Från den här vackra retro-radion (som fungerar finfint) kan man lyssna på ljuv musik. Bara att ratta in etern och sedan njuta av radio – så som det ska låta.
Men. Hur mycket det än tar emot att erkänna, så får denna radio inte plats i mitt hem. Jag har verkligen försökt, men nä, det är dags för denna pinal att hitta ett nytt (bättre) hem.
Så jag tänker att någon därute kan ta hand om den? Göra den till sin älskling? Kom å köp bara.
Pris: 600 kr.
Mejla emma@emmasundh.com och märk mejlet med “radio”.
Det är inte ofta jag bär svart, men igår var en sådan där dysterfin dag. Regnet smattrade på plåttaken och november var så där tröttmörk som bara november kan vara. Då krävs antingen sprittande kulörter eller … svart. Och hatt på knoppen.
Jag, som är så fasligt frusen av mig, lindar in mig i tusen koftor och räds för att jag inte ska tina upp förrän i mars.
Hojt, hojt! I nya numret av svenska Ellehittar du dessa blonda ladys (jag och min vän, granne, partner in crime och kollega Vintageprylar). I detta nummermedföljer en hårbilaga, och i denna berättar vi om vintagefrisyrer, ger smarta tips och listar de bästa produkterna. Spring å köp vettja!
Translation! Woop, woop! In the new issue of Swedish Elleyou find these blonde ladys (me and my friend, neighbor, partner in crime and fellow Vintageprylar). In this issue’s hair special we tell you about vintage hairstyles, give you our best hair style advice and make a list of the best products for vintage hair.
Det var sensommarvarmt i London när jag klev ut i suset av dubbeldäckare och svarta taxibilar vid Euston den tredje dagen. Jag och Fatima gav oss i väg på äventyr, men kom inte särskilt lång. Fastnade vid St Pancras och deras vackra solrosor.
It was late-summer-warm in London when I stepped out from the hotel into the hum of the double-decker and black cabs at Euston, on the third day. Me and Fatima went away for a adventure, but did not get very long. Got stuck at St Pancras and their beautiful sunflowers.
Fatima med sin Iphone, plåtandes blommor.
Fatima with her Iphone. Shooting sunflower.
Flådiga St Pancras hotel med en stilig portier och hotellvagnar i guld utanför. Och alltid med en snajsig sportbil parkerad utanför.
Posh St Pancras hotel with a handsome porter and carts in gold outside. And always with a cool sports car parked outside.
Fatima.
Efter vi dykt ner bland solrosorna gav vi oss i väg genom ett bullrande big smoke, London.
After we popped down among the sunflowers, we set off through a noisy big smoke, London.
Jag var höstklädd i vinröd kashmirtröja, rosa klänning och vinröda strumpbyxor.
I was dressed for autumn in burgundy cashmere sweater, pink dress and burgundy tights.
Det var så där lagomt septembervarmt och tusenfalt vackert höstljus.
It was like perfect September wether and a thousandfold beautiful autumn light.
Fatima och jag gick till en myllrande blommarkand som vi blivit tipsad om av bästa Hjartesmil(kan VERKLIGEN rekommendera hennes London-guide). Blomförsäljarna ropade till höger och vänster, tjoades och var London-bo flanerade gatan fram med famnen fulla blommor.
Fatima and I went to a crowded flower market that we have been tipped off about by the best Hjartesmil (can REALLY recommend her London-guide). Flower vendors called out to the right and left, and the londoners strolled down the street with their arms full of flowers.
Vid blommarknaden (adresser kommer senare i en London-guide, var så säker) fanns små söta butiker fulla till bredden med godis, inredning, prints och leksaker. Och plåtburkar.
Next to the flower market (I will give you the addresses later in a London guide) you could find cute little shops full with candy, decor, prints and toys. And tin cans.
Var inne i en magisk barnbutik som hade så himlans mycket fint.
Magical children’s store.
När vi sniffat blommor till täppthet traskade vi vidare genom soliga London. Inte långt från blommarknaden låg en vintagemarknad som säljer kläder per kilo. Det var grejer kan jag lova. Hittade en stickad tröja, två strumpebandshållare, en sjömanskeps och lite annat krafts.
When we had sniffed flowers to madness we trudged on through the sunny London. Not far from the flower market was a vintage market selling clothes per kilo. Found a sweater, two garters, a sailor hat and some other stuff! Wonderful!
Med händerna fulla i vintage drog jag och Fatima för att möta upp Carro och Sofia som hade varit på museum.
With my hands full of vintage, we went to meet up with Caroline and Sofia who had been at the museum.
Vi möttes upp vid Covent garden, för att därifrån traska vidare till …
We met up at Covent garden, where we walked to …
… just Covent garden.
… Covent garden.
Kikade in de små butikerna till tonerna av klassisk musik som spelades av några unga violinister.
Popped in to the small shops to the strains of classical music played by some young violinists.
Suktade förbi London transport museum. Hur nördigt och dammig detta än låter så älskar jag … infrastruktur. Eh.
Had some craving outside the London Transport Museum. How geeky and dusty as this sounds, I love … infrastructure. Eh.
Nåväl. Från bilar till pastelliga bakverk. Suktade lite här också. Så klart.
Oh, well. From cars and busses to pastel pastries. Craving a bit here too. Not a surprise I assume.
Med ögon mätta på godsaker (inte vintage) gick jag hem. Packade ner alla vintagefynd i kappsäcken och förbredde mig på hemresa. En underbar långweekend – med massor av vintage – till ända.
With eyes tired of goodies (not vintage), I went home. Packed down all vintage finds in my suitcase and prepered me on the journey home to Stockholm. A wonderful long weekend – with lots of vintage – come to an end.
Efter fyra dagar i London – utan wifi (pust, stånk!) – är jag nu tillbaka i Stockholm.
Har väskan full i vintagefynd, en sönderklottrad vintagekarta och kameran full i bilder. Nyfiken på innehållet månne?
Translation!
After four days in London – without wifi (puh!) – I am now back in Stockholm. Have my bag full of vintage finds, a scribbled vintage map and camera full of pictures. Curious of the content, huh?
I det omöjliga hörnet i mitt kök har den här pjäsen flyttat in. Ett glasskåp som rymmer radioapparater, plåtburkar, glasflaskor och ett par leksaksbilar. Och en loppisfyndad våg på toppen. Passar perfekt till skomakarskylt och rutigt golv. Jag köper sällan nyproducerade saker, det blir ju mest hemrenoverade möbler och loppisfynd, men detta skåpet kunde jag inte motstå.
Skåp “Fabrikör”, från Ikea.
Translation! In the impossible corner in my kitchen, this piece moved in. A glass cabinet that store retro radios, vintage cans, glass bottles and a couple of old toy cars. And a scale – that a found at a flee market this summer – at the top. Perfect for shoe maker sign and checkered floors. I rarely buy new things, my apartment is full of antique furniture, retro recycled thing and flea market finds, but this cabinet, I could not resist.
This locker is called “Fabrikör” and come from Ikea.
Ligger under fluffigt duntäcke. Det är varmt och iskallt på samma gång. Det blonda håret på ända – en tofs och lite varstans. Ser fördjärvligt ut. Huvudets dunkande ger det avlägsna trafikbruset ett ganska snyggt beat. E4:an featuring Emma Sundh. Och det gör ont. I ögonen, i kinderna, i halsen och i pannan.
Jag blir aldrig sjuk hörde jag mig själv säga för en vecka sedan. Visserligen är jag ofta frisk som en nötkärna, men det är ju alltid dödsdömt att säga så där högt. Det är en lika effektiv expressbiljett till sjuksängen, som att peta upp främmande snorkråkor i ögonen (ps. jag har inte testat).
För att väga upp denna uschliga fredag så drömmer jag mig bort till Paris en stund. Till nya äventyr (har jag sagt att jag har bokat in en resa i oktober?) och till nya upptåg och inspirerande projekt.
Provence. Ljuvliga Provence.
Jag och John rullade in i den nästan skamligt charmiga byn Brignoles en kväll slöjade i gult ljus. Parkerade bilen, packade ur våra väskor, hittade åt höger och åt vänster. Var låg vårt B&B?
Ingen aning.
John kvistade fram till några parksittande samtals-herrar vid en fontän och frågade åt vilket håll som vår lilla rue låg. Ingen pratade engelska, men gestikulerade stort att frågan förvirrade. En gammal farbror började pipa i väg åt vänster och gestikulerade mot oss att vi skulle följa med. Vi knatade efter med väskorna i våra händer. Farbrorn gick med målmedvetna steg in bland gränderna. Stannade vid några damer som stod och pratade vid en port, frågade om de visste var gatan låg? De skakade med huvudet, men tillsammans fick de syn på en annan dam. De gick fram till henne och snart var halva byn med i jakten efter vårt B&B. Till slut lyckades farbrorn ta reda på var den lilla gränden med B&B:t låg och gick – bokstavligt talat – med oss ända in i farstun. Han hjälpte oss till och med att ringa på dörrklockan.
Inne på vårt B&B möttes vi av en underbar människa som liksom kvittrade fram att hon nästan inte alls pratade engelska. Sedan berättade vant – på klingande, franskosade engelska kryddade med livsglada skratt – om huset, byn och den kommande frukosten. Hon förde oss fram över de persiska mattorna, visade oss den övervuxna trädgården, rummet vi skulle bo i och sedan rekommenderade hon en restaurang som vi kunde gå till om vi var hungriga. “Men skynda er innan det stänger – det är här inte Paris”.
Så då gjorde vi precis det. Lämnade väskorna på rummet, gick ut genom den stora porten på B&B:t (som du ser här ovan) och gav oss ut i den trevligaste by jag varit i.
Förbi vackra portar, höga grindar, tufsiga katter och …
… nötta fiskbutiker.
Jag bar saltstänkt hår och min blommiga klänning från Tidens Melodi.
Vackra Brignoles.
Jag och John var så nyfikna på denna lilla by att vi så klart inte kunde gå raka vägen till restaurangen. Först ziczacka sig genom gränder, tappa bort sig och därefter leta sig fram till någon fasad eller fontän som kändes igen.
Här står världens bästa John i randig tröja och keps.
Med fransk damm under ballerinaskorna gick vi sedan till en rekommenderad restaurang, drack vin från gårdarna runt omkring, åt underbar provencalsk mat och insåg att jo minsann, Provence är vår grej.
Den här underbara klänningen hittade jag på Beyond
retro i Zinkensdamm. Tunn som en sommargardin och sval som attan.
När den hängde på galgen på Beyond hade klänningen något så
spännande som kardborrenand i ryggen. Troligen hade dragkedjan
gått sönder – som den ofta gör på gamla kläder – och så hade någon
fiffat till det hela genom att tråckla dig ett kardborreband
istället. I sann Chippendale-stil. När jag kom hem sprätte jag bort
karborrebandet och sydde dit en riktig dragkedja. Vips, så hade
klänningen gått från stripper-snabb till gedigen och välsittande.
Nu ni! Det är ju många av er som undrar … hur jag låter. Här kommer svaret.
För några veckor sedan intervjuades jag av “Tidsmaskinen” om frisyrer under 1940-, 1950- och 1960-talen. Här kan ni lyssna på avsnittet: Tidsmaskinen: Om frisyrer och hattbruk
