Knopparna knoppar som popcorn ute just nu, det luktar helt hjärnsprittande tokfransgott ute. Vårkappan har åkt ner från vinden, medan vinterskorna åkt opp. Min Honolulu-klänning sportas flitigt och det är bara början.
Och vet ni vad? Det är banne mig vår.
Randig kappa från en vintagebutik i Paris, solglasögon från en vintagemarknad i London, blommig klänning från en vintagebutik i Honolulu, vita strumpbyxor från Asos och skor från Miss Selfridge.
Jag har rensat ut min garderob, vikt ner svunna tiders favoritkläder i koffertar och sagt hej då till pärlor jag aldrig trodde jag skulle göra mig av med. Några godingar är för små, andra har aldrig riktigt passat just mina kurvor, min hy eller min längd (men säkerligen någon annans) och andra önskar jag bara en ny bärare – rätt och slätt.
Sakta men säkert förbereder jag mig för Vintagebloppisen i maj. Jag är så enormt taggad ska ni veta, särskilt med tanke på att jag tillsammans med värsta grymma blogg-lineup:en samlar in pengar till Kvinna till kvinna. Hur bra?
I brist på kläder som passar i min garderob gick jag och köpte mig en ny, blommig klänning (i min favoritfärg) från Beyond retro. Vintage förstås.
Spenderar en helg på Vintagemässan och säljer slut på alla böcker vi har!
Och förälskar mig i de gula heart-skorna från Swedish hasbeens (och träffar deras döhärliga Fia Haak för första gången (vars fötter det är på bilden)).
Skickar uit biljetter till releasefesten för Vintageparty – som så klart har resetema.
Den 10 april firar jag Vintageparty-releasen på Vurma tillsammans med en hel hög härliga människor. Dels personer som är med i boken, hjälpt till att göra den möjlig på något vis, men också finfina ärtor som vi bjuder in bara för att vi gillar dem.
Kvällen till ära bär jag en eiffeltornshatt.
Mode för mig är ett sätt att uttrycka mig, mina intressen och min personlighet. Det är ett sätt att förstärka det som jag brinner för. Min kärlek till svunna tider, vintage, miljöpolitik och färg.
Mode för mig handlar också om ett verktyg för att matcha mitt humör. Om jag klädde mig i en fyrkantig, grå kostym så skulle jag nog känna mig precis så. Som en grå, tillrättalagd kostym. Utan plats för det härj och lek.
Om jag däremot kliver i en vippig vintageklänning, där benen och rumpan kan sprätta och dansa fritt, en crazy-ish cirkusdräkt eller en fodralklänning med magiska detaljer från förr, då får alla hela kroppen – och personligheten – plats. Jag får plats.
Och så har jag nog alltid varit. Även om det har varit små, nästintill osynliga detaljer. Som är jag. Converse till IKEA-uniformen, en brosch på kavajslaget eller ett par randiga, regnbågsstrumpor som ingen annan ser än jag.
För mig är mode även ett finger i luften som berättar om vilken värld vi lever i. Precis som flappern – som visade bar hud och anammade något så banbrytande som raka former – var ett steg framåt för kvinnans frigörelse, lika kreativt blev hantverket under 1930- och 1940-talet då världen skakades av ekonomisk kris och politiskt tumult. Mode har alltid varit ett sätt att – om än med små medel – visa vem man är, vad man står för – och inte minst: vilken musik man lyssnar på.
Mode är politik, ekonomi, kultur, feminism och personlighet, i ett virrvarr av uttryck. Och har så alltid varit. Med små medel har man spelat banjo på vad som är socialt accepterat. Och just i kittlingen, där den social acceptansen får sig en törn – där skapas mode.
Det kan vara genom ett klädesplagg, en kjolslängd, en korsett eller avsaknaden av den. Eller så kan det vara där mode och personlighet lever i symbios, eller – ännu bättre – där mode kontrasterar den förutfattade meningen. Det är det som gör mode intressant. Som en färgsprakande person i den där grå kostymen, världens snällaste människa i en råtuff outfit med nitapplikationer. Eller en råfeminist med skarpa åsikter, iklädd en vän skapelse.
Måste bara visa vad härliga Absolut Lisen hittade till mig hos Stockholms Stadsmission på En snällare julmarknad. Den perfekta vardagsklänningen.
Duvblå med trekvartsärm och tealängd på kjolen.
På bilden ser den ut att vara solblekt, men det är bara tusen solkatter från sovrumsfönstret som vill vara med på bild.
Ta en extra titt i tidningshyllan i veckan, för där kommer jag nämligen hänga de kommande veckorna. Jag pryder nämligen omslaget på inredningstidningen Drömhem och trädgård, iklädd blå vintageklänning från Gengåvan i Karlstad.
Veckorna rinner i väg i en rasande takt. Augusti blir till september, bara ben får strumpbyxor och mornarna spricker upp, tysta, dimmiga och daggiga. Utan fågelkvitter och gassande sol. Jag hinner knappt med, efter förkylningsdagar och deadline-hets.
Tänkte att vi ska göra en liten recap på vad jag har haft för mig, sett ur min instagram. Vill du följa mig även där så heter jag emmasundh.
Let’s nostalgera! Här är vecka 34, 35, 36 och 37.
Inviger min nya kattallrik som jag fått av Volang-Linda i födelsedagspresent. Lyckan! Lovar mig själv att aldrig ta av mig min nya klänning som jag köpt på Vintagefabriken. Det här med att ha en butik vägg i vägg med sitt kontor är farligt. Men jag har gjort en deal med mig själv – att låta tingen finnas i butik i minst fyra veckor. Om ingen har köpt dem då, ja, då får jag köpa dem.
Dr. Johns prima festflugor flyttar in på Vintagefabriken. Jag är så stolt över min kära partner som tillverkar dessa på kvällarna. Ofta sitter vi tillsammans i köket, John med symaskinen och jag med illustrationspennorna. Vi lyssnar på musik, småpratar och skapar allsköns ting.
Lika flotta som Dr. Johns prima festflugor är mina guldskor från Swedish Hasbeenssom jag bär när jag går på Guldknappen 2013. Kan vara de mest bekväma, högklackade skor jag någonsin gått i.
Minns sommaren på Sicilien och får i samma veva se Emma & Malenas vår- och sommarkollektion 2014. Fastade rejält för den här barntröjan med “Ett skepp kommer lastat”-broderi.
Host, host och sedan blir jag sjuk. Sängliggande i tre, nästan fyra, dagar med fem kilos katt på mig. Innan jag blir sjuk hinner jag stylar magiskt jobb tillsammans med Vintageprylar och Emily Dahl.
Så fort feber släpper cyklar jag till Vintagefabriken, världens bästa jobb, hänger med mina vänner och planerar höstens vintagesläpp. Där finns bland annat den här blå, sammetsklänningen med. Hojamejlen så fin den är.
Börjar en fredag med att bli bjuden på bakverk av skickliga Mia Öhrnsom släpper boken “Franska bakverk”. Helt magiskt gott ska jag säga dig.
Och så provar jag prickiga outfits på Vintagefabriken och hoppas någon hinner köpa den före mig så att fler får ta den av underbara – miljösmarta – vintageplagg.
Efter några år på Damernas Värld har jag varit på ett par Guldknappar, men i lördags var det första gången jag gick dit som gäst.
Det är ju fint som snus att gå på Damernas Världs Guldknappen. Därför åkte guldskor från Swedish Hasbeens på. Det var banne mig de mest bekväma, högklackade skor jag någonsin gått i.
Till guldskorna bar jag en rutig kappa som jag har köpt på Myrorna i Karlstad för en spottyver.
Och den här klänningen. En tylldröm i ljusgrönt (vilket visserligen inte syns, men den är lätt grön).
I svinkalla, snöiga och alldeles för långa februari fyller jag år. Det är så mörkt att man knappt ser händerna framför sig och jag är ofta så blek att jag skiftar i blått.
Jag har alltid varit så enormt avundsjuk på alla som fyllt år på sommaren. I vackra varmaugusti, när kvällarna aldrig tycka ta slut, trädgården slöjas i rött ljus och det smaskas gräddtårta med färska hallon i topp.
När jag fyllde 30 år i februari så bestämde jag mig att jag minsann inte skulle fira det. Istället skulle jag fira min födelsedag ett halvår senare. I augusti.
Det gick måttligt bra, eftersom min kära partner in love, John, överraskade mig med en fest på min vintriga födelsedag. Det kan närmast kallas vid en väl tilltagen förfest inför the grand party.
I lördags – efter några dagars förberedelse (där av den dåliga uppdateringen av bloggen) – var det dags för min riktiga födelsedagsfest. Ett garden party i trädgården i min barndoms Värmland.
Ett hav av underbara vänner anlände redan i fredags (några även i torsdags) och passade på att njuta av värmländsk sommar, grillning i trädgården och solnedgångar över ängarna. Och så en hejdundrande fest så klart … som aldrig tycktes ta slut. Bilder från festen kommer snart på bloggen. Var så säker!
Kvällen till ära bar jag denna tylldröm som jag köpte på Vintagemässan i Malmö – påhejad av härliga Pia Storm– av den danska vintagebutiken FN.92.
Ni som följer mig på Instagram vet att jag tredan är hemma från min långa resa (ligger lite lätt efter med uppdateringarna). Just nu är jag hemma i Stockholm, jobbar med ett nytt spännande projekt (som jag snart ska avslöja) och laddar inför den årliga Gotlands-semestern. I morgon far jag på en snabbvisit till Värmland för att sitta i min skrivarstuga en sväng (ljuva frilansliv).
Men innan dess måste jag ju visa upp min nya (gamla) klänning som jag köpte i Paris. En blommig vintageklänning som jag köpte för 10 euro. Jag kallar den min Nina-klänning för den påminner mig om min vän Nina. Till min klänning bär jag gult skärp och gula hearts-skor från Swedish Hasbeens.
