I går kväll ställde Vintagefabriken till med hattfest i gråaste november. Jag var klädd i min blåblommiga klänning som jag köpt på Tidens melodi och en bilhatt som jag pysslade ihop fem minuter innan festen. Leksaksbilen, en klassisk trabant, köpte jag i Berlin för två år sedan. Nog för att den har sett Berlin, insidan av min väska och vyn ut från vardagsrummets bokhylla, men jag tyckte att det var dags för bilen att få komma ut på fest.
Med hjälp av ståltråd och några hårnålar fäste jag leksaksbilen i en pincurl, och där satt den sedan hela kvällen. Är ni nyfikna på fler bilder från hattfesten månne?
En hemlis kommer lastad. I bokform.
Tadaa! Jag (eller snarare vi) är nämligen med bok!
Några av er har så klart redan anat vad det är jag och mina vänner sliter våra hår med, särskilt efter mystiska Instagram-uppdateringar innehållande allehanda frisyrer.
Tillsammans med min underbara frisör, Sarah Wing(aka Retroella) och den magiska fotografen Martina Ankarfyr har jag skapat boken Vintagefrisyrer som släpps i mars 2014. En bok där Retroella lär dig alla sina hemliga tips, trix och knep för att skapa vackra vintagefrisyrer och du samtidigt kan finna mängder av inspiration. Jag har skrivit och illustrerat, medan Retroella-Sarah har skapat underbara frisyrer och stylat alla modellerna.
På framsidan hittar du dösnygga Karoline Pettersson från bloggen Karolines vintage, och i boken kan du se en rad stilfulla ladys i fullkomligt häpnadsväckande frisyrer. Och jo, nog är jag med på ett fotohörn där också …
Tadaa and hurray! Some of you have already guessed what I have been workning on the last couple of months, especially after the mysterious Instagram updates containing all sorts of hairstyles. Together with my wonderful hairdresser, Sarah Wing (aka Retroella) and the magical photographer Martina Ankarfyr I have created the book Vintagefrisyrer (Vintage Hairstyles) that will be released in March 2014. A book where Retroella learn you all her secret tricks to create beautiful vintage hairstyles, and you also can find a lot of inspiration for your daily hair. I have written and illustrated the book, while Sarah has created wonderful hairstyles and styled all the models.
On the front you will find deadly gorgeous Karoline Pettersson from the blog Karolines vintage, and in the book you can see a range of stylish ladys in absolutely astounding hair styles. And yes, probably you can see a photo of me too here and there …
Q: Jag undrar varifrån du fått den fina “anslagstavlan”?
Och sen är jag så nyfiken på var i Värmland du kommer från? Helena A: Hej Helena! Den finfina anslagstavlan har jag gjort själv, med hjälp av mina kompanjoner på Vintagefabriken.
Min vän Chrille hjälpte mig att köra hem själva skivorna, sedan målade jag dem vita och skruvade upp dem på reglar. Själva skivan kallar jag för verktygstavla, eftersom min käre far Arne har en exakt likadan för sina verktyg inne i “verkstan” hemma i Värmland. Jag vet inte vad de heter egentligen, men jag tror man kan fråga efter en verktygstavla på byggvaruhusen.
I hålen kan man sedan sätta skruvar i vilka man kan hänga pappersklämmor eller sätta gummiband mellan. Hur fiffigt som helst.
Q: Skulle så gärna vilja veta vilket smink du använder till vardags? Vilka är dina rutiner och favoriter?
Elin A: Hej Elin! Jag bär samma typ av smink både till vardags och till fest. Här är det fest veckan lång vettu.
Jag grundar med Make up Stores liquid foundation i nyansen “Milk”. Därefter pudrar jag över gnasiga partier med Isa Doras transparenta puder Velvet touch compact powder “10 sheer transparent”. På kinderna lägger jag en lätt rouge i en rosa nyans. Just nu använder jag Shiseidos crémerouge Carmellia compact. Jag applicerar rouget på kindens högsta punkt med hjälp av en fingertopp. Runda rörelser tills det ser bra ut. I början ser jag ut som en påskkärring. Just saying. Men med runda rörelser så smetas rougen ut och skapar en naturlig look. Därefter lägger jag en vit, matt ögonskugga både över och under ögat. Just nu använder jag Max effect mono eye shadow i nyansen “01 White satin”, men är även ett stort fan av Make up Stores vita ögonskugga. Love it! Ögronbrynen får en extra skjuts med hjälp av ögonbrynspenna från Christian Dior. Den är så sönderanvänd att jag inte ser vad det är för sort.
Hela karaktären på makeupen kommer ändå med eyelinern. Jag är helt såld på två sorts eyeliner. Dels Precision eyeliner från Face Stockholmoch även – på senare tid – Art decos eyeliner High Precision Liquid Liner. Sitter som berget. Efter eyeliner lägger jag på mascara. Just när det gäller mascara så använder jag olika från gång till gång. Just nu använder jag Volume build från Oriflame. Sista touchen är läpparna. Jag gillar knalliga färger, men kan över huvudtaget inet bära rött läppstift. Jag tenderar nämligen att bli lite röd i hudtonen, och det förstärks när jag antingen bär röda kläder eller använder smink med röda nyanser i. Så jag går alltid mot det blåa hållet. En favorit är No. 13.82, pink cabaret från Art deco. En annan favorit (för en mer naturlig look) är Dior Addict Lipcolor 663 Rose Broderie från Christian Dior. Just ja, inte att förglömma. Vit kajal som gör att man ser så där pigg ut! Jag använder Eye makeup Pencil with Artic Blueberry i nyansen “7 White” från Lumene.
Q: Hur träffades du och din man? She with her honey hair A: Hej du med vackra håret! Jag och John träffades första gången för kanske 8-9 år sedan på en fest hos hans kompisar Helena och Helena som bodde i en stor lägenhet på Södermalm.
Min kompis Åberg var bekant med en av Helenorna, så hon tog med sig mig och vår kompis Lisa till festen. Vi kände ingen. John var på samma fest, men på något vis lyckades vi med konststycket att vara på samma fest, men inte träffas. Eller så lade vi helt enkelt inte märke till varandra.
Några månader senare blev Åberg tillsammans med en kille i ett kollektiv i Linköping. I samma kollektiv bodde … taddaaa … John.
När Åberg kom hem (vi bodde också i ett kollektiv då, men i Stockholm) från sina besöksresor hos sin boyfriend i Linköping berättade hon alltid om kollektivet och om en kille som var som jag, “fast lite mer som en apa”.
Det här med förhållanden var inte min grej då. Jag hade en rad misslyckade förhållanden bakom mig. Antingen var jag dökär (och de inte lika kära), eller så var det tvärtom, eller så var vi för lika och bara missförstod varandra hela tiden eller så fanns liksom inte det där extra där. Så i brist på lyckade BF-historier så hittade jag helt enkelt på en låtsas-pojkvän. Han fick heta John (detta var John så klart HELT ovetande om). Allt för att ha något och någon att flika in när mina vänner berättade om romantiska middagar och weekends: “Jag och John ska också åka iväg. En charmant, ytterst romantisk höstresa”. Jag hade denna låtsaspojkvän i ett halvår, i brist på IRL-pojkvänner. Detta kan närmast förklaras som ett skämt som gick för långt.
I alla fall. Jag, Åberg, Nina och Lisa bodde i ett kollektiv i Enskede då. Och eftersom Åberg pratade på om detta fantastiska Linköpings-kollektiv, med den där apan John, så bestämde vi oss för att anordna en fest så att kollektiven kunde få träffas. Platsen blev Lisas föräldrarhem i Norrköping. Vi ställde till med middag, var så nervösa att vi trodde vi skulle kissa på oss och så – till sist – kom hela gänget. Och då även min låtsaspojkvän John. Det var inte många ord som jag sa till den där John under middagen, men det skulle jag komma att ta igen senare. Om man säger så.
Linköpings-gänget var lika fantastiska som Åberg beskrivit, och efter middagen drog vi ut på klubb. Vi såg Markus Krunegårds band Laakso spela. Efteråt går jag fram till John och säger så här: “Hej! Bara så du vet så är du och jag menade för varandra. Jag vet att du har tjej och så, och det är ju okej om du är tillsammans med henne, men bara så du vet så passar du och jag mycket bättre i hop”.
Jag har gjort många sjuka saker i mina dar, men det där var nog den sjukaste av dem alla.
Om jag vore John skulle ju jag ha sprungit i från den där, uppenbart sjuka kvinnan, illa kvickt. Men icke. Han stod kvar. Och sa “Jaha”.
Jag gick därifrån som om ingenting hade hänt.
Sedan stod vi på dansgolvet resten av kvällen tillsammans med gänget, vi gick på efterfest och dansade som om det inte fanns någon morgondag. Det var en galet rolig fest. Men det hände inget mellan mig och John. Han hade ju tjej.
Nästa dag åkte jag hem till Stockholm. Efter några veckor fick jag ett brev av John, leverat av Åbergskan, och efter det började vi mejla lite granna. Efter ytterligare några veckor fick jag ett brunt, vadderat kuvert på posten. Kuvertet innehöll en skiva som det stod “sätt in mig i datorn” på. Ingen avsändare, ingen lapp, ingenting. Skivan (detta var på tiden då man använde skivor och inte USB:n eller herrelösa filer) innehöll en kort film som visade en kostymprydd man (men man såg bara från halsen och ner till magen) som höll upp skyltar med rebusar på.
Jag fattade ingenting.
Och jag kunde verkligen inte lösa rebusen. Det hade gått några månader sedan den där helgen i Norrköping, och jag hade flyttat till studentkorridor. Jag bodde uppe på Lappkärrsberget i Stockholm och hade fått en rad underbara korridorskompisar. När rebusen inte kunde lösas av moi, kom alla mina korridorsvänner in i mitt rum och hjälpte mig. En kille vid namn Erik, som läste fysik, kunde lösa rebusen efter många om och men. Resultatet blev ett datum, en tid och en plats: Katarina kyrka.
Jag hade ingen aning om vem som hade skickat kuvertet, men eftersom jag är så sjukt nyfiken så var jag ju tvungen att gå dit. Mina korridorsvänner stod på helspänn, de önskade lycka till och jag bad till gud att jag inte skulle bli rånmördad. Väl vid Katarina kyrka stod John och väntade.
Han var uppenbarligen lika sjuk i huvudet som jag. John bjöd ut mig på middag, och efter den kvällen började en intensiv period av besök i Linköping, och några veckor senare frågade jag chans.
Q: Hej Emma! Du skrev förut att du tvättar håret bara någon gång i veckan och jag undrar vilket shampo/balsam/hårinpackningar du använder och vad du tycker om dem?
Tack! Erika
A: Hej Erika. Jag använder flera favoriter. Bland annat Björn Axèns shampoo cool silver och L’Oréal Silver Shampoo. Jag använder silverschampoo vid varje tvätt, det är därför jag har så pass silverblont hår. Efter schamponeringen applicerar jag alltid en inpackning. Min absoluta favorit är Revlon Nutri Color Creme 1002 White Platinum. Om jag inte använder inpackning blir mitt hår torrt och trassligt. Eftersom jag tenderar bli lite rödmosig i hyn så stävar jag alltid efter en så kall färg i håret som möjligt. Så fort håret blir lite gulaktigt ser min hudton skev ut. Så ju silvrigare desto bättre om du frågar mig.
Q: Undrar kort och gott hur du får till dina fina hårsnurror. Gör gärna steg för steg med bilder! Kärolajna
A: Hej Kärolajna! Jag gjorde faktiskt en liten instruktionsfilm för ett tag sedan. Den kan du se här:
Q:Har du några tips på bra loppisar i stockholmstrakten? Linnea A: Hej Linnea! Just loppisar i Stockholmstrakten kan vara lite knivigt, men jag skulle gå all in på bakluckesloppisarna och de olika loppisarna som anordnas i allehanda gympasalar runt omkring Stockholm. Ett exempel är megaloppisen i Solna som ska vara bra. Men – en brakslapp – priserna är högre än loppisar ute i landet. Tyvärr för oss i Stockholm. Hurra för alla andra!
Kort och fullkomligt vitt. Så ser mitt nya Marilyn Monroe-hår ut. Jag var hos bästa Retroella i går och kapade av min kalufs. Nu är det så där fluffigt som man vill ha det, samtidigt som det är den perfekta längden för uppsättningar.
Hej sommarhår!
I tisdags trippade jag hemifrån i mina svartvita brogueskor för att fira valborg. I solskenet på en balkong.
Men när jag kom ut öste regnet ner och jag fick gömma mig under mitt paraply.
Och jag som hade lockat håret och allt. Kvistade i väg till Lisa och Per som bor i Hornstull och väl där möttes jag och John av fruktdrinkar. Lisas specialitet. Världens godaste drinkar.
Fem minuter senare kom solen fram, så det blev som vi hade tänkt: Valborg på balkongen. John hade bästa platsen.
Vi tittade ut över taknockarna och pratade om att man borde projicera film på de nakna husväggarna. Tänk va, en biograf utanför fönstret.
Moi i mina favoritsolglasögon från Monki.
Lisa. Där satt vi sedan och pimplade drinkar i solnedgången. Invirade i filtar och fast beslutna om att det var varmt. Det var det inte. Men skam den som ger sig.
Här kommer ett gäng bilder på mig så som ni kanske inte är vana att se mig. Bilderna är tagna hemma hos mig, i mitt sovrum, av den fantastiska fotografen Martina Ankarfyr.
Bilderna är tagna på morgonkvisten när jag sitter på sängkanten iklädd ett ljusrosa nattlinne. Rusigt hår och nyvakna ögon.
Det är även Martina Ankarfyr som har tagit bilderna till boken Vintageparty (tillsammans med Anna Larsson).
Translation!
Here comes a bunch of pictures of me in a way that you maybe not so familiar with. The pictures are taken in my bedroom, by the amazing photographer Martina Ankarfyr. The pictures were taken in the early morning when I sit on the bed while wearing a pink nightgown. It is also Martina Ankarfyr who have taken pictures of the book Vintageparty (together with Anna Larsson).
I onsdags var det kalas för boken Vintageparty! Temat var resor, eftersom det här boksläpperiet känns som just en sådan. En resa.
Uppe på den fantastiska övervåningen på Vurma på Birger Jarlsgatan hade vi dukat upp kakor från världens alla hörn (alla namngivna efter resemål så klart) och bjöd på Champagne (som så klart kommer från Champagne). Som de nördar vi är hade vi ju tänkt på temat in i minsta detalj. Till och med musiken var vald efter temat och ur högtalarna ljöd allt från Frank Sinatras “New York, New York”, Burt Bacharachs “Do you know the way to San Jose” till Håkan Hellströms “Känn ingen sorg för mig Göteborg”.
I Emma-fåtöljer, böljande soffor, omringade av ett Märklin-tåg (så klart) och runt trearmade lampor mingade våra gäster – finklädda till tänderna. Min vän Lisa kom iklädd en underbar klänning som hon köpt från vintagebutiken Tidens melodi i Karlstad,
Och jag hade ju eiffeltorn i håret och min tyllklänning från H&M x Lanvin-samarbetet.
Min underbara kollega och vän Louise/Lollo/Lojsan/Vintageprylar. Kär vän har många namn.
Det fotograferades i alla hörn.
Sedan kom de fantastiskt skickliga och härliga fotograferna till boken Vintageparty. Anna Larsson …
… Och Martina Ankarfyr. Utan dem hade det inte blivit något Vintageparty. Om det hade blivit ett Vintageparty, så hade det inte alls blivit lika fint utan dessa två.
Min frisör Retroella (Sarah Wing) – som har gjort en del frisyrer i boken – kom också för att skåla att boken kommit ut.
Många ville fånga mitt eiffeltorn på bild. Bland annat Eva Lindeberg som har formgivit vår fina bok.
I var och vartannat hörn stod koffertar på hög. Högst upp på en trave med koffertar stod en hattask som fungerade som gästbok. Där kunde gästerna skriva meddelanden till oss på små frankerade och stämplade lappar.
Min man John. Världens bästa människa.
Mon Cheri–Linnea (som är med i boken som urtjusig 1920-talslady) hade kommit ända från Göteborg. Här tillsammans med Jessica Silversaga.
Elsa Lisa Larssonvar stilig i hatt. Henne ser ni också i boken, närmare bestämt i en folkpark.
Jag och Volang-Lindatillsammans med vår redaktör Gabriella Sahlin. Underbara människa. Alltid så flott och piffad.
Här skymtar vår förläggare Susanna Höijer förbi i vimlet. Hon har de snällaste ögonen jag sett och det är ju hon som har gjort boken Vintageparty möjlig. Hurra för Susanna!
När festen var i full gång kom Karoline i världens vackraste klänning.
… och Tove Lisa kom samtidigt. De hade setts innan och druckit drinkar. Ni kan se alla fina bilder från deras pre party hos hall tre.
Tok-härliga Bonjour vintage-Madeleine hade kommit upp till stan. Iklädd underbar ros-klänning och världens mest sprudlande humör. Den fröken alltså. Love her.
Alltså det tar liksom inte slut på härliga ladys. Här ser ni Absolut Lisen och Emily Dahl. Båda är med i boken Vintageparty. Vi är så ärade att få ha så många bra människor i boken. Man känner deras närvaro på varendaste blad.
När (nästan) alla gäster hade kommit så höll vi tal där vi tackade alla som varit med i boken och gjort den möjlig. Passade även på att tacka alla vänner och pojkvänner att de stått ut med oss under detta hektiska år. Efteråt kramades vi och skålade.
Min vän Sofia.
Min mamma Märta var on a roll och pratade nog med varendaste en på festen. Världens bästa tokmamma. Knappt att jag hann fånga henne på bild för hon virvlade förbi mig ungefär tusen gånger.
Och så världens snällaste och mest rättvisa pappa som har lärt mig allt om jazz och pappa-skämt.
Sist med inte minst så lottade vi ut goodiebags från Ramlösa. De släpper nämligen en hög med nya smaker från – fanfar – världens alla hörn. Vilket passade himlans bra. Att de dessutom kom förpackade i små koffert värmde mitt kofferthjärta.
Vill ni se fler bilder från Vintageparty-releasefesten? Kika in på ovan nämnda bloggar och även dessa som jag inte lyckades fånga på bild: Vickysoch Isabelle Pedersen,
Snart ska jag visa mängder av bilder från nyårsafton som firades med dunder och brak hemma hos Volang-Linda. Men först en liten kik på vad jag bar kvällen till ära.
Det var nämligen dags att inviga min drömklänning – inköpt på Lyckliga gatan i Midsommarkransen av min kära make John. En present som jag fick en grådaskig söndag i november.
Svängde upp en rosett i håret. Kände att det var läge för något flott!
Pricken över i:et var ett gammalt halsband som legat i byrålådan alldeles för länge. Inköpt på Glitter för ungefär tre år sedan när jag, Lojsan och Lisa hade en Breakfast at Tiffany’s-fest.
Soon, I will show you pictures from New Year’s Eve. But first: What I wore on this wonderful evening! First, the dress from vintage store Lyckliga gatan in Midsommarkransen (Stockholm). It’s the perfect vintage dress. My husband gave it to me a grey sunday in November. Love it! The necklace comes from the boutique Glitter. I bought it thee years ago when me and my friend Lisa and Lollo organized a Breakfast at Tiffany’s-party.
Q: Vilken är din absoluta favoritårstid och varför?
Amelie A: Jag tycker om alla årstider. Eller så här, jag tycker alla årstider har sin charm. Älskar våren när fåglarna kommer, det luktar jord och knopprarna brister. Hänförs av sommarens ljumma nätter, den totala friheten och ljuva picknickar. Hösten tycker jag fasligt mycket om, för då är naturen så vacker och man myser in och startar en hel massa klubbar. Filmklubbar, middagsklubbar och pysselklubbar. Vintermyset kan jag liksom inte heller vara utan. Knaster under skorna, åka spark ute på landet och det där Kajsa Kavatiga, Astrid Lindgren-myset. Men om jag får välja bort en årstid så får det nog bli våren. Trots att våren är vacker och att jag tycker om den, så är jag lite vemodigt inställd till den vårchock som jag ofta drabbas av. Jag kläcks ut ur vinterbubblan och är som en dagslända som vill fånga livet varje sekund. Om jag får livskriser så inträffar de med högsta sannolikhet under våren. Nog för att de är viktiga och lärorika, men fasen så jobbiga. Så jag väljer bort våren, men behåller alla andra årstider …
Q: Om du – mot all förmodan – köper nya kläder. Var handlar du då?
Lill A: Hej Lill. Vilket vackert namn du har! Jag brukar handla mycket från allehanda nätshoppar. Etsy.com,Asos.com, Modcloth.com och Joythestore är några favoriter som jag återkommer till. Sedan är det klart att jag handlar på H&M, Monki och de andra rävarna ibland. Om du är på jakt efter nyproducerade kläder och accessoarer som andas 1950-talsmode är Maria Westerlind, Jumperfabriken coh Swedish hasbeens att föredra. Just nu har jag spanat in mig på en alldeles underbar sömmerska som eventuellt ska sy upp en klänning åt mig, i sann 1950-talsstil. Hoppas!
Ps. Den prickiga klänningen på bilden kommer från Joythestore.
Q: Hur många mobilskal har du egentligen?
Nyfiken A: Hahaha, ja, jag har ett par stycken. Några kaninier och en katt. Just nu har jag en vit kanin. Alltså ett skal med öron och svans. Hur klarade man sig utan öron på mobilen undrar jag?
Q: Varför slutade du på Damernas Värld och hur i h-vete vågade du bli frilansjournalist? Jag jobbar själv i mediabranschen och drömmer om att frilansa, men är rädd för den ekonomiska situationen. Jag vet att många på Bonnier tidskrifter fick erbjudande om avgångsvederlag. Fick du det och var det därför du slutade? Förstår om du inte vill svara, men är nyfiken. Kan du ta det lugnt med pengar på kontot? Hur är det att vara frilans och saknar du att ha ett fast jobb?
Anonym A: Det är mycket riktigt att anställda på Bonnier tidskrifter fick erbjudande om avgångsvederalag. Alltså: ett par löner in på kontot. Riktigt göttigt. Men på frågan om jag fick något avgångsvederlag så är svaret nej. Jag sökte, men fick inte. Om jag hade fått det hade jag kunnat ta det ganska lugnt (vilket jag visserligen betvivlar att jag gjort), men å andra sidan hade jag inte kunnat frilansa med samma frihet som jag kan nu.
Anledningen till att jag slutade på Damernas Värld var att jag fick erbjudande att komma till Leilas förlag, och eftersom jag har jobbat på Bonnier Tidskifter i sju år, så tänkte jag att det var dags att testa vingarna. Testa något annat. Något nytt. Kanske för att inse att jobbet på Damernas värld var det bästa jobbet man kunde tänka sig, kanske för att upptäcka nya sidor hos mig själv. Nya kompetenser.
Det var verkligen inget lätt beslut. Det ska gudarna veta. Jag trivdes så enormt bra på Damernas Värld. Både med mina underbara kollegor och min härliga, humoristiska och kunniga chef, Martina Bonnier. Så det var svårt. Jag började till och med gråta när jag sa upp mig. Tänka sig va. Tårarna rann hejdlöst, eyelinern ramlade ner några meter och där satt jag – i fåtöljen inne på Martinas kontor – snörvlande med fingrarna som misslyckad tårfördämning. Jag brukar inte vara särskilt gråtmild ska tilläggas.
Sedan började jag jobba på Leilas. I samma veva började det hektiska slutarbetet med boken Vintageparty. Jag insåg ganska snabbt att jag var tvungen att välja väg, för min tid gick inte ihop. Att börja nytt jobb kan ju bara krävande nog, och nu hade jag en bok på mina axlar också.
Jag valde mig själv och min bok. Jag hade nog aldrig valt att bli frilans bara så där. Det hade jag nog inte vågat. Men nu var jag liksom så illa tvungen, eftersom det var det snällaste mot mig själv just då. Tiden räckte inte till för båda jobben. Det var ohållbart att jobba dygnet runt som jag hade gjort så länge. Det var en sak när jag jag jobbade på DV, det jobbet skulle jag kunna gjort i sömnen. Inte för att det var lätt, för det ska gudarna veta att det absolut inte var, utan för att jag hade sådant otrolig rutin. Jag levt tidnings- och webbproduktion i flera år.
Nu har jag kastat mig ut i något ovisst. Spännande, extremt läskigt … och fattigt. Som den obotliga optimist jag är så tror jag att det är bra för mig. Att utmana mig själv och även uppskatta de kronor jag har. Känna den där pirrande kvävt-glädje-skrik som bubblar upp när jag har lyckats sälja in ett jobb till en tidning. Det där pirrande bubblet har jag nog inte känt lika starkt sedan DN På stan tipsade om min Skevblogg 2005 eller när jag fick min första text publicerad några månader därefter. Tror även att det var viktigt för mig att välja en väg. Aktivt välja en väg. För om sanningen ska fram så har jag inte sökt ett jobb sedan 2005, utan blivit headhuntad till alla jobb jag haft. Det är klart att det är världens lyx att många tycker att jag är grym på det jag gör, men känslan av att “glida med” har varit något jag har funderat mycket på. Ofta i samband med tankar som: Vad vill jag? Vad skulle jag göra om jag fick göra precis vad jag vill? Vad skulle jag göra om jag hade mer tid? Hur skulle det påverka mig och hur skulle jag vara som människa?
En annan sak som spelade in i frilansbeslutet var att varenda kotte i min närhet peppade mig att bli frilans. Den enda som tvivlade på mig – det var jag.
Nu blev det dags att bevisa att jag minsann kan. Inte för någon annan, utan för mig själv. För hur bra jag än är, hur många utmärkelser jag än får, hur mycket pepp som kollegor och vänner strösslar över mig, hur fina ni bloggläsare än är, så kan jag liksom inte ta in det.
För det finns ingen som har så höga krav på mig, ingen som är så kritisk mot mig och pressar mig så hårt – som jag.
Jag tvivlar enormt mycket på mig själv. Och så kan vi ju inte ha det.
Frilanslivet passar nog mig ganska bra just nu. Jag utmanar mig själv varje dag. Som den trygghetssökande människa jag är har jag lite svårt att sova på grund av viss pengastress, men jag tror någonstans att även det är bra för mig. Lära mig att ta det lite mer piano. Bli lite mer cool. Ta dagen som den kommer. Lära mig landa i mig själv och min styrka. Lära mig att INTE jobba dygnet runt. Lära mig att lägga mig ner på soffan, inte göra någonting, och känna att “fan vad jag är bra”. Det är en utmaning.
Just nu närmar jag mig slutet av jobbet med boken, vardagen börjar sakta men säkert ta sin naturliga form och jag börjar landa efter det senaste halvårets tokjobb.
Jag börjar få tid. När jag tänker efter så är jag hemskt nöjd med tillvaron. Skralt i kassan, men hemskt nöjd.
På frågan om jag saknar ett fast jobb, så är svaret både ja och nej. Skulle rätt företag eller tidning höra av sig och erbjuda mig ett förtjusande, fast jobb, så skulle jag nog inte tacka nej. För jag gillar ju så att jobba med andra människor, hugga tag i projekt och utveckla varumärken. Men som sagt, just nu är jag hemskt nöjd som det är.
Q: Kan du inte berätta om hur du fixar ditt hår så fint? Gärna tips på vilka produkter du använder! Tack för din glädjespridare till blogg som lyser upp mitt mörka Norrland varje dag.
Kram!
Ingrid A: Nämen tänk att få vara en glädjesprida, vilken ära! Jo serru, jag använder en rad produkter till mitt hår. Eftersom mitt hår tenderar att bli gult (inte en fin färg på mig kan jag lova), tvättar jag håret med någon form av silverschampoo. Två favoriter är Björn Axèns shampoo cool silver och L’Oréal Silver Shampoo. Jag använder silverschampoo vid varje tvätt. Därefter applicerar jag alltid en inpackning. Min absoluta favorit är Revlon Nutri Color Creme 1002 White Platinum. Om jag inte använder inpackning blir mitt hår torrt och trassligt. När jag är färdigtvagad torkar jag håret med en handduk så att det slutar att droppa. I handdukstorkat hår applicerar jag sedan hårolja, närmare bestämt Moroccan oil, och en ärta av värmeskydd. Sedan torkar jag håret med min superduper-hårtork från OBH Nordica Björn Axén (Tools 5195) och borstar igenom det med en mjuk hårborste.
Q: Du har ju jämt så urtjusig frisyr! Hur sjuttsingen gör du dina krullor( eller vad man ska kalla dem), jag får inte till det. Tack för en finfin blogg med massor av inspiration, och lycka till med frilansningen!
Linnea A: Tacklilitack! Nästa vecka ska jag spela in ett litet klipp hur jag fixar mitt hår, så håll utkik!
Q: Hej söta Emma:) Jag blev Såå nyfiken, rättare sagt, ännumer nyfiken på er bok! Har ni något datum för när den släpps? Den ska garanterat stå i min bokhylla i varje fall:) tack för att du verkar så himlans go och för din inspirerande blogg:)
Ida A: Du anar inte hur fantastiskt glad jag blir! För den fina komplimangen – men framför allt: För att du är pepp på boken! Bubbelskrik! Boken Vintageparty, som jag skriver och stylar tillsammans med Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo släpps i mars 2013. Inom kort kommer du kunna förbeställa boken via bloggen. Ska bli superduper-spännande!
Q: Hej Emma! Jag vet att många bloggarna kanske ogillar den här frågan och svarar något i stil med “bra” men bara för att jag är otroligt nyfiken så tänkte jag fråga hur mycket pengar du tjänar på bloggen?
R A: Jag har fått flera erbjudanden om att flytta min blogg mot betalning. Några skambud, och några riktigt bra. Men det har inte känts rätt, så jag har valt att starta upp den egna portalen emmasundh.com. Kontantan av detta (och att bloggen bara funnits här en månad) är att jag i skrivande stund inte tjänar ett korvöre på bloggen. Men jag har en plan … var så säker.
