Förra året körde jag vegetariska middagsklubbens – the Christmas edition!
Plotten var lika enkel som vanligt: ni mejlade in era bästa vegetariska och vegansk recept – denna gång till julrecept – jag lagade maten, provsmakade, plåtade och döpte rätterna efter er.
Allt för att dela med oss av riktigt smarrig, klimatsmart vegomat helt enkelt.
Och jisses alltså, så jäääääädra gott! Den vegetariska Janssons frestelse (aaah), köttbullarna utan kött (oköttbullar som vi kallar dem i vår familj) och rödkåls-coleslaw (fick aldrig nog).
Och vi måste ju bara göra om detta fenomenala, right? Nya recept!
Det finns ju garanterat varianter och smaker jag inte hunnit testa ännu.
Har du något underbart vegetarisk eller vegansk julrecept på lut? Mejla mig det på hej@emmasundh.com
Och STORT TACK till alla er som skickade in recept som jag fick laga, plåta och njuta av. Och så ett tack till läsaren Malin som kom med denna briljanta idé.
Ja, men då kör vi då!
Söndagsdrömmen, ett hus som just nu är till salu som kan kapsla in en och annan dröm. Eller parallellt liv.
Jag gillar att dagdrömma.
Behöver inte nödvändigtvis uppleva allt. Men att drömma, fantisera och liksom ändå tänka sig hur det skulle vara?
Det bästa jag vet.
Förra veckan startade jag ju ett imaginärt kollektiv i detta vackra hus. Och i dag flyttar jag söderöver med mina oceaner av tid. Uppdraget? Att varsamt ta hand om det här huset från 1905 i Glimåkra. Byggt av en återvändare från Amerikatt.
I mina dagdrömmar blir det nog kollektiv där också. Bland gamla kakelugnar, stora fönster och enormt vackra dörrar. Och färgerna! Det beige tillsammans med det smutsgröna. Se och läs den tidigare ägarens underbara story här.
495 000 eller högstbjudande!
Hoppas verkligen att det här huset hittar en värdig ägare!
Nu är det recept-tajm! Och vegetariska middagsklubben.
Inte en dag för sent, eller hur?
Och vad är väl smarrigare än en rykande het soppa?
Soppan har seglat upp som en otippad favorit här hemma, påhejad av kidsen.
Jag ska ärligt erkänna att jag var skeptisk, eftersom soppa varit synonymt med någon simmig minestrosoppa i skolbespisningen, där en förtvivlat försökte fånga små spagettibitar för att bli mätt. Men jag är omvänd. Finally. Älskar numera krämig soppa med kollijox på.
För ett tag sedan fick jag sopp-sug av rang och efterfrågade just recept på soppor. Fick en hel drös som jag ska testlaga – tack!
Här kommer första receptet på soppa, och fler recept kommer efter jul. För jag måste ju göra en liten inflik för julmat, right (inlägg om detta kommer inom kort)?
Gör så här: Ringla lite olivolja i en kastrull, och ha ner hackad lök och vitlök. Fräs glansig. Tillsätt saffran och slå på grönsaksbuljongen. Hacka potatis, morötter och fänkål och hiva ner dem i buljongen. Koka mjuka. Mixa därefter soppan slät. Tillsätt grädde och crème fraise. Koka upp och smaka av med tomatpuré, salt och peppar.
Toppa med (vegansk?) aioli, chiliflakes/chili och färsk koriander.
Har du ett härligt sopprecept på lut? Mejla mig på sundh.emma@gmail.com!
God morgon på er!
Innan jag sätter tänderna i dagens foto-jobb (plåtningsdag för spännande kund i dag), så kilar jag in med en bild från helgens besök i palmhuset i Göteborg och ett stycke lyssningstips.
För några timmar innan jag drog till Göteborg så gästade jag och Johanna trevliga Husky-podden!
Den spelades in live, inför publik, på Naturkompaniet i Stockholm under brinnande Black friday.
Lyssna på det intressanta samtalet här: om Black friday, konsumtion, klimat, hållbarhet, framtidens företag och politik. Vi lyckades avhandla ganska mycket, även om det känns som vi lätt kunnat snacka i fem timmar!
Nu ska ni få se på pangbak.
Pja, inte min egen då, för det inte så mycket snofs-pang med den.
Men, mitt julebak däremot, jädrar i min brevlåda!
Det här mina vänner är ett helt nytt sätt att baka för mig. Jag är 100% nybörjare, men gillar verkligen konceptet.
Jag har nämligen testat att använda ingredienser som är rent och skärt svinn – mat som annars hade slängts. Jag har svinnbakat!
Mat som hade kasserats för att den närmar sig bäst-före-datum, har något feltryck på förpackningen eller rätt och slätt överproducerats. Alltså, detta är mat som skulle ha slängts – inte för att den är dålig, giftig eller oätbar, utan för att den inte kan ge något cash flow.
Den är osäljbar.
Pja, det beror ju på hur en ser på saken.
Jag har under hösten testat Matsmart, undersökt den vegetariska delen, den ekologiska och nu vill jag göra hela julebaket till en svinnande smart historia.
För är det något jag inte pallar är det matsvinn. Blotta tanken på att vi slänger en TREDJEDEL av all mat som produceras, samtidigt som människor svälter. Bortskämt, eller hur?
Så. Istället för att bestämma vad jag skulle baka, så utgick jag från vad jag fick tag på. Det är ju inte rocket science, för så har en ju gjort i alla tider. Koka soppa på en spik och allt det där. Men i min generation – jag – har tappat det, eftersom det mesta finns i handeln året runt.
Och normen är inte att ta hand om maten. Tyvärr.
Vad fick jag tag på då?
Enorma mängder vetemjöl, jäst, saffran, havremjölk, russin, salt och sjuttontre olika sorters choklad till julens praliner. Och så Yosa havre-chokladdryck som är det smarrigaste ever! Suveränt till julens pulkaåkning (håll tummarna för snö!).
Med kylskåpets hjälp blev pepparkakor och saffransbullar. Men chokladen knaprade jag på som den var. Det är väl det som är grejen med bakchoklad, att en ska äta den medan en bakar, hahaha. Kanske blir det praliner till helgen (om det finns någon choklad kvar).
Förutom att mat blir räddad – vilket smörjer klimat – så råder svinnshoppingen också bot på all slöseri-panik som jag har. Känner ni igen er?
Att kunna gräva där en står. Och framför allt: att de som odlat fram, plockat, skördat och omsorgsfullt producerat de här varorna inte ska ha gjort det … förgäves.
Känslan av att någon kastar ens hårda slit i soporna, nä, usch.
ps. I samma veva som jag köpte baksmart mat fyllde jag på skafferiet med stapelvaror som ekologiska krossade tomater, buljong UTAN palmolja (ganska svårt att få tag i har det visat sig), flingsalt, olivolja, pasta, salsasås, tortillabröd, bönor, kryddor och saft.
Hej på er!
Går ut starkt denna kalla måndag med ett litet hänt-senaste-tiden-svep.
Först och främst vill jag tipsa om denna FANTATSISKA bok som Sofia och Nathalie har gjort.
Fylld av pyssel, inspiration och förtrollande fantasifulla bilder. Det är verkligen prick som att kliva in i deras hidden-värld. Jag ska visa mer från denna bok inom kort, för det finns så mycket att älska i den. Så tips, tips!
Bra julklapp by the way, en dos bubblande kreativitet.
Greetings från november. De där dagarna då dagen liksom aldrig riktigt kom, utan mörkret låg kvar och skvalpade hela långa dagen.
Eder Sundh i pre-älskad William Morris-klänning. Kan inte bestämma mig om jag kan pull den off. Så att … säga.
November-SOS och ett av de finaste loppisfynd jag äger och har.
Katta håller hand med Sofia Wood. Jahapp, nu duger en inte längre tydligen.
Eller okej, duger helt okej.
John är förvisso favoriten, men jag duger i värsta fall.
Skulle vilja ha denna outfit i männsko-storlek.
Om jag tycker bäst om att leka med mushuset i barnrummet? Ja, näst efter att bygga lego. Alltså är besatt, och måste bita mig i tungan för att inte bygga klart alla pre-älskade lego-satser efter att barnen har slocknat om kvällen.
Och det här! Vad är det då? Jo, det är Ulriksdals slott! Jag, Maria och Johanna var bjudna till WWF på möte, och jädrar så flott det var. Dörrarna, handtagen, badrummen, utsikten!
Skåpen!
Innan jag pep på Mama-galan så hälsade jag på Elsa Billgren i hennes magiska ateljé! Där hyrde jag en håraccessoar från hennes suveräna hyrservice.
Typiskt bra samling.
På vägen hem från Elsa kunde jag NÄSTAN låtsas att jag levde för 100 år sedan. Det var förmiddag, helg och väldigt lugnt inne i city.
Inventerade fynden från Karlstad tidigare i höst. Kaffe från Löfbergs.
Ett gäng från Löfberg kom förbi när jag föreläste om inredning, klimat, DIY och hållbarhet i Mitt i city och lämnade över en doft av Karlstad så att säga. Så gulligt!
Vardagskatt.
Och sedan avslutar jag svepet med det viktigaste. Körv. Vegokörv från Coop. Den bästa sorten om du frågar mig!
Skulle ni vara intresserade av att jag lyfte mina bästa vego-tips by the way? De där räddarna-i-nöden för kaosiga dagar? Villa märken och produkter jag korat till de bästa?
Förrförra helgen var jag och kidsen på Skansen, och jag har ju helt glömt av att visa finaste souvenirerna därifrån. Nämligen de här! Precis när en kommer in på Skansen, vid restaurang Gubbhyllan, hittas tändsticksmuseet och deras pysselrum.
I pysselrummet kan en pyssla ihop sin egna tändsticksask med hjälp av små askar som en viker ihop och gamla etiketter. Vi satt där en halv evighet efter att vi käkat lunch, och pysslade ihop ett gäng fina tändsticksaskar.
Prima smälta-lunchen-mys!
Av alla grejer som barnen pysslar ihop (en masse) så måste jag säga att de här tar finhetspriset. Passar aningen bättre in i hemmet än bjärta solstickan. Och souvenirer är väl kanske inte det vanligaste ordet här hemma, men de här gillar jag skarpt.
Här ska tändas ljus hela december lång, och strössla med hyacinter i bulliga vaser.
Hmm, jag undrar om en skulle börja med inslaget söndsagsdrömmen. Något att nära det parallella livet med, eller livet om en annan (lite lugnare) plats.
Jag visade ju orangeriet förra söndagen, och nu tycker jag att vi spanar in ett gammalt, vackert tingshus i Säffle!
Kanske ett b&b här? Eller att pilla in en kil i kärnfamiljen och skapa någon annan gemenskap. Jag tror trots allt inte alla de här ensamma öarna är bra för oss. Att vi ska klara oss själva inom fyra väggar.
Okej, åter till drömmarna.
Mot Säffle och en prunkande trädgård. Tänk morgonfrukost här, och en massa krukor på den där trappan.
Pampig entré.
En hel massa sovrum med . En sommarbukett på bordet där, fluffiga lakan och tunna gardiner som blåser i vinden.
Jag gillar ju Värmland som bekant. Och detta är ju ganska flott eller hur?
I helgen så rastade vi utflyktslängtet. Drog in mot Gamla stan för att sikta in oss på Postmuseet. Men innan vi drog inomhus så passade vi på att lapa lite dagsljus i gränderna.
Varför kan inte alla hus se ut så här? En kan ju bli glad för mindre liksom.
Vid tyska brunnen blev vi kvar en bra stund. Denna vackra brunn (från denna sida sett ska tilläggas. Från andra sidan skinns brunnen av en … bilparkering (idioti)) var bästa klätterställningen visade det sig. Kanske inte helt okej, vad vet jag. Men roligt hade de, de små barnen!
Efter upptäcktsfärd och kurragömma i gränderna gick vi mot postmuseet. Käkade våffelbuffé, mötte upp kompisarna Amanda och Diana, klädde ut oss till brevbärare från back in the days och pysslade loss i deras pysselverkstad. Och ja, jag kan ha tagit över stämplar och blanketter i deras postkontor för barn, men det var verkligen mitt absoluta drömyrke som barn. Bästa stället att vara på. Posten. Minns doften, ljuden av stämplarna, blanketterna och snurrbrädorna där bankbok och blankett lades fr att snurras in till den postanställda.
Herregud, låter som att jag är uråldrig, hahaha.
Men fint var det!
Det finns en strimma längt (underdrift) till Värmland, så jag brukar sondera Hemmet-terrängen för att göda ett parallellt liv där. Men det säljs föga i Värmland. Trivs alla så jäkla bra där?
Så jag fladdrar ofta i väg i mina Hemmet-sökningar. Och i går hamnade jag i Provence – utanför Stockholm.
Helt galet!
Närmaste granne är Engsholms Slott, bara en sån sak. Och alltså kolla in bilderna!
Här skulle en ju vilja starta kollektiv, inte sant?
