Förra veckan gick i ett. Den sista boken (av fyra) för Novellix behövde en rejäl omarbetning, så jag satt med näsan i tangentbordet helg, dag som kväll.
Det där är sånt där jag alltid glömmer när jag jobbar med bok. Jag tänker alltid att det är en deadline, sedan är det klart, slut, finito. Drinkar i solnedgången och living la vida loca. Men så är det ju aldrig. Texterna ska gås igenom, malas, omarbetas, redigeras, provläsas, faktagranskas och sedan korras. Om jag avsatt tid för det. Eeeeh.

Allt har liksom stått lite på paus här, till och med min väska från Landskrona stod ouppackad, så där en månad efter att jag kom hem, hehehe.
I väskan (när jag väl packade upp den) hittade jag den här fina presenten – en box med svenska klassiker från Novellix – som jag fick av biblioteket där jag föreläste.
Alltså Landskrona!

Men jag hann faktiskt med några saker förutom att stirra in i en dataskärm.
Jag åkte till Hasselbacken på Djurgården.

… Med det här gänget.
Jag har inte varit på Hasselbacken sedan jag var student. Min kompis jobbade som servitris där, så jag och en massa kompisar satt i solnedgången, drack sangria och höll vår vän sällskap fast på avstånd.
Det är ett av mina starkaste minnen från studenttiden för det var så sablats vackert. Och glamoröst för någon som knappt hade råd med med fredagschips. Det stod en sammetssoffa ute i trädgården, en lampa med frans och det var som att Hasselbackens finest vardagsrum var möblerat just där.

Nu var jag tillbaka med Maria och Johanna. Vi slog ungefär sju hundra flugor i en smäll (vi brukar jobba så) genom att avhandla Klimatklubben, fatta en massa beslut, planera, fira fjärde upplagan av “Gör skillnad” med klirr i glasen och äta middag (hasselbackspotatis of course).  Efter maten gick vi upp en våning för att lyssna på ett samtal om klimat och demokrati, med anledning av att boken “Upphettning” lanserades. En kan ju verkligen ifrågasätta vårt val av att fira – med planering och panelsamtal – och slå klackarna (obs, upplägget var mitt förslag), hahaha. Det var intressant, men nästa gång (när vi firar nästa boksläpp) då blir det mindre planering med klack!

Dagen därpå pep jag till Antikmässan!

Kikade på tallrikar, tänkte att nja, jo, vände och vred på dem tills jag insåg att de kostade ungefär en tusing styck. Inget för en person med två barn på 3 och 4 år, samt en egen drullig personlighet på 37.

Pillade på gigantiska krukor, dagdrömde att jag bodde i ett vackert stenhus med orangeri med de här inuti.

När jag blir stor ska jag lära mig att spela piano (igen) och kunna dra en trudelutt på trumpet. Kanske ut genom fönstret.

När jag bodde i studentkorridor uppe på Lappkärsberget var det tradition med tisdagsskrik. En öppnade fönstret och skrek ut sin tentaångest. Några hade trumpet.
Det var fint.
Minns min första tisdagkväll. Satt i mitt ensamma studentrum i 60-talsbygget, helt ovetandes om traditionerna, pluggandes. Så plötsligt hörde jag den skrikande katastrofen komma. Ackompanjerad av trumpet.

Hälsade på hos Koffertmannen!

Fastnade för den här! Ibland så blir jag så betagen i de mest knepiga prylar, men så är det bara.
Den här fick dock stå kvar, eftersom det ska säljas torp innan fler saker får komma in. Men två grejer köpte jag på Antikmässan! Ska visa dem inom kort.

När jag kom hem hade den här spännande nyheten landat på hallgolvet. Last tissue som är flergångsnäsdukar. Ingen ny idé så klart, men alla idéer behöver ju inte vara nya. De behöver ju bara dammas av och göras bättre.
Jag är helt inne på denna tanke, om att ta bort allt engångs. Och är förvånad över hur jag – som är sjukt bekväm av mig – ändå lyckats ta mig an nya vanor. Allt från fruktpåsar till näsdukar och tygbindor. Jo, men det går ju framåt för Sundh, även om jag ibland kan vara seg som en gammal ko.

På fredagen skulle jag och familjen egentligen ha åkt till Karlstad, hem till mina föräldrar. Men det härjade sjukdom hemma hos mina föräldrar, så vi blev kvar. Vips så hade vi en ledig fredag. Det var alla hjärtans dag och jag fick jämlikt kaffe på posten av Löfbergs. Så lite Karlstad-feeling fick jag allt.

Ett av barnen blev sjuk redan fredag förmiddag, medan jag ochdet andra barnet pep in till söder för att gå med i klimatmarschen och se Greta! Så impad av barnet som sjöng med i alla ramsor, såg alla akter på scen och tålmodigt inväntade Greta – inspirerad och starstrucked via denna bok.
Och lite lyx att bara umgås med ett barn i taget. En pratar om så mycket annat då än en brukar, och får tid. Mera sånt!

Lördagen och söndagen spenderades i sängen. Gick inte ut på hela helgen, utan såsade hemma, kramade på barn och möblerade om en aning.

God morgon på er!
Januari försvann ju i ett bokskrivar-os, så här kommer ett inlägg om dagarna som suddades ut.
Vi slängde ut julgranen (känns som ett liv sedan, visst?). I tomheten efter gran och innan bokhyllan kom på plats igen låg katta i fåtölj. Det är som att en nästan hör klockan som tickar, eller hur?

Vi var ju i Dalarna, och kom hem med små souvenirer. Som den här gamla asken från Klassiska byggvaror.

Och nytt flergångs-kaffefilter från Mora hemslöjd.

Några dagar efter att jag kom hem från Dalarna, så tog jag tåget till Landskrona för att hålla en föreläsning om klimatet. Och hallå, Landskorna! Kan det vara min nya favoritstad i Sverige?
Så vacker, färgstark och människorna! Folk log mot en på gatorna och världens finaste, härligaste publik när jag föreläste. Måste åka tillbaka hit känner jag. Plus, hittade världens finaste port med överljus. Jag gillar ju portar som ni säkert har listat ut …

Det bästa med att rälsa en hel del i jobbet, är att få jobba hemifrån när en kommer hem. Jag gillar kontrasterna.

Levde i mina favoritjeans efter att ha lämnat in dem på lagning hos @grönastygn.

Började en ny tradition hemma. Att varje lördag äta frukost i sängen. Äta rundmackor och se på TV i sängen. Bästa starten på helgen.

Och sedan second breakfast. Så klart.

Efter veckor i mörkret så smög sig ljuset in. En efterlängtad ljusstrimma på kakelugnen.

Kikade på 2030 på SVT, och Rapport från 2050. Mer klimat-TV åt folket!

Och fick den här fina boken av Emma! Så genial bok! Kalender och fyll-i-bok i ett. Som en dagbok för människor med lite tid, hehehe.

Tokfranskatten försökte lajva dricksglas tror jag.

Fick fintfin present av Ekobryggeriet. Soda med smak gurka, som blev till fredagsdrinkar. Stört gott!

Pep i väg till Färgfabriken och drömde om sådana här vackra detaljer.

Uppdaterade hårdtvåls-skafferiet och införskaffade hår(d)schampo (den lila). Sjukt taggad på att testa! Är ni team hårdtvål?

Januari avslutades med besök på Finansdepartementet hos Per Bolund, tillsammans med Maria och Johanna. Snackade klimat, utmaningar och tänkbara lösningar.

Och jag var med. Lovar.

Förra onsdagen fyllde jag år. 37 bast. Varje år kommer födelsedagen lite av en chock, efter jäktiga januari.
Kanske är det för att jag för andra året i rad skriver bok i januari. Hmm, maybe.

Jag blev väckt av familjen som sjöng med frukostbricka i handen. Croissant som sig bör. Och barnen hade byggt ett hus till mig i lego. Vi åt frukost, John lämnade barnen på förskolan och jag började dagen med från-sängen-jobb. Sedan dammade jag av dagen, klädde på mig och gjorde mig redo för födelsedag.

Förmiddagen spenderades hemma. Med en gnutta klädångest. Fy tusan alltså. Vissa dagar är det bara skav, och allt känns bara konstigt. Just precis så var denna dag.

Ja, ni ser ju, hahaha. Tror att det var förklädd åldersångest som provade ängslighetskostymen. Ingen outfit jag brukar ta på mig om en säger, men tydligen var det dags för det i dag.
Jag vill inte vara en person som bryr mig, men ibland ser jag bara fel, ålders häng och trötthet. Det är väl högst mänskligt, men jag hade gärna vältrat runt i de där känslorna en annan dag. Inte på min alldeles egna födelsedag.  Kanske var det just därför, känslorna såg sin chans. En lucka.
Vissa dagar är en rustad att bära diskokulor och regnbågar, andra dagar ville en bara försvinna i smogg.

Den här dagen ville jag bära en regnbåge, men var rustad för dimma.

Stökade hemma, blev bjuden av hämtats-lunch av John som också jobbade hemifrån.

Sedan svidade jag om till min häst/vinter-uniform (kofta och pennkjol), piffade med ett halsband och så …

Gosade hejdå här innan jag begav min in til stan.

Där väntade nämligen pressvisning för Cupboards & goods – ett nytt köksföretag där Johanna Bradford är delägare. Så spännande, eftersom ett återkommande ord var hållbarhet. Då kommer jag som ett skott.

Handgjorda, svenskproducerade kök tänkta att hålla en evighet. Både kvalitetsmässigt och stilmässigt. Så fint!
100% dålig bild här, men jaja. Så blir det ibland.

Hoppas innerligt att fler tänker hållbarhet i sina köksrenoveringar. Och (så klart) inte byter ut fullt fungerade kök, men om behovet verkligen finns av ett nytt kök: att en väljer ett som står sig över tid.

Gillade också sättet en planerade köket på – med minivarianter av kökmodulerna. Som att möblera ett dockhus!
Efter pressvisning, ett möte och några ärenden så mötte jag upp John inne i stan.

Han hade kirrat barnvakt och bjudit in ett helt hav kompisar på restaurang. Bästa personen!