I går var det himla snajsigt här hemma. Eller ja, i vardagsrummet i alla fall. Jag jobbar lite så. Städar fint i ett rum och sedan trycker jag in allt bös i ett annat. Stänger dörren och tänker på något annat. Orka, Mallorca.
Just denna dag skulle vi spela in film hemma. En kortkortis som jag ser fram emot att visa er sedan. Min parhäst Emily Dahlvar på plats vid mitt köksbord, stod bakom kameran och regisserade mig. Och så hade vi vår fenomenala assistent Josefin med som jag inte hann fånga på bild så klart.
Och ints minst: kontorshunden Stella.
Efter några timmar inspelning så var jag helt slut.
Såsade runt i tofflor och fixade i ordning innan kidsen skulle komma instormande.
Tittade till vår odlingar. Jojominsann, här växer det så att det knakar kan jag lova.
Allt detta ska ner i jorden eller i krukor på torpet! En hel massa chili, aubergine, majs och så solrosor. De senare behöver vi så klart inte förstå, men vi kunde bara inte hålla oss. Kommer blir tre meter långa innan midsommar säkert.
Fixade i ordning i barnen rum också. Vill ni se lite mer av barnrummet förresten? Om tio ropar ja så kommer ett inlägg imorgon =)
Det pirrar av inredningspepp i kroppen min. Jag vill måla om, flytta om, göra om. I går var jag på färghandeln, förvirrade mig bland färgkoder, botaniserade i kulörter och fick med mig spackel och färgprover.
Nu är bara fråga vilken nyans väggarna ska få. Jag tänker grönt i köket (antingen en ljus grönt eller en grågrön lite dovare) och kanske smutsrosa i sovrummet?
Vad tycker du?
Q: Hej Emma! Jag drömmer liksom du om ett torp, och uppskattar verkligen inläggen där du har dammsugit Hemnet och Blocket bostad efter dina favoriter. Jag undrar – av ren nyfikenhet – vad är du på jakt efter? Tror du att du kommer att hitta det du söker? Och var letar du? Vad har du för kriterier liksom? Hur tänker du kring torp? Dela eller ha själva? Tack för en inspirerande blogg! /Åsa. A: Hej Åsa och vilket pepp att ha en torpar-kompis som älskar att vältra sig i stugor precis lika mycket som jag! Hurra! Nu reloadar jag alla bostadssajter varendaste dag, sonderar torp-terrängen och bara väntar på att de ska översvämmas med söta, små torp att fylla dagdrömmarna med. Så snart kan du (förhoppningsvis) njuta av fler torpar-inlägg.
Jag längtar jag ständigt ut på landet, och med en bebis i magen blir längtan efter gröngräs och lunch i syrénbersån än mer lockande. Att få hitta en oas som inte nödvändigtvis är fylld med folk (även om jag älskar fölket i Kransen).
Som den lantis jag är känns det dessutom viktigt att barnet i magen får lära sig att ha lite skit under naglarna från tidig ålder. Trädgårdsland, vild trädgård och massor av projekt är med andra ord ett måste för moi.
Sedan jag var sju äpplen hög så har jag drömt om ett alldeles speciellt hus, ett stenkast från mina föräldrar. Varje kväll när jag ska sova så tänker jag på det där huset. Varendaste varenda kväll. Det är mitt happy place, en plats som jag ständigt återkommer till i mina dagdrömmar. Huset är obebott, men inte till salu. Än. Och kommer kanske aldrig bli, vad vet jag.
Så i väntan på just det där huset så försöker jag fylla drömmarna med faluröda torp, glasverandor, pärlspontskök, vildvuxna trädgårdar, spröjsade fönster, en fastutrappa, knarriga trägolv, sovrum med gamla tapeter och guldockramålade spegeldörrar.
Det är lite vad jag är på jakt efter, om jag nu aldrig kommer kunna förverkliga drömmen om mitt happy place. Helst skulle jag vilja ha ett stort hus där alla mina vänner får plats, men i takt med att allt fler vänner köper egna torp så krymper torpardrömmarna. Från sådana härkollektivhus-schabrak med fyrahundratvå handfattill små, små torp.
Gällande att dela att äga själv, så är jag ju något av en kollektivperson. Jag älskar tanken på att äga tillsammans, dela på jobb och umgås på lediga stunder. Att ha en plats att samlas kring, istället för att alla sitter i varsina små torp runt om i Sverige och undrar varför ingen kommer och hälsar på.
Ren geografiskt så lockar Gotland mest, men även Sörmland, Östergötland och Småland. Värmland lockar så klart också, men där finns det som sagt bara ett hus som finns på min näthinna. Där bor ju också mina föräldrar, i mitt älskade barndomshem, min oas, mitt stand-in-torp som jag lånar lite och försöker smyga in små projekt. Men mina föräldrar bor ju faktiskt där på heltid, så det blir inte så mycket att förverkliga egna drömmar, utan hjälpa till med deras visioner. Vilket så klart inte är fy skam.
Med tanke på att jag har mitt barndomshem kvar på landet och får utlopp för min aldrig sinande fixar-glädje när jag är i Värmland, så tar jag och John jakten efter ett torp med i sakta mak. Ju äldre mina föräldrar blir desto mer kommer jag dessutom vilja hjälpa dem med trädgården, underhåll av mitt barndomshem, beskärning av äppelträd och vardagsfix, så jag inte sitter med ett alldeles för stort torparprojekt på fel sidan landet medan de går på knäna. Så det är något jag också räknar med i torp-kalkylen.
Du hör ju Åsa, det vore ju optimalt att köpa det där huset ett stenkast från mina föräldrar. Då kan jag förverkliga mina egna drömmar, men ändå kunna vara en liten fixar-nisse när de behöver. Och dessutom skulle alla mina vänner få plats när de hälsade på …
Hoppas du hittar ditt drömtorp! Jag håller alla tummar och tår.
Stor kram emma
Q: Hej Emma! Jag är liksom du gravid (barnet kommer till världen i april) och nu har jag en fråga till dig som du kanske kan svara på. Jag och min partner har börjat fundera vad vi ska göra i sommar, hur (och om) vi ska semestra och hur vi ska tänka kring ett nyfött barn. Du och John verkar alltid ha så mysiga somrar, så jag undrar helt enkelt vad ni har för planer. Inte så att jag ska copy/paste:a, men är mest nyfiken på hur ni tänker kring semester och barn? Ps. Ska bli så kul att följa er och det nya lilla livet, särskilt eftersom vi kommer ha ett barn strax efter er. Kram Anna-Karin
A: Hej Anna-Karin och stort grattis! Och vad roligt att ni också ska få en vårknodd. Ja, om det är något jag tänker på så är det sommaren. Ett alldeles ypperligt sätt att förtränga tråkigare saker har jag märkt. Jag och John har lite lösa planer och en spikad resa, med insikten att det kan gå helt åt pipsvängen. Men vi ställer in oss på våra planer fungerar något sånär, mest för att vi älskar att dagdrömma. Gotland står så klart på menyn, som alltid. I maj ska vi – om bebisen samtycker – åka ner till våra kompisar i Göteborg (ser så sjukt mycket fram emot detta), vi kanske hyr ett torp någonstans i Sverige och senare på sommaren blir det troligtvis en sväng till Värmland där en massa vänner (och katten Sockan) kommer att sammanstråla. Inte mindre än TRE av mina vänner från Värmland väntar barn just nu, så jag bara måste ju dit och spana in de nya liven. Plus hjälpa mor och far med ditten och datten (förra sommaren låg jag bara som ett kolli i hängmattan, så i år är jag taggad på att hugga i).
I oktober åker vi till (FANFAR) Frankrike! En hel drös med kompisar ballade ur en dag och råkade hyra ett hus söder om Paris, så då tar vi bebisen under armen och åker dit. Frankrike-resan är det enda som är spikat och allt annat är dagdrömmeri-stadie på. Vi tänker mycket Sverige, tåg och enkla häng. Inte så mycket stad, utan med vischan där man kan gå i nattlinne hela dagen om en så vill.
Lite så. Det blir en del korta resor och andra längre varianter, en mix helt enkelt.
Kram och stort lycka till
Emma
Q: Älskar din bikini, drömmen!! <3 var köpte du den? Caroline A: Hej Caroline! Nämen man tackar! Min bikini har jag köpt från Janna Drakeed. Vintagefabriken (som jag driver tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo) sålde dessa förra året och jag kunde ju bara inte motstå denna goding. De var mäkta populära kan jag lova. Tyvärr produceras inte denna modell just denna säsong (men vi hoppas innerligt att de kommer in igen, för de är verkligen helt underbara), men såg att Janna har några bikinis kvar i sin Etsy-shop. Så skynda fynda! Du kommer inte bli besviken kan jag säga.
Den prickiga toppen som jag bär på bilden nedan kommer från Forever21, och hör alltså inte till bikinin. Men det är ju det fina med just bikinis: de går att mixa och matcha i all oändlighet.
Kram emma
Q: Hej Emma Vilket underbart hoppingivande ock fargsprakande inlagg! Tackar tackar for det Gar det for sej att fraga om var du fick tag I den fina kameran? Nina
A: Självklart går det alldeles utmärkt! Den gröna kameran är en Diana-kamera.
Kram emma
Q: Hej Emma! Jag behöver hjälp! Det började att jag och min bästa barndomsvän var så glada för vi båda försökte bli gravida. Vi var så lyckliga att vi äntligen skulle få gå rundor på stan och vagga rundor med våra stora magar tillsammans (en barndomsdröm vi hade). Jag blev gravid väldigt snabbt men inte hon. Nu har vår flicka kommit till världen och min vän försöker fortfarande. Jag är så lycklig över vår dotter men så otroligt ledsen för min väninna. Jag försöker allt vad jag kan att stötta henne men jag vet inte riktigt vad jag kan göra eller säga. Det plågar mig verkligen att se henne så ledsen och det kommer tårar när hon smsar att hennes mens återigen har kommit. Hur ska jag ”hjälpa” henne? Vad hade du gjort? Väldigt tacksam för svar! Kram A: Åh, alltså jag lider så ofantligt mycket med er. Båda två. Det finns inget jobbigare att inte kunna påverka den där gravidmagen. Åt båda håll. Jag blev gravid (första gången (som slutade i missfall)) när en nära vän hade försökt bli gravid under en längre tid (längre än mig). Och som jag skämdes. Samtidigt som jag ju så klart var glad över att ett liv växte därinne. Men det var så dubbelt. Hela upplevelsen var dubbel. Och enormt jobbig. Jag önskade så att hon skulle ha den där graviditeten, inte jag. För jag tyckte någonstans att hon var mer “värd” den än jag. Låter knäppt, men älskar man en vän så gör man. Men det går å andra sidan inte att påverka naturen.
Sedan har jag ju varit på andra sidan, när andra har varit gravida och jag mer än allt ville bli gravid. Och det är banne mig inte heller lätt. Det finns också en skam där. Att glädjas något enormt åt någon annans lycka, och samtidigt önska att man själv var i samma sits. Vara avundsjuk på det som man inte har, och så klart, samtidigt skämmas över att man är just avundsjuk.
Mitt enda tips är att vara där för henne, peppa på allt möjligt, inte vältra sig så mycket i barngrejen (även om det är svårt när man är mitt uppe i det) och kanske göra något HELT icke-barnrelaterat. För är man inne i den där längtan-efter-barn-tunneln så är det svårt att se något annat. Det är bara det som gäller. Och då kan det vara skönt att få ta semester från de tankarna. Förstå att det finns andra saker som är värda något, att det finns andra saker att leva för och att barn inte är allt. För det gör inte saken bättre att fylla tunnelseendet med ÄNNU mer barn – det ska gudarna veta. Det är enormt viktigt att känna att man har ett värde – även utan barn. Jag minns att en bekant sa till mig och John “det ska bli så roligt när ni får barn, för då kommer vi ha så mycket att prata om”, “då kan vi göra ditten och datten” och “tänk när ni också får barn, DÅ … “. Vi som försökte så innerligt blev så himla ledsna. Som att vi inte hade något värde utan den gyllne guldbiljetten. Att livet skulle börja först när vi hade ett barn. Vi som EGENTLIGEN älskade vårt liv.
De där kommentarerna gjorde bara stressen ännu mer påtaglig. Och ångesten över att det inte fungerade. Och stress och ångest hjälper liksom inte direkt till när det ska göras barn om en säger så.
Kommentarerna var så klart inte illa menade, säkert sådant som bara slank ur i någon form av felriktat pepp om att få dela en erfarenhet, men man får komma i håg att man är så otroligt hudlös när man försöker bli gravida. Det är som att man vänder ut och in på varenda del av sig, så en får vara lite försiktig. Och peppa en hel massa på andra saker. Det är så viktigt. För det kan ju faktiskt vara så att någon av ens vänner varken kan eller vill ha barn. Och ett barn kan inte vara en inträdesbiljett till något. Det måste vara en bonus. En vän är lika mycket värd med eller utan barn, och det går inte att säga för många gånger.
För din del måste du så klart kunna vältra dig i det nya, lilla livet och jag tror någonstans att din väninna inte vill gå minste om det heller. Men med måtta. Tar hon avstånd under en period, ta det inte personligt (och inte heller som ett tecken på att hon inte tycker om ditt barn), utan det kan bara vara ett sätt att skapa ett lufthål för att kunna andas.
Rent krasst finns det ju ingenting du kan göra, annat än att finnas där. Ge kärlek och bomull. Och berätta för henne en gång för mycket att hon är viktig för dig. Precis som hon är. Just den där omhuldande kärleken kan man inte få för mycket av. Särskilt inte när man är hudlös.
Det är viktigt att bli sedd, lyssnad på och även att få tillåtelse att vara ledsen. Trots att tanken är så enormt fin när folk säger att “om ett år är du gravid, var så säker”, så kan det kännas som att sorgen att inte vara gravid NU viftas bort. Att man inte blir förstådd, vilket är enormt frustrerande. För känslan är ju så otroligt närvarande. Så mitt hundraelfte tips är att lyssna. Även om det är svårt att inte komma med en gnista hopp när man så gärna vill hjälpa till.
En viktig aspekt i gravidtetsfrågan är ju att det TAR TID. Jag blev själv chockad över hur svårt det var. Hela mitt liv har jag nojat över att bli gravid och tagit alldeles för många dagen-efter-piller eftersom samhällets utgångspunkt är att det är så himla lätt att bli gravid. Sexualkunskapen prejar huvudet fullt med hur man skyddar sig mot detta nästan virusliknande och det ska preventivmedla sig hit och dit. Med den utgångspunkten kan det vara lätt att tro att man ska bli gravid på fem röda, men det är ju långt ifrån alla som blir det. Tvärtom, det tar månader och ibland år.
Det som jag tycker är häftigt, och som jag skrev om i det här inlägget, är att man aldrig vet vad som lurar runt knuten. Även om allt känns nattsvart, hoppet är borta och det är svårt att få luft i tunnelseendet, så har man inte en aning om vad som väntar.
Jag tycker heller inte att man ska vara rädd att ta emot professionell hjälp. Det är inte meningen att man ska klara allt själv här i världen. Långt ifrån.
Bara att gå och prata med någon kan göra under, eller att pröva IVF (har HUR många vänner som helst som genomgått IVF-behandlingar).
Jag och John började ju gå en utredning, och jag tror att mentalt – att förflytta sig framåt från att ha stått och stampat under månader – är det guld värt.
Lycka till och hoppas innerligt att ni kan vara ett stöd gentemot varandra, att din kompis kommer ur tunnelseendet (bara för en dag kan räcka långt) och att ni tar hand om varandra.
Stor kram emma
Q: Hej! Jag har läst din blogg alldeles för länge nu utan att ge mig till känna. Tack snälla för en världsfin blogg som jag kan drömma mig bort i. Jag har faktiskt en undran som jag aldrig fått riktigt svar på. Jag vill så himla gärna kunna göra flotta vintagefrisyrer med fina lockar, kringlor, rullar och så vidare. Jag har, och älskar, er bok! MEN jag har av naturen tunt hår. Mamma och någon snäll frisör har kallat det ett ”fint” hår. Har du tips på frisyrer, eller är det bara att ge upp? Lycka till med bäbis, jobb och allt! Kram
A: Naaaaj, ge inte upp! Det finns massor av tips för att hjälpa håret på traven. En grundregel när det kommer till vintagefrisyrer är att inte ha nytvättat hår, eftersom det då är lite för fint. Extra viktigt för dig som redan har fint hår från början. Själv har jag naturligt spikrakt och fullkomligt ostyrigt hår, men med blonderingen har håret blivit strävt och lättjobbat. Lägg till mousse och värmeskydd i blött hår och håret är preppat för frisyr!
Självklart ska du inte behöva blondera håret för att få styr på det, men du kan eftersträva den behandlade känslan genom att till exempel använda torrschampoo.
Det ger håret volym och den där behandlade känslan som är optimal för just vintagefrisyrer. Annan typ av stadga fungerar så klart också.
Sedan tycker jag att du ska boka in ett besök hos Sarah Wing, Retroella, som är expert på hår och vintagefrisyrer. Hon sitter inne på år av kunskap och kan guida dig till vad som passar just ditt hår. För när allt kommer omkring så är ditt hår unikt, så det som passar någon utmärkt, behöver inte fungera för dig (hur smott det än hade varit).
Ps. tack för allt fint pepp.
Q: Hej Emma! Tack för en fin blogg. Jag är lite nyfiken på vad du har för favoriträtt. Jag är i stort behov av inspiration, så det vore roligt med lite mat-isnpo.
Kram Fia A: Hej Fia och tack för det fina peppet! Vad roligt att du frågar om matinspo, för det är en fråga som jag sällan får och dessutom är man ju alltid på jakt efter nya maträtter. Så även jag.
Jag och John har en rad paradrätter, varav några är riktiga favoriter. Till vardags blir det mycket bönsallader med vinegrette, vegetarisk lasagne och framför allt: Rotsaker i ugn med salsa-créme fraise-röra och fetaostsallad (med massor av vinäger). Det kanske låter en aning fattigt, men jag är fullkomligt tokig i potatis. Potatis i ugn alltså. Gärna lite knaprig.
Jag skulle kunna äta det varje dag i resten av mitt liv.
Hemma hos oss äter vi bara vegetariskt (med sällsynta undantag) och hel-ekologiskt. Ingen hormonbesputad kycklig eller kemikaliefylld sallad här inte, utan bra mat som är gjord från grunden och som kroppen mår bra av. Med den arbetstakt jag har skulle jag inte palla att äta dålig mat. Men SJÄLVKLART äter jag pizza från pizzerian mittemot och hamburgare från Svenska hamburgerköket med jämna mellanrum. Eller så gör vi hemgjord pizza och hamburgare. Mums!
Pannkakor och våfflor, tillsammans med ett glas ekologisk mjölk, är en annan vardagsfavorit. Liksom majssoppa, vietnamesiska vårrullar, svamprisotto och mexikansk mat (bästa, starka vegomaten). Och just det: hemmagjorda dumplings! Typ det godaste som finns. Åh, nu blir jag hungrig på riktigt alltså.
Jag håller inte på med några dieter eller sådant tråkigt, utan jag satsar på att få i mig alla näringsämnen så att jag kan hålla mig stark och smart. Jag äter det mesta helt enkelt. Men om jag får välja? Ekologiskt och hemmalagat.
Kram emma
Q: Hej Emma! Jag undrar vad var du står när du tar alla bilder? Nyfiken i en strut. A: Hahaha, jag kan förstå att du undrar. Jag står i mitt kök och dörren bakom mig leder in till skafferiet. Kameran står på spisen. Det som inte syns på bild: Min hall till vänster och köksbordet och köksfönstret till höger. Jag kanske måste ge er en rundvarding genom lägenheten någon gång? Hur låter det?
Q: Hej Emma! Jag började precis läsa din blogg och undrar lite över Vintagefabriken. Kan du inte berätta lite om vad det är och vad ni gör?
Maria A: Hej Maria! Jo serrö, jag driver Vintagefabriken tillsammans med mina vänner Volang-Linda och Vintageprylar-Louise. Det hela började med att vi letade efter ett frilanskontor, men hittade en butik! Så vi tänkte, varför inte jobba med det bästa vi vet – vintage – och samtidigt ha ett frilanskontor. Sagt och gjort. Vintagefabriken ligger numera i Midsommarkransen och är en lokal som är uppdelad i två rum. I det ena rummet finns en liten naggande god vintagebutik där du kan hitta vintageklänningar, saftglas, våra böcker, koffertar och fina barnkläder. Tanken med Vintagefabriken-butiken är att få fler att upptäcka det fina, miljösmarta med att köpa vintage. Vägg i vägg med butiken finns ett litet frilanskontor där vi sitter och jobbar med tidningar, böcker och spännande projekt. Tillsammans med oss sitter även tre andra frilansare, bland annat Emmy Lundström som har bloggen Ennui.
Eftersom våra hjärnor kokar över av idéer (vi är ju tre stycken idékläckare som triggas av varandra), så anordnar vi en massa andra tillställningar på Vintagefabriken. Då och då öppnar vi upp mellan kontor och butik, och anordar möhippor, vintagefrisyrkurser, fotokurser, inredningskurser, mingel, vintageparty och annat skoj. Det är fasligt roligt och vi är nästintill alltid fullbokade.
Vi kallar Vintagefabriken ett kreativt kollektiv, för det är precis vad det är.
Kom in och kika vettja!
Kramar emma
Q: Hej Emma! Tack för att du lyser upp vardagen. Helt underbart tycker jag.
Jag undrar var de lila hörlurarna kommer ifrån på Honolulu-packnings-bilden? De som är lindade runt telefonen …
Louise A: Hej Louise och vad glad jag blir att jag kan lysa upp lite. Det värmer.
De fina, lila hörlurarna kommer från Happy plugs – där finns alla möjliga färger. Mycket roligare än vita, eller hur?
Q: Jag undrar om du kommer att skriva någon Honolulu-guide? Om du ska det, när kommer den i så fall? Jag är nämligen så sugen på att åka dit i höst eller i vinter.
Adam A: Hej Adam! Du borde vara sugen på att åka dit, för det är amazing. Honolulo är liksom en blandning mellan paradis och storstad. Man kan få lite både och helt enkelt. Och ja, en Honolulu-guide kommer till hösten (vilket borde passa bra med din resa). Håll utkik här på bloggen och bon voyage!
– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari – jazzande födelsedags-februari – virvlande Vintagefabriks-mars – ett vårvackertmaj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
– roadtrippat fransos-juli – med lite Italien på
– salta augusti med gryningsfester och guldskor
September tar vid – efter en fullmatad semester – och jag uppdaterar bloggen med Instagram-flugor, tillbakablickar och guldskor. Det händer så mycket just i detta sommar-nu att jag knappt hinner med att uppdatera bloggen med rumlarunt-livet. Vintagefabriken öppnar, vi kör möhippor varenda ledig sekund, jag gasar på frilansuppdragen, räsercyklar på möten och har med mig kameran var jag än går.
Tar igen livet, och bloggar ikapp om modeveckan i Stockholm, där jag hängde med …
Dricker underbara drinkar på Lisas balkong, högst ovetandes om att jag är preggo.
Lägger upp bilder från Håkan Hellströms konfettikonsert på Popaganda, som var det absolut sista som hände i augusti.
Nattur genom Stockholm med mina vänner Lollo och Hasse.
Lollo och jag längtar efter höstkoftor, men det är fortfarande varmt i solen. Denna vindiga sensommardag vandrar vi ut från vår prunkande innergård i Midsommarkransen och överraskar vår vän Lina med en möhippa.
Tillsammans med Lollo och Emily Dahl plåtar jag vintervarma jobb och drömmer om hösten.
Rumlar runt i min favoritklänning mest hela tiden. Och jag som bara skulle “låna” den av Vintagefabriken för den här bilden.
John och jag köper oss ett Fabrikör-skåp från IKEA, som passar så bra i vårt kök att vi aldrig vill gå därifrån.
Klär mig i höst, med ny vintageklänning i ull från Beyond retro. Det är varmt.
Tittar på gamla bilder från långhårsdagar och gröndörrs-romantik i Hornstull.
Får denna fantatsiska bok i min hand, Franska bakverk av Mia Öhrn. Right up my alley, kan man ju lugnt säga. När alla har gått hem från jobbet testar jag alla klänningar i butiken och lyssnar på högljudd jazz.
Den första mars 2013 får jag, Volang-Linda och Vintageprylar-Louise nycklarna till vår alldeles egna lokal. Det som några veckor senare ska bli Vintagefabriken.
På bilden ovan står jag utanför ingången till kontoret, och ett stenkast till vänster ligger ingången till det som senare ska bli vår vintagebutik.
Mars är månaden då vinter sakta övergår i vår. Midsommarkransen dränks i vårsol och den översta ytan av snötäcket blir till drippdroppande skare.
Vintagefabriken gör Vintageparty-jobb på löpande band. Exempelvis en lekfull och pastellig påskdukning för Aftonbladet.
Med vimpel-cupcakes och …
… pastellfärgade ägg.
Gör – äntligen – en film där jag visar hur jag fixar min frisyr.
Tillsammans med Vintagefabriken gör jag jobb på löpande band. Och i mars kommer ett av dem ut i butik, ett marint barnkalas för Family living, med mängder av pyssel: gnuggistatueringar, boj-godis, ankdammsbål, ankarvimplar och pappersbåtar. Och vågade fiskdammspåsar och en sjömanskragar för barn – som jag visar hur man gör med hjälp av en liten film.
Bär diadem och korpsvart klänning.
Varje vaken minut ägnar jag åt att såga, måla, borra, spika och fixa inne på Vintagefabriken tillsammans med Volangen och Vintageprylar. Det är helt galet att vi i princip gör allt själva, på rekordkort tid.
Mellan varven borrar jag ner ansiktet i denna farbrors varma famn.
Är med i tidningen Älskade hem, i blommig klänning i mitt pastellkök.
Lekfulla rosettfrisyrer, trocaderofyllda pastellkök, fartfylld modevecka, en bubblande bok, snötäckta vintertak och en och annan lösmustasch. Jag ska nu ta er på en nostalgitripp genom förra året, för att se vad fasiken som hände egentligen. Vi börjar med januari 2013.
Året började med nyårsfest hemma hos Linda och David. Denna sprakande nyårsnatt bar jag min drömklänning från vintagebutiken Lyckliga gatan (som jag fått av John) och rosettfrisyr. Tänk va? Då hade jag precis lärt känna Elin på Lyckliga gatan och visste föga om att vi skulle slå upp Vintagefabriken runt knuten.
Detta var pre frilanskontoret på Vintagefabriken, så jag jobbade hemifrån mitt Trocadero-fyllda kök.
Fråga: Hej!
Gillar din blogg mycket!
Det grå/vitrutiga golvet som finns på dina foton, är det hemma hos dig?
Är ute efter ett sånt, och undrar var du har köpt det? Är det en matta eller laminat? Och inte riktigt klinkers?
Mvh Anna
Svar: Hej Anna! Yes, det rutiga golvet är hemma hos mig, närmare bestämt i mitt kök. Det kanske inte framgår av bilderna så värst bra, men det är faktiskt grönt (nästintill grått) och vitt. Golvet är gjort av trä och rutorna är målade med vanlig golvfärg.
När jag och min partner flyttade in i lägenheten låg ett alldeles nytt trägolv i köket. Det var så nytt att det nästan såg ut som en plastmatta. Det var nästan lite för perfekt. Jag – uppvuxen i ett hus från 1800-talet – är ju van vi stora springor. Så vi bestämde oss för att måla det shackrutigt. Till vår hjälp hade vi rutiga-golv-profset – min mor Märta (som även har målat det rutiga golvet på Vintagefabriken)!
Fråga: Hej! Jag har precis börjat läsa din blogg och har förstått att du ofta är i Paris. Jag ska själv åka dit i november och undrar vilket område som du helst hänger i när du är där?
Mia
Svar: Åh, lyllos dig Mia som ska åka till Paris. Jag var senast där i somras och var helt bestämd på att åka dit igen i oktober. Men blev visst London istället – för omväxlingens skull.
När jag är i Paris rör jag mig ofta i områden som Belleville och Bastille, och ibland det något mer turistiga Mairies. Bor nästan alltid i Belleville, i närheten av den bubblande gatan Rue Oberkampf (en klar favoritgata i Paris).
Fråga: Jag har en (kort) fråga som jag skulle bli överlycklig för svar på! Jag har nyss skaffat mig en iPhone och letar nu efter fina skal, så kom jag att tänka på en svensk tecknare som jag tror att du tipsat om någon gång, konstnären i fråga hade en webshop med iphoneskal och teckningar på en flicka i ett bubbligt badkar, ett porträtt där en flicka har en liten fågel på fingret och en riktigt söt där en flicka hänger i ballonger och håller en pojke i handen som singlar efter. Sådär lagom invecklat, undrar om du möjligtvis känner igen beskrivningarna? :)) http://www.angelinlace.devote.se
Svar: Jajemänsan, jag vet precis vem du menar. Annika Bäckström. Hennes shop – med Iphone-skal i – hittar du här.
Fråga: Jag älskar tapeten du har i hallen! Var kommer den ifrån? 🙂
Svar: Visst är den fin? Vackert blommig, men samtidigt lite vissen och sorglig. Inte för ljuv helt enkelt. Tapeten kommer från märket York och är köpt via Engelska tapetmagasinet på nätet. Där finns mängder av vackra tapeter. Spana in vettja.
Svar: Tallriken är en gåva av min fina vän Volang-Linda. Jag fick den i 30,5-årspresent. Tallriken är designad av skickliga Donna Wilson. Världens finaste!
Fråga: Åh snälla var har du köpt den söta emaljkannan och den lilla burken ovanför Prick-burken som står i industriskåpet i ditt kök? Vill ha!! Kraaaaam
Betty
Svar: Hej Betty! Den mintgröna emaljkannan köpte jag för ett par år sedan på Etsy.com. Världens finaste! Och smörasken i porslin kommer från Rörstrand och heter “Rep top” och är fyndad på en loppis.
Fråga: Får jag fråga en sak angående bilden på hallen och det egna skostället? Har ni själv byggt hatthyllan? Eller har ni köpt den någonstans? Jag håller på att fundera ut ifall jag hittar någon fin eller ska bygga ihop en själv och ta bort den tråkig standard hatthyllan nämligen, så det är därför jag undrar. Ifall ni har gjort den själv vad har du för tips? Och ifall ni har köpt den, var?
Kajsa
Svar: Hej Kajsa! Jag önskar så att jag kunde ha sagt att jag byggt den själv. Men det har jag tyvärr inte. Hatthyllan är köpt på Brandstationen på Södermalm i Stockholm. Det är mycket möjligt att de har flera av denna variant, annars kan jag rekommendera Kabelverket i Gamla Midsommarkransen. Jag vet att Kabelverket-Erik bland annat har fått in hatthyllor som en gång suttit på ett gammalt SJ-tåg (hur coolt?).
Om du vill ha ett byggprojekt så är det inte jättesvårt att bygga en egen hatthylla. Jag har själv byggt mästerverket (!?) till hatthylla som vi har på Vintagefabriken. Den består av konsoller, målad furuskiva och klassiska ankar-krokar. Lätt som en plätt!
Vad jag däremot har byggt på bilden ovan är skostället. Gjord av en gammal trälåda och fyra stycken hjul.
Fråga: Oooo, den där prickiga klänningen, jag har en likadan och älskar den! Var köpte du din? Svar: Hej du! Jo, serrö, den prickiga klänningen köpte jag från Joy the store i Brighton. En himla fin butik, men mängder av lekfulla och härliga ting.
I det omöjliga hörnet i mitt kök har den här pjäsen flyttat in. Ett glasskåp som rymmer radioapparater, plåtburkar, glasflaskor och ett par leksaksbilar. Och en loppisfyndad våg på toppen. Passar perfekt till skomakarskylt och rutigt golv. Jag köper sällan nyproducerade saker, det blir ju mest hemrenoverade möbler och loppisfynd, men detta skåpet kunde jag inte motstå.
Skåp “Fabrikör”, från Ikea.
Translation! In the impossible corner in my kitchen, this piece moved in. A glass cabinet that store retro radios, vintage cans, glass bottles and a couple of old toy cars. And a scale – that a found at a flee market this summer – at the top. Perfect for shoe maker sign and checkered floors. I rarely buy new things, my apartment is full of antique furniture, retro recycled thing and flea market finds, but this cabinet, I could not resist.
This locker is called “Fabrikör” and come from Ikea.
I senaste numret av Amelia hittar ni mig, sittandes i tyllklänning i mitt kök. Det är mitt absoluta rum i lägenheten – fyllt till bredden med loppisfynd, hemmapysslade pinaler och retromöbler. Och inte att förglömma – shackrutigt golv!
I Amelia berättar jag om köket, hur jag tänker kring inredning och listar mina absoluta favoritprylar.
Gar det for sej att fraga om var du fick tag I den fina kameran?
