Första snön har fallit på huset, en ljusslinga med discolampor (barnens val) lyser upp medan vi bygger därinne och listan över saker att göra innan huset är klart är ändå hyfsat överskådlig.
Så därför tänkte jag att vi skulle skaka om bloggen med en frågestund om huset.
Vad vill du veta?
Så kommer “det stora inlägget om vårt halmbalshus” senare i veckan. Gissar att det blir en del ett.
Sladda in en fråga i kommentarsfältet eller mejla på emma(a)emmasundh.com!
Hej på er!
Hörrni, i helgen ska insidan av vår halmbalshus lerklinas och vi kommer att anordna en workshop för detta.
Som jag längtat efter detta moment – för efter det kommer ju huset se ut som ett hus iniuti (och en kan börja fnula på färgsättning och annat sköj).
Är du nyfiken och vill lära dig lerklina? Vi kommer köra workshop lördag-söndag (8-9 oktober) mellan 10.00-16.00, så anmäl dig här vettja och kom bara kom! Det går så klart bra att vara med en av dagarna och halva dagen om det passar dig bättre. Det bjuds på pangfika och gött häng!
Barn är också välkomna!
Då var vi igång med projekt bygga ett halmbalshus – som ser ut att ha stått där i minst 150 år. Ett litet projekt ba!
Planen är att använda snälla material som sten, trä, halm, lera, fårull, äggoljetempera och linolja. Material som använts i hundratals år!
Vi kommer att undvika klimathaltande material som betong, stål och plast, och det sistnämnda kommer vi även undvika av en annan anledning. Kemikalier.
Vi vill att barnen ska kunna vara med i bygget, att det inte finns några giftiga, farliga material och kemikalier. Dels i bygget, men också sedan när vi ska leva i vårt hem. Rimligt.
Barn är extra känsliga för kemikalier eftersom de har tunnare hud, deras immun- och nervsystem är fortfarande under utveckling och de har högre omsättning (hej ruljans!). Dessutom stoppar de saker i munnen (not anymore när det gäller mina kids som tur är!) och hänger mycket på golvet bland kemikaliernas bästa vän: dammråttorna!
Jag vill ha ett tryggt hem, fritt från farligheter, hormonstörande, cancerogena och reproduktionshämmande kemikalier. Ett rent hem. Jag är ingen fena på att städa, och dammtorka är inte min flitigaste sport, så desto större anledning att kratta manegen fri från kemikalier. Som plast.
Plast är ju ett gissel.
Det är å ena sidan finemang inom sjukvården och om vi ska förlänga hållbarheten på en gurka. Men plast:eriet har ju gått en aning långt kan jag tycka. Numera finns plast i våra kläder (exempelvis polyester), i vårt badrumsskåp, i väggar och i kylskåp. Förutom att plast kommer från fossila råvaror (pretty bad), så innehåller plasten ofta en radda tillsatsämnen som ger den olika egenskaper.
Ämnen som gör plasten böjbar, brandsäker eller skapar ett UV-filter exempelvis. Vissa av tillsatsämnena kan vara skadliga för oss människor. Hur? Jo, när de tågar in i våra kroppar.
Och hur hamnar de i våra kroppar då? Jo, dels genom luften och huden, men också genom maten vi äter. Ämnena kan påverka våra chanser att få barn, de kan framkalla cancer och verka hormonstörande (vilket kan påverka allt från hur vi växer, om och när en känner hungerkänslor och reglering av kroppsvikt).
Att den här typen av ämnen över huvudtaget får finnas är för mig ett mysterium. Snacka om att mänskligheten skjuter sig själva i foten.
Jaja, men vad spelar det för roll om barnen bara utsätts lite för plastfärg, isolering med flamskyddsmedel och små My little ponys från 80-talet? Grejen är att det krävs ytterst små mängder av hormonstörande ämnen för att sätta kroppens hormonsystem ur spel.
I princip all plast läcker ständigt ut små mängder av kemikalier. Och det finns olika sätt som kemikalierna kommer in i våra kroppar. 1. Luften. När plast läcker kemikalier så binds de snabbt i damm, och vi andas som bekant in ett par dammkorn i sekunden. 2. Huden, som är vårt största organ, tenderar att absorbera ämnen som den kommer i kontakt med. 3. Maten. Det låter ju inte särskilt smarrigt att äta plast, men vi får i oss plast i tid och otid även om vi inte mumsar på en plastpåse. Dels genom att maten är förpackad i plast som inte är avsedd för livsmedel, men också när plast hettas upp (då ökar förmågan att släppa ifrån sig kemikalier). Även fet och sur mat trycker på kemikalie-ustläppar-knapparna.
Vad göra?
– Ta bort kemikaliestinna produkter, och införskaffa inga nya.
– Vädra och dammtorka ofta (not to my self!)
– Välj andra material än plast på sånt som du har närmast huden: textilier, smycken och accessoarer . Välj gärna miljömärkt om inte annat.
– Värm inte plastbyttor i mikron, och ta med en egen matlåda av glas eller rostfritt stål när du köper hämtmat.
– Välj matförvaring som är märkt med glas- och gaffelsymbolen (som visar att produkten är lämpad för livsmedel). Om du är taggad på att kemikaliebanta köket så har Sveriges konsumenter en artikel om det här!
I det förrförra avsnittet av Plan B-podden snackar jag och Maria om kemikalier, och också den så osköna cocktaileffekten – där olika kemikalier var för sig kan vara ofarliga, men att en inte riktigt vet vilken skada de kan göra när de blandas. Lyssna på hela avsnittet här vettja!
Är du osäker på vad produkterna i ditt hem innehåller?
Då finns Kemikalieappen från Sveriges konsumenter till hjälp. Genom att skanna streckkoden på prylar som inte har någon innehållsförteckning som husgeråd, textilier, möbler och leksaker kan du ta reda på om de innehåller några farliga ämnen.
Om företaget redan lagt in information i appen så får du svar direkt vad prylarna innehåller. Om ingen information finns kan du fråga företaget via appen (de är skyldiga att redovisa!), och därmed pressa på, göra information tillgänglig och verka för giftfria prylar.
Du kan ladda ner appen gratis här.
Genom Kemikalieappen (och projektet LIFE AskREACH) deltar Sveriges konsumenter just nu i en gemensam EU-kampanj om plast och skadliga ämnen. Heja!
Nämen hallå, hallå!
Kolla vad John fått tag i via Blocket! Enkupigt, gammalt taktegel som ska pryda vårt nya hus. Det är enorma mängder, och kommer räcka till en sida av huset. Nu ska vi jaga rätt på taktegel till den andra sidan också.
1 spänn styck kostade dessa prima tegelpannor med patina!
Nu är frågan: Hur mycket av husets material kan vi köpa begagnat? Var går gränsen?
Är det vi eldragningen kanske?
Och hur närproducerade material kan vi få tag i? Kan vi hitta sten till grunden nästgårds? Lera i grannsocknen?
Vi har totalt ballat ur, och har insett att vi bara inte kan kompromissa kring materialen. Om det inte är begagnat, så ska det vara ett försvarbart material som inte ger oss skav. Transporterna får inte bli för långa så klart, för då faller hela idén kring detta tokbygge.
Senast i raden av funderingar har varit detta med takisolering. Vanligtvis kan en ju isolera med cellulosa från skogen, men vi har inte fått tag i någon som kan garantera hyggesfritt. Ja, ni hör ju. Då nu har vi snöat in på ull istället …
Isolera med fårull blandat med … lera. Då kommer vi behöva EN HEL DEL fårull om en säger, haha.
Som tur är finns ju en hel del gårdar häromkring som har just får, så nu kanske de får en ny business, hehehe.
Byggmaterials-provider!
Tänk att den här skissen, med knepiga proportioner och små relevanta detaljer (viktigt att rita in regntunnan!), skulle bli starten på ett byggprojekt.
Som nu faktiskt drar igång!
Vi har nämligen fått bygglov!
Nu inväntar vi tekniskt samråd och att vi får klartecken att börja skapa vår plats på jorden. Eller uppe på berget.
För vi ska bygga på ett berg. Med sten, halmbalar, lera, enkupigt tegel, gamla fönster och dörrar.
Halmen växer upp just i detta nu i Värmland, leran ska vi leta reda efter och sommaren kommer att gå åt till att söka reda på allt material.
Vi ska bygga ett halmbalshus – där vi vill undvika klimathaltande material som betong, stål och plast så långt det går. Vi ska återbruka så mycket vi bara kan – fönster, pardörrar, taktegel, grundstenar, innerdörrar, garderober, hyllor – ja – rubbet! Måla i linolja och äggoljetempera, och pja bygga ett badrum i lera. Solceller på taket, ett smart avlopp och så smarta lösningar för ett hållbart liv.
Detta blir helt klart en spännande sommar – wiii!
Här är den första skissen över huset där hus och orangeri sitter ihop. Det slutgiltiga resultatet blev annorlunda, men inte SÅ annorlunda.
Nu är den i full gång. Den efterlängtade odlingssäsongen.
Denna gång med egen året-runt-trädgård och en otålighet som heter duga.
Jag har laddat upp med pallkragar och krukor, och i veckan fick jag ett paket från Årstiderna med nyheter för 2021. Nämligen ett startkit för den egna ekologiska köksträdgården.
Den portabla frölådan – med månadens fröer som ska sättas (det stora fröbiblioteket kan jag visa en annan gång) – är laddad till max!
Ja, ni ser ju. Knökat!
Och ekologisk potatis – det viktigaste i min trädgård pga storkonsument!
Jag har petat ner några potatisar, men går loss på stort i mitten av april när det förhoppningsvis är aaaaningen varmare.
Frön däremot. Där har jag gått loss.
Jag sätter frön i allt jag kommer över från återvinningen. Mjölkkartonger, äggkartonger och krukor gjorda av tidningspapper. Pappförpackningar klipper jag sönder och gör till odlingspinnar och använda brödpåsar blir små kuvöser till odlingarna.
Och så placerar jag krukorna på gamla plåtar, långpannor, i brödformar eller som här …
I en form som jag hittade i sommarstugan på tomten.
Jag har ju odlat så länge jag kan minnas.
I eget “lanne” i min mammas stora trädgård under min uppväxt, på en överplanterad balkong i första egna lägenheten i Stockholm och på innergården i Midsommarkransen.
Och så klart – på torpet på Gotland där vi anlade större och större trädgårdsland för varje år. Nog för att jag älskade att odla på Gotland, men odlingarna sköttes ju lite si sådär eftersom det kunde dröja veckor mellan besöken.
Men nu är det andra odlings-takter. Och en dröm som går i uppfyllelse.
En trädgård att rå om lite varje dag, året om. Ser fram emot att kånka skottkärror, täckodla med bös, dra ris, flytta stenar, tjuva tomater, kupa potatis och hiva på gödsel. Mitt alldeles egna prunkade gym att kuta ut till.
Vid den här tiden på året brukar vi proppa fönstren fulla med små odlingar, och vi har varit aningen bortskämda med djupa nischer i förra lägenheten – redo att sluka mängder av krukor.
I väntan på halmbalshus, orangeri och växthus (som ingår i tomtplanerna) har vi hängt upp hemsnickrade odlingshyllor i våra små fönster i verkstan och även fyllt mina föräldrar hus med tråg, hehe. Både jag och John är otåliga odlare, för än så länge har vi ju ingen trädgård utan “bara” en tomt med smårabatter, hallonsnår, en liten bäck, massor av sten och fällda träd. Inte så mycket köksträdgård att tala om. Ännu.
Planen?
Min tanke är att bygga hus i ena änden av tomten och anlägga trädgården i andra änden. Så får de mötas på mitten i framtiden med hjälp av en prunkande perennrabatt.
Första steget blir att odla i pallkragar längst bort från husbygget och sedan pö om pö ta sig an trädgården. I takt med att vi får virke (på gång detta nu) bygger vi odlingslådor och odlar ännu mer. Pallkragarna går ju att flytta, så vi använder dem så portabelt trädgårdsland (hmmm, hade en kunnat anlägga dem på ett släp?). Till odlingslådorna kommer vi använda ratat virke från träden som fällts, alltså virke som inte kan användas till golvbrädor och stomme.
Allt tas till vara!
2021 är året då jag börja bygga ett annat sorts liv.
Ett liv med trädgård, där jag kan odla egen mat, bidra till den biologiska mångfalden, dela mer (inte minst med mina föräldrar och släktingar som bor ett stenkast bort), göra planer för att producera egen el, cykla längre (hej hälsa!) och påverka både nationellt och lokalt. Ett liv med sänkta klimatavtryck, mer miljönytta är förhoppningen. Eller pja, mindre skav.
Men också ett liv där jag ständigt går ett varv kring mina egna privilegier.
2021 är också året då WWF fyller 50 bast, och det firas med den viktiga häng-på-kampanjen Är du med?
Så nu undrar jag: Är DU med?
På vaddå kanske du undrar?
Jo.
Vill du hänka med mig på att göra skillnad?
På WWF.se listas 50 små och stora förändringar som gör skillnad för klimat och miljö. Är du med-kampanjen handlar om att välja förändringar en kan tänka sig att ta sig an under 2021.
Det kan vara allt från att låta gräsmattan växa, välja förnybar energi, se över sparande, skippa bilen korta sträckor, källsortera mera eller äta upp istället för att matsvinna. Stort som smått.
Jag vill så klart bocka av alla 50 förändringar på ett bräde rastlös som jag är, men lyfter tre som jag vill lägga kraft på just 2021.
1. Plantera för humlor och bin!
Inte nog att vi ska bygga hus, vi ska anlägga en trädgård. Och min plan är att planera för humlor och bin så att det finns en buffé av gött under en lång period. Det ska planteras träd, buskar och blommor en masse! Ogräs ska få växa och trädgårdsstök (som kan bli insektsbon) ska omfamnas.
2. Inget flyg 2021!
Det kanske inte låter som en biggie för mig som ständigt deklarerar att jag inte flyger kanske kan tyckas. Men en del i att avstå är också (för mig) att ständigt föra samtalet framåt, läsa på och stundvis vara ganska obekväm (när normen är att flyga och det ofta blir ett snack om privilegier, makt och ansvar). Inte hålla tyst även om det hade varit mest bekvämt. Och det är en utmaning väl värd ett klick för någon som är konflikträdd och älskar god stämning.
3. Andra hand i första hand
När (om?) vi bygger vårt halmbalshus så vill vi återbruka allt från virke, material till små detaljer. Och jag är taggad på att se var gränsen för nyköp går. Den stora utmaningen är att ha framförhållning och planera, vilket inte är min bästa sport. Men nu har jag skrivit det här, samt lovat WWF, så nu måste jag ju ge mina dåliga sidor en rejäl match, inte sant?
Det här är tre förändringar jag kommer rikta strålkastarljuset på 2021, men jag tycker att WWFs lista är väl värd en genomläsning för att påminna oss när vi står inför små som stora val.
Vi ska som bekant ställa om och styra om den här stora Atlant-ångaren vi bor på mot hållbarare destination. Och ju fler som girar desto snabbare går det.
Här vill en ju att varenda kotte ska dra, efter bästa förmåga.
Men vi behöver också prata om människors olika förutsättningar att påverka, ställa om och göra skillnad. Om privilegier, makt och ansvar.
Jag själv känner ett enormt ansvar, för att jag sitter på en rad privilegier. Jag har ett fritt jobb, jag jobbar inte på IVA under en pandemi, jag har sänkt mina omkostnader rejält vilket ger mig större frihet, jag lever i en parrelation där vi delar på vardagsbestyren och ekonomin, jag har en röst och jag bor i ett fredligt land. Jag utsetts inte för rasism. Jag har mat, dricksvatten och tak över huvudet.
Att inte använda den sitsen (och ta ansvar), att inte orka, ta sig tiden eller stå upp där jag har möjligheten? Ah, skulle påminna lite väl mycket med Marie Antoinettes “let them eat cake”.
Vi behöver inte tre personer som lever perfekt, utan miljoner som gör något. Efter bästa förmåga.
Vi behöver alla ställa om: du, jag, kommun, region, företag, land och värld.
Förändringen behövs på alla plan – samtidigt. Vi har liksom inte riktigt råd att peka på varandra, på samhället, på företagen och hosta ut något i stil med: “Men du’ rå” eller “Men Kina’ rå”.
Vi måste se vår egen del i omställningen. Makt, ansvar, privilegier och möjligheter. Dels som väljare, konsumenter men också medborgare och som en pusselbit i den så kallade “opinionen”. Det är vi som banar väg för beslut genom att höja vår röst, pressa på och ifrågasätta. Det är vi som visar vägen med våra plånböcker och vår valsedel och det är vi som inspirerar och trampar upp nya stigar för andra att följa.
Och här kan vi alla bidra. I stort och i smått.
Tillsammans kan vi göra skillnad.
Många bäckar blir en å, så att säga.
Myrorna får in 20 ton möbler, prylar och kläder. Om dagen.
OM DAGEN. Obs, en aktör!
Det råder inte direkt någon brist på saker om en säger.
Vi svenskar är fenomenala på att skänka saker till välgörenhet, men ganska så urkassa på att köpa begagnat när behov uppstår. Än så länge. Sämst i Europa faktiskt.
Kanske känner vi oss så pass fenomenala när vi skänker vidare att vi unnar oss ett nytt plagg? En ny pryl?
Jag har själv varit där i känslan och vänt. Kånkat kassar till secondhand med triljoner grejer – både good and bad – och känt mig så fantastisk (och lätt!) efteråt att jag tagit en svängom på stan för att börja på nytt i garderoben.
Att skänka till secondhand är genialt, särskilt om en skänker rena, hela plagg som har ett andrahandsvärde, men den riktiga klimatgärningen gör en ju när en handlar secondhand istället för nytt. Det går trots allt 397 jackor på en enda ny om en ser på klimatavtryck, enligt Återbruksbarometern 2019.
I ett nytt avsnitt av Plan B-poddensnackar jag och min armkrokerska Maria Soxbo om just secondhand när vi kommer till ämnet “Bättre begagnat”.
Hur vassa är vi svenskar egentligen på att handla begagnat (om en jämför med andra länder?), hur står det till med våra begär efter nya trender, synen på begagnat och vad kan en egentligen skänka vidare – och inte? Vilka myter finns det kopplat till just begagnat? Och viktigast: Hur ser framtiden ut om vi får bestämma? Hur ser det göttiga Plan B-livet ut? Hur ser framtidens städer ut – de som rimmar med klimatmålen?Vi reder vi ut, spanar och spår framtid, och det gör vi i stolt samarbete med Myrorna.
I detta avsnitt snackar vi också med Åsa Blomberg som är marknadschef på Myrorna, och även den inspirerande secondhandfantasten, stylisten och modevetaren Monika Kichau som delar med sig av sina bästa tips för att bli en vass secondhandshoppare.
Dessutom får jag en utmaning av Maria som ni garanterat kommer att gilla!
Jag är inte snabbast i kommun, inte starkast.
Men, ett SM-guld aspirerar jag ändå till.
Att bära secondhand.
Andra hand i första hand är min devis since sju äpplen hög, och nu har jag gett mig på någon form av slutprov i beggat: Bygga ett halmbalshus med hjälp av återbruk. Jag tänkte se var gränsen går, var jag måste köpa nytt.
Att bära begagnat började lite ofrivilligt för min del, men för den delen inte ovälkommet. Tvärtom. Ärva kläder från storkusinerna var något flott. Vi var en lång radda i skaran och jag sista anhalten (yngst i släkten!). Men jag bar stolt allt från hemmasydda set, till magtröjor som jag matchade med seconhandshoppade gubbyxor som 12-åring. Och ett ärvt Kookaï-skärp som min kusin Kristin köpt i Stockholm. Ujuj, vad ball jag kände mig. Som en jägare vars safarijacka hängde tung av medaljer och troféer, fast utan de triljonerna tveksamheterna.
Den känslan har jag göttat mig i sedan dess.
Det var också där, i secondhandbutikernas provrum, som jag började älska min kropp. Där jag insåg att den fungerade fint, den passade bara inte in i en ytterst smal skala av S, M och L. I en värld av pre-älskat fick känna känslan av att passa in i måttsydda byxor, klänningar och tröjor som någon skänkt vidare. Brallor som hade en storlek i benen, en i midjan och ytterligare en över höfterna.
Vissa plagg återkommer ständigt genom åren. Som skepparkavajen på bilden som jag haft i årtionden. Den åker fram titt som tätt, fast i nya kombinationer.
Förut tillsammans med randig tröja och blå brallor i någon parisisk 60-talssvängom redo för vår, numera i min marsstormande landet-look. Här bär jag skepparkavajen tillsammans med basker, rosa manchesterbrallor, rutig halsduk, oversizead ulltröja från herravdelningen på Myrorna Karlstad. Allt begagnat.
Och min absoluta favorit-look just nu.
Ofta möts en av kommentaren om att det känns ohygieniskt att bära någon annans gamla grejer. Då får vi väl hoppas att den personen aldrig har sovit på hotell, i lakan som hundratals andra sovit i innan. Och säkert gjort en hel del annat också.
Det finns någon knepig uppfattning om att nytt är fräscht. Plagg, som inte sällan är fullmatade med kemikalier och bär spår av någons taskiga lön och dåliga arbetsförhållanden. Vad är det som är fräscht med det?
Särskilt om en kan jämföra det med secondhand, och fantastiska Myrorna som inte bara tar hand om det företagen inte tar hand om (deras produkter när de blivit ratade), utan skapar arbetstillfällen och ger saker ett värde igen.
Kanske är det dags att gå en vända kring det pre-älskade? Fundera på vad som har ett värde? Ska vi inte komma överens om att ett försvinnande litet klimatavtryck är det högsta värdet?
Unlock with Patreon
