Det är något visst med hösten i Värmland. Som att alla färger är extra starka, luften är lättare att andas och hösten vrider in i varje ven.
Mest sannolikt är det ju så klart att när jag kommer hem hit, så slappnar varenda muskel av och jag är mottaglig för allt det där.
Allt det där som jag älskar med hösten. Att gå i bara kofta och bara nästan frysa. Se löven singla ner från träden och sparka vilt i dem med nypåklädda fötter. Känna doften av natur som förmultnar och dör, bara för att väckas till liv efter några månader igen.
Så den här bilden, som John tog på mig när vi är på väg ner till sjön, ger mig enorm höstfeeling.
Detta är lucka 17 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.
Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:
Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!
Loading Likes...