Minns ni spegeln som jag köpte på Stockholms stadsmission? Jag lovade ju att visa en bättre bild, så nu kommer den! Här har vi min hall, eller alla-dörrars-samlingsplats som en också kan kalla den.
Jag tänker att den ska hänga där på väggen i hallen. Flott va?
Loading Likes...emmasundh.com i samarbete med Boråstapeter
Denna regniga aprilonsdag har jag rivit fram stege, tapetklister och gnuggat fram extra starka mönsterpassningsögon. I dag har jag nämligen börjat operation tapetsera hallen i vår nya lägenhet.
Wiiihooo!
Jag har sonderat varenda litet tapetserat hörn av internet, fnulat, ratat och fnulat igen. Och ratat. Eftersom jag älskade tapeten i vår förra hall har det varit svårt att hitta en värdig ersättare. Men så damp det ner ett mejl från Boråstapeter för ett par veckor sedan. De frågade om jag hade sett deras kollektion Anno? Och där, bland ett gäng ljuvliga tapeter var den. TAPETEN.
Om vår förra lägenhet var ett ihopplock av älskade tapeter och färger, så vill jag verkligen ta vara på den nya lägenhetens gamla charm. Vårt gamla Midsommarkransen-hus är från 1910-talet och min tanke är att kika mot just denna tidsperiod när det gäller färgsättning och tapeter. Och där kom Anno-kollektionen som ett tapetprov på posten – ordagrant.
Jag är ju lätt svag för vissnade blommor, sirlig växtlighet och rosa. Allt det fanns i den Art Nouveau-prunkande Siri i grönt och rosa.
Igår kom min underbara granne Karin förbi, hade hemmakontor, hjälpte mig att spackla (HUR SNÄLLT!?) och ta bort lysknappar. Så nu kommer det bli så flott!
Nu ska tapeten upp, häng med på förändringen vettja (uppdateringar kommer inom kort)!
@borastapeter #borastapeter #anno
Loading Likes...
I söndags packade jag ner baddräkt och morgonrock i en väska och begav mig in till stan tillsammans med John. Det nalkades nämligen spa-dag …
… På Centralbadet! Vi fick presentkort på Centralbadet av Johns föräldrar i julklapp (bästa julklappen ever!), och nu var det dags att spa:a loss ömma preggofötter, trötta ben och badsuktande kropp. 
Centralbadet är verkligen en riktig pärla, som jag besöker allt för sällan nu för tiden. När jag jobbade inne i stan brukade jag gå hit för jämnan, äta ekologisk vårlunch utomhus och njuta av den prunkande innergården.
Men inte i dag. Denna söndag var det jag, John och badväskan som skulle hoppa i plurret.
Och lilla bebisen i magen förstås.
Inne på badet råder även spa för ögonen. Art nouveau när det är som bäst. Love it!
Och fina omklädningsrum, marmorerade simbassänger och växtlighet precis överallt. 
Som här, platsen jag spenderade halva eftermiddagen på.
Här låg jag som en strandad val och bara njöt.
John hoppade i plurret, och därefter gjorde jag också det. Jag har inte badat under hela graviditeten och det var magiskt att vara tyngdlös för en stund. Annat var det när jag klev ur simbassängen och jag kände mig som han i Jönssonligan som hade fått ståplats i Nybroviken. Det var som att hela min kropp var gjord av betong, så fruktansvärt … tung.
Skrattandes var tvungen att sätta mig ner bums (benen bar mig inte) och inse att kroppen var en aaaaaning tyngre än för ett par månader sedan. Betongkropp.
Efter ett stycke spa-behandling skräddarsydd för gravida (rekommenderas varmt) var det dags att lämna denna varma oas, klä på sig och åka hem.
Alldeles lull-härliga i kroppen.
Loading Likes...
2013 ska nostalgeras, firas och begravas. Och det med en rejält återblick. Du har redan sett:
– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari
– jazzande födelsedags-februari
– virvlande Vintagefabriks-mars
– ett vårvackert maj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
Där juni slutar, har juli vid. Och jag driver fortfarande runt vid bekanta ramlar-gator och turturduvs-Seine i Paris.
Tar ett kliv in i Luxembourg-trädgården och blir förälskad i denna plats på nytt. Det är så stilla på något vis. Ödsligt på ett omhändertagande vis.
Julis eftermiddagssol är varm mot bara sommarben och solblekt hår.
Här vill vi stanna i resten av våra liv konstaterar vi, slår oss ner, äter picknick och spelar yatsy.
När Paris dämpas i kvällsljus sveper jag en randig kappa om axlarna. För fem timmar sedan blev den min, inne på en av Paris välrenommerade vintagebutiker. Present från min älskade John som sa att “den där måste du ha – jag köper den till dig”.
Lämnar Paris för den franska Medelshavs-kusten. Över en natt bestämmer vi oss för att rikta in oss på Peyriac de mer, och Le Flamant Rouge, efter tips från Miriam Parkman.
Blir överrumplade av charm och vill aldrig lämna vårt Coco Chanel-rum.
Äter frukost på fransk vacker-bakgård, klappar en förbipasserande fransoskatt och planerar de kommande dagarnas roadtrip.
Hamnar efter några dagar i vackra Cassis.
Flanerar franska gränder fram …
fotograferar …
… och tar vårt första dopp i Medelhavet.
Förbi böljande vingårdar, upp på bördiga berg och ner i himmelskt vackra dalar. Lämnar kusten för Provence.
Övernattar på ett Art Nouveau-inspirerat B&B, som har en ägarinna som är så trevlig att vi vill bli adopterade.
Ritar färdvägs-streck på vår knöggliga Frankrike-karta och följer linjern till St Tropez. Där äter vi lunch till överpris, tar ett dopp bland yachterna och lutar pannan mot Chanel-fönster.
Det är osande hett i lugnet mellan trånga gränder och enorma yacher.
Hittar undangömda vacker-gränder, dit inget botox-ögat kan kisa sig till.
Lägger iskalla vattenflaskor mot panna och försöker minnas hur kallt det är i januari. Lyckas föga med att framkalla tanken, och försöker vara tacksam över värmen.
Lämnar St Tropez-hetta, bil och roadtrip, för ett snabbesök i Rom. Det ligger i ruiner. Nog för att Rom inte byggdes på en dag, men att de fortfarande inte var klara var för mig ett under.
Alla vägar leder till Rom. Utom den här. Den är låst.
Söker svalka under italienska trädkronor innan jag gör det fatala misstaget att äta pizza i 29 graders Rom-värme. Matthet får ett nytt innehåll för madame på bilden.
Lämnar Rom för en vecka av det här. Blomstrande Sicilien.
Vi bor i ett hus, med egen terass och utsikt över horisonten. Och har en egen strand.
Det känns faktiskt helt okej.
Och badar i ljummet vatten.
Per, Lisa och jag.
Slänger mig ut från en klippa, ner i pluset. Nåja, från en av de lägre klipporna. Italienarna däremot. De har macho-maraton i klipphopp.
Med saltvatten i håret och väskan full i franska fynd landar jag i Stockholm igen. Otympligast måste ju ändå vara paraplyet som vi köpte iParis när det började dugga. När vi kommer ut ur affären och ska slå upp vårt parasoll, så är regnet som borta. Och lämnar oss i fred under hela vår semester. Det där paraplyet tar vi numera alltid med oss när vi vill att det ska sluta regna. Lika effektiv som en kinestisk vädermanipulation.
Njuter av lata frilansdagar i Stockholm i klädd blommig Paris-klänning och gula skor från Swedish hasbeens. Sorterar företagskvitton på picknickfilten, cyklar på möten och plåtar jobb på innergården. Som att vara ledig, men ändå inte.
Blir stolt när en får vara med i Situation Stockholm.
Formger en logga åt Sjutton kvadratmeter lakrits och köper mig en trälåda.
Tar tåget hem till törpet i Värmland.
Andas in en hel parfym av blomster och tänker att här ska jag dö. Men inte än på en hundra år, tack.
Premiäråker vår gamla eka, tillsammans med min mamma, min syster och svåger.
Spenderar kvällarna på verandan, ätandes röda vinbär från trädgården och snofsar ihop en inbjudan till min 30,5-årsfest
Upplever rosa vacker-himlar och trygga hemma-grusvägar.
När varje ven har fått i sig en dos av Värmlands landsbygd (yes, I’m addicted) mellanlandar jag i Stockholm. Illustrerar till boken Vintagefrisyrer och är frän i nya solglasögon från E&E.
Plåtar ett matreportage (och omslaget) till Expressens “Loppis & antikt”.
Packar ner kamera, badkläder och grillvante och tar båten över till Gotland för den obligatoriska grilla-på-Gotland-veckan.
Hänger med de här gulliga, favoritskruttarna också.
Loading Likes...