24 december. Julafton! Den tjugofjärde – och sista – luckan i Emily Dahl-kalendern, som anordnas av den eminenta Emily Dahl, innehåller en bild från en tidigare julafton …
Bilden är tagen i mitt barndomshem, i vardagsrummet. Jag vet inte om bilden är från just julafton för om jag inte minns fel så firade vi alltid jul hos mormor Ulla eller min moster Katarina. Nåväl, det har aldrig hindrat mig från att dansa runt grannen. Varken förr eller senare. Jag är skitungen som har tagit med både docka och klocka in i ringdansen, och – som av ansiktsuttrycket att döma – är den som sjunger högst.
På bilden ser ni (från vänster) min kusin Malin, jag, min mamma Märta, min syster Ellen (bakom granen) och sedan min kusin Kristin.
23 december. Den tjugotredje luckan i Emily Dahl-kalendern, som anordnas av den eminenta Emily Dahl, innehåller en bild som bäst beskriver ditt humör i dag.
Lite så här känner jag mig. Som en kaffekopp i sängen.
Jag är helt matt i kroppen. Slut. Det blir jag alltid när jag kommer till Värmland, ut på landet. Tystnaden. Axlarna sjunker ner, jag andas djupare och jag hinner reflektera över var jag är just i stunden. Inte vad jag ska göra härnäst. Vaknar upp i frasiga lakan i mitt blommiga gamla barndomsrum, andas frisk luft som har sipprat in genom det otäta torpet och vänder mig om och somnar om.
I all min slöhet dricker jag enorma mängder kaffe i hopp om att få en dos energi. Koffeinet räcker bara till soffan. Där lägger jag mig under en filt och somnar lite så där på eftermiddagen bara …
This is how I feel today. Like a cup of coffee in bed.
I’m in the countryside in the middle of Sweden (where I was born) to celebrate christmas. I always get so terribly tired when I come home. The fresh air, the silence and the stillness do me well. I breathe better and I take time to reflect – not on what to do next, but on where I am right now. But it also makes me … so … tired.
I drink a lot of coffee, but the caffeine only gives me the energy to make it to the sofa.
Ett skepp kommer lastat … med ett skepp. Jojomänsan. Jag har ju glömt att visa en ny förträfflig sak som har flyttat in till Midsommarkransen.
Jag och John har nämligen en ny (enorm) pinal hemma i form av ett skepp. En och en halv meter är det minsann.
John har önskat sig ett skepp i flera år och för ett par månader sedan ropade vi in ett ganska stort skepp på en nätauktion.
Då hade vi ingen aning om exakt hur stort skeppet var. Men det blev vi snart varse om. Nåväl, nu står denna pjäs i vårt vardagsrum och äger. Skepp o hoj, inrednings-skoj!
Ahoy! Say hello to our new ship! We bought this old ship on an auction on the internet a few months ago. We knew it was big, but not exactly HOW big …
Detta lilla julkit skickade vi sendan till hela Vintageparty-gänget. Alltså våra underbara fotografer Martina Ankarfyroch Anna Larsson, vår härliga förläggare på Norstedts, Susanna Höijer, sköna redaktör Gabriella Sahlin, fina PR-ansvariga Kajsa Berglund och kreativa formgivare Eva Lindeberg.
This week I made Christmas cards for the Vintageparty-crew. Merry Christmas! Pink envelope, pastel christmas card and a chocolate cake wrapped in harlequin printed paper, with the font from our book Vintageparty (out march 2013).
Jag tycker att det är så fasligt svårt att hitta flott julgranspynt, så i år bestämde jag mig helt sonika att pyssla ihop mitt eget pynt. Det fick bli en mix av det bästa jag vet: 1950-talsmode, katter och luftballonger.
1950-talsdamer.
Katter med flugor.
Randiga luftballonger i olika färger.
Du behöver:
A4-papper
Papp
Spraylim
Pappersskalpell
Snöre
Tejp
Så gör du:
Designa ett motiv själv, hämta hem en bild från internet eller klipp ut något från en tidning. Ett hett tips är att kopiera gamla fina tidningar och sedan klippa loss. Damerna har jag hittat på en spännande sajt om 1950-tlasmode och lånat lite snällt. Katterna hittade jag också på nätet och så formgav jag små flugor till dem. Djur med flugor är en givensuccé. Och luftballongerna ritade jag själv.
Skriv ut bilderna på vanligt papper. Fäst dessa papper på en bit vit kartong med hjälp av spraylim. Låt torka. Skär sedan ut motiven ur kartongen med hjälp av en pappersskalpell. Till sist: Fäst tråd på baksidan med hjälp av en liten tejpbit. Klart!
En julgran värd en kattiga 1950-talsvurmare ska ju givetvis ha en dos av både riv och mode. Så i år har min och Johns gran fått just det.
Förra året nöjde jag mig med röda julgranskulor, glitter, kristyr och flugsvampsdekorationer, men detta år gick jag steget längre …
Julklappar under granen.
En 1950-talsdam högt upp i granen.
Ännu en.
En liten katt med fluga.
En dam med väska. Och till höger skymtar du Johns dekorationer. Behöver jag säga att han är en riktig filmnörd?
Har du idétorka på julklappsfronten? Gör som jag och John och ställ till med ett naggande gott julebak. Innan vi skulle på Lilla julafton kladdade vi med julgodis i köket hela eftermiddagen. Radion spelade julmusik medan vi tassade runt i förkläden, småpratade och pysslade.
Jag gjorde min egen ischoklad och John bläddrade fram ett flott recept från fina boken Pärlans konfektyr och smetade fram underbara kolor.
När vi var klara slog vi in kolan i smörpapper, fäste med papperstejp och lade ner i en fin burk som vi hittat på Stadsmissionen. Ischokladen fick stå i frysen ett tag för att sedan läggas i en annan burk.
Jag trixade ihop två etiketter. Johns kolor fick heta “Dr. Johns förstklassiga hälsokolor”, medan mina små verk fick namnet “Emmas fräsiga ischoklad”.
Förra lördagen firade jag lilla julafton med mina vänner. En liten tradition som vi skapade för ett par år sedan. Vi ses helgen innan julafton, äter julmat, leker julklappsleken och kramar varandra god jul.
Detta år var vi hembjudna till Lisa och Per. Jag slog på stort och tog på mig min tyllbomb från Lanvin x H&M-samarbetet. När jag gjorde entré på festen bestämde Lisa att jag skulle ha denna blåsa varje lill-jul. Så nu slipper jag fundera över det! Tack!
Så här såg jag ut kvällen till ära. Fotograferad i Lisa och Pers underbara guldspegel. De har det så himla fint hemma hos sig …
Julgranen var på plats som sig bör.
Lisa och Per har satt upp en underbar tapet i hallen och fyllt den med vackra tavlor. Det här har alltid varit min favorit …
Medan jag fotograferade tavelväggar satt de andra i vardagsrummet och drack glögg och åt pepparkakor.
När alla gäster hade kommit skålade vi och så högg vi in på julskinka, vegetarisk janssons frestelse, rödbetsssallad, sill, nybakt surdegsbröd, brysselkål och vegetariska köttbullar.
John.
Mick.
Efter middagen var det dags för julklappsleken. Lilla Isolde klämde och kände på alla paket.
Innan leken började passade vi på att ge henne en julklapp …
… nämligen en kanindräkt från H&M:s samarbete med UNICEF. Isolde förstod på en gång vad som var i görningen och kröp ner i dräkten. Så söt.
Sedan fick lill-kaninen sitta och mysa medan vi andra slog tärning om de andra paketen, fortsatte prata, skratta och skåla. Runt småtimmarna åkte John och tyllbomben hem, efter en förträfflig dos jul.
22 december. Den tjugoandra luckan i Emily Dahl-kalendern, som anordnas av den eminenta Emily Dahl, innehåller i dag en bild på mig när jag är glad. Eller kanske snarare tre …
Vissa dagar är leendet halft, glädjen likaså. Sedan finns de där stunderna då man känner att man är glad – rakt igenom och från topp till tå. Det liksom syns i ögonen.
Dagar då det känns som man har medvind och man känner sig stark som en oxe. En vanlig tisdag. Eller onsdag. Inget spektakulärt, bara lite vardagsglädje sådär.
Dagar då man träffar en katt som jag har får klappar och man håller på att spricka av glädje.
Dagar då man är i Paris. Men fina vänner och cirkusdräkt.
Nu tar jag mina julklappar under armen och far hem till Värmland. Ut på vischan, på med raggsockorna och in med veden i spisen. Där ska jag äta vegetarisk Jansson Frestelse (Johns paradrätt på julbordet), klappa katten Winston, baka bröd, pulsa i snön, starta igång en rad pysselprojekt, äta timlånga middagar och även försöka hinna träffa några av mina vänner som bor här. Och så klart … Fira jul!
