Pjuu. I dag har jag ägnat hela morgonen åt att plåta loss alla fina saker i Vintagefabriken-butiken. Ett angenämt uppdrag om ni frågar mig.
Det är verkligen himmelen att få omges av både kära vänner och vackra saker. Att vi sedan har som mission att skapa världens bästa arbetsplats gör ju inte saken sämre om man säger så …
Drömväskan.
Gröna glasflaskor en masse.
Blombord i stringmodell.
Små söta mini-glaskannor och vaser.
Kakburk i tre våningar.
Swedish Hasbeens.
Och – sist men inte minst – mitt favoritporslin från Superliving.
Nu ska vi få se något riktigt vackert. En underbart vacker … kassaapparat.
Min kära mamma Märta hade sett ut den finaste kassaapparaten, i den finaste färgen, i en av de bästa antikbutikerna, med den trevligaste dalmasen.
Det kunde inte bli mera rätt. Denna stiliga sak står numera på kassadisken på Vintagefabriken. Och varje gång någon handlar får man dra i spaken och då säger det “pling”. Det känns lite som att leka affär.
Inte direkt godkänd av Skatteverket, men naggande god i alla fall.
Den eminenta och härliga AbsolutLisen – som är sådan förträfflig modell i picknick-kapitlet i boken Vintageparty – har gjort en vintage- och secondhandguide till Uppsala. Hur bra som helst!
Nu blir man ju mäkta sugen på att fara till Uppsala och gå på en riktigt fyndartur, eller hur?
Den här alldeles förträffligt fina pjäsen hittade min man John på loppis i helgen. En radio med grammofon. Den ska stå och malla sig i köket är det tänkt, bredvid skafferidörren som ni säkert känner igen och på det rutiga golvet.
Ratta in England eller kanske Tyskland?
Uppe på den gamla radion stå även en Tradera-fyndad jordglod, min favoritbil, ett eiffeltorn och så två gröna flaskor.
I lördags åkte jag och John i väg på en liten loppisrunda. Lyckan om du frågar mig. Jag älskar att bläddra bland kläder, tyger, gardintofsar och lyfta på porslin och små pinaler. Fynda och samtidigt fundera vad jag kan göra med alla de där prylarna som ingen vill ha. Måla om, tänka om eller sy om – återanvända på ett miljösmart sätt helt enkelt.
Men ibland hittar man ju även de där fynden som bara är så där bra som de är. Som fortfarande har ett syfte och som fungerar på grund av otrolig kvalité. Och just ett sådant fynd råkades på igår. Denna gång kan jag inte själv ta åt mig äran, för nu var det John som hittade de bästa fynden. Först ut av fynden (jojo, det kommer mera) är denna kompletta Kockums-våg. Som vi har letat efter en sådan här.
Translation! Yesterday I went on a small flea market round together with my husband John. Happiness, if you ask me. I love to look for clothes, fabrics, curtain tassels and lift the porcelain and small thing. At the same time thinking about what I can do with all that stuff that nobody wants. Paint it och remake it in some way – reuse in an environmentally smart way.
But sometimes you can find these things that are just as good as they are. Things that still has a purpose and that works because of incredible quality. And we found a thing like that this time. I can not take credit for it, because it was John who found the best things. Like this Kockums kitchen scale. Just love the colors!
The dress. Den här hallonröda vintageklänningen köpte jag på Vintagemässan Bakåt Framåt för några år sedan. Jag föll pladask, men kände samtidigt att den var lite … bekant. Inte så konstigt visade det sig. Min vän Lollo hade så klart en exakt likadan.
Nu kallar jag och Lojsan klänningen för tvillingklänningen. För vi ser ut som evil twins när vi bär den samtidigt. Blondiner, med hallonrött läppstift och mönstrad vintageklänning. Ofta vita strumpbyxor till. Som en blandning mellan The Shining och Hitchcocks svala blondiner.
Nu har klänningen blivit en … trillingklänning. Bästa Elsa Billgren har nämligen också köpt ett exemplar av denna perfekta vintageklänning – som hon för övrigt passar utmärkt i. Klänningen finns i ett begränsat antal och ibland dimper det ner bilder i min mejlbox med ämnesraden “jag har en likadan hallonröd klänning som du”.
Vi kanske helt enkelt borde ha en klänningsklubb där vi ses i vår klänningar, ser sjukt läskiga ut på håll och pratar om vår enormt goda smak för klänningar.
Här kommer ännu en bild från Vintagemässan Bakåt Framåt. Min kompanjon och vän Lojsan måste ju få vara med på en bild också. Det kom förbi en hord av människor som trodde vi var systrar. Jag vet emellertid inte hur lika vi är – bortsett från håret då. Kanske det här med att vi fyller i varandras meningar …
I helgen befann jag mig på Vintagemässan Bakåt Framåt. Jag och mina kompanjoner stod nämligen och signerade vår bok Vintageparty. Det var nog bland det roligaste jag gjort på länge. Det kom fram så himla många underbara bloggläsare, fulla med pepp och fina ord. Jag fick skriva små fina meddelanden till alla. Ibland blev det ett extra kapitel för jag kunde liksom inte riktigt sluta …
Alla som köpte boken fick en sådan här fin påse. Vi sålde så mycket böcker att det blev budgivning på den sista påsen minsann.
Jag hade gjort etiketter till Vintagemässan också. Med koffertar, vimplar, eiffeltorn och paraplyn.
Hittade Vintagemässans snyggaste fötter! Fia på Swedish Hasbeens.
Och så gick jag och trånade efter de här skorna. Älskar deras hålmönstrade modeller. Förra säsongen hade de ett par med rosetter (som även skymtar förbi på Lollo när hon bli skjutsad på cykel i boken Vintageparty) och jag har slängt åtråvärda blickar på de där skorna …
Alltid lika välklädda och stiliga Miriam Parkman kom och sa goddagens.
Vintagemässan var knökfull med underbara klänningar …
… och sköna människor. Som Ann på Tidens Melodisom ligger i min hemstad Karlstad. En av Sveriges absolut bästa vintagebutiker om du frågar mig.
Emily Dahlkom också förbi. Hon sa så mycket fina saker om boken att det tårades i ögonen på mig och jag var tvungen att kasta mig runt halsen på henne. Kunde liksom inte hejda mig. Sorry för attacken Emily.
En ny – helt underbar – vintageklänning har flyttat in i min garderob. Den är solgul klänning med fint mönster (vi tar en närmare titt på den en annan dag tycker jag) som sitter helt perfekt. Den här ska jag leva i denna sommar, trippa parisiska boulevarder fram och fräsa ner med bil längs Atlantkusten. Enda gången jag ska ta av mig den är när jag ska hoppa i plurret på Sicilien. Så mycket tycker jag om min nya vintagepärla.
Lyckan när jag hittade de här underbara glasen på en loppis. Jag föll pladask. De var sex stycken från början, men fyra av dem går till min lilla affär Vintagefabriken (där ni kan köpa dem när vi öppnar i slutet av april) och två behöll jag själv.
Kommer bli magiskt i de öppna hyllorna i köket. För att inte tala om lemonaden som ska avnjutas i bersån på innergården i sommar.
