Hurra! Efter månader av hemlighetsmakeri kan jag nu äntligen avslöja några finfina detaljer om en alldeles speciellt bok. Nämligen boken “Vintageparty – Fyndiga tips för flärdfulla fester”, som skriven av viss vintagetrio …
“Boken för dig som vill bjuda in till en riktigt personlig fest. Låt dig inspireras av sagolika bilder och skapa miljöer med influenser från äldre tider – och bli årets festfixare på kuppen. De populära mode- och vintagebloggarna Linda Hansson, Louise Lemming och Emma Sundh presenterar olika teman för fest, bland annat Vårvimmel, Skördeskiva och Färdfest.
Vackra bilder, finurliga tips, läckra recept, inspiration i form av sminkning, frisyrer och kläder och en nypa av din egen kreativitet gör det perfekta partyt möjligt.”
Som den nostalgiker jag är så måste jag ju bara visa hur det såg ut på bloggen för exakt ett år sedan. Då fyllde Volang-Linda28 bast, vilket firades med brunch i hennes kök. Jag hade på min tvillingklänningen (jag och Lollo kallar den så eftersom vi har en varsin och ser ut som tvillingar när vi bär dem).
Bästa Volangen.
Jag kikar på en av presenterna hon fått, och blir så avundsjuk, så avundsjuk. Detta är en helt fantastik kalender från Frankie magazine. Illustrationer på var och varannan sida, snirkliga bokstäver och finurlig text.
En liten söndagstradition. I vanlig ordning tänkte jag nämligen visa hur min vecka sett ut med hjälp mina Instagram-bilder. Om du vill följa mig där så heter jag emmasundh. Skepp å hoj, söndagsskoj!
Måndagen började med att jag och Lollo åkte runt i lånad bil och gjorde mängder av ärenden inför ett alldeles speciellt projekt. Passade även på att ägna en minut åt att sätta upp en hylla i sovrummet.
När det blev tisdag sprang jag på möten. På väg till ett av dem stod det ett lockbete i vägen. En koffert. Mitt på trottoaren. På kvällskvisten pysslade jag järnet. Jag gjorde bland annat en förstoring av det här bokomslaget som ni ser till höger. Mäkta stiligt, eller hur? Men det skulle inte bara agera bokomslag. Denna plansch hade nämligen ett annat mission i livet. Exakt vad ska du få se i veckan …
Onsdagen kom, en nästan brottsligt spännande dag. Jag, Volang-Linda och Vintageprylar (som skriver en bok tillsammans) anordnade nämligen en fest tillsammans på vårt förlag Norstedts.
Vi hade gjort finfina goodiebags till gästerna på festen. Bland annat hade vi fixat specialgjorda chokladkakor, som jag hade formgett omslaget till.
Här står jag på trappen till Norstedts (bilden är snodd från Vintageprylar), och så en liten bild på några av drinkarna som vi bjöd på …
Fredag. Träffade Silversaga igen för att bolla spännande projekt. Norpade hennes Iphone för att ta kort på hennes otroligt vackra Iphone-skal som bär en av hennes egna bilder. Fint som snus. Fredagskvällen spenderades på 40-årskalas (bilder därifrån kommer inom kort).
Vaknade upp till en lördag, blev fotograferad av en annan härlig dam, visade upp min Damernas Värld-tavla som äntligen funnit sin plats ovanför Johns biostolar. Därefter traskade jag på en långpromenad till Fruängen för att hälsa på mina vänner Mick och Emelie som flyttat dit samma dag.
På lördagskvällen ilade jag iväg till världens bästa Carin som hade ställt till med drinkfest och bjudit in en hög härliga människor. Söndagen kan sammanfattas i den högra bilden. Kaffe och promenad. Bästa.
Vilken dag! Pjuu. Jag har ilat fram och tillbaka för att förbereda ett evenemang som är kopplat till min bok. Med ett leende på läpparna. I morgon äger själva evenemanget rum och jag ska ta mängder av bilder, så att ni får se vad som upptar mycket av min vakna tid. Bildkavalkad utlovas, var så säker.
Dagen till ära bär jag en ny, alldeles underbar klänning från Jumperfabriken, strumpbyxor från H&M och skor från Stadsmissionen.
Ligger för närvarande hemma och kurerar mig, och passar på att kika på hur förra veckan såg ut genom Instagram (heter emmasundh där om du vill följa mig). Den kan sammanfattas med jobb, jobb och jobb. Och en fest och en bilbomb.
Veckan började med att jag gömde mig i min luvkappa. Det hade nämligen blivit kallt. På tisdagen trotsade jag höstkylan, genom att trippa till Riddarholmen iklädd ballerinaskor. Jag och Lollo skulle nämligen på möte hos vårt förlag, Norstedts.
Trippilitripp.
Jag bar sjömansklänning dagen till ära. Ni vet, den här klänningen som jag visade upp. Det blev onsdag och jag började morgonen med en höstpromenad till Stockholmsmässan.
Där var det nämligen Hem & villa-mässa. Blev helt betuttad i de här Sailor-kopparna från Gustavsberg och har inte kunnat sluta tänka på dem sedan dess. Men eftersom jag var tjänstledig i somras för att jobba med boken så lever jag som en kyrkråtta just nu. Se men inte röra.
På torsdag eftermiddag gick jag fest på Damernas Världs redaktion. Jag, stylisten Robert Nordberg, AD:n Caroline Therstam och redaktionschefen Rebecka Edgren Aldén skulle firas av, vilket gjordes med bubbel, ballonger, tårta, presenter, blommor och fantastiska tal av Martina Bonnier. Tårarna sprutade från moi. Milt sagt.
Fredagen kom och hittade den här fina postern, gjord av ToveLisa. Jag gillar ALLT som ToveLisa gör. Än en gång: Se men inte röra.
När lördagen kom hade jag ont i hela kroppen och hade svårt att öppna ögonen. Jag älskar ju att jobba med min bok och alla mina projekt, men ibland blir kroppen så klart trött av att ha två jobb. Lördagen var en sådan dag.
Visade upp att jag var med i nya numret av Damernas Värld. Tyvärr hade det smugit sig in ett litet fel, som jag upptäckte först när en läsare här uppmärksammande det (tack). Tråkigt, men det är ju sådant som händer. På lördagskvällen tog jag på mig finskorna, tog John under armen och gick på utflyttningsfest hos Volang-Linda och David. Där träffade jag bland annat supertrevliga Isabelle Pedersen, ett stycke superskicklig designer (Ida, jag kommer höra av mig snart till dig) och fick jag prata en hel massa med en av mina närmsta kompisar, Chrille. Det var länge sedan. Det blev en tidig kväll, eftersom jag skulle jobba dagen därpå. Trodde jag. För när jag och mina vänner gick till tunnelbanan, smällde en bil inte långt från oss och en annan bil pep i väg i en jäkla fart därifrån. Det kan ha varit en liten bomb, eller så var det bara bensintanken som small. Eftersom vi hade sett allt var vi tvungna att stanna kvar tills polis och brandbilar kom. Helt galet.
Söndagen började med en promenad och sedan jobb, jobb, jobb. Efter jobbet åkte jag hem och jobbade med boken, sedan sa kroppen ifrån och gick och blev sjuk. Det är allt bra det där med kroppen alltså. För jag kände i hjärnan att det blev lite för mycket jobb, men när kroppen säger i från, ja, då är det inte mycket man kan göra mer än att kapitulera. Lägga sig ner under duntäcket, sova och … sova ut. Kommer inte i håg senast jag gjorde det. Herregud vad jag behövde det. Tack lilla kroppen för att du lade mig ner, och förlåt att envisa jag promt försöker pressa dig till orimliga gränser. Jag ska bli snällare mot dig. Från. Och. Med. Nu.
Aldrig sinande tårar, starka känslor, massor av skratt och en fantastisk nyhet. Så har min kväll sett ut. Jag är nämligen precis hemkommen från redaktionen på Damernas Värld. Under kvällen har jag och tre andra helt underbara kollegor avtackats. Min kära före detta chef, Martina Bonnier, höll tal så att ögonen fylldes av tårar, jag fick en prickig klänning signerad en av mina favoritdesigners Maria Westerlind (klänningen ska jag visa upp så snart jag bara kan) av mina gamla finneringaordfina kollegor, en illustration av min överdjävligt skickliga praktikant Linnea (I love you), vackra blommor, en alldeles speciell DV-present (som jag också ska visa upp på bloggen) och massor av pepp från alla kära vänner (ni värmer mitt hjärta). Känslorna är på utsidan, på insidan, ja, överallt. Tänk att ett team, en redaktion, en tidning och en arbetsplats kan trigga i gång ett värmländskt hjärta så till den milda grad.
Inte nog med det. Jag hann knappt komma innanför de ballongprydda dörren på DV-redaktionen innan jag blev varse om att min baby, Damernas.se, som jag har slitit med och utvecklat tillsammans med min redaktion i två år (fram tills för en och en halv vecka sedan) har blivit nominerad till Årets Tidskrift Digitala Medier på Tidskriftspriset 2012. Jag började grina. Och grinet, det liksom fortsätter in på nattakvisten här i det Sundhianska hemmet. Nu ska jag krypa till kojs med min klänning, min alldeles speciella present, mina rödgråtna ögon, Martinas fina ord och med ett varmt hjärta. Och med ett stycke man som stöttar mig mest hela tiden.
Titta vad jag hittade när jag klickade in på underbara Anna Ilebys blogg. Där är ju jag med min cirkusdräkt, min prickiga kjol, mina kashmirkoftor, min favoritvintageklänning och bästa brallan. Skickliga, skickliga Anna, som dessutom verkar ha massor av spännande saker på gång. Jag är mäkta nyfiken.
Vet ni vad förresten? Jag och Anna kommer från samma by utanför Karlstad. Vi har bott ganska nära varandra under hur många år som helst – utan att veta om det.
Jag träffade Anna för ett par år sedan när hon ställde ut på en konstutställning. Jag föll pladask för Anna och hennes vackra konst, och tyckte att hon var så himla spännande som person. Så ofantligt kreativ och skicklig. Och hon håller stilen. Inte bara för att jag får bli klippdocka.
Är det någon som jag önskar att det går riktigt bra för så är det just Anna. Så det så. Hejja dig, Ileby!
