I början av förra sommaren köpte jag en blommig klänning från Beyond retro. En vintagepärla som satt som gjuten i provrummet.
Den användes exakt noll gånger. För vidare gjuten satt den då inte när det kort därefter visade sig att jag var högst gravid.
Men nu så.
Nog för att jag har knölat ner postgravid-limpan i kjolstyget (fungerar ypperligt som puffande underkjol visade det sig), men på kom den i alla fall. 
Då har det blivit dags att vinka hej då till 2014. Och det gör jag med en snabb tillbakablick över året som gått. Vi börjar med grå januari, mysiga februari och färgsprakande mars …
Förra året började i grått, mysiga latdagspromenader i Vinterviken och mitt nya paraply som jag fått av John. 
Långfrukostar i sängen, med hemmagjord hallonsylt och krispigt morgonljus. 
Och gosbollen Sockan som gjorde det stört omöjligt att gå upp. 
Sportade hängselbyxor som jag fått av John och julklappskofta från Emmy Design/Tidens melodi. 
Gjorde en hel del jobb för Sofis mode (som nu gett ut sitt sista nummer (vilket är så tragiskt, för roligare tidning kan man inte jobba för)). 
Mycket tid i januari gick åt till att lura Lollo. Det planerades nämligen överraskningsfest för fulla muggar – med dekadent 20-talstema så klart. 
Nina vid spelbordet i salongen. 
Och Per. 
Trotsade vintern och bar shorts och magglipa. En outfit som inte är så där jätteaktuell så här ett år senare …
Ett helt gäng bloggisar, bland annat Lejonet här, träffades över en fika på Vintagefabriken och började smida planer till det som sedan skulle bli succén Vintagebloppis. 
Smet förbi modeveckan som sig bör. 
Och Formex så klart. 
Den här underbara jobbade med oss på Vintagefabriken. Ett år senare – fortfarande lika saknad. 
Det blev februari och jag bakade bröd en masse. 
Fyllde år gjorde jag också. 31 vintrar. 
Jag, Lollo och Emily Dahl gjorde välsmakande afternoon tea-jobb. Skoja min doja att det blev scones-fross efter plåtningen!?
Våffeldagen kom och John gjorde ungefär 100 000 våfflor. 
Jag och katten Sockan var on the cover a magazine.
Minns så väl när bilden togs och Sockan sprang in i bild – HELA TIDEN.
Till slut gav fotografen upp och lät kattskrället vara med.
Lämnade vintriga Sverige och for till Honolulu med John. 
Bytte frilanskontor mot strandkontor. En helt okej omställning. 
Och välförtjänt semester efter ett stup-i-kvarten-jobbhärj, bokskriveri och en fullkomligt späckad vår coming at me. 
Det blev mars.
Efter en vecka i Honolulu åkte jag och John vidare till Maui. Vi skulle egentligen ha testat en ny ö, men vi är så jäkla Kapprischååsa att vi istället valde att åka tillbaka till Maui (som vi var på 2009). 
Vi roadtrippade runt ön, åt en massa ananas och bodde på nya hotell varje natt. 
Badade ganska så väldigt mycket i havet också. Och spejade efter valar. Såg hur många som helst. 
Fyndade en hel massa vintage på resan, som en blommig 50-talsklänning och hårnålar som aldrig använts.
Kom hem till Sverige och ville aldrig mer sporta vinter. 
Gick på Underbara Claras inspirerande Saltå kvarn-frukostar med den lika inspirerande Ida. 
Så äntligen en dag damp den ner i brevinkastet. Full med mina illustrationer, frisyrhistoria, Sarah Wings fantastiska frisyrkreationer och smarta (hemliga) tips och knep.
Och så bilden som numera är min bloggheader (fotograferad av skickliga Martina Ankarfyr). 
Vår bok. Vintagefrisyrer, som just i detta nu håller på att översättas till engelska, för att under nästa år släppas i USA. 
Boksläppet firade vi med Speak easy-fest med gräddan av bästa personerna. Lollo och Lisa exempelvis. 
Och Kristin, Emelie och Johanna. 
Kaxade mig ur mars i jeans och sailortopp.
Dagen har spenderats på min bajk. Jag har cyklat runt halva söder, köpt pioner, kikat på dessertingredienser, investerat i en ny bakform och konkat kassar.
Så jag ger er nu, min ränna-runt-på-stan-outfit.
Blommig klänning från en vintagebutik i Paris, skärp och skor från Swedish hasbeens och ett stycke citronväska från Monki.
Loading Likes...
Mitt våruppror skulle ju sluta den 1 april, men eftersom det rasar in så många bidrag så tycker jag att vi kör ett par dagar till. Det var ju för bövelsen snöstorm i går. Nä vet ni vad, vårupproret fortsätter.
Så här kommer dagens våruppor, men ny, blommig klänning som jag köpte i helgen på Uppsala vintagefestival.
Ps. Klockan 15.00 i dag avslöjar jag en hemlighet. Kika in då vettja!
Vill du vara med i mitt våruppror?
GÖR SÅ HÄR: Gå upp på vinden, hämta ner din coolaste vårkappa, ballaste baseballjacka, pastelligaste kjol, blommigaste klänning eller knalligaste halsband. Fram till den 15 april (nytt datum!) kör jag vårtema de luxe här på bloggen, med färg, shorts och vårkappa. Och självklart vill jag ha med dig på mitt våruppror. Känns alltid bättre om vi är ett litet gäng. Ser du mig på stan, så kappflasha gärna din våroutfit för mig, så lovar jag att kontra!
Skicka en bild på dig själv i din våroutfit (du ska alltså ha på dig den dagen till ära, inte ta en bild från i våras eller somras) till emma@emmasvintage eller lägg upp på Instagram med taggen #våruppror. Härligaste våroutfiten belönar jag med en present … (psst. Glöm nu för guds skull inte strumpbyxor, kofta och kappa, för jag vill inte att ni ska frysa på vårupprorskuppen. Våren kan du gömma under vinterkappan).
Vinterkläderna kan vi packa ihop i en kappsäck till vinden eller ännu bättre: skänka till hemlösa, som fortfarande kämpar mot kylan. Det tänker i alla fall jag göra.
Låter det som en plan?
Om jag föll pladask för denna skira sak? Eh. Ja. Besökte en synnerligen trevlig, liten vintagebutik i Honolulu och där hängde den, ensam och suktande.
Den perfekta blommiga sommarklänningen.
Timglasformad, med en kjol som är så där supertunn som man vill att den ska vara mitt i sommaren. Fram till mitt-i-sommaren-temperaturerna bär jag den med en underkjol.
Här kan du se den på: Våruppror!
Loading Likes...
Vardagskofta, pennkjol, hängselbyxor och ponytail (de senaste dagarnas uniform) har bytts ut mot blommig klänning, strumpbyxor och loopar i håret.
I dag är det nämligen fest på Vintagefabriken. Fölsisfest för denna lady.
Everyday cardigan, pencil skirt, denim jeans and pony tail (the last days uniform) has been replaced with floral dress, tights and victory rolls in my hair.
Today, it’s a party going on at Vintagefabriken. The reason? This lady.
Blommig klänning från Tidens melodi, vita strumpbyxor från Asos.com och svarta skor från Röda korset i Ekshärad.
Floral dress from Tidens melodi, white tights from Asos.com and black shoes from the Red Cross thrift shop Kupan in Ekshärad.
Loading Likes...
Det här kommer bli höstens uniform! Med rutig kappa över axlarna (jag har fyndat en på Myrorna som är helt perfekt. Ni ska få se den innom kort). Hur ser din höstuniform ut?
Blommig klänning från vintagebutiken Tidens melodi, väska från Asos.com och ballerinaskor från Deichmann.
Loading Likes...
Ni som följer mig på Instagram vet att jag tredan är hemma från min långa resa (ligger lite lätt efter med uppdateringarna). Just nu är jag hemma i Stockholm, jobbar med ett nytt spännande projekt (som jag snart ska avslöja) och laddar inför den årliga Gotlands-semestern. I morgon far jag på en snabbvisit till Värmland för att sitta i min skrivarstuga en sväng (ljuva frilansliv).
Men innan dess måste jag ju visa upp min nya (gamla) klänning som jag köpte i Paris. En blommig vintageklänning som jag köpte för 10 euro. Jag kallar den min Nina-klänning för den påminner mig om min vän Nina. Till min klänning bär jag gult skärp och gula hearts-skor från Swedish Hasbeens.
Provence. Ljuvliga Provence.
Jag och John rullade in i den nästan skamligt charmiga byn Brignoles en kväll slöjade i gult ljus. Parkerade bilen, packade ur våra väskor, hittade åt höger och åt vänster. Var låg vårt B&B?
Ingen aning.
John kvistade fram till några parksittande samtals-herrar vid en fontän och frågade åt vilket håll som vår lilla rue låg. Ingen pratade engelska, men gestikulerade stort att frågan förvirrade. En gammal farbror började pipa i väg åt vänster och gestikulerade mot oss att vi skulle följa med. Vi knatade efter med väskorna i våra händer. Farbrorn gick med målmedvetna steg in bland gränderna. Stannade vid några damer som stod och pratade vid en port, frågade om de visste var gatan låg? De skakade med huvudet, men tillsammans fick de syn på en annan dam. De gick fram till henne och snart var halva byn med i jakten efter vårt B&B. Till slut lyckades farbrorn ta reda på var den lilla gränden med B&B:t låg och gick – bokstavligt talat – med oss ända in i farstun. Han hjälpte oss till och med att ringa på dörrklockan.
Inne på vårt B&B möttes vi av en underbar människa som liksom kvittrade fram att hon nästan inte alls pratade engelska. Sedan berättade vant – på klingande, franskosade engelska kryddade med livsglada skratt – om huset, byn och den kommande frukosten. Hon förde oss fram över de persiska mattorna, visade oss den övervuxna trädgården, rummet vi skulle bo i och sedan rekommenderade hon en restaurang som vi kunde gå till om vi var hungriga. “Men skynda er innan det stänger – det är här inte Paris”.
Så då gjorde vi precis det. Lämnade väskorna på rummet, gick ut genom den stora porten på B&B:t (som du ser här ovan) och gav oss ut i den trevligaste by jag varit i.
Förbi vackra portar, höga grindar, tufsiga katter och …
… nötta fiskbutiker.
Jag bar saltstänkt hår och min blommiga klänning från Tidens Melodi.
Vackra Brignoles.
Jag och John var så nyfikna på denna lilla by att vi så klart inte kunde gå raka vägen till restaurangen. Först ziczacka sig genom gränder, tappa bort sig och därefter leta sig fram till någon fasad eller fontän som kändes igen.
Här står världens bästa John i randig tröja och keps.
Med fransk damm under ballerinaskorna gick vi sedan till en rekommenderad restaurang, drack vin från gårdarna runt omkring, åt underbar provencalsk mat och insåg att jo minsann, Provence är vår grej.
Loading Likes...
Alltså denna tisdag är något alldeles extra. Förutom att jag går runt i gula skor …
… så bär jag en underbar klänning. Och det är inte vilken klänning som helst. Det är Vintagefabrikens egna klänning. Lyckan i det!
Klänningen är uppsydd efter ett originalmönster från 1950-talet och framtagen av vår vän, den eminenta mönsterkonstruktören Ida Erixon Johansson. Just i detta nu finns ett exemplar till salu, och vi kommer släppa en ny klänning varje månad. Med start i dag.
Inte nog med det. När vi ändå är i gång och tar fram egna kläder, så passar vi på att göra något gott i samma veva. För varje såld klänning skänker vi 10% av försäljningspriset till en organisation som vi vill stödja. Juni-klänningen säljs till förmån för världens hav, via Naturskyddsföreningen. Du kan läsa mer om Vintagefabriken-klänningen på Vintagefabriken.se
