Eftersom min kompis Lojsan fyller år i dag så firar jag med finklänning från Maria Westerlind. En blommig liten sak i 1950-talsmodell, med mycket kjol och plats för en tyllunderkjol (för det extra fluffet).
Det är inte ofta jag fastnar för klänningar som inte är vintage – mest för att nyproducerade klänningar varken har samma kvalité eller passform som originalen – men denna klänning sitter riktigt bra. Perfekt för dig som älskar silhuetten av 1950-talsklänningar, men inte njuter av själva vintagejakten (som vissa andra gör).
Translation! Since it is my friend Lojsan birthday today I celebrate with the a fine dress from Maria Westerlind. A floral 1950’s styled dress that fits perfectly and have place for a tulle petticoat (for the extra fluff).
I’m not usually into dresses that are not vintage – mostly because newly dresses not have the same quality and fit as the originals – but this dress is really good. Perfect for those who love the silhouette of 1950’s dresses, but not enjoying the vintage hunt (as some others do).
Efter att jag lade upp bilder på mitt kök, där jag har hängt upp ett snöre med spraymålade klädnypor, så har några nyfikna läsare hört av sig och vill se vilka kort som hänger i klädnyporna. Klart att ni ska få se det!
På min köksvägg hänger numera förälskade par och katter.
After I posted the pictures of my kitchen (where I have hung a string of spray painted clothespins), a few curious readers asked to get a closer look of the cards hanging in the clothespins. Of course you will get to see it!
First: Lovers and cats.
… ännu mer kärlek.
More lovers.
Ett stycke Marilyn Monroe, omringad av min syster Ellen.
Marilyn Monroe surrounded by two images of my sister Ellen.
Vet ni vad? I dag fyller min kompis Lojsan år, ni vet Vintageprylar! Hurra! Jag – som är fullständigt tokig i födelsedagar – sitter här två våningar ovanför min födelsedagsgranne Lojs och är helt till mig. Det är i sådana här lägen jag önskar att jag hade en orkester. I så fall skulle jag gå ner de där två trapporna, med trumpeter och trummor, iklädd röd uniform med epåletter, spatsera in i lägenheten, genom konfettin (som jag så klart har fixat) och sedan ställa fram ett paket som är ungefär en gånger en meter stort. På detta paket ska det finnas en rosett som är det största någon någonsin har sett.
Ur paketet hoppar sedan en mops (Lojsans favorithund) ut!
Tyvärr har jag varken en orkester, konfettimaskin och dessutom är Lojsan och hennes man lite lätt allergisk mot pälsdjur. Så jag sitter här, två trappor upp, och känner mig lite grå i jämförelse med min imagenära orkester. Det här med att det är tanken så räknas känns lite lätt … lamt. Jag får helt enkelt försöka träna in en liten truddelutt tills vi ska luncha vid ett.
Någon som har något förslag på ett lätt instrument som man kan lära sig på, säg, tre timmar?
PS. Måste passa på att tipsa om de fantastiska bröllopsbilder som Lojsan har lagt upp på sin blogg. Och nog skymtar jag förbi där också. Lollo trodde visst att jag satt och planerade, men oss emellan satt jag och skrev mitt tal i sista sekund.
Foto: Martina Ankarfyr och Anna Larsson.
Translation! You know what? It’s my friend Lojsan’s birthday today, you know, Vintageprylar! Hooray! I’m completely crazy about birthdays, so I’m sitting here, two floors above my birthday neighbor Lojs and is totally excited about this day. It is in these situations I wish I had an orchestra. If I had one I would go down those two steps, with trumpets and drums, wearing a red uniform with epaulets, strolling into the apartment through confetti (which I of course have fixed) and then set up a package. In this package, there should be a bow which is the largest anyone has ever seen. From the package then jumps a pug (Lojsans favorite dog) out!
Unfortunately, I have neither an orchestra, confetti machine and Lojsan and her husband are allergic to fur. So I sit here, two floors up, and feeling a little gray in comparison to my image:ish birthday orchestra. It’s the thought that counts and jaddijaddi. No it’s not the thought that counts. I’ll just try to work out a small “truddelutt” until we will dine later today Anyone have any suggestions for a instrument that can be learned in, say, three hours?
Nu är det dags att svara på era frågor igen. Jag har fått in mängder av frågor både per mejl och i kommentarsfälten, så nu tänkte jag beta av några som handlar om sänggavlar, inredning, Paris, vintageklänningar, jobba, kärlek, projekt, blommor, utbildning och vintagebutiker i Stockholm …
Now it’s time to answer your questions again. I have received so many questions both by email and in the comments fields, so now I thought answer a few of them …
Q: En lite lökig fråga kanske, men när går du upp om dagen? Jag är själv frilansjournalist och tenderar att gå upp framåt förmiddagen (läs: tio) och går och lägger mig vid två på natten. Jag tycker det är svårt att ha “normala arbetstider”. Hur tänker du?
A: Ja, jag måste erkänna att jag sitter med samma problematik. Dagar, kvällar och nätter flyter ihop, liksom vardagar och helger. Jag är en nattmänniska. Allt som händer efter klockan 23.00 är alltid dubbelt så roligt, så jag tenderar att sitta uppe sent på nätterna. Skillnaden mellan oss är att jag går upp halv sju, när min man John stiger upp. Det är idiotiskt. I går kom jag till en punkt då dagar av sömnbrist gjorde att kroppen var helt slut. Jag förmådde mig inte att stiga upp, och då är det bara att lyssna på kroppen och vila. Från och med i dag ska jag bli snällare mot mig själv. Inte jobba sent, inte gå och lägga mig sent, inte jobba från sängen och inte jobba i pyjamas. Mitt problem är att jag tycker att det är så roligt att jobba, men jag vill ju också att det ska fortsätta vara roligt, och för det behövs lite ramar. Så nu har jag satt upp ramar. Min plan är att jag ska gå upp halv sju och gå och lägga mig i tid på kvällen. Och vara snällare mot mig själv. Wish me luck.
Q: Hej Emma! Får jag fråga var du köpt dina strumpbyxor? Jag har letat länge efter ett par täckande vita strumpbyxor som inte är liksom grovstickade eller gulvita, och dina ser ut att stämma in på hur jag vill ha dem.
Gillar din blogg mycket förresten, även om jag inte brukar kommentera.. 🙂
Lotta A: Hej Lotta! Ja, fina strumpbyxor är extremt svårt att hitta. Antingen är de svindyra, på tok för tunna, mönstrade eller av dålig kvalité. De vita strumpbyxor som jag bär är köpta via Asos.com. De är lagom tjocka, av bra kvalité, släta och dessutom billiga. Allt i ett!
Q: Hej Emma!
Sökte runt efter sänggavel på google och snubblade in på din blog.
Fina bilder och å vilken fin sänggavel (med den tjusiga hyllan ovanför).
Får man lov att fråga om du köpt sänggaveln eller ordnat den själv?
mvh
Cecilia A: Hej Cecilia. min mjuka sänggavel kommer faktiskt från IKEA. Jag hade världens plan på att göra en sänggavel själv, men utan bil i storstaden är det nästan omöjligt. Så himla sorgligt att det ska vara så. Denna sänggavel kördes hem till min dörr, så det var ju himla praktiskt. Om du vill ha en mjuk sänggavel så tycker jag absolut att du ska satsa på en sådan här, om du inte vill pyssla ihop en själv vill säga. Annars kan jag rekommendera en grymt fin sänggavel från Ellos. Om jag inte redan hade haft en sänggavel hade jag lugnt satsat på den här 1950-talsinspirerade sänggaveln. Jag hade nog spraymålat den i någon pastell, alternativt svart, och knipit fast klämlamor i spjärlorna som sänglampor. Ja, som du märker har jag redan en klar plan hur jag skulle göra. Om det inte hade varit beyond onödigt så hade jag lugnt haft två sänggavlar att byta mellan! Denna sänggavel kostar dessutom bara 800 spänn, och är HUR snygg som helst. Stort lycka till Cecilia!
Q: Jättefin radio!! Får man fråga vart du ( eller din man :P) har köpt den någonstans?By the way, älskar din blogg!
Sofia A: Åh, vilka fina ord! Tackartackar. Radion, som är av märket König, är en gåva från min man och jag råkar veta att han har köpt den på en liten butik på Folkungagatan i Stockholm. Men de finns även att köpa på nätet, exempelvis här. Det är en fantastisk radio – snygg, bra och extremt prisvärd.
Q: Först och främst – du är en sådan med “fin yta”-blogg som ändå alltid känns mänsklig, genuin och varm. Det gillar jag som tusan.
Sen kom jag på en fråga som jag missade att ställa när du hade frågestund! Tar den nu så får vi se om du hinner svara någon gång. =)
Jag vill så hemskt gärna hitta sådana där fina klänningar (tajta kring överkroppen och vippiga från midjan och ner) som du verkar dra till dig som en magnet – men så fort jag går in i en second handbutik blir jag typ apatisk. Det är så plottrigt och liksom kaotiskt trots att det är sorterat och jag vet aldrig var jag ska börja! Antingen hittar jag en fin modell men som är fel storlek, eller så hittar jag en i rätt size men med fult tyg osv. Sen blir jag trött och går hem. Har du något sökar-tips??
Annika http://annikaville.blogspot.com
A: Hej Annika och tusen tack för dina enormt fina ord. Det känns otroligt viktigt för mig att ha en varm blogg, eftersom kalla människor är det värsta jag vet. Så du anar nog inte hur glad jag blir över din kommentar. Nu till din fråga.
Om du vill ha en vintageklänning, men – som du skriver – blir apatisk, så bör du nog bege dig till en välrenommerad vintagebutik. Vill du ändå ge dig in i loppis- och secondhanddjungel – med chans att göra superfynd – då är det träning som gäller. Det roligaste formen av träning. När jag går in på exempelvis Myrorna så bläddrar jag mig igenom sortimentet. Jag hoppar över mönster och färger som jag inte passar i eller tycker om. Det gör att sortimentet som av eventuellt intresse minskar rejält.
Ett tips är att testa dig fram. Hittar du en fin klänning, men är osäker på om den passar? Titta noga hur den är uppbyggd, testa den och gör sedan en utvärdering. Tids nog har du tränat upp ditt ögonmått att du knappt behöver prova klänningen för att veta hur den kommer att sitta.
Gillar du 1950-talestitiken, men känner att det här med att fynda inte är din grej? Ja, då är kanske nyproducerade klänningar din melodi. Det finns en rad skickliga designers och märken som producerar klänningar efter gamla mönster. Några av dem som jag kan rekommendera är Jumperfabriken, Maria Westerlind och Emmy design. Sedan måste jag slå ett slag för designers och sömmerskor som syr upp på beställning. Antingen som driver eget företag eller som utbildar sig i exempel sömnadskonstruktion och är sugen på uppdrag.
Q: Hello Emma! I love your blog, and the translation at the bottom is so helpful 🙂 But I like to read the whole post and have to put it through Google Translate which takes a long time. If it’s possible, would you add a translate button, like the one at the bottom of Elsa Billgren’s blog posts? I would make things much easier! Have a wonderful 2013!
An Scenic World
http://anscenicworld.blogspot.se/ A: Hi! And thank you so much. I have received so many international readers the past weeks – hurray! I apologize to you all that I’ll haven’t got a translate-buttom yet.
I can imagine that it is not completely easy to keep up with my made-up swedish words, so I will write a translation text at the end of every blog post until I learn to write with real words!
So typical me to find my own words when Swedish language is not enough. I promise to get a button. Coming soon! Now have a wonderful 2013!
xx emma
Q: Hej Emma!
En sak som jag tycker är fint är att du verkar ha så härlig relation till dina vänner. Jag undrar lite hur ni lärde känna varandra och om du är bra på att skaffa nya nära vänner? Jag tycker själv att det har blivit svårare att skaffa nya vänner ju äldre man blir.
Sedan undrar jag också vilken utbildning du har och vad som driver dig när du jobbar med dina projekt? Du verkar ha sån glöd!
Nya bloggen ser jättefin ut btw!
Li A: Hej Li! Vad gullig du är. Ja, let’s börjar med vänskapsfrågan. Nu kommer det bli många turer och många namn, så håll i dig.
Vänner. De flesta av mina vänner känner jag sedan gymnasiet i Värmland. Jag gick på Tingvallagymnasiet i Karlstad och ingick i ett stort gäng på elva-tolv personer. Många av dem är fortfarande mina vänner i dag. När jag var 19 år flyttade jag till Stockholm. Helt själv.
Efter ett halvår importerade jag två av mina bästa vänner, Nina och Åberg, till Stockholm. Tillsammans startade vi ett kollektiv i Stockholm. I takt med att åren har gått har Åberg bytt Stockholm till Göteborg, och istället har mina Värmland-vänner Fatima och Lina flyttat hit.
När jag började plugga så träffade jag Frida. Jag föll pladask för henne i Södertörns högskolas kalla korridorer. Hon var bästa kompis med Linda (Volang-Linda), så jag bekantade mig lite lätt med Linda. Men jag och Linda hade ingen sådär jättedjup relation just då, utan det var Frida som var vår gemensamma länk.
Lollo träffade jag genom min kompis Åberg. Lollo och jag var inte alls tajta då, långt ifrån. Men genom Lollo träffade jag min dåvarande pojkvän D som var bästa kompis med Lollo och en annan tjej, Lisa. Förhållandet med D tog slut efter ett halvår och vid den tidpunkten hade jag och Lisa börjat växa ihop. Så Lisa blev min kompis (förlåt D!).
För sju år sedan träffade jag John och med honom kom ett stort gäng med härliga människor, som Mick, Max och Erik till exempel. Så nu är de mina vänner också.
Därefter har bara ett fåtal kompisar kommit in i mitt liv, men jag har framförallt lärt känna de människor som redan funnits där, som exempelvis Linda, Lollo och Fridas kille Chrille.
För någon vecka sedan flyttade ytterligare kompis från gymasiet hit, Sofia, så de fortsätter att komma vilket är underbart. Sedan får vi ju inte glömma de fina vänner i Karlstad som jag fortfarande umgås med, Marie, Sara, Carro och Emma.
De personer i min närhet som jag umgås allra mest med just nu är Frida, Lollo, Linda, min syster Ellen, Mick och Max.
De nyaste bekantskaperna i mitt liv just nu är Silversaga, DV-bönorna Carin och Anna.
När det gäller att skaffa nya vänner så är jag nog ganska dålig på det. Jag är alltid intresserad av att träffa och lära känna nya människor – på den punkten vill jag aldrig förändras, för det ger så mycket till livet. Förutom att det ger enorma kickar, är intressant att lära känna nya världar, så är det också så jag växer i mig själv.
Men för mig är det framförallt en tids- och hjärtefråga. Jag vill inte – och skulle heller aldrig kunna – försumma de vänner jag redan har i jakten på nya. Jag älskar att lära känna nya människor, men jag tror att det måste få ta lite tid …
Jag har en liten klick med riktigt nära vänner, sedan ytterligare en klick med nära vänner och därefter en stor klick vänner.
Jag kan också tycka att det är svårare att träffa nya människor, för jag hamnar inte i samma situationer nu som jag gjorde exempelvis när jag började plugga. Jag har haft turen att träffa många underbara människor via mitt jobb på Damernas Värld och även via vänners vänner, men det är ju inte så att jag går ut på klubb i Stockholm och kommer hem med fem nya vänner. Det funkar ju inte så. Sedan jag började frilansa har jag däremot haft mer tid att lära känna och träffa nya människor.
Utbildning. Jag är utbildad specialreporter med inriktning samtidshistoria. Min journalistiska bana började redan på gymnasiet när jag valde inriktningen Samhällsvetenskap med journalistik. Det var en speciallinje som bara fanns på Tingvallagymnasiet i Karlstad. Den innebar att man läste vanlig samhällsvetenskaplig linje det första året och sedan gick man inriktningen journalistik de två sista åren. Det var en otroligt bra utbildning som gav en stabil grund. Efter gymnasiet flyttade jag till Stockholm för att plugga Samtidshistoria A på Södertörns högskola. Jag har alltid varit väldigt intresserad av historia, så detta ämne läste jag av ren och skär nyfikenhet. Efter A-kursen hoppade jag på B-kursen, och sedan läste jag Stadsvetenskap A – också av ren nyfikenhet. Efter stadsvetenskapen sökte jag in till ett journalistprogram som hette “Samhällstudier med praktisk journalistik med inriktning samtidshistoria”, där jag kunde koppla ihop mina samtidshistoria-kurser med journalistik Jag kom in på programmet, kunde tillgodoräkna mig de samtidshistoria-kurser jag redan läst och läste därefter Journalistik A, Journalistik B och Journalistik C, samt Samtidshistoria C. Jag fullkomligt älskade studentlivet och kan rekommendera det för varendaste kotte.
Projekt. Driv ja. Jo, det måste jag väl erkänna att jag har. Det poppar upp idéer i mitt huvud hela tiden. Lite för ofta för mitt eget bästa tror jag bestämt – för jag vill genomföra dem alla (vilket inte är realistiskt rent tidsmässigt). John brukar säga att jag borde ha en anställd som genomförde alla mina idéer, för själv blir jag så frustrerad över att jag har 100 idéer, men har bara tiden att genomföra en enda. Det här idémakeriet har mycket att göra med min uppväxt tror jag. Min mamma har alltid peppat mig och min syster att hitta på tokigheter. Det finns inga rätt eller fel – bara en värld av spännande fantasier. Hon är en enorm förebild i sin otroliga kreativitet. Sedan ska tilläggas att jag är uppväxt på landet, flera kilometer från närmaste kompis. När jag kom hem från skolan fanns ingenting att göra. Vi hade inga TV-spel, inga kanaler på TV (om man inte tyckte att det var intressant att titta på test-TV), inga vänner i närheten – det fanns absolut ingenting serverat. Lite som att sitta i ett vitt rum utan saker och sedan försöka hitta på saker att göra. Och lite där tror jag att detta idésruteriet tog sin fart …
Drivet kommer från att jag vill genomföra allt jag kommer på och drömmer om. Det är omöjligt, men jag försöker så gott jag kan …
Q: Hur gör du och John för att hålla kärleken vid liv när ni båda verkar ha supermycket att göra? Ni är så himla gulliga ihop alltså! 🙂 Kram!
Hanna A: Ja, det är en bra fråga. Det viktigaste för oss är att skapa kvalitativ egentid. Kvällar då vi sitter vid köksbordet, äter middag och pratar. Vi vet nämligen att vi båda är experter på att dra i gång olika projekt, peppa på att se en TV-serie eller sitta i våra egna små världar. Ibland kommer vi till en punkt – när vi inser att vi fysiskt har varit i samma lägenhet flera kvällar i rad, men varit i de där små egna världarna – då vi känner att det finns en distans mellan oss. Då behöver vi prata. Massor. Sätta oss ner eller gå en promenad och få varandras 100-procentiga uppmärksamhet.
Q: Åh, så läckert!
Vart har ni fått tag på de tjusiga popcorn påsarna som ni hade på ert Vintageparty på Norstedts?
Cickan A: Hej! Just de här popcornpåsarna har Lollo köpt på Etsy.com! Hur fina som helst, eller hur?
Q: Jag älskar att din blogg är pastellig och vacker och du verkar så himla positiv – det gör min vardag mycket roligare. Det är alltid en fröjd att klicka in här!
En fråga: Jag ska ner till storstan en helg och skulle vilja ha bra tips på härliga second hand-/vintagebutiker. Jag har inte tid att gå på så många ställen, kanske två stycken, om de inte ligger väldigt nära varandra. Så, har du några bra Stockholmstips för en norrlänning?
Eveline A: Hej Eveline! Tack för de fina orden. Om jag vore du skulle jag antingen åka till något av Stockholms alla vintagekluster. Första alternativet är att åka till Odenplan och pricka in Old touch (Upplandsgatan 43) och Epok Antik och Kuriosa (Odengatan 83). Ett andra alternativ är Zinkensdamm där du kan pricka in Beyond retro (Brännkyrkagatan 82), Myrorna (Hornsgatan 96), Judit secondhand (Hornsgatan 75) och Brandstationen (Krukmakargatan 22). Ett tredje alternativ är SOFO där du i ett kör kan gå till Lisa Larsson (Bondegatan 48), Stadsmissionen (Skånegatan 75) och Beyond retro (Åsögatan 144). Stort lycka till!
Q: Taack för finaste bloggen! Blir alltid så peppad o glad när jag tittar in 🙂
En, kanske udda, fråga: Jag tycker det är svårt med snygga krukväxter. Har själv lite 50-talsinspirerat hemma och mycket i rött. Men får inte till det med växterna i fönstret. Vad hade du satsat på? Vad har du själv? Grönt eller färgglatt? Stort eller smått?
Tack på förhand!
Kram!
Lina A: Kul att man kan peppa lite! Och ingen fråga är udda, tro mig! En klassiker är ju pelargoner som finns i många fina färger. Jag har själv både röda och ljusrosa pelargoner hemma hos mig. Även novemberkaktus är en vacker blomma tycker jag. Sedan är jag ett fan av Porslinsblomma, som är en klängerväxt med underbara blommor som ser ut att vara gjorda i porslin. Har ingen själv, men tycker att det är enormt vackert runt ett gammalt fönster.
I mitt hem finns inte jättemånga växter under vinterhalvåret, förutom pelargonerna. Istället satsar jag på att då och då köpa snittblommor till köksbordet. Det känns otroligt lyxigt, vackert och vårigt. När det vackas vår och sommar däremot, ja, då fyller jag köksfönstret med kryddväxter, sår spännande blommor i drivlådor och förbereder mig på ett miniträdgårdsland.
Q: Fine Emma, jeg mener å huske at jeg engang leste om dine beste Paristips på bloggen din. Men jeg finner ingenting om Paris… kan det stemme?
Nadja http://www.unadostres.blogg.no
A: Hej Nadja! Du finner min Paris-guide här. Uppdaterad och välfylld. Trevlig läsning (och tittning)!
I mitt kök finns en rund vägg. Bakom den där ganska svårmöblerade väggen döljer sig den spiralformade trappuppgången. En rund vägg kan vara något av det svåraste att möblera. Det är dessutom inte det enklaste att sätta upp tavlor eller hyllor. Denna vägg har varit ett huvudbry för mig sedan vi flyttade in i lägenheten. Till nu.
På den runda väggen i köket hänger numera ett klädstreck. I pastelliga klädnypor (som jag har spraymålat) länger gamla svartvita vykort och fotografier. Som en förenklad tavellägg ungefär. I morgon ska ni få se hur det ser ut på håll tänkte jag.
Translation! In my kitchen is a circular wall behind which is a spiral staircase. A round wall can be one of the most difficult to decorate. It is also not the easiest to put up pictures or shelves. This wall has been a headache for me since we moved into the apartment. Until now.
On the circular wall in the kitchen now hangs a clothesline. Old black and white postcards and photographs are attached by pastel clothespins (which I have spray painted). Tomorrow you will see how it looks from a distance, what do you think about that?
Maj var månaden då våren och försommaren kom till byn. Det var ljust när man gick upp och ljust när man gick och lade sig. Jag såsade runt i min mintgröna morgonrock och bolltofflor i ett soluppvärmt kök och njöt för fulla muggar.
I have already resumed January, February, Mars and April. Let’s take a walk along memory lane again and see what May 2012 looked like.
Maj var månaden då jag flyttade ut i Svandammsparken i Midsommarkransen. Tog katten Winston under armen, lemonad och picknickfilt i den andra och så traskade jag ut i gröngräset. Där låg jag sedan, sörplade och läste Hungerspelen.
May was the month when I moved out into the park in Midsommarkransen. Took my cat Winston under muy arm, lemonade and a picnic blanket in the other, and walked out into the grass. Slurped lemonade and read Hunger Games.
John.
Lite så här såg det ut hemma hos mig i maj förra året. Pompoms och Paris-kort.
This is what it looked like in my apartment. Pompoms and Paris postcards.
Körsbärsblommorna stod i full blom i början av maj. Jag och John cyklade ner till Kungsträdgården och tittade på det årliga spektaklet en sista gång innan de rosa blommorna vissnade.
Cherry flowers were in full bloom this month. John and I went to Kungsträdgården in Stockholm – where the garden is full of pink cherry trees this time of year.
Runda solglasögon i Kungsträdgården.
Round sunglasses in Kungsträdgården
Maj var också månaden då lilla Isolde fyllde ett år. Eftersom Isolde är det första barnet i vänskapskretsen kom ett helt gäng med vuxenkompisar för att fira 1-årsdagen.
May was also the month when little Isolde turned one year old. Isolde is the first child in the circle of friends and thats why a whole bunch of adult friends ran into the apartment to celebrate the 1st anniversary.
Isolde med synthluggen. Lite hennes signum skulle man kunna säga.
Isolde with the cool synth bang. How cool is that?
Våra vänner Fatima och Tommie (Isoldes föräldrar) bjöd på godsaker medan John testade Isoldes sailorhatt.
Our friends Fatima and Tommie (Isolde’s parents) offered cookies while John tried Isolde sailor hat on. Kinda sweet!
I mitten av maj for jag till Värmland för att gå på min kompis Maries möhippa.
In the middle of May I went to my hometown Karlstad for my friend Marie’s hen party.
Marie – the bride to be.
Fatima.
Hälsade på mina föräldrar och blev bortskämd. Den här lappen låg exempelvis på köksbordet en morgon. Från min pappa. Bilden till höger är “min gata”.
Visited my parents and got spoiled. I found – for example – this little note on the kitchen table one morning. It’s from my dad. It says “The coffee machine is loaded, just press this button and you get coffee”. The picture to the right is “my street”.
John fyllde år och det firades med hans bästa – dubbelfrukost. Först en liten frukost och sedan en frukost till efter någon timme.
Celebrated John’s birthday with his favorite – dubble breakfast.
Denna månad gick tydligen i nattplaggens tema. Här i randig pyjamas.
Apparently this was one month nightwear. Here in my pajamas.
Johns födelsedag firades traditionsenligt på Trädgården under bron. Alla kompisar kom dit för att fira. Nina bland annat.
John’s birthday was celebrated traditionally by a trip to the night club Trädgården under bron. All friends were there to celebrate. Nina among others.
Drank homemade lemonade (made by V Vintageprylar) and saw the best film – Singing in the rain.
Gick – i vanlig ordning – ett par vintagevarv runt Stockholm. Jag har ju lagt fram den perfekta vintagerundan i Stockholm. Kanske ska lägga upp den här så småningom?
Went vintage shopping on my regular tour in Stockholm. Interested in a Stockholm vintage shopping guide perhaps?
En kväll i maj gick jag, John, Lisa och Per på en barrunda på Söder. Vi gick bland annat förbi – mellan allt barhäng – denna fina folkabuss.
One night me and my friends went bar hopping. Saw this wonderful Volkswagen bus on the way to one of the bars.
I slutet av maj blommade syrénerna på innergården. Jag plockade några kvistar och ställde på köksbordet. Syréner doftar så vidunderligt gott. För mig påminner doften om barndom. Hela mitt barndomshem omringas nämligen av höga syrénhäckar.
En dag i maj kom Lollo och Hasse upp till mig och sa att sminkbordet – som jag fått låna i ett par veckor – nu var mitt. En tackpresent för att jag hjälpte till och toastmadame:ade på deras bröllop. Lyckan!
Finaste halsbandet (som alltid hänger på min spegel numera) från PILL.
Ibland tog jag en paus på mitt jobb på Damernas Värld och bläddrade i gamla utgåvor. Hittade ALLTID helt magnifika reportage. Detta är en favorit.
Jag klädde mig i sailortröja och peppade på att Ladurée skulle öppna i Stockholm. Det var maj det.
Sedan jag lade upp bilden på alla mina julklappar har jag fått mängder av mejl och kommentarer om en speciell klapp. Nämligen den externa blixten som jag fick av min svåger Christer.
Blixten, eller snarare LED-kameralampan, kommer från König. Det är en helt fantastisk liten sak som ger råbra ljus när mörkret faller. Även perfekt för mig som tenderar att få röda ögon så snart det flyktiga blixten tänder av. Jag kan VARMT rekommendera denna lilla sak. Bländar visserligen en del, men vad gör väl det om fotografierna blir smashing!
Translation!
Did you see the picture of all my Christmas gifts? Since I published the post I have received lots of emails and comments about one of the gifts: The external camera flash light that I got from my brother in law, Christer. The flash, or rather the LED camera light, is a fantastic little thing that gives good light when darkness falls. Also perfect for me who tend to have red eyes as soon as the original flash turns on. This is namely more like a light. I HIGHLY recommend this little thing. Slightly dazzling perhaps, but what does it matter if the photos are smashing!
