Ehhh, ja, en kanske skulle lata sig. Men häromdagen fick jag ett ryck. Ett byggryck. Älskar byggryck!
Jag rev ut alla bräder som ligger i vår bod, som följde med torpet och började bygga.
Utan går det. Det mäts, sågas och borras. Och vips!
Vad är nu detta då?
I januari skrev jag om sommarens projektplaner, där jag närde drömmen om att hyra höns. Några höns har jag tyvärr inte fått tag i, men jag har börjat bygga ett hönshus! Jojomänsan!
Ett hönshus som ska se ut som ett litet dass, hehehe. Skitkul!
Imorgon ska det byggas reden och så ska vi hitta en lämplig plats för det monumentet.
Och så ska jag hänga upp ett klädstreck utanför med hönan Doris små underbralla.
Ni hör ju, hönslivet är i stort sett kirrat. Det är just bara hönsen jag saknar …
Ps. Ska ju måla detta hönshus på något vis. Det jag har i boden är följande: linolja (så det blir grått med åren, typ som lastpallen undertill) eller falu rödfärg i rött. Vad röstar ni på?
Förra veckan premiär:ade vi bussutflykt!
Sommarens mission är att använda vår hyrbil så lite som möjligt, och istället klumpa ihop ärenden, cykla och använda busstrafik. Så tidigt en morgon kastade vi oss upp på våra cyklar med badkläder, fika och parasoll under armen och cyklade till busshållplatsen.
Både jag och John var nog lite nervösa inför detta eldtest, hahaha. Hitta busshållsplats, hålla tiden och sedan operation vänta på buss vid vägkanten med två vilda barn. Försökte joxa med bussappen, fick ett bryt, för att sedan komma i håg att jag ju hade köpt ett busskort på båten, hahaha. Älskar min hjärna extra mycket ibland, i detta här extra mycket.
Så kom bussen och en hade det där Stockholms-stress-vi-måste-fort-in-på-bussen-annars-åker-den-mentaliteten. Men där tog en glad gotlänning emot oss, sa att hen var urbota sen men att det inte gjorde något och frågade var hen skulle köra oss. Jaja, busshållplatser hit och dit, “var passar det att jag släpper av er”.
Jag blir så ödmjuk – och samtidigt irriterad – över att jag blir förvånad över den totala vänligheten och hjälpsamheten. Vi satte oss på bussen och där och då släppte allt. Den där hinna-med-stå-still-sluta-härja-stylen en hade haft mot sina barn sköljdes av och då blev ju de som små ljus också.
De känner ju av prick allt. Och det här är ju inte Stockholm. Det här är Gotland.
Busschauffören släppte av oss utanför Tempo i Katthammarsvik, log när vi tog tid på oss när vi joxade ut alla ungar, parasoll och fika. LOG! Inte suckade och stönade, LOG! Hen hade ju ingen stress i världen den människan, och det smittar ju av sig.
Vi handlade lite fika på Tempo i Katthammarsvik, hivade upp en varsin unge på axlarna och gick ner mot stranden.
Så många gånger jag gått här om somrarna, när min kompis Mick anordnade sommarkollo för alla kompisar här. Varje sommar. Saknar det så enormt mycket. Alla kompisar, hänget, de långa middagarna, spelkvällarna och det extremt oplanerade.
Väl nere på stranden var det en i familjen som var trött. Vi parkerade oss här ett par minuter …
För att därefter sätta oss på den folktomma stranden.
Det var vi och en segelbåt.
Barnen badade vid strandkanten, kastade sten från bryggan, tittade på fiskar och hejade på mig och John när vi turades om att slänga oss från bryggan. “Heja mamma, heja mamma”.
Det var lagom piggna-till-kallt i vattnet.
Efteråt började jag hemnet:a hus i Katthammarsvik och drömma om ett annat liv. Som innehöll mer av sådant här.
Så svårt att få ihop allt i livet just nu. Jag drömmer om ett ställe, men behövs på ett annat. Så jag bor mittemellan. Vill och behöver vara på två ställen samtidigt, som geografiskt är sina motpoler. Jag tycker stundvis att livet är svårt att få ihop på så vis.
Men jag njuter av det här nu, för jag vet inte riktigt var livet kommer att lotsa mig. Och jag är ganska öppen för att det kommer att förändras.
Efter en hel dag på stranden packade vi ihop alla grejer, hivade upp ett varsitt barn på axlarna och började promenera mot busshållplatsen. Slog läger i skuggan och snart kom bussen, med en trallande busschaufför som frågade: vill ni åka lite buss idag?
Och som så vänligt släppte av oss där det passade. Gotlands kollektivtrafik alltså. Jädra fin om du frågar mig. Med busskort.
I dag kom det äntligen. Regnet och åskan efter dagar av tryckande värme. Inte en dag för sent för trädgården har börjat fnasa under fötterna och trädgården har gått från grön till gul.
Vid grusgången – där det är skugga – prunkar det fortfarande av kattmynta och prästkragar. Är besatt av sådana där böljande blommor som liksom tar över allt.
Apprå på det så tänkte jag göra blomsteräng på den där gräsplätten till höger. Såg en så himla bra story hos Hanna Wendelbo om hur en snabbt och enkelt anlägger en rabatt med hjälp av wellpapp, bös och jord. Måste göra! Du kan se hela storyn här.
Sen. Just nu håller jag på med tusen olika projekt. Ett mer tidskrävande än de andra.
Vill ni se vad jag pysslar med?
Gah, det är så varmt på torpet, och inte en regndroppe i sikte. Så vi spenderar dagarna i skuggan, speciellt här.
Alldeles intill husvagnen har jag ställt upp en tältsäng som stått inne i bussen.
När det är som varmast lägger vi oss här hela drösen, läser böcker och tittar på molnen och svalorna ovanför oss. Eller leker kontor med alla loppisfyndade telefoner.
I väntan på The växthus så snurrade jag ihop det här drivhusskåpet i höstas. Det föll omkull under vinterstormen, vilket kostade en ruta (som jag ska fixa så småningom), men nu har jag förstärkt skåpet och även satt kilar upptill så att taket sluttar.
Färgen på fönstren flagnar likt en två veckor stekt Mallorca-kropp, och min plan är att ta bort färgen och måla med linoljefärg (samma nyans som jag målade ytterdörrarna med förra sommaren). Men hur tar jag lättast bort färgen?
Ni som är så smarta, ge mig era bästa tips?
Och vad får jag inte missa att växthusodla?
Ps. Om du vill se hur jag gjorde drivhusskåpet kan du spana in tidningen Amelia sommar som finns i butik nu.
Nu så.
Vi ska kika på min midsommarafton.
Den började oplanerat. Vi hade nämligen planer först vid klockan 14, så himla skönt att bara dra benen efter sig en förmiddag.
Så det gjorde jag. Det blev en midsommarförmiddag som innehöll en liten promenad med kidsen, förbi grannen, hälsa på hästarna, få lite instruktioner inför att jag ska vara HÄSTVAKT (okej, okej, okej), plocka blommor i vägkanten, käka rest-lunch under äppelträdet och sakta packa väskan. Försöka samla flocken. Inte helt lätt alla gånger om en säger.
Medan barnen tittade på sommarlovsmorgon på TV så band jag blomkrans av vad jag hittade i trädgården.
Tadaa! Ålade i mig min tänkta vita klänning, och fick panik. Det var för varmt. Den satt för hårt. Det var för svårt att röra sig för dagens kropp. Kunde orimligt ägna en midsommarafton inbunden i just den.
Så jag sprang in, drog av mig klänningen, provade loss bland garderobens alla ingredienser …
Och kände: DET HÄR. Ingen sommarklänning i ljuvlig spets. Utan linneshorts och off shoulder-blus.
Lite lagom skrynkligt.
Nu blev det bråttom, bråttom.
Packa väskorna, lägga blomkransen i cykelkorgen, spänna fast barnen och bajka i väg till grannsocknen.
Och så svänga in på en väg, kantad av vajande fält och gudomliga kåkar.
Till Plåthuset-Therese och John, och deras gulliga kids. Prick 13 minuter tar det att cykla från vårt lilla torp hem till dem, i lagom semester-fart. Ett stenkast från deras hus hade socknens invånare ställt till med midsommarfirande på en helt magisk plats.
I en glänta samlades folk med den ena magnifika jordubbstårtan efter den andra.
Det blev fikornas fika.
Therese sladdade ihop det här tillsammans med sitt barn Harry.
<3
Efter en slurp kaffe joinade vi detta lilla projekt.
När klockan två helt plötsligt hade blivit fyra, vi hade dansat små grodorna och babblat om ditten och datten, så cyklade klanen Sundh hem.
Dukade upp till middag under äppleträdet och tände grillen. Och snart anslöt Plåthuset-gänget. Vi åt grillad spetskål, färskpotatis och tusen goda grejer.
Sedan hivade Therese fram det här: Egen glass! Så ofantligt gott.
Och där, under äppleträdet, satt vi tills mörkret föll och barnen antingen somnade eller började gorma.
Så jädra fin midsommar!
Nästa år bjuder vi igen!
Hej på er! Hoppas ni hade en underbar midsommarafton!
Jag ska försöka få ihop ett inlägg om min midsommarafton till imorgon, men lagom till denna slöa lördagskväll så tänkte jag visa en favoritplats i trädgården. En berså där jag söker skugga när värmen slår till.
Där mitt senaste loppisfynd – en vas – står med den här jättevallmon som dykt upp i trädgården.
Redo för kaffe. Klockan 10 och 15 är det fikatajm – det är som gammalt.
Just nu spenderar jag kvällarna inomhus eftersom jag fortfarande jobbar en del, men i juli (efter Almedalsveckan där jag ska gästspela en del) så ska jag mysa här med lamporna tända.
Kanske dricka cava aperol, fast i de här kopparna, istället för berså(-koppar).
Det var allt från den lilla bersån! Nu ska jag leta rätt på alla midsommarbilder. Wiiihooo!
Glad midsommar! Innan jag stökar i gång den här dagen tänkte jag visa sommarens första loppisfynd! Det blev en cykelkorg, en krukvas, en korg att plocka blommor i för barnen, två stora glas och en kanna som vi ska ha i köket (för vattenslattar).
Har du fyndat något på loppis i sommar?
Här har det plockats blommor på ängen och svettats i 31-gradig värme minsann. Herregud vad varmt det varit i dag. En blir ju dum i huvudet för mindre. Har kollat på Frost tillsammans med barnen och ätit isbitar. Vad gör en inte liksom?
Imorgon är det midsommarafton och jag längtar som en tok! Vi ska fira med Plåthuset som bor ett par kilometer bort. Det blir midsommarfirande hos dem på eftermiddagen och middag hos oss på kvällen.
Gör så klart en storstilad debut som sent kommer att glömmas (av mig).
Vad vill ni se i vbloggen?
Fyll kommentarsfältet!
UPPDATERING 1: Jag la upp fel video, hahaha. SÅ FAIL:IGT. Men om några minuter är rätt video uppe. Ska bara veva i gång torpar-internet:et.
UPPDATERING 2: NU ligger rätt klipp uppe.
