Den här tisdagen började med glasögon-provning (ska jag investera i ett par runda glasögon månne? Spana in ett par som jag gillar på Insta stories vettja), jobbrejs och alldeles strax ska jag måla hyllplan till bokhyllan i vardagsrummet/köket. Kanske hinner jag ta en bild på resultatet redan imorgon? Vi får se.
Under tiden jag målar tänkte jag att vi kunde kika på några bilder från Gotland. En helt vanlig vardag som började här. Intill perennrabatten som jag inte kan titta mig mätt på.
Efter fix på torpet så pep vi in till Visby för att handla mat och fixa ett par ärenden inför några jobb jag skulle göra.
Vi käkade lunch i septembersolen på Rum för resande som ligger mitt i smeten, mitt emot Akantus och nära H10.
Älskar deras uteservering!
Direkt efter lunchen så somnade barnen i vagnen och vi passade på att strosa de där gatorna som annars är fyllda med turister. Nu var det mest bara vi som haffade kameran vid varje gränd.
Kikade över grindar, in på innergårdar och förställde mig ett liv här och där. Hur det skulle vara.
Stannade till vid här, vid mitt favorit-rosa-hus och förevigade höstens uniform.
Kofta från Emmy design, pennkjol som jag sytt själv på Tygverkets pennkjolskurs och roströda strumpbyxor som legat i min strumpbyxelåda i en evighet.
När vi kom hem till torpet skulle vi egentligen åkt i väg för att plocka svamp med Plåthuset-Therese. Men vi var helt slut hela bunten så Therese kom hem till oss med barn och …
… underbart god äppelkaka istället. Så himla fint!
På eftermiddagen vinkade vi adjö till besökte, dansade ur det sista äppelkaka-sockret ur kroppen och förundrades över hur korta dagarna börjar bli. Solen som går ner strax efter äppelträdet numera.
Den här hemmajobbar-onsdagen slöjar jag i vinröd kashmir från Emmaus vintage, rutig kjol från Myrorna, rosa strumpbyxor från Lindex och snart sönderälskade skor från Stadsmissionen.
Den rutiga kjolen köpte jag i förra veckan på Myrorna i Ropsten för en spottstyver och tänker att jag ska kliva in i oktober i just den. Känner mig lite som Queen Elizabeth II.
Tänkte by the way att jag skulle börja lägga upp fler dagens outfit under hösten. Älskar tidsdokumentet, men jag blir också triggad att använda ALLT i min garderob, mixa och matcha på nya sätt och verkligen vältra mig i mode.
Och numera, när jag jobbar 100% igen, så har jag tiden – wiii!
Ja, jag erkänner.
Det behövs varken intervention eller ett allvarligt samtal om mitt kraftigt tilltagande Tradera-missbruk.
Jag är fullt medveten om att jag fullständigt har ballat ur.
Skyller på mitt sängliggande läge. Och det faktum att gamla kläder är så satans söta.
Ett stycke bebismössa, en kofta och ett par tossor, som säkerligen har jobbats på i timtals, för 80 kunga-kronor.
Häromdagen kom min fina vän Malin – som driver märket Bekkebråten Mini – över med ett paket och ett kort. Inuti paket låg den här skönheten. En liten kofta i senapsgult och grönt som hon sparat i väntan på bebisen.
Malin är så otroligt uppmärksam och minns de där små detaljerna. Som att jag inte kunde slita blicken från den här koftan till exempel.
Eller som när hon hittade tusensköna-ringarna som jag hade virat medan jag satt och gömde mig i en bod under brinnande Röda vita rosen-lek midsommarafton 2008. Jag hade tänkt att fria till John med de där ringarna, men fegade ur. Friade gjorde jag allt, men många timmar senare, efter ett nattdopp (och en kvälls berusning) och med ringar av gräs som jag virade runt Johns finger. Men Malin, hon tittade de där slängda tusensköna-ringarna i boden, förstod allt och gav dem till oss dagen därpå.
Numera linger just de där tusensköna-ringarna i två askar med halskedja …
Min rumpa har fått konkurrens och det börjar bli svårt att gå sidledes genom livet (om det är the highest dream of them all). Ju tyngre jag blir desto smartare låter det med februaribarn. Min mormor Ulla, min mamma Märta och jag, mademoiselle Emma Sundh, är alla födda i februari, så jag känner att det vore på sin plats att bebisen hänger sig till traditionen. Eller så är det (med högsta sannolikhet) en enormt framkrystad anledning att få träffa den där minipersonen snabbare.
Vaggar in vecka 38 – fullkomligt högröd i ansiktet – med hästbrosch från Tradera, klänning från H&M, blå kofta och skor från Stadsmissionen.
Låt mig presentera de absolut sötaste bebiskläderna! Ett virkat, litet set som jag hittade på Tradera häromdagen. Kan liksom inte få nog av sådana här små barnkläder.
Trots att jag “bara” är i vecka 38, så tycker jag nog att det är dags för den där bebisen att komma snart. Jag och John har väntat länge nog nu. Jag längtar så att visa den där skutten världen, titta in i ett par helt nya ögon och få lära känna en liten miniperson som med all säkerhet kommer bli en riktig lurig prick. Och att få kila ner ett par knubbiga bebisben i den där kortbyxorna …
Komsikomsi!
Denna snötäckta 4:e februari fyller jag år. Hipp hurra för mig! Trettiotvå (32!) stolta år blir jag minsann. Galenskap! Vad hände? Jag var ju nyss sjutton år, and it was so much more.
Min 32-årsdag firas med lavendellila basker, fölsis-croissant och middag med John ikväll.
Ungefär den lugnaste födelsedag i mitt liv. Det blir fina fisken det.
Bebisen i magen har fest för oss alla. Gör definitivt veven och går troligtvis ner i spagat (känns det som). Men så är det ju en Cirkus Sundh därinne också.
Gravid i vecka 36, och med fyra veckor kvar innan den där sprattelgubben kommer ut. Puh!
Festar till med födesledagsoutfit i rosa kofta från Savers i Honolulu, blå klänning från H&M, skor från Stadsmissionen och basker och hattnål från Vintagefabriken
I fredags svängde jag och John runt Söder, gick i secondhand-butiker, köpte Liberty-tyg till bebisfilten, drack kaffe på Victoria och köpte nybakat bröd från Fabrique.
På vår lilla tur ramlade vi över en hög med underbara barnkläder som vi bara var tvungna att köpa med oss hem.
Som den här lilla sailorkappan som kommer passa utmärkt på lilla Sailor Surfer Cirkus om sisådär två år. Under tiden får den nog hänga här, på garderoben.
Sjömanskrage och mässingsknappar. Allt ett barn behöver här i världen.
Den här söta lilla koftan köpte vi också. 30 riksdaler fick vi punga ut.
Och ett stycke rosa bebisset, bestående av en stickad body och en kofta.
Q: Hej Emma, Nu är hösten här! Gud vad mysigt roligt och fint samma gång men…jag har ingenting att ta på mig!! Hur får man inspiration från sina gamla kläder som hängt, och slängt och hur gör man när man inte har råd att köpa nya? Hur får jag dem att bli mer intressanta och vilka basplagg rekommenderar du? Tillsist, Grattis till bebis! Så spännande! Du och din bebis gjorde min dag även om jag inte känner dig eller ens sett på stan!
Tack också för en fin blogg och alla dina, kloka, visa och underbara ord! Det värmer ändå bort till Frankrike där jag just nu bor.
Varma kramar , Isabell A: Men alltså Isabell! Vilken underbar kommentar. Tusen tack för ditt pepp. Det värmer miljoners i kroppen. Och vad avis jag blir på att du bor i Frankrike! Du anar inte.
Först och främst: Bästa tipset att skaka liv i gamla kläder är att addera detaljer. Det kan vara allt från broscher, skärp, kulörta strumpbyxor till maffiga halsband. Med spännande attiraljer får kläderna nytt liv. När det gäller basplagg så är mitt bästa tips: Pennkjol och kort kofta med rund hals. Går att variera i oändlighet. Pennkjolen kan du bära till blusar och tröjor, medan du kan lägga koftan över axlarna på sommarklänningen och bära precis som den är till både byxor och kjol. Bästa plaggen helt enkelt.
Mixa på nya sätt som du aldrig testat förut och prova dig fram. Ett annat alternativ för att skaka liv i gamla outfits är århundradets äldsta budgetaccessoar – frisyren. Under 1940-talet hade en bara råd att köpa en enda nya outfit per år, vilket banade väg för nya kreativa sätt att variera sin stil – genom frisyrer. Bästa och billigaste accessoaren!
Stort lycka till! Kram emma
Q: Hur ska ni tänka kring genus och sånt när barnet kommer? Kommer ni att berätta för andra tex familj och vänner ang att ni inte vill att de ska leda ert barn i en viss direktion baserat på om den är tjej eller kille tex bara få en viss typ av leksaker, hinta om att den ska bete sig på ett visst sätt eller ha en viss typ av intressen osv pga sitt kön? Och hur kommer ni reagera om det blir så? Tycker det är intressant pga funderar en del på det själv. Jag och min partner är genusmedvetna men inte våra föräldrar på samma sätt..
Ska ni bo kvar i lyan när ni får barnet/ och i Sthlm eller ej?
Slutligen hur mycket jobbar du i v? Hur blir det med Vintagefabriken när både du och Louise är på mammaledighet & hur lång sådan ska ni ha?
Lycka till med allt! Kram
Selma A: Hej Selma (fint namn!)! Många intressanta och viktiga frågor. För mig och John är det enormt viktigt att förmedla till alla att vi får ett barn, inte en pojke eller flicka. Vi vill inte att vårt barn ska behandlas annorlunda på ett eller annat sätt på grund av ett kön. Därför har vi till exempel valt att fixa allt till barnrummet och alla kläder innan barnet kommer till världen. Det är så klart läskigt, eftersom man inte vet om graviditeten kommer gå vägen, men också ett val vi har gjort. Dels för att göra hela graviditeten mer verklig, men också för att vara helt blanka i huvudet när vi står och väljer kläder i secondhandbutiker och gamla gömmor hos våra föräldrar.
Där är jag och John fullkomligt överens.
När barnet kommer så vill vi ge så mycket valfrihet som möjligt till vårt barn, både vad gäller kläder, leksaker och – så klart – identitet. Det är viktigt för oss att visa redan från dag ett att vissa uppgifter eller intressen inte är privilegierad till något kön. Det kan vara allt från att borra upp tavlor, sy kuddfodral, rensa avloppet, laga mat, baka bullar till att plocka svamp och åka vattenrutschkana (hur ofta ser du mammor som åker vattenrutschkanor?). PS. Den sista punkten är mycket viktig för både mig och John :).
Det första året kommer ju barnet inte bry sig, men för oss är det viktigt att ha visioner redan från start.
Mina vänner är jag inte ett dugg orolig för när det gäller genusmedvetenhet. Mer genusmedvetna människor finns nog inte, och för mig är det viktigt att det finns en rad farbröder, tanter och alltmittemellan för vårt barn att ty sig till och ha som förebilder. Jag är ganska ointresserad av att låsa in mig i min lilla värld när barnet kommer, utan önskar att hen får lära känna flera olika personer från start. Skyfflas mellan famnar och hitta trygghet hos en rad människor – oavsett kön.
Vad gäller familj och bekanta, så hoppas jag så klart att de vill hjälpa oss att ge barnet en så bred bild av världen som möjligt, samtidigt som jag inte vill att någon ska vara rädd för att göra fel med vårt barn. Det är en svår fråga. För jag vet någonstans att jag kommer att säga ifrån om jag märker att någon för vårt barn åt ett visst håll, att inte tillåtas leka med vissa saker eller förväntas leka med andra.
En känsla hos mig är att jag nog kommer att vara ganska skarp mot mina egna (relativt genusmedvetna) föräldrar (sorry i förskott om ni läser det här). Vi har den relationen. Vi pratar ofta om genus, hur en vill vara som förälder och vad som är okej och inte – och ingen av oss är sen med sin åsikt.
För mig är det hemskt viktigt att vårt barn inte placeras in i ett fack, och heller inte bara beröms och bedöms genom sina prestationer. Jag vill att mina barn ska känna sig älskade – oavsett. Punkt. Inte på grund av någon variabel. Som Astrid Lindgren en gång lär ha sagt: “Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.” Okej, lång och kanske flummig utläggning. Men jag hoppas att du fick svar på din fråga. Det är en svår fråga, för den är superviktig för oss samtidigt som det inte alltid är lätt att säga ifrån när det könifieras hitan och ditan. Jag kommer säkert återkomma i frågan om jag känner mig själv rätt =)
Angående boende så kommer vi att bo kvar i vår lilla lya i Midsommarkransen. Några vener i oss längtar ut till landet, men vi har kommit fram till att vi – just nu – vill bo kvar i stan. På sin höjd ha ett till ett litet torp på landet som vi kan åka till på helgerna, där vi kan andas frisk luft och få skit under naglarna. Det är viktigt för oss att vara nära våra vänner, så det står högst upp på listan just nu.
När det gäller jobb så jobbar jag som vanligt. Eller ja, jag tar det väldigt mycket lugnare och jobbar inte på kvällarna som jag gjorde förr (jag orkar helt enkelt inte, och vill inte heller för den delen), men annars lunkar frilansuppdragen på som de brukar.
I vår är tanken är att John och jag ska dela 50/50 från första början. Vi ska se hur vi löser det rent praktiskt, men en dröm vore att dela på veckorna rakt av. Då kan båda fortsätta jobba, ha lika stor inblick i vardagen och i barnets rutiner och behov – från start.
Om den drömmen går i lås så betyder det att jag kommer kunna fortsätta jobba med Vintagefabriken, bloggen och mina frilansuppdrag några dagar i veckan.
Stor kram emma
Q: Hej Emma! Visst är det du som har gjort illustrationerna i boken Vintagefrisyrer? Brukar du illustrera som jobb eller bara på fritiden?
/Nyfiken A: Hej Nyfiken! Jajemänsan, det är jag som har gjort illustrationerna i boken Vintagefrisyrer. Tyvärr illustrerar jag extremt sällan. När jag var barn ritade jag konstant. Hade alltid färgpennor och stora ark på rulle redo. Mycket kaniner blev det – min specialitet back in the days. Sedan dess har jag illustrerat i perioder, stora målningar har avlöst seriestrippar och karikatyrer. På senare år har det blivit allt mindre gjort på illustrationsfronten, men det var enormt roligt att ta upp det igen i och med Vintagefrisyrer. Numera illustrerar jag nästan bara när det vankas festligheter eller event. Gör affischer, inbjudningar, menyer, men har även fått i uppdrag att göra bloggheaders. Drömmen är att illustrera mer, men tiden räcker sällan till.
Stor kram
emma
Q: Hej Emma! Jag och min sambo har planer på att köpa en lägenhet och fastnat för Midsommarkransen, då lägenheterna ligger i vår prisklass och det verkar vara ett trevligt område. Så är mest nyfiken på hur du trivs där? För- och nackdelar?
Sedan vill jag bara säga tack för en himla fin blogg! Det är något i dina inlägg som förändrats sen du blev gravid, kan inte sätta ord på vad det är, men nu gillar din blogg ännu mer. Kram!
Malin
A: Hej! Vad gullig du är! Tack för dina fina ord. Och vad roligt att du funderar på att köpa lägenhet i Midsommarkransen! Alltså jag är ju gravt Kransen-frälst, så jag kan inte komma på några nackdelar. Det skulle väl vara att det är dyrt att köpa lägenhet här och att om en en gång har flyttat hit så vill en inte gå utanför Kransen-gränsen.
Fördelarna med Midsommarkransen är att det är som en småstad ett stenkast från tullarna. Här hälsar folk på varandra, går sakta på trottoarerna och snickilisnackar med personalen på Coop. Alla är så enormt trevliga här … för att de hinner vara det. Det är nära till Vintervikens badplats, lummiga kaféeroch fantastiska skog. Här finns också många grymma restauranger, mysiga småbutiker (Mimmi Staafs möbelmakeri, 2 little spoons, Kabelverket och Lyckliga gatan till exempel), en gammal biograf, stans bästa pizza (Tellus pizza) och så finns det gott om parker för parkhäng. Och viktigast av allt. En bra pulkabacke!
Jag gillar också att det finns olika sorters boendeformer här. Hyresrätter, funkis-, bostadsrätter, sekelskiftersvåningar, flerfamiljshus och villor. Här trängs studenter, med övervintrade hippies och barnfamiljer.
Hoppas du och din sambo hittar något riktigt fint här.
Stor kram
Tisdag, morgontassande hemma i lägenheten och strumpbyx-premiär. Det är ju fullkomligt svinkallt ute, så nu åker höstkappan på, liksom den gigantiska halsduken. Och ikväll blir det till att elda i kakelugnen, för nu börjar det bli rått.
Just nu är det nämligen dubbel-kofta-läge.
Och här är en 17-veckormage i klädd gammal klänning från H&M, rosa kofta fyndad på Savers i Honolulu, vinrött skärp från Myrorna, vintage telefonbrosch och senapsgula strumpbyxor från H&M.
Alltså det är så konstigt det där med gravidmagar. Ena dagen ser jag ut som en boll, andra dagar (som i dag) syns det knappt ett dugg.
Ska bli skönt att gå på ultraljudet om två veckor och se så att den där sprattelmänniskan – som låg där på förra ultraljudet – finns kvar (vi gjorde ett tidigt ultraljud i vecka 14). Av illamående och växtvärken i magen att döma är det så klart full aktivitet därinne, men jag längtar till den där dagen, då vi passerar ytterligare ett delmål. Då värk övergår i sparkar, illamående blir till välmående och gravidoro blir till säkerhet. Det blir fina fisken det!
Bebisen i magen har fest för oss alla. Gör definitivt veven och går troligtvis ner i spagat (känns det som). Men så är det ju en Cirkus Sundh därinne också.
