Värmland är det bästa jag vet. Att få komma hem från allt sus och brus. Till landet. Lugnet. Det är grejer det. Tänkte visa några godbitar från mitt Värmland.

Jag i min nya kappa, fyndad på Gengåvan i Karlstad, vid en snötäckt äng utanför mitt barndomshem.

Runt knuten står den här vackra saken. Branddammen ligger kvar och är magiskt vacker.

Det finns så vackra gamla hus runt om í krokarna. En sådan här vacker veranda, stora fönster och fin dörr drömmer jag om att ha någon gång. Jag kan inte tänka mig något mer fantastiskt än att putsa, feja och ta hand om gamla hus.

I mitt gamla rum finns ett fotografi av mig och min syster. Jag är den vithåriga skitungen till vänster.

I samma rum står en Carl Malmsten-fåtölj och min svarta katt.

Hela huset är tapetserat med gamla vackra tapeter. Det finns inte en enda vit vägg. Den vackraste tapeten är den här tycker jag, den pryder väggarna i ett av sovrummen.

Utsikten från vår trädgård. Bortanför ängarna skymtas sjön.

Vardagsrummet har snirkliga gammal tapeter och maffiga hörnskåp. Fint som snus om du frågar mig. Finast är så klart mitt Värmland på sommaren. När kaprifolen blommar, syrénhäckarna växer så att det knakar, syrsorna vaggar en till sömns och man kan gå ut i den lummiga trädgården och smaka på krusbär, hallon och björnbär. Äta frukost under äppelträden, smaska nybakt bröd med hemmagjord hallonsylt och leta fram sina hemliga gömställen. Sitta på verandan till sena kvällen och sedan krypa ner i frasiga lakan som doftar torksträcksvädrat.
När den årstiden kommer ska jag visa er alla mina ställen.