En dag svischade jag på cykel, förbi alla pittoreska och överprunkande trähus och ner till Kyrkesund. 

Nere i sundet ser en över till Härön. När jag var mindre kunde jag sitta på båtbryggan i timtals och titta på båtar just precis här. 

Och nja, det är inte värst mycket som har förändrats. Jag är nog ganska så lik den där 10-åringen med oborstat hår och stora drömmar. 

Just precis här satt jag tillsammans med John och babblade om allt mellan himmel och jord. Jag berättade om alla mina ställen, vi valde ett varsitt hus som vi ville bo i och sedan kom vi på att vi så klart ville bo tillsammans. Hela våra långa liv, tills vi blir helt skrynkliga och dallriga om hela kroppen.

Så vi valde ett gult drömhus. Tillsammans.

Älskar honom ända till våra skrynkliga dagar och långt bortom det. 

Spanade på båtbodarna i Kyrkesund, medan saltstänkt hår piskade i ansiktet. Oborstat så klart. Men en har ju inte tid att borsta håren när en är så upptagen med semester. 

Kastade loss (eller ja, det gjorde så klart kaptenen på båten St Olof) och så begav vi oss över sundet.     

Just precis här, vid badplatsen på Härön, kastade jag mig i plurret!

Det gjorde John med.

Efter doppet kröp jag in i min stora tröja, medan håret torkade i snajsig turban. 

Post-dopp med saltat hår.

Med blöta badhanddukar i väskorna begav vi oss till andra sidan Härön för att äta middag. 

Och det gör en så klart på Magasinet. Här serveras löjromstoast (rekommenderas), fiskar i alla dess slag och musslor från Mollösund. Med ett stycke fisk i magen tog vi sedan båten över sundet, och hem till Kyrkesund. Det var sista dagen på den 100% obligatoriska västkust-semestern för i år.
Ses nästa år!
Tjing!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!