. Nu hade det blivit vinter minsann.