Vet ni vad? I dag fyller min kompis Lojsan år, ni vet Vintageprylar! Hurra! Jag – som är fullständigt tokig i födelsedagar – sitter här två våningar ovanför min födelsedagsgranne Lojs och är helt till mig. Det är i sådana här lägen jag önskar att jag hade en orkester. I så fall skulle jag gå ner de där två trapporna, med trumpeter och trummor, iklädd röd uniform med epåletter, spatsera in i lägenheten, genom konfettin (som jag så klart har fixat) och sedan ställa fram ett paket som är ungefär en gånger en meter stort. På detta paket ska det finnas en rosett som är det största någon någonsin har sett.
Ur paketet hoppar sedan en mops (Lojsans favorithund) ut!
Tyvärr har jag varken en orkester, konfettimaskin och dessutom är Lojsan och hennes man lite lätt allergisk mot pälsdjur. Så jag sitter här, två trappor upp, och känner mig lite grå i jämförelse med min imagenära orkester. Det här med att det är tanken så räknas känns lite lätt … lamt. Jag får helt enkelt försöka träna in en liten truddelutt tills vi ska luncha vid ett.
Någon som har något förslag på ett lätt instrument som man kan lära sig på, säg, tre timmar?
PS. Måste passa på att tipsa om de fantastiska bröllopsbilder som Lojsan har lagt upp på sin blogg. Och nog skymtar jag förbi där också. Lollo trodde visst att jag satt och planerade, men oss emellan satt jag och skrev mitt tal i sista sekund.
Foto: Martina Ankarfyr och Anna Larsson.
Translation! You know what? It’s my friend Lojsan’s birthday today, you know, Vintageprylar! Hooray! I’m completely crazy about birthdays, so I’m sitting here, two floors above my birthday neighbor Lojs and is totally excited about this day. It is in these situations I wish I had an orchestra. If I had one I would go down those two steps, with trumpets and drums, wearing a red uniform with epaulets, strolling into the apartment through confetti (which I of course have fixed) and then set up a package. In this package, there should be a bow which is the largest anyone has ever seen. From the package then jumps a pug (Lojsans favorite dog) out!
Unfortunately, I have neither an orchestra, confetti machine and Lojsan and her husband are allergic to fur. So I sit here, two floors up, and feeling a little gray in comparison to my image:ish birthday orchestra. It’s the thought that counts and jaddijaddi. No it’s not the thought that counts. I’ll just try to work out a small “truddelutt” until we will dine later today Anyone have any suggestions for a instrument that can be learned in, say, three hours?
Juni var månaden som började med att jag köpte världens finaste skor.
I have already resumed January, February, Mars, AprilandMay. Let’s take a walk along memory lane again and see what June 2012 looked like.
Det första sommarregnet smattrade över Midsommarkransens gator. Jag plaskade ljummen asfalt fram under mitt blommiga paraply.
The first summer rain pattered over the streets. I walked on the warm asphalt under my flowered umbrella.
Jag – som älskar sommarregn – trippade glatt ut och sniffade på den perfekta kombinationen syrénbuskar och sommarregn.
I – who love summer rain – trotted happily out and sniffed the perfect combination: lilac bushes and summer rain.
Juni var också månaden då jag och John smet i väg på en weekend till Varberg. Här mellanlandar vi i Göteborg …
June was also the month when I and John snuck away on a weekend to Varberg in the south west of Sweden. Here we stopover in Gothenburg …
Den 6 juni 2012 är ett datum som jag aldrig kommer att glömma. För det första så var det John och min tredje bröllopsdag, och för det andra så var det då som jag, Volang och Vintageprylar stylade den första plåtningen till vår bok Vintageparty.
June 6, 2012 is a date I will never forget. Firstly, it was the third wedding anniversary for me and John. And second, it was the date of the first shoot for our book Vintageparty.
I juni blev nätterna i Midsommarkransen varmare och det började kännas som sommar på riktigt.
The nights in Midsommarkransen got warmer and it felt like summer for real.
Drack rosévin på Fridas balkong – högt över Södermalms takåsar.
Me and my friends drank rosé on Frida’s balcony – high above the rooftops of Södermalm.
Det blev pionsäsong – den bästa säsongen – och jag fyllde mitt hem med pioner så fort jag fick chansen.
It became peony season – the best season – and I filled my home with peonies as soon as I got the chance.
En helg i juni åkte jag hem till Värmland, där mina föräldrar bor.
One weekend in June, I went home to Värmland (in the middle of Sweden), where my parents live.
Här är jag uppväxt. Home.
Min mammas odlingar. My mother’s plantations.
Utsikten från mitt barndomshem. The view from my childhood home.
Mitt bästa ställe. The best place.
Jag gick på bröllop! Mina vänner Marie och Hasse gifte sig … I went to a wedding! My friends Marie and Hans got married …
… och hade världens fest! … and had a the best party.
När jag var tillbaka i Stockholm mötte jag upp med mina vänner på Trädgården under bron. Det är först då man inser att det är sommar – på riktigt.
When I came back in Stockholm I met up with my friends at the summer club Trädgården under bron (the garden under the bridge).
Moi! Me.
Min John. My husband John.
Nina. My friend Nina.
Detta var sommarens följeslagare. En rosarandig strandväska som jag ärvt av min kära mor Märta. This was my summer companion. A pink striped beach bag that I inherited from my dear mother Märta.
I mitten av juni kidnappade jag och några kompisar min syster Ellen. Vi satte ögonbindel på över hennes ögon och satte en lite lätt skärrad syster på tåget till Köpenhamn. Möhippa! Väl i Köpenhamn väntade en fest med vimplar i taket och hur mycket folk som helst.
In mid-June, I kidnapped my sister Ellen together with some friends. We put a blindfold over her eyes and put my sister on the train to Copenhagen. Hen Party! Once in Copenhagen expecting a party!
Dagen därpå gick vi på Tivoli. The next day we went to Tivoli.
Min syster. My sister.
Som en del i möhippan gick vi så klart även på en rad restauranger. Här har vi John som också var med.
As part of the bachelorette party we went to a variety of restaurants in Copenhagen . Here we have John, who was also included at the hen party.
När jag kom hem från Köpenhamn väntade den här på mig hemma. En prickig baddräkt/playsuit från Asos.com.
When I came home from Copenhagen I’ve got this. A polkadot swimsuit / playsuit from Asos.com.
Det blev midsommar och jag och ett par kompisar åkte ut till Vintageprylar-Lollossommarställe i skärgården …
It became midsummer and I and a couple of friends went out to Vintageprylar-Lollo’s summer cottage in the archipelago .
Första doppet! First dip in the sea!
Jag plockade blommor till kransar. I picked flowers for wreaths.
Midsommarmat i massor! Sill, färskpotatis, västerbottenostpaj, gräddfil, gräslök och hårdbrödmacka. Traditional Midsummer-food! Mustard herring, potatoes, cheese pie, sour cream, chives and hard bread sandwich.
John i fluga och keps. John in his bow and hat.
Volangen och David. Volangen and David.
John doppar sig. John jump in …
När det är sommar så måste man även hänga här, på Debaser Slussen. Det var allt för juni. Snart ska vi ta en närmare titt på juli – semestermånaden!
When it is summer, you have to hang here, at Debaser Slussen in Stockholm. That’s all for the month June. Soon, we’ll take a closer look at the July – the holiday month!
Nu är det dags att svara på era frågor igen. Jag har fått in mängder av frågor både per mejl och i kommentarsfälten, så nu tänkte jag beta av några som handlar om sänggavlar, inredning, Paris, vintageklänningar, jobba, kärlek, projekt, blommor, utbildning och vintagebutiker i Stockholm …
Now it’s time to answer your questions again. I have received so many questions both by email and in the comments fields, so now I thought answer a few of them …
Q: En lite lökig fråga kanske, men när går du upp om dagen? Jag är själv frilansjournalist och tenderar att gå upp framåt förmiddagen (läs: tio) och går och lägger mig vid två på natten. Jag tycker det är svårt att ha “normala arbetstider”. Hur tänker du?
A: Ja, jag måste erkänna att jag sitter med samma problematik. Dagar, kvällar och nätter flyter ihop, liksom vardagar och helger. Jag är en nattmänniska. Allt som händer efter klockan 23.00 är alltid dubbelt så roligt, så jag tenderar att sitta uppe sent på nätterna. Skillnaden mellan oss är att jag går upp halv sju, när min man John stiger upp. Det är idiotiskt. I går kom jag till en punkt då dagar av sömnbrist gjorde att kroppen var helt slut. Jag förmådde mig inte att stiga upp, och då är det bara att lyssna på kroppen och vila. Från och med i dag ska jag bli snällare mot mig själv. Inte jobba sent, inte gå och lägga mig sent, inte jobba från sängen och inte jobba i pyjamas. Mitt problem är att jag tycker att det är så roligt att jobba, men jag vill ju också att det ska fortsätta vara roligt, och för det behövs lite ramar. Så nu har jag satt upp ramar. Min plan är att jag ska gå upp halv sju och gå och lägga mig i tid på kvällen. Och vara snällare mot mig själv. Wish me luck.
Q: Hej Emma! Får jag fråga var du köpt dina strumpbyxor? Jag har letat länge efter ett par täckande vita strumpbyxor som inte är liksom grovstickade eller gulvita, och dina ser ut att stämma in på hur jag vill ha dem.
Gillar din blogg mycket förresten, även om jag inte brukar kommentera.. 🙂
Lotta A: Hej Lotta! Ja, fina strumpbyxor är extremt svårt att hitta. Antingen är de svindyra, på tok för tunna, mönstrade eller av dålig kvalité. De vita strumpbyxor som jag bär är köpta via Asos.com. De är lagom tjocka, av bra kvalité, släta och dessutom billiga. Allt i ett!
Q: Hej Emma!
Sökte runt efter sänggavel på google och snubblade in på din blog.
Fina bilder och å vilken fin sänggavel (med den tjusiga hyllan ovanför).
Får man lov att fråga om du köpt sänggaveln eller ordnat den själv?
mvh
Cecilia A: Hej Cecilia. min mjuka sänggavel kommer faktiskt från IKEA. Jag hade världens plan på att göra en sänggavel själv, men utan bil i storstaden är det nästan omöjligt. Så himla sorgligt att det ska vara så. Denna sänggavel kördes hem till min dörr, så det var ju himla praktiskt. Om du vill ha en mjuk sänggavel så tycker jag absolut att du ska satsa på en sådan här, om du inte vill pyssla ihop en själv vill säga. Annars kan jag rekommendera en grymt fin sänggavel från Ellos. Om jag inte redan hade haft en sänggavel hade jag lugnt satsat på den här 1950-talsinspirerade sänggaveln. Jag hade nog spraymålat den i någon pastell, alternativt svart, och knipit fast klämlamor i spjärlorna som sänglampor. Ja, som du märker har jag redan en klar plan hur jag skulle göra. Om det inte hade varit beyond onödigt så hade jag lugnt haft två sänggavlar att byta mellan! Denna sänggavel kostar dessutom bara 800 spänn, och är HUR snygg som helst. Stort lycka till Cecilia!
Q: Jättefin radio!! Får man fråga vart du ( eller din man :P) har köpt den någonstans?By the way, älskar din blogg!
Sofia A: Åh, vilka fina ord! Tackartackar. Radion, som är av märket König, är en gåva från min man och jag råkar veta att han har köpt den på en liten butik på Folkungagatan i Stockholm. Men de finns även att köpa på nätet, exempelvis här. Det är en fantastisk radio – snygg, bra och extremt prisvärd.
Q: Först och främst – du är en sådan med “fin yta”-blogg som ändå alltid känns mänsklig, genuin och varm. Det gillar jag som tusan.
Sen kom jag på en fråga som jag missade att ställa när du hade frågestund! Tar den nu så får vi se om du hinner svara någon gång. =)
Jag vill så hemskt gärna hitta sådana där fina klänningar (tajta kring överkroppen och vippiga från midjan och ner) som du verkar dra till dig som en magnet – men så fort jag går in i en second handbutik blir jag typ apatisk. Det är så plottrigt och liksom kaotiskt trots att det är sorterat och jag vet aldrig var jag ska börja! Antingen hittar jag en fin modell men som är fel storlek, eller så hittar jag en i rätt size men med fult tyg osv. Sen blir jag trött och går hem. Har du något sökar-tips??
Annika http://annikaville.blogspot.com
A: Hej Annika och tusen tack för dina enormt fina ord. Det känns otroligt viktigt för mig att ha en varm blogg, eftersom kalla människor är det värsta jag vet. Så du anar nog inte hur glad jag blir över din kommentar. Nu till din fråga.
Om du vill ha en vintageklänning, men – som du skriver – blir apatisk, så bör du nog bege dig till en välrenommerad vintagebutik. Vill du ändå ge dig in i loppis- och secondhanddjungel – med chans att göra superfynd – då är det träning som gäller. Det roligaste formen av träning. När jag går in på exempelvis Myrorna så bläddrar jag mig igenom sortimentet. Jag hoppar över mönster och färger som jag inte passar i eller tycker om. Det gör att sortimentet som av eventuellt intresse minskar rejält.
Ett tips är att testa dig fram. Hittar du en fin klänning, men är osäker på om den passar? Titta noga hur den är uppbyggd, testa den och gör sedan en utvärdering. Tids nog har du tränat upp ditt ögonmått att du knappt behöver prova klänningen för att veta hur den kommer att sitta.
Gillar du 1950-talestitiken, men känner att det här med att fynda inte är din grej? Ja, då är kanske nyproducerade klänningar din melodi. Det finns en rad skickliga designers och märken som producerar klänningar efter gamla mönster. Några av dem som jag kan rekommendera är Jumperfabriken, Maria Westerlind och Emmy design. Sedan måste jag slå ett slag för designers och sömmerskor som syr upp på beställning. Antingen som driver eget företag eller som utbildar sig i exempel sömnadskonstruktion och är sugen på uppdrag.
Q: Hello Emma! I love your blog, and the translation at the bottom is so helpful 🙂 But I like to read the whole post and have to put it through Google Translate which takes a long time. If it’s possible, would you add a translate button, like the one at the bottom of Elsa Billgren’s blog posts? I would make things much easier! Have a wonderful 2013!
An Scenic World
http://anscenicworld.blogspot.se/ A: Hi! And thank you so much. I have received so many international readers the past weeks – hurray! I apologize to you all that I’ll haven’t got a translate-buttom yet.
I can imagine that it is not completely easy to keep up with my made-up swedish words, so I will write a translation text at the end of every blog post until I learn to write with real words!
So typical me to find my own words when Swedish language is not enough. I promise to get a button. Coming soon! Now have a wonderful 2013!
xx emma
Q: Hej Emma!
En sak som jag tycker är fint är att du verkar ha så härlig relation till dina vänner. Jag undrar lite hur ni lärde känna varandra och om du är bra på att skaffa nya nära vänner? Jag tycker själv att det har blivit svårare att skaffa nya vänner ju äldre man blir.
Sedan undrar jag också vilken utbildning du har och vad som driver dig när du jobbar med dina projekt? Du verkar ha sån glöd!
Nya bloggen ser jättefin ut btw!
Li A: Hej Li! Vad gullig du är. Ja, let’s börjar med vänskapsfrågan. Nu kommer det bli många turer och många namn, så håll i dig.
Vänner. De flesta av mina vänner känner jag sedan gymnasiet i Värmland. Jag gick på Tingvallagymnasiet i Karlstad och ingick i ett stort gäng på elva-tolv personer. Många av dem är fortfarande mina vänner i dag. När jag var 19 år flyttade jag till Stockholm. Helt själv.
Efter ett halvår importerade jag två av mina bästa vänner, Nina och Åberg, till Stockholm. Tillsammans startade vi ett kollektiv i Stockholm. I takt med att åren har gått har Åberg bytt Stockholm till Göteborg, och istället har mina Värmland-vänner Fatima och Lina flyttat hit.
När jag började plugga så träffade jag Frida. Jag föll pladask för henne i Södertörns högskolas kalla korridorer. Hon var bästa kompis med Linda (Volang-Linda), så jag bekantade mig lite lätt med Linda. Men jag och Linda hade ingen sådär jättedjup relation just då, utan det var Frida som var vår gemensamma länk.
Lollo träffade jag genom min kompis Åberg. Lollo och jag var inte alls tajta då, långt ifrån. Men genom Lollo träffade jag min dåvarande pojkvän D som var bästa kompis med Lollo och en annan tjej, Lisa. Förhållandet med D tog slut efter ett halvår och vid den tidpunkten hade jag och Lisa börjat växa ihop. Så Lisa blev min kompis (förlåt D!).
För sju år sedan träffade jag John och med honom kom ett stort gäng med härliga människor, som Mick, Max och Erik till exempel. Så nu är de mina vänner också.
Därefter har bara ett fåtal kompisar kommit in i mitt liv, men jag har framförallt lärt känna de människor som redan funnits där, som exempelvis Linda, Lollo och Fridas kille Chrille.
För någon vecka sedan flyttade ytterligare kompis från gymasiet hit, Sofia, så de fortsätter att komma vilket är underbart. Sedan får vi ju inte glömma de fina vänner i Karlstad som jag fortfarande umgås med, Marie, Sara, Carro och Emma.
De personer i min närhet som jag umgås allra mest med just nu är Frida, Lollo, Linda, min syster Ellen, Mick och Max.
De nyaste bekantskaperna i mitt liv just nu är Silversaga, DV-bönorna Carin och Anna.
När det gäller att skaffa nya vänner så är jag nog ganska dålig på det. Jag är alltid intresserad av att träffa och lära känna nya människor – på den punkten vill jag aldrig förändras, för det ger så mycket till livet. Förutom att det ger enorma kickar, är intressant att lära känna nya världar, så är det också så jag växer i mig själv.
Men för mig är det framförallt en tids- och hjärtefråga. Jag vill inte – och skulle heller aldrig kunna – försumma de vänner jag redan har i jakten på nya. Jag älskar att lära känna nya människor, men jag tror att det måste få ta lite tid …
Jag har en liten klick med riktigt nära vänner, sedan ytterligare en klick med nära vänner och därefter en stor klick vänner.
Jag kan också tycka att det är svårare att träffa nya människor, för jag hamnar inte i samma situationer nu som jag gjorde exempelvis när jag började plugga. Jag har haft turen att träffa många underbara människor via mitt jobb på Damernas Värld och även via vänners vänner, men det är ju inte så att jag går ut på klubb i Stockholm och kommer hem med fem nya vänner. Det funkar ju inte så. Sedan jag började frilansa har jag däremot haft mer tid att lära känna och träffa nya människor.
Utbildning. Jag är utbildad specialreporter med inriktning samtidshistoria. Min journalistiska bana började redan på gymnasiet när jag valde inriktningen Samhällsvetenskap med journalistik. Det var en speciallinje som bara fanns på Tingvallagymnasiet i Karlstad. Den innebar att man läste vanlig samhällsvetenskaplig linje det första året och sedan gick man inriktningen journalistik de två sista åren. Det var en otroligt bra utbildning som gav en stabil grund. Efter gymnasiet flyttade jag till Stockholm för att plugga Samtidshistoria A på Södertörns högskola. Jag har alltid varit väldigt intresserad av historia, så detta ämne läste jag av ren och skär nyfikenhet. Efter A-kursen hoppade jag på B-kursen, och sedan läste jag Stadsvetenskap A – också av ren nyfikenhet. Efter stadsvetenskapen sökte jag in till ett journalistprogram som hette “Samhällstudier med praktisk journalistik med inriktning samtidshistoria”, där jag kunde koppla ihop mina samtidshistoria-kurser med journalistik Jag kom in på programmet, kunde tillgodoräkna mig de samtidshistoria-kurser jag redan läst och läste därefter Journalistik A, Journalistik B och Journalistik C, samt Samtidshistoria C. Jag fullkomligt älskade studentlivet och kan rekommendera det för varendaste kotte.
Projekt. Driv ja. Jo, det måste jag väl erkänna att jag har. Det poppar upp idéer i mitt huvud hela tiden. Lite för ofta för mitt eget bästa tror jag bestämt – för jag vill genomföra dem alla (vilket inte är realistiskt rent tidsmässigt). John brukar säga att jag borde ha en anställd som genomförde alla mina idéer, för själv blir jag så frustrerad över att jag har 100 idéer, men har bara tiden att genomföra en enda. Det här idémakeriet har mycket att göra med min uppväxt tror jag. Min mamma har alltid peppat mig och min syster att hitta på tokigheter. Det finns inga rätt eller fel – bara en värld av spännande fantasier. Hon är en enorm förebild i sin otroliga kreativitet. Sedan ska tilläggas att jag är uppväxt på landet, flera kilometer från närmaste kompis. När jag kom hem från skolan fanns ingenting att göra. Vi hade inga TV-spel, inga kanaler på TV (om man inte tyckte att det var intressant att titta på test-TV), inga vänner i närheten – det fanns absolut ingenting serverat. Lite som att sitta i ett vitt rum utan saker och sedan försöka hitta på saker att göra. Och lite där tror jag att detta idésruteriet tog sin fart …
Drivet kommer från att jag vill genomföra allt jag kommer på och drömmer om. Det är omöjligt, men jag försöker så gott jag kan …
Q: Hur gör du och John för att hålla kärleken vid liv när ni båda verkar ha supermycket att göra? Ni är så himla gulliga ihop alltså! 🙂 Kram!
Hanna A: Ja, det är en bra fråga. Det viktigaste för oss är att skapa kvalitativ egentid. Kvällar då vi sitter vid köksbordet, äter middag och pratar. Vi vet nämligen att vi båda är experter på att dra i gång olika projekt, peppa på att se en TV-serie eller sitta i våra egna små världar. Ibland kommer vi till en punkt – när vi inser att vi fysiskt har varit i samma lägenhet flera kvällar i rad, men varit i de där små egna världarna – då vi känner att det finns en distans mellan oss. Då behöver vi prata. Massor. Sätta oss ner eller gå en promenad och få varandras 100-procentiga uppmärksamhet.
Q: Åh, så läckert!
Vart har ni fått tag på de tjusiga popcorn påsarna som ni hade på ert Vintageparty på Norstedts?
Cickan A: Hej! Just de här popcornpåsarna har Lollo köpt på Etsy.com! Hur fina som helst, eller hur?
Q: Jag älskar att din blogg är pastellig och vacker och du verkar så himla positiv – det gör min vardag mycket roligare. Det är alltid en fröjd att klicka in här!
En fråga: Jag ska ner till storstan en helg och skulle vilja ha bra tips på härliga second hand-/vintagebutiker. Jag har inte tid att gå på så många ställen, kanske två stycken, om de inte ligger väldigt nära varandra. Så, har du några bra Stockholmstips för en norrlänning?
Eveline A: Hej Eveline! Tack för de fina orden. Om jag vore du skulle jag antingen åka till något av Stockholms alla vintagekluster. Första alternativet är att åka till Odenplan och pricka in Old touch (Upplandsgatan 43) och Epok Antik och Kuriosa (Odengatan 83). Ett andra alternativ är Zinkensdamm där du kan pricka in Beyond retro (Brännkyrkagatan 82), Myrorna (Hornsgatan 96), Judit secondhand (Hornsgatan 75) och Brandstationen (Krukmakargatan 22). Ett tredje alternativ är SOFO där du i ett kör kan gå till Lisa Larsson (Bondegatan 48), Stadsmissionen (Skånegatan 75) och Beyond retro (Åsögatan 144). Stort lycka till!
Q: Taack för finaste bloggen! Blir alltid så peppad o glad när jag tittar in 🙂
En, kanske udda, fråga: Jag tycker det är svårt med snygga krukväxter. Har själv lite 50-talsinspirerat hemma och mycket i rött. Men får inte till det med växterna i fönstret. Vad hade du satsat på? Vad har du själv? Grönt eller färgglatt? Stort eller smått?
Tack på förhand!
Kram!
Lina A: Kul att man kan peppa lite! Och ingen fråga är udda, tro mig! En klassiker är ju pelargoner som finns i många fina färger. Jag har själv både röda och ljusrosa pelargoner hemma hos mig. Även novemberkaktus är en vacker blomma tycker jag. Sedan är jag ett fan av Porslinsblomma, som är en klängerväxt med underbara blommor som ser ut att vara gjorda i porslin. Har ingen själv, men tycker att det är enormt vackert runt ett gammalt fönster.
I mitt hem finns inte jättemånga växter under vinterhalvåret, förutom pelargonerna. Istället satsar jag på att då och då köpa snittblommor till köksbordet. Det känns otroligt lyxigt, vackert och vårigt. När det vackas vår och sommar däremot, ja, då fyller jag köksfönstret med kryddväxter, sår spännande blommor i drivlådor och förbereder mig på ett miniträdgårdsland.
Q: Fine Emma, jeg mener å huske at jeg engang leste om dine beste Paristips på bloggen din. Men jeg finner ingenting om Paris… kan det stemme?
Nadja http://www.unadostres.blogg.no
A: Hej Nadja! Du finner min Paris-guide här. Uppdaterad och välfylld. Trevlig läsning (och tittning)!
Det är dags att sammanfatta förra veckan. Och det gör vi genom en nostagitripp genom min Instagram-feed. Om du vill följa mig även där så heter jag emmasundh.
Måndag. Bjöd in till the breakfast club i mitt kök– en vecka kan nog inte börja så mycket bättre än så.
Njöt av smoothies mest hela eftermiddagen. På kvällskvisten åkte jag hem till min kompis Mick för att äta kroppkakor och på vägen hem köpte jag senaste numret av Allt om mat – där boken Vintageparty är med! Peppen!
Tisdag. Visade upp min fina nya kalender från Frankie magazine och gick en promenad genom Gamla stan.
Det blev onsdag och jag såsade runt i min cupcakesdress. Torsdagen spenderades framför datorn där jag bloggade om april månad förra året. Då gick jag kläd som bilden till höger …
… och så gick jag på bröllop. På torsdag eftermiddag kvistade jag ut i högklackadde skor och Bambi-gick hela vägen till Norstedts.
Mötte upp Vintageprylar och hade sedan ett snabbt möte med vår redaktör Gabriella. Vi kollade igenom provtryck och okej:ade färgkorr till vår bok Vintageparty (som vi skriver tillsamman med Volang).
Efter mötet halkade jag hem, men först ett traditionsenligt kort på Riddarholmens vackraste hus! Fredagen innehöll mest jobb. Ja, förutom instagrammande av Johns nya fina harlequin-burk från Ferm living.
Helgen i två bilder såg ut så här. Jag klädde mig i sailor-stass både fredag och lördag. Söndagens spenderas hemma tillsammans med Silversaga, Volang, Vintageprylar, Bonjour vintage per skype och ett gäng chokladbollar.
Förra lördagen var jag och John hembjudna på tackmiddag hos våra vänner Lisa och Per. “Tacket” var för att vi ryckte in och hjälpte dem att flytta i somras när deras betalda flyttfirma inte dök upp.
Nu bor de här, innanför Södermalms finaste och maffigaste port.
Jag och John peppade till tusen i hissen.
När vi kom innanför dörren stod ett gäng Bloody marys på köksbordet. Det är en av de bästa drinkarna jag vet.
Här är jag i min nya Maria Westerlind-klänning (ni ska få es en bättre bild på den inom kort), speglades i Lisa och Pers enorma guldspegel. De har fått det så himla fint i sin nya lägenhet. Brokiga tapeter, guldspeglar och tavlor överallt.
Min fina John satt i köket och tittade på medan Lisa och Per lagade mat.
Själv gick jag och tittade, lyfte och nyfiket inspekterade alla sakerna som stod på hyllorna.
Max anslöt lagom till middagen också.
Per.
Sedan bjöds det på den ena fina maträtten efter den andra. Lisa och Per är genuint intresserade av matlagning, så det är alltid en fröjd att få slå sig ner och njuta av deras verk. Alltid serverat på finaste porslinet – Swedish grace.
I mitt kök finns en rund vägg. Bakom den där ganska svårmöblerade väggen döljer sig den spiralformade trappuppgången. En rund vägg kan vara något av det svåraste att möblera. Det är dessutom inte det enklaste att sätta upp tavlor eller hyllor. Denna vägg har varit ett huvudbry för mig sedan vi flyttade in i lägenheten. Till nu.
På den runda väggen i köket hänger numera ett klädstreck. I pastelliga klädnypor (som jag har spraymålat) länger gamla svartvita vykort och fotografier. Som en förenklad tavellägg ungefär. I morgon ska ni få se hur det ser ut på håll tänkte jag.
Translation! In my kitchen is a circular wall behind which is a spiral staircase. A round wall can be one of the most difficult to decorate. It is also not the easiest to put up pictures or shelves. This wall has been a headache for me since we moved into the apartment. Until now.
On the circular wall in the kitchen now hangs a clothesline. Old black and white postcards and photographs are attached by pastel clothespins (which I have spray painted). Tomorrow you will see how it looks from a distance, what do you think about that?
– När jag var liten var min största dröm att bli jazzsångerska. Jag drömde om att stå på en rökig bar och sjunga släpigt till någon standard. Min kära far och jag jammade jazz om kvällarna, han på gitarr och jag på sång, och trallade så att de värmländska skogarna svajade. Monica Zetterlund och Astrud Gilberto var mina stora favoriter. När jag var 15 år frågade min far vad jag ville bli när jag blev stor. Jag svarade med drömmande ögon: Jazzsångerska. Min orolige, omtänksamma far – som såg sena nätter, rökiga barer och ett slitigt liv framför sig – frågade då vad min nästkommande karrirärdröm var. Jag svarade journalist. Och nog blev jag journalist alltid. Men fortfarande knyter sig något i magen när jag går på jazzkonsert …
My biggest dream as a child was to become a jazz singer.
– Vattenrutschkanor är bland det bästa jag vet. Som tur är gillar min snubbe John också att åka vattenränna, varför vi spenderade en hel dag på honeymoon:en på ett vattenland.
Water Slides are among the best I know.
– Jag kan – av någon outgrundlig anledning – i stort sett varendaste bilmärke – och kan känna igen en volvo, saab eller audi på flera hundra meters avstånd.
I can – for some reason – recognize almost every single car brand in the world, and I can know a Volvo, Saab or Audi from long distansce.
– Jag gör inte skillnad på folk och folk. För mig är alla lika. Jag varken räds eller imponerad inte av milslånga titlar, flaschiga namn och benhårda axlar – för mig är alla lika mycket människor. Jag är samma gamla Emma oavsett vem jag möter. Om det är så är kungen av Jordanien eller den trevliga snubben i kvarterskiosken.
Klart att jag imponeras av människor – konstigt vore annars – men det är inget som förändrar min syn på dem. För mig är alla kött och blod.
Denna lilla egenskap har försatt mig i allehanda situationer. Jag minns alldeles tydligt när jag jobbade på Vecko-Revyn för en massa år sedan och vi hade fått en intervju med Jude Law. Jag utsågs att åka till London för att träffa denna stiliga herre med en motivering – jag var den enda på redaktionen som inte skulle svimma vid blotta åsynen av människan. Nu blev visserligen Juddan sjuk, så intervjun blev inställd, men vad gör väl det – jag fick säkert träffa någon annan trevlig prick istället. Som kioskägaren på hörnet. … Jag tror emellertid att Jude hade mått bra av lite värmländska charm.
I am neither intimidated nor impressed by fine titles, flashy names, money or sharp elbows. To me, all people are equal – whether they are the King of Jordan or a shop assistant. This view of people has put me in all kinds of exciting situations. One example was when I worked at the magazine Vecko-Revyn several years ago and we got an interview with Jude Law. I was appointed to fly to London to meet this actor. The reason why I would have to go? I was the only one that would not be star struck and faint. Unfortunately, Jude Law got sick, so the London trip was called off. But I’m not so sorry about that.
– Deckare är mitt bästa. På TV slukar jag Foyle’s War och Poirot, och när jag åker på semester så sitter jag med näsan i allehanda, lättsmälta kriminalromaner. Jag önskar så att jag kunde flasha med Nobelpristagare och New York-triologier i bokhyllan. Men om sanningen ska fram så står där mest bara deckare. Och så några show off-böcker så klart (som jag har tragglat mig igenom) …
I love crime mysteries. I watch Foyle’s War and Poirot, and when I go on holiday I sit with my nose in all sorts, easily digestible crime novels. I so wish I could impress with Proust and Nobel price winners on the bookshelf. But if the truth be told, my bookshelf contains very little of the ingredient. Just a few show-off books of course.
– Jag är en extremt orolig människa. Jag kan nog verka som en person som borstar av sig det mesta på ytan (jag är en glad skit), men om sanningen ska fram så är det inte mycket som borstas av. Jag nojar, ältar, vänder, vrider och oroar mig till förbannelse. Det är klart att det är jobbigt, men jag skulle inte vilja byta bort det mot någonting i världen. Jag vill inte vara en människa som allt rinner av, en hårdhudad människa som inte märker av nyanserna. Jag vill vara en person som känner känslor som att de satt på huden. Däremot tränar jag frekvent på att se på oron, ta den till mig och sedan släppa den. Det sistnämnda är svårt, men jag gillar å andra sidan utmaningar.
I’m an extremely worried human beeing. I probably seem like a person who brushes off most of the surface (I’m a happy crap), but if truth be told, it’s not much brushed off. I worry about almost everything.
– Jag är ironisk ungefär 90% av min vakna tid. Klart att det finns ett stort allvar i mig också, men vardags-emma driver ganska friskt med sig själv och sin omgivning.
I’m ironic about 90% of my waking hours.
– Jag har gått i terapi ett flertal gånger och det är det bästa jag gjort. Alla borde gå i terapi med jämna mellanrum! Det är den bästa investeringen i sig själv man kan göra. Förstå sig själv, prata om saker man aldrig pratat om förut, få perspektiv och växa som människa.
I have seen a therapist a number of times and it’s the best thing I’ve done. Everyone should go to therapy regularly! It is the best investment in yourself you can do. Understand yourself, talk about things you never talked about before, gain perspective, and grow as a person.
– Varje gång jag går in i ett plan ber jag “Fader vår”. Jag är flygrädd och tänker att jag inte vill stöta mig med någon Gud innan jag åker upp i himlen. Har visserligen bara safe:at kristendomen. De andra religionerna får jag jobba på.
Every time I go into a plane I pray. I’m afraid of flying and I don’t want to angry any God before I go up into the sky. Although I only safe Christianity. I work on the other religions.
– Trots att jag älskar havet, så är jag fullständigt livrädd för allehanda vattendrag. När jag badar går det extremt fort. Jag tar sats, hoppar i plurret och sedan simmar jag panikartat mot land. Helst vill jag att någon annan hoppar i först för att skrämma alla fiskar, lik (extremt lättskrämda?) och avgrundsdjupa tankar. Dessutom är jag rårädd för hajar – även i insjöar. Vi kan kalla det livlig fantasi …
I’m terrified of water. When I go swimming, I do it extremely fast. I’m afraid of everything that is in the water – or rather everything that I imagine will be there.
– Jag har exceptionellt dålig ämnesomsättning, så jag måste röra på mig hela tiden för att min kropp ska må bra och inte svälla till en boll.
I have exceptionally poor metabolism, so I have to exercise all the time.
– Jag pratar värmländska.
I talk a Swedish dialect called värmländska.
– Mitt mest använda klädesplagg är min fula fleecemorgonrock. Om jag fick välja så skulle jag vara omgärdad av fleece. Dygnet runt. Det skulle visserligen inte fungera rent socialt. För om jag blir varm – vilket jag blir i fleece – så somnar jag. Detta faktum utnyttjar min man John till det yttersta. För vid läggdags är jag oftast som piggast och spexigast. När John inte orkar med att totalshowen Cirkus Sundh fångar han in mig i ett duntäcke. Fem minuter senare sover jag …
My most used item of clothing is my ugly fleece bathrobe.
– Jag hade väldiga problem med acne när jag var yngre. Gömde mig i mängder av smink för att jag skämdes så över hur min hy så ut. Vände ansiktet åt ett annat håll om jag gick förbi en snygg kille. Discon var mitt bästa för då var det mörkt och jag tyckte att jag kunde gömma mig i dunklet. Lite som en vampyr. Jag skämdes så otroligt mycket för min hy. Så här i efterhand tycker jag att det är så tragiskt att jag la så mycket tid på att gömma mig. Livet passerade och det enda jag tänkte på var min hy. I en perfekt värld hade jag struntat i ytan och stått upp för hur jag såg ut. Fokuserat på något annat. Jag menar, det fanns mängder av tjejer och killar i samma ålder som hade minst lika mycket acne – och var dösnygga – just för att de struntade i det och vägrade hindras av några röda prickar. Men världen är inte perfekt.
I had huge problems with acne when I was younger. I hid in large amounts of makeup because I was so ashamed of how my skin looked.
