I förra veckan slog fantastiska Emily Dahlupp portarna till ännu en blogg. Ett stycke matblogg vid namn Mjölk & arsenik. Peppen!
Jag läser inte så många matbloggar, men den här kommer jag definitivt följa slaviskt. Särskilt med tanke på att hon brassar igång nästa vecka med tema vegetarisk mat.
Jag och John äter helt vegetariskt hemma, och jag kan erkänna att vår matlagningsreportoar skulle behöva lite fler infallsvinklar, så detta är enormt uppskattat.
You go, Emily!
Här ska lagas nya vegetariska maträtter kan jag lova!
Hojt, hojt alla ni som bor i eller i närheten av Kalmar! Den 3 september piper jag nedåt i Sverige, närmare bestämt till min vän Bonjour Vintage-Madeleine och hennes fantastiska butik Bonbons i Kalmer. Förutom att spana in hennes stört fina shop (man smäller ju av för mindre), så kommer jag hålla föreläsningen “Blogg som jobb – bloggen som verktyg för att göra karriär”. Med mig har jag även boken “Vintagefrisyrer” (som jag har skrivit tillsammans med frisören Retroella) som jag kommer att signera på plats, i fall du vill haffa dig ett exemplar.
Biljetter finns att köpa på Bonbons, Erik & Alexander, Frank eller så skickar du ett mail till hej@bonjourvintage.se för att reservera. Det finns ett begänsat antal biljetter så det är först till kvarn som gäller!
Dagens mission (förutom att plåta ett stort inredningsjobb med Emily Dahl) är att köpa en trisslott. En ganska fet sådan.
Råkade nämligen slinta på tangenterna och hemmet:ade upp en pärla i Stockholms skärgård, med adressen Söndagspromenaden. Alltså jag har så ont i magen av vill-ha att jag knappt kan stå opp.
Precis just där vill jag bo.
Skriva böcker och artiklar sittandes på verandan, ha stora middagar med mina vänner med utsikt över vattnet, fiska från bryggan, låta katten Sockan gå fritt och skota i trädgården och baka bröd efter pappas recept i köket.
En dröm om att vårda om ett gammalt hus, andas frisk luft och ha nära till stan, men ändå inte. Passar en exil-lantis alldeles utmärkt.
I går, den 19 augusti, var det Earth overshoot day, dagen då jordens resurser tagit slut för i år. Från och med i dag konsumerar vi nya ting med en miljöskuld som följd (läs mer om Earth overshoot day här). Alla nya inköp vi gör fram till årsskiftet är till låns, för vår jord klarar egentligen inte av det sätt vi konsumerar på i dag. Blocket, som jobbar för att uppmärksamma denna dag, uppmanar oss svenskar att shoppa miljösmartare – nämligen begagnat.
Make sense, eller hur? För det finns ju redan så mycket vackert, men enormt bra kvalitet och charm.
För att föregå med gott exempel (och det vill jag ju) så säljer jag härmed mitt köksbord, ett kärt Perstorpsbord på Blocket. De populära Perstorpsborden med virrvarr-skiva brukar gå som smör i solsken, så därför ger jag er lite förtur här (annonsen ligger uppe NU)
Priset är 1100 kr, och pengarna skänker jag till Världsnaturfonden.
Tillbaka i stan efter landet-semester gone wild. Alltså jag har ju inte känt en avgas på evigheter, bara omgivit mig av hav, trädgårdar och stora ängar.
Det har varit fantastiskt!
Men det känns ändå fint att vara tillbaka i stan, byta den begränsade packningen mot gamla favoriter (som den lila klänningen från Vintagefabriken ovan) och bajka till jobbet, babbla med kollegor och smida planer. Jag är så taggad på höst just nu så ni anar inte.
Men innan vi börjar snacka höst: Vad har ni har för er i sommar?
Berätta!
Jag har en dröm.
Jag vill kunna sitta på min punchveranda vid havet tillsammans med min vän Åberg (som avtalad pensionärsplan since 2000-ish), dricka sherry, babbla och spela superyatsy till förbannelse.
Och så vill jag vara stolt.
Stolt för att jag gjorde något. Inte bara satt i båten och väntade på att någon annan skulle ta rodret, medan jag drack sliskig pina colada, blundade bakom mina stora solglasögon och drömde om att världen skulle bli en bättre plats. Eller att världen skulle finnas kvar över huvudtaget.
För så här är det.
Just precis i dag, den 19 augusti 2014, tar jordens resurser slut. För i år. Finito, over and out. Tillsammans har vi konsumerat i sådan takt att jorden inte hinner med. Vi har hamnat i ett miljömässig “Lyxfällan”, där vi ständigt lever i en sorts skuld mot vår värld.
Du och jag har tagit sms-lån på miljön. Just denna dag, när resurserna tar slut, kallas Earth Overshoot Day. Dagen för när Earth Overshoot Day inträffar flyttas varje år tillbaka, eftersom konsumtionen av nya ting ökar i lavinartad takt.
Kedjorna släpper fler kollektioner, trenderna går snabbare, priserna pressas så vi ska kunna shoppa mer, produkterna tillverkas för att gå sönder (gärna snabbt) och vi uppmanas i reklamer att byta mobil – varje år.
Politiker med dollartecknen i ögonlinsen säger att vi ska shoppa oss ur kriser. Rent krasst säger de att vi – tillsammans – ska göra allt för att förstöra alla skogar, sjöar och vallmoängar, för att få lite goda finanser så att vi kan shoppa ännu mer. Men vet ni vad? Nu får det faktiskt vara nog.
Vi ligger allt mer på minus helt enkelt och bara i Sverige förbrukar vi lika mycket resurser som om vi hade tre jordklot. Det har vi inte, kan jag ärtigt informera om. Men ändå, trots att världen ser ut som den gör, så shoppar vi med skygglapparna på i jakten efter att vilja behöva saker.
1987 inträffade Earth Overshoot Day den 10 december. 2014 har vi shoppat oss fram till den 19 augusti.
Jag vet inte vem det är som ska betala tillbaka den där skulden, hur och framförallt när, men ett är säkert: Vårt slit-och-släng-beteendet är ohållbart.
Så istället för att vi ökar vårt slit-och-slängande, tar fler sms-lån på miljön, får högre miljöskulder, så kan vi tillsammans minska den. Och vet ni? Det är lätt som en plätt!
Genom att göra något som ligger mig varmt om hjärtat. Handla begagnat.
Beräkningar som Blocket gjort tillsammans med Svenska Miljöinstitutetvisar att Svenska folkets begagnathandel sparar upp till 1,6 miljoner ton växthusgas årligen vilket kan liknas vid om Stockholms vägtrafik stod still i 1,5 år. En minut på den trefiliga och avgassmockan E4:an ett stenkast från där jag bor ger en ganska bra hint om exakt hur mycket begagnathandeln påverkar.
Så nu uppmanar jag er alla (och mig själv) att ta en funderare över hur vi vill att vår värld ska se ut i framtiden, och sätta det i relation till en ny tröja som vi ändå kommer att tröttna på om ett år eller två?
Här kan du läsa mer om Earth Overshoot Dayoch även se en väderprognos för framtiden (2094). Jag som storknade i denna sommarens 30 grader skulle nog inte överlevt en vecka om sisådär 70 år när Stockholmsregionen spås ha mellan 40-50 grader varmt.
Att mina framtida barn och barnbarn möts av den världen, det vill jag inte riskera. Och jag vill inte äventyra att sitta där på punchverandan med Åberg och skämmas för att jag gjorde ett val mellan världen och en tröja som jag inte ens minns längre.
Från och med i dag konsumerar vi resurser som vi egentligen inte har. Hjälp till att minska den skulden och handla begagnat. Bli en stolt, framtida pensionär, så ses vi där på punchverandan …
Den alldeles förträffligt fina sommar-semestern 2014 började efter midsommar med en tur ner till Skåne. Där plockade jag blommor tillsammans med Mallan, var på världens finaste kärleksfest och skålade för bästa Mick och Emelie. Efter bröllop, dans och fest puttrade jag och John i väg till Österlen tillsammans med Lisa och Per. Vårt första stopp blev Talldungens gårdshotell.
Under några pirrande första semesterdagar kuskade vi runt bland fantastiska trädgårdar, ståtliga ängar, pizzadoftande restauranger och läskande äppelmusterier.
Och så åkte vi så klart till en kilometerlång strand. Kändes precis som Danmark.
Innan vi for tillbaka till Stockholm hann vi besöka lite slott, se ett tjog mäktiga alléer och äta plockmat på Hörte brygga.
Efter ett snabbstopp i Stockholm gick karavanen till Gotland för en veckas latmaskeri av rang. Jag och några vänner hade hyrt ett gammalt, gotländskt stenhus där vi bodde. På dagarna latade vi oss, åkte på loppis och badade i havet.
Svalkade mig i det som jag trodde bara var en tillfällig värme (tji fick jag) och låg i skuggan under parasoll.
Åt hallon en masse, suktade efter crêpes och åkte på utflykter. Efter Gotland (med en kort mellanlandning i Stockholm) kuskade jag hem till Värmland.
I Hot-land var det så sinnessjukt varmt att det enda jag pallade att göra var att ligga här, i en hängmatta under äppelträden.
Svängde förbi Stockholm i ett par dagar för att göra ett jobb tillsammans med Emily Dahl. Men i Stockholm gick det bara inte att vara. Det var för varmt. Jag och John tittade på SMHI-appen, såg att det var fem grader svalare i Värmland, så vi satte oss på tåget dit istället. Värmeemigranter. Några dagar senare gick semestertåget vidare till Tjörn för en veckas 100% obligatorisk närvaro. Där bodde vi i vanlig ordning på Karlstads egen koloni (före detta barnkoloni) Sunna. Tog svala dopp i havet, åt rökta räkor och läste deckare.
En dag svischade jag på cykel, förbi alla pittoreska och överprunkande trähus och ner till Kyrkesund.
Nere i sundet ser en över till Härön. När jag var mindre kunde jag sitta på båtbryggan i timtals och titta på båtar just precis här.
Och nja, det är inte värst mycket som har förändrats. Jag är nog ganska så lik den där 10-åringen med oborstat hår och stora drömmar.
Just precis här satt jag tillsammans med John och babblade om allt mellan himmel och jord. Jag berättade om alla mina ställen, vi valde ett varsitt hus som vi ville bo i och sedan kom vi på att vi så klart ville bo tillsammans. Hela våra långa liv, tills vi blir helt skrynkliga och dallriga om hela kroppen.
Så vi valde ett gult drömhus. Tillsammans.
Älskar honom ända till våra skrynkliga dagar och långt bortom det.
Spanade på båtbodarna i Kyrkesund, medan saltstänkt hår piskade i ansiktet. Oborstat så klart. Men en har ju inte tid att borsta håren när en är så upptagen med semester.
Kastade loss (eller ja, det gjorde så klart kaptenen på båten St Olof) och så begav vi oss över sundet.
Just precis här, vid badplatsen på Härön, kastade jag mig i plurret!
Det gjorde John med.
Efter doppet kröp jag in i min stora tröja, medan håret torkade i snajsig turban.
Post-dopp med saltat hår.
Med blöta badhanddukar i väskorna begav vi oss till andra sidan Härön för att äta middag.
Och det gör en så klart på Magasinet. Här serveras löjromstoast (rekommenderas), fiskar i alla dess slag och musslor från Mollösund. Med ett stycke fisk i magen tog vi sedan båten över sundet, och hem till Kyrkesund. Det var sista dagen på den 100% obligatoriska västkust-semestern för i år.
Ses nästa år!
Tjing!
Blåst i alla vinklar, regn i luften och åskmörka moln. Vad göra då? Jo, då åker en till Skärhamn och går på Akvarellmuseet.
För att få riktigt mycket vind i håret (så att “kulturen blåser rakt genom hövve på’n” som min mamma brukar säga) hämtade jag några vindbyar ute på en pir.
Hålla ner kjolen, efter ett antal Marilyn Monroe-flashningar.
Sedan insupa havet från pirens högst punkt (stegen tar jag nästa år), precis som förra året. Det är lite så vi semestrar på denna ö. Vi gör EXAKT samma saker år efter år.
Som att gå på Akvarellmusset. Men i år var det något extra som drog. Min favoritkonstnär Lars Lerin ställde ut några av sina verk. Akvarellmålningar när det är som bäst.
Bokhyllor, fåglar, ett stycke Krakow och ett par Hitchcock-referenser.
När vi kikat igenom utställningen så åt hela gänget mat på restaurangen. Här har vi hela galenfamiljen min.
Och världens bästa John.
Allt var så stört gott, som vanligt. Med mätta magar åkte vi sedan hem och lyssnade på åskoväder.
Häromdagen packade jag och John våra väskor fulla med badkläder och pocketdeckare och satte oss på båten till Åstol.
Det skulle nämligen bli sol hela dagen och på Åstol ligger (enligt oss) den bästa badplatsen.
Resten av Västkustklanen (min familj) var så klart också med, med havsälskade mamma Märta i spetsen. Hon har med all säkerhet varit alg i sitt förra liv. Eller krabba.
Efter lite gupp och finvidder kom vi så fram till Åstol.
Innan havstörstande kroppar fick sitt, så begav vi oss …
… hit. Till Åstols rökeri.
Där drack vi svalkande och åt massa gott från havet.
Jag åt rökta räkor med aioli. Mums!
Efter lunchen spritte det så mycket i badkläderna att vi kvistade till “badhölet”, som vi eleganta värmlänningar kallar det.
Och det “hölet” ser ut så här. En spricka i bergen med inforslande havsvatten och stegar rakt ner i plurret. Huvudet som sticker upp är fisken John.
Jag är (tyvärr) lite mer lagd åt badkrukehållet (om det inte vankas vattenland så klart), så jag doppade lite ben, svalkade och var så stört sugen på att hoppa i. Och ändå inte.
Mest av allt satt jag på klipporna, läste pocketdeckare och latade mig.
Gjorde ändå tappra försök, men lyckades inte med hela kroppen. Skyller på alla imaginära vithajar.
Vid Åstols badplats hängde jag och John hela långa dagen. Resten av klanen begav sig hemåt, medan vi stannade kvar. Först vid middagstid gick vi motvilligt mot båten. Jag sa bestämt att jag minsann ville stanna här för alltid, men det skulle visst serveras någon form av middag hemma.
Vinkade hej då till Åstol, saknade saltstänkt hår (nästa år ska jag vara värre än fiskarna själva) och så puttrade vi hemåt.
I förra veckan slog fantastiska Emily Dahl upp portarna till ännu en blogg. Ett stycke matblogg vid namn Mjölk & arsenik. Peppen!
