I vanlig måndagsordning är det dags att sammanfatta förra veckan. Och det gör man ju enklast genom att ta sig en titt i mitt Instagram-flöde. Vill du följa mig även där heter jag kort och gott emmasundh.
Måndag, nyårsafton och den bästa vintageklänningen ever. Vill du ta en närmare titt på klänningen kan du kika här: Rosett i håret och redo för 2013. Alla bilder från nyårsafton kan du blippa runt bland här: Nyårsafton 2012. Och när du ändå är i farten kan du kika på min film där jag visar hur du görrosettfrisyren.
Tisdag. Första dagen på 2013. Långfrukost i med grapefrukt i sängen. När jag gick igenom alla mina bilder på kameran hittade jag denna donna. Min kära vän Frida. Men visst är hon väldigt lik Megan Draper i Mad men just här?
Den första dagen på alla mina dagar gick i bloggandets tecken. Lade upp mängder av bilder från min Värmlands-vistelse. Avslutade den 1 januari med pizza och film – liksom resten av svenska folket – och en telefon- och sms-kedja om det här.
Det blev onsdag och jag jobbade järnet med en artikel som jag hade deadline på. Kom inte särskilt långt utanför mitt kök just den dagen, utan satt och jobbade i 120, iklädd Johns randiga Paris-tröja.
Torsdag. Fick ett infall och gick och tränade. Vet inte riktigt vad som hände. Fredag. Fick en ny Iphone-katt på Posten. Hej, jag heter Emma Sundh och jag är 10 år gammal.
Fredagen fortsatte med bloggade om nyårsafton och slutade med att jag gick ut och tog en drink med Lojsan, Lina och Silversaga. På lördag morgon åkte jag och hälsade på min nya kompis Livia. Det var det sötaste barn jag sett. Mjukaste kinden och de sötaste skrattgroparna. Jag låg i Fatimas soffa, höll om ett gosedjur och ville ha ett egen sådan dära.
På lördagskvällen blev jag och John bjudna på middag hemma hos Lisa och Per. De kan det här med att laga mat om man säger så. Mer om middagen kommer senare i veckan. När söndagen kom var jag helt slut och låg mest i sängen och drömde om sommaren (därav bilden på mig och John).
Snart ska jag visa mängder av bilder från nyårsafton som firades med dunder och brak hemma hos Volang-Linda. Men först en liten kik på vad jag bar kvällen till ära.
Det var nämligen dags att inviga min drömklänning – inköpt på Lyckliga gatan i Midsommarkransen av min kära make John. En present som jag fick en grådaskig söndag i november.
Svängde upp en rosett i håret. Kände att det var läge för något flott!
Pricken över i:et var ett gammalt halsband som legat i byrålådan alldeles för länge. Inköpt på Glitter för ungefär tre år sedan när jag, Lojsan och Lisa hade en Breakfast at Tiffany’s-fest.
Soon, I will show you pictures from New Year’s Eve. But first: What I wore on this wonderful evening! First, the dress from vintage store Lyckliga gatan in Midsommarkransen (Stockholm). It’s the perfect vintage dress. My husband gave it to me a grey sunday in November. Love it! The necklace comes from the boutique Glitter. I bought it thee years ago when me and my friend Lisa and Lollo organized a Breakfast at Tiffany’s-party.
Årets resa 2012: Gran Canaria. Jag åkte till Gran Canaria i april och det var precis vad jag behövde. Lata dagar tillsammans med John, min syster, min svåger, mor och far. Badade, läste pocketböcker, gick på upptäcksfärder, drack drinkar, åkte vattenrutschkanor och njöt av värmen.
Årets stad 2012: Här svarar jag alltid Paris. Så klart. Alltid. Men jag måste ändå säga att årets stad (efter Paris) är Brighton. Jag och John åkte dit i juli, bodde på mysiga hotellet Lansdowne Place Hotel & Spa, besökte mängder av vintagebutiker och gick promenader på stranden.
Årets bästa häng: Gotland. I två år i rad har jag åkt till Gotland tillsammans med mina vänner. Under en vecka bor vi i vår kompis Micks stuga, badar, ligger och läser i skuggan, åker på cykelutflykter och lagar mat tillsammans. Årets höjdpunkt.
Årets kap 2012: Min vintagekappa. Köpte den för några hundralappar på Beyond retro i Brighton. Jag har nog aldrig fått så många fina komplimanger för att plagg förut.
Årets händelse 2012: Att jag blev med bok tillsammans med Volang och Vintageprylar. Boken Vintageparty skapades rekordsnabbt. Vi skrev på kontraktet med Norstedts den 1 juni, plåtade första kapitlet den 6 juni och jobbade sedan så att svetten rann hela sommaren. Den 24 augusti lämnade vi i stort sett hela boken. Det ska tilläggas att vi alla hade heltidsjobb vid “sidan av” detta bokprojekt. Fantastiskt, hårt och fullkomligt galet. I mars släpps Vintageparty i butik.
Årets trend 2012: Som ni vet gillar jag återanvändning och tager-vad-man-haver-tänk. Därför tyckte jag extra mycket om just detta blev en het sommar- och hösttrend Stockholm. Aldrig har det saftats och syltats så mycket. Varannan kotte gick och plockade fläderblommor i Vitan och tog vara på det som annars bara förgås. Instagram-flödet fylldes med svampplockning, fläderblomssaft, plommonpajer och äppelkakor. Apparna som hjälpte plockugna stockolmare att hitta välfyllda äppelträd introducerade i samma veva.
Årets soundtrack 2012: “Perth” – Bon Iver, “Morgonen efter” – Lilla Sällskapet och hela skivan “Watch the Throne” – Jay Z & Kanye West.
Årets jobbigaste 2012: Jag har haft en hel del kriser 2012. Det har varit ifrågasättningarnas år. Jag har ifrågasatt ALLT i mitt liv. Man behöver ju dem också så klart, men fasen vad jobbigt det har varit. 2013 ska bli ett lugnare år.
Årets klädesplagg 2012: Den här mintgröna vintageklänningen levde jag i hela sommaren.
Årets bok 2012: Det finns liksom bara ett svar på den här frågan. Och det är “Hungerspelen”.
Årets bästa TV-serie 2012: “Downton Abbey” och “Hart of Dixie”.
Årets bästa TV-program: “Historieätarna” och “Jakten på det perfekta livet”.
Årets bästa film 2012: “Tintin” och “Moonrise Kingdom”. Och så såg jag “Singing in the rain” för första gången. Bästa, bästa!
Årets bästa teater 2012:SCUM-manifestetpå Turteatren i Kärrtorp. Herre min gud så bra den var!
Årets fest 2012: Alla underbara bröllop jag varit på under året, D-festen och nyårsfesten med “Old Hollywood”-tema var de bästa festerna.
Årets projekt 2012: Jag har pysslat, målat, snickrat, sytt, klippt och formgett som aldrig förr. Så jag måste säga alla mina pysselprojekt! Love them!
Årets pryl 2012: Alla mina Iphoneskal.
Årets mest beroendeframkallande: Instagram och Pinterest.
Årets mest vågade 2012: Starta eget företag och börja frilansa. Det läskigaste jag gjort – och roligaste!
Årets kurs 2012: Pennkjolskurs på Tygverket och frisyrkurs hos Retroella.
Årets nyfunna vänner 2012: Lojsan och Linda. Tänk va! Jag har känt dessa två i flera år, men aldrig riktigt umgåtts med dem på tu man hand. 2012 var året då vi föll pladask för varandra och skrev en bok på kuppen!
Årets kärlek 2012: John så klart.
Årets mest flitigt använda ord 2012: “Flott” och “ärta” tror jag bestämt.
Årets mest flitigt använda mening 2012: “Och kanske en etikett på det”. Jag älskar att göra etiketter på saker …
Årets bästa dag 2012: En av de där kvällarna när jag satt på Fridas balkong och drack rosévin. Eller när jag, John, Lisa och Per fick låna en bubbla av våra Gotlands-vänner Jens och Mallan. Vi åkte på en miniroadtrip på landsvägarna på Gotland, lyssnade på Beatles och upptäckte nya ställen.
Årets dröm 2012: Starta egen vintagebutik (ocheck), köpa en bubbla (ocheck) och fixa till i lägenheten (check).
Årets ord på vägen till mig själv 2013: Börja laga mat. Åk till Paris! Se Frankrike. Tro på dig själv. Följ dina drömmar. Glöm inte bort att njuta. Jobba inte för mycket. Klappa många katter. Ta hand om de du älskar. Om du kan – hjälp upp andra. Glöm aldrig bort var du kommer ifrån. Bli en bättre vän. Köp en ny dator.
Denna godssak i vintageklännings-modell har flyttat hem till mig. Jag köpte den på underbara Tidens melodisom hade en naggande god pop-up-butik på vintagemässan Little Vintage Lover Fair som huserade på Telefonplan förra helgen. Vad tycks? My new vintage dress from Tidens melodi. I bought it at Vintage Fair Little Vintage Lover Fair. I just love it!
7 december. Den sjunde luckan i Emily Dahl-kalenderninnehåller en bild på mig, så som jag skulle vilja se ut mest hela tiden. Detta var ett svårt uppdrag må jag säga. Så jag har valt tre bilder, som innehåller en stor dos mode.
1. Sailorshorts.
Jag älskar shorts. Det är ett av mina absoluta favoritplagg. Jag bär dem året runt (men med varierande antal strumpbyxor under) och tycker alltid att jag ser lite extra snasig ut i shorts. På ett lekfullt sätt.
Just dessa shorts var ett riktigt kap. De är ett par vintage Ralph Lauren-shorts som köpte jag på Beyond retro i Brighton i somras.
Jag tycker om hur jag ser ut på den här bilden. Den beskriver mycket hur jag är. Ett busfrö som älskar sommaren. En annan anledning till att jag tycker om hur jag ser ut på den här bilden är den lilla naggande goda utväxten. Jag gillar nämligen när jag har några millimeters utväxt från mitt blonda svall …
2. Bra hårdag och min favoritkappa.
Just så här skulle jag vilja se ut varje dag. Bra hårdag, hallonröda läppar, vita strumpbyxor, läderväska och min favoritkappa, som faktiskt också är inhandlad på Beyond retro i Brighton.
3. Inte utan mina 1950-talsklänningar.
Så här skulle jag också vilja se ut mest varje dag. Som att varje dag var en fest. Jag skulle vilja svassa runt i 1950-talsklänningar, högklackade skor, handskar och solglasögon och låtsas att jag var en filmstjärna från Guldåldern. Så fort jag har chansen hoppar jag i mina älskade klänningar och lekar att varje dag är värd att firas.
Dunkadunka, disco och dekadens – allt detta i vår delikata danssalong. En påse Dumle, ett par Daim, mängder av Damsugare från Delicato, daiquiris, Digistive och en drös med dillchips. I lördags var det dags för året upplaga av bokstavsfesten, närmare bestämt den 4:e i ordningen. Vi har nu kommit till bokstaven D och har med andra ord 25 fester kvar. Jag kommer vara 54 år när jag kommer att göra entré som Ömklig, Öde eller ett par Öron. Den sista bokstavsfesten. I november 2037 kommer den att hållas.
D-festen var något utöver det vanliga. För första gången var Johns och min två:a i Midsommarkransen, vilket var för väl. Tidigare år har vi trängt oss på 34 kvadratmeter i Hornstull. Det hade varit stört omöjligt att tränga ihop alla på den ytan i år. Fler gäster, större utklädnader och mer ambitiösa tilltag. Ni kommer strax att förstå vad jag menar …
Här hittar niSilversagan som var utklädd till docka. Så söt.
På bilden står Dynamit, dockhus, discokula och en diakon och pratar.
Martina Ankarfyr, som är en av de skickliga fotograferna bakom boken Vintageparty, kom utklädd till Djungel. Helt galet avancerat och flott!
Sara var också utklädd till docka och gick in i karaktär. Hur bra som helst!
Mina underbara kollegor från Damernas Värld. Dynamit och Druvan. Och en liten hand som tillhör en fantastisk Diktator. Det är nog första och sista gången jag använder orden fantastisk och Diktator i samma mening.
Skylt på ytterdörren.
Sara. Och om ni undrar vad det prickiga tyget är inne i vardagsrummet, så är det min syster Ellen som är utklädd till dusch. Så. Bra.
Min kära make John hade fullständigt ballat ur i år och beställt hem en Donky Kong-dräkt från Kina. Den kommer göra sig fin jämte mina vintageklänningar i garderoben.
Vintageprylar-Lojs kom utklädd till dass. Ett enormt bygge som människan hade tapetserat inuti. Längst inne i dasset satt ett fotografi på kungen och drottningen. Så klart.
Till festen kom även en dammsugarförsäljare som gick runt med en gammal dammsugare i ena handen och den här talongen i den andra.
Dumpad dam eller Due Ellen och Diakonen.
Mankuu var utklädd till dalahäst i någon form av kroppsstrumpa som han hade målat på. På rumpan dinglade en svans som han gjort av en golvmopp.
Innan klockan slog tolv och förtrollningen bröts delades årets priser ut. I juryn satt jag, John och förra årets vinnare Christer som prisades för sin utklädnad på C-festen, ett Concorde-plan. Årets priser gick till Druvan (bästa utklädnad), Dalahästen (bästa idé), Dammsugarförsäljaren (bästa karaktär), Diakonen (mest lik) och två diskare som belönades för sin inlevelse. De stod nämligen vid diskhon hela kvällen och raggade smutsig disk.
Själv var jag utklädd till det mest otippade jag kunde komma på. Dvärgschnauzer. Min favorithundras. Jag såg väldigt läskig ut om jag får säga det själv, men jag kände att jag var tvungen att väga upp förra årets Chanel no 5 med något … inte lika fint.
Hallhäng.
Kökskramar, vardagsrumsvila och hallhäng övergick snart i disco. Som sig bör. Och limbo. Här kråmar sig min före detta kollega Cecilia under pinnen. Hon visade sig vara riktigt grym på det där, något som även Dandyn och Domino-brickan visade prov på …
Discodimman lade sig tjock över vardagsrummet och höll i sig till morgonkvisten, då gästerna drog på dig damaskerna och druttade hemåt …
Förra söndagen, när jag kom hem från Uppsala-trippen, låg John sjuk i sängen. Han hade varit krasslig hela helgen, stackarn. Bredvid honom, på fåtöljen i sovrummet, stod ett stort paket.
Till mig.
John sa att han hade saknat mig så, och log sedan det bredaste leende som sett söndagens ljus, samtidigt som jag öppnade paketet. Omsorgsfullt inslagen i papper låg den där. Drömklänningen. Ni vet den där som jag gick och drog i på Lyckliga gatan för ett par veckor sedan. Då var jag så rysligt pank. Det fanns liksom inte en chans i världen att denna flotta klänning skulle få följa med mig hem. Tills den där partymannen, min älskade John, hade släpat sig till Lyckliga gatan. Sjuk och dan. Halt och lytt. Nästan i alla fall. Steppat in i butiken och sagt något i stil med “min flickvän har varit här och hittat sin drömklänning”. Elin, den fantastiska ägarinnan av Lyckliga gatan, visste exakt vilken klänning det var, och hjälpte den stackars sjuklingen.
Och nu är den min! Den finaste klänningen. Från den bästa butiken. Köpt av den underbaraste av underbara.
Vintage-häng, maffiga middagar och marshmallowtoppad varm choklad. Varje höst brukar jag och ett par vänner åka på en liten, högst enkel, miniweekend. En kompishelg där syftet är att umgås med varandra. Ingen av oss har nog haft ett så stort behov av att umgås som just nu. Det har hänt så otroligt mycket det senaste halvåret att det varit svårt att hänga med, så denna helg var helt klart på sin plats.
Två vänner har flyttat till nya lägenheter, en har blivit gravid, någon har bytt jobb, en annan har bytt jobb två gånger och tre stycken har skrivit en bok. Kontentan: Ja, förutom att trötthet har fått en ny mening i våra liv, så har vi inte heller kunnat umgås så mycket som vi brukar. Något som inte minst har synts här på bloggen. Jag har ju jobbat nära på dygnet runt i ett halvår, så det har inte blivit mycket till härliga häng-bilder.
Som ni kanske förstår vid det här laget så fanns det en hel del att prata om under denna weekend. Och förra helgen blev det alltså dags för årets version som denna gång gick av stapeln i vackra Uppsala.
Vi anlände sent på fredag kväll till huset som vi hade lånat. Installerade oss, åt en enorm och förlamande tacomiddag och pratade som ditten och datten medan vi klappade på mätta magar. Vid midnatt kröp vi till kojs i våra sängar, småpratade och slumrade sedan in.
På lördagsförmiddagen flanderade vi Uppsala-gator fram, längs med Fyrisån, in i små vintagebutiker och träffade trevliga bloggläsare,
Lisa – som hade styrt upp denna weekend superbt bra.
Kvistade in i den flotta vintagebutiken Ruth och Raoul. Bläddrade bland kappor, klänningar och rotade bland mössor, handskar och smycken. Jag hittade en alldeles underbar vintageklänning hos Ruth och Raoul. Svart – inte likt mig – men oj så vacker.
Vintageprylar-Lollo provade en ursöt mössa med knyt under hakan. Därefter gick vi vidare för att handla godis och fira vår vän Frida(som fyllt år) genom att äta crêpes – hennes bästa!
Efter en lång promenad i Uppsala lunkade vi hemåt, till vårt lånade hus, där vi värmde oss med varm choklad med pastelliga marshmallows i. Medan instagram-feeden fylldes av Halloween-treats och kostymer, lagade vi middag, pratade, blev proppmätta och tittade på “Så mycket bättre”.
Vaknade upp till en söndag, drack kaffe i mängder, hade långa pyjamassamtal och tog en kort promenad, ledd av weekendgeneralen Lisa.
Volangen tog kort på de vackert dystra och äppeltyngda trädgårdarna, medan jag tog kort på Volangen.
Volangen igen.
Detta kanske man inte riktigt vet om mig, men jag är en fena på bilar. Så när något ska fixas och trixas så är jag gärna där och hugger i. Här har jag fått ett fälgkors i mina händer och ska bidra med min armstyrka.
Med hjulskruvarna åtdragna, magen full med mashmallows, rösten sönderpratad, väskorna packade och vinterskorna på, åkte vi sedan hemåt mot Stockholm. Trötta. Inte av högar av jobb, utan av att ha pratat från fredag till söndag. En sådan där bra trötthet ni vet, som inte tär på en nämnvärt. Och när jag kom hem, ja, så väntade något alldeles speciellt …
I förra veckan fick ni ställa frågor till mig och nu tänkte jag svara på den första bunten. Jag tar dem i turordning, så ingen glöms bort. Om du missade frågestunden så och gärna vill ställa en fråga, mejla mig på emma@emmasundh.com eller kommentera i kommentarsfältet nedan. Fler svar på frågor kommer senare i veckan!
Q: Äger du ett par mjukisbyxor eller liknande? Eller vad tar du på dig i de stunder när vi andra dödliga skulle ta på oss mjukisarna?
Emma A: Klart jag gör! Det skulle vara oerhört obekvämt att inta söndagssoffan i en tajt 1950-talsklänning. Min melodi är pyjamasbrallor. Såsar runt i dem så ofta jag bara kan. Äger även en fleecedress med byxor och tröja. Den är så ful att klockorna stannar, med dödströtta fickor som hänger utanför och är oformlig som fasen. Men den är så skön att man liksom småsomnar när man tar den på sig. Morgonrock och tofflor är en annan favorit som jag släpar omkring i på mornar, kvällar och helger. Det blonda svallet är då ofta uppsatt i den klassiska “sovtofsen”.
Och bara för att klargöra en sak: Jag är gjord av bonnigt kött och blod, fylld av känslor, både jobbiga och fina, är bräcklig och stark om vartannat. Med andra ord: Jag är högst dödlig.
Q: Jag blir lite störd på dig och din blogg. Den är matad med pasteller, 1950-talsklänningar, kakelugnar, leenden och blonda lockar. Blir störd på det där perfekta livet. Är du sådär? Eller finns det en Emma utanför bloggen? A: Åh, jag hoppas innerligt att du inte ska bli störd på mig och min blogg. Det är inte min vilja. Långt i från.
Som jag med jämna mellanrum skriver här på bloggen så är detta några procent av mitt liv, den del jag väljer att visa upp. Tills för några veckor sedan har jag bloggat vid sidan av mitt jobb (som ofta krävt 150% av min uppmärksamhet), vilket gör att det inte funnits oceaner av tid att pilla sig in under ytan.
Sedan är det så klart en gränsdragning jag i mångt och mycket gjort, som jag både hyllas och avskys för. Det sistnämnda gör mig väldigt ont. Jag har i största allmänhet svårt att ta att hantera att människor – som aldrig har träffat mig – inte tycker om mig. Det smärtar. Jag har valt att dela med mig av några procent av mitt liv. En värld där jag får vara glad, tänker framåt och “nostalgerar” över sådant som är vackert. Sedan pågår det ju en hel massa skit bakom allt det där också, precis som det gör hos alla människor. Men den världen är svårare att berätta om. Det vore ju konstigt om min värld bara var regnbågsfärgad, medan resten av världens befolkning hade gråa tisdagar. Jaghar också grå tisdagar, enda skillnaden är att jag inte låter den övermanna mig. Jag väljer att se den grå tisdagen som något vackert, acceptera att de finns och försöker sedan hantera dem. På mitt sätt.
Som jag skrev förut så jag av bonnigt kött och blod, en högst verklig människa, som framför allt tampas med mycket oro och många känslor. Det är svårare att skriva om jobbiga saker, för de innefattar ofta andra människor. När jag krisar så handlar det nästan alltid om att jag krisar i någon form av relation. Jag kanske bråkar med John, det skaver i hjärtat över något som en bekant har sagt, jag har en kris med en vän, har råkat sårat min syster eller gjort bort mig för någon kollega. Om jag skulle skriva om sådana kriser här skulle jag mangla ut människor här som inte bett om det. Människor som betyder så ofantligt mycket för mig, som jag är rädd om. Och det skulle absolut inte hjälpa situationen. Inte heller mig. Med jämna mellanrum skriver jag om saker jag tänker på, ur mitt perspektiv. Utan att nämna några namn. Men även det kan göra ont för människor i min närhet, så jag tar det lite piano och försöker känna mig fram. Det är många svåra avvägningar hela tiden.
Det kan vara oerhört svårt att göra rätt många gånger. Jag kan inte tillfredställa alla, men om jag måste välja att tillfredställa någon, så måste jag välja mina nära och kära. Att inte berätta om all skit i hörnen helt enkelt. Jag berättar istället om den kärlek som finns mellan oss, vad jag älskar med dem och höjer upp det som inspirerar mig, det jag beundrar och älskar. Det är så jag väljer att se på världen och på människorna runt omkring mig. Men: Det finns skit i hörnen.
När det gäller pastellerna, 1950-talsklänningarna och kakelugnen så är det ett intresse. Jag är en nörd, som väljer ut mina kläder, inredning och nyanser med största omsorg. Det kan – skrattretande nog – ta mig ett år att hitta ett durkslag. För att jag vill hitta det perfekta. Det handlar inte om att jag vill att allt i min omgivning ska vara perfekt, utan det handlar om ett miljö- och hållbarhetstänk. Nog för att det låter krångligt, men när jag ska köpa exempelvis ett durkslag så köper jag inte första bästa, utan jag väljer något som jag kan ha livet ut. Och det kan ta ett tag att hitta just den där prylen …
När det gäller “ett perfekt liv” så tror jag inte att de givna ingredienserna är pasteller, 1950-talsklänningar och kakelugn … Det är inte det som gör mig lycklig i alla fall, utan något helt annat.
Emma Sundh utanför bloggen, och även i bloggen hoppas jag, är en obotlig optimist, som försöker – trots att det ibland är oerhört svårt – se livet från den ljusa sidan. En spexande värmlänning, med svängig dialekt, flängiga armar och allt som ofta är ironisk. Drar pappa-skämt, är pillemarisk och kan vara rejält grov i munnen. Samtidigt en orolig själ med en djup bekymmersrynka. Jag är oerhört lösningsinriktad, vilket både är bra och dåligt, och jag ser alltid möjligheter där andra ser hinder. Ibland är det dåligt. Ibland behöver man bara lyssna och krama. Det kan jag vara dålig på, för jag vill hitta en lösning. Nu.
Min vanligaste fras är “jag har en idé” och jag hittar ofta på egna ord. Jag roar mig själv, men roar helst andra. Kan ha en häftigt temperament, men det kommer nästan bara fram med min familj. Ofta tänker jag mer på andra än mig själv, är snabbare på att hitta fel hos mig själv än hos andra och dömer hellre mig själv än människor omkring mig. Är inte alltid snäll mot mig själv, utan kan pressa mig till bristningsgränsen. Men min kropp är ofta desto snällare och säger ifrån när det blir för mycket.
Eftersom jag flyttade hemifrån när jag var 16 år har jag lärt mig att ta hand om mig själv, och kan vara uruslig att be om hjälp. Ta andras tid. Vara till besvär. Vara skyldig någon en tjänst. Även om jag behöver det. När jag är ledsen berättar jag det sällan, eller med svårighet, för de som står mig nära, utan håller det inom mig. Vill gärna lösa världsproblemen själv. Det är helt idiotiskt, för vem har någonsin lyckats lösa ett världsproblem själv? Jag jobbar på att bli bättre på att öppna mig när jag mår dåligt, men det är svårt.
Vill helst av allt vara snäll, och skulle aldrig (ALDRIG) armbåga mig fram för min egen vinnings skull. Tror på att snällhet vinner i längden.
Q: Hm… om du fick vara någon annan för en dag, vem skulle du vara och varför? 🙂
Carin A: Oj, vilken svår fråga. Jag skulle vilja vara min man John. Först och främst för att han är underbar, snäll och fantastiskt smart, men skulle också för att jag vill kunna uppleva hans sätt att se på livet. Känna hur det känns att vakna pigg klockan 06:00 exempelvis. Kan inte riktigt tänka mig in i den känslan, morgontrött som jag är. Skulle vilja känna hans känslor. Och sedan skulle jag vilja veta hur det var att leva med Emma Sundh – det tredje världskriget.
Q: Är nyinflyttad (värmlänning) och skulle jättegärna se lite tips om loppisar och andra roliga butiker 🙂 A: Åh, så spännande! Mina bästa ställen i Värmland är Tidens melodi, Gengåvan, Solareturen, Antik och kuriosa på Kasernhöjden och Hammarö auktionsverk. På dessa ställen kan du göra kanonfynd! Lycka till.
Q: Kan du inte lägga ut en måla rutigt golv-guide? Hade varit sååå uppskattat! Annars en lite roligare fråga; kommer du ha något nyårslöfte? Vad isf? A: Absolut! Skriver opp det på att göra-listan på stört. Angående nyårslöfte så blir det nog något i stil med att laga mer mat. Och träna mer. Jag tenderar nämligen att prioritera bort just träning när jag mest behöver det. Som nu exempelvis. När jag har suttit framför datorn hela dagen, har lite ont i ryggen och skulle behöva en paus …
Q: Vilken är din finaste klänning? A: Oj, vad svårt. Det är nog en ny vintagepärla som jag kommer visa upp här i bloggen senare i veckan. Den är himmelskt vacker. Annars är detta en rad favoriter:
Jag valde denna pärla dagen till ära, så att gästerna skulle få riktigt mycket vintagefeeling. En grönblå klänning som jag köpt på Beyond retro för ett år sedan eller mer. Sitter som ett smäck.
