Det börjar närma sig – megalegot som vi ska bygga med halmbalar efter midsommar. Det som också går under benämningen bygga halmbalshus.

John hämtade ett gäng halmbalar på Trossnäs gård (som vi köper halmen av), och så snart vi har tid ska vi börja bygga övervåningen. Nedervåningen sparar vi till halmbalsworkshop som vi anordnar efter midsommar.

Och efter önskemål går det nu också att vara med enstaka dagar under workshopen. Antingen under själva halmbalsbygget eller under lerkliningen.
Här kan du läsa mer och anmäla dig!

Det ska bli SÅ KUL!
Jag har ju själv varit med på en workshop när ett annat halmbalshus byggdes (förra sommaren) och det är fruktansvärt lärorikt och roligt. Och kul sätt att träffa likasinnade!
Så kom bara kom!

betalt samarbete med Ekobanken

Nytt avsnitt av Plan B-podden: BNP, tillväxt och att leva i en munk

Det här är rabarber från min mammas trädgård.
Nyplockade efter sommarregnet. Här ska det bli rabarbersaft minsann! Genom att göra rabarbersaft av det som växer runtomkring mig så använder jag resurserna som finns istället för att låta dem ruttna bort. Rimligt ändå.

Men tänk om alla gjorde som jag? Producerade sin egen mat istället för att köpa dem? Eller huaimig – slutade konsumera. Började använda det en hade i garderoben i all oändlighet? Sydde the perfect sommarklänning av ett pre-älskat tyg?  Jobbade ideellt för att hjälpa andra. Spenderade semestern i Värmland, paddlade lånad kanot och slöade vid strandkanten istället för att flyga till semesterparadis. President of resureseffetivitet  skulle ju jubla och utsläppen skulle sänkas. Men. Vad skulle hända med ekonomin då? Och hallå – tillväxten?

Det är ju valår och det snackas en hel del om tillväxt.
Om det inte snackas om ren å skär tillväxt så snackas det om grön tillväxt. Ekonomin ska växa, vi ska bli rikare, lyckligare. Även kommunen jag bor i ska växa, växa, växa. Byggas ut. Industrier ska lockas, jobb ska skapas.
Men varför ska allt växa? Vad är tillväxt egentligen? Och gör tillväxten att vi mår bättre? Blir lyckligare? Är tillväxt något att eftersträva? Eller finns det andra värden att lyfta upp?
Och går det att stävja en klimatkris, sänka utsläppen, konsumera färre prylar och samtidigt sprinkla drömmarna om evig tillväxt? Kan vi för evigt öka om resurserna är begränsade?
Varför ses den sockriga munken som lösningen? Var har ens munkar med tillväxt och ekonomi att göra?

Om detta snackar jag och Maria loss om i ett nytt avsnitt av Plan B-podden!
Ett avsnitt som har fått namnet BNP, tillväxt och att leva i en munk, där vi vänder och vrider på vår samtid, snackar lösningar och dessutom reder ut det här med tillväxt med Mikael Malmaeus som är nationalekonom och miljöforskare på IVL Svenska Miljöinstitutet. Hans forskning rör bland annat frågor om den gröna omställningen och om hur det ekonomiska systemet kan anpassas till planetens gränser. Oklädsamt stolt över att denna mitt-i-prick-pang-person ville vara med i podden!

Och nu kanske jag svär i ekonomi-kyrkan. Men behöver vi bli rikare? Eller behöver vi kanske bara fördela rikedomarna bättre? Ta hand om resurserna?
Ä rides rimligt att Elon Musk köper Twitter för en summa som överstiger USAs entire klimatbudget?

Sug på denna: 26 personer äger mer än hälften av jordens fattigaste befolkning tillsammans.
Samtidigt är vi ohemuligt dåliga på att ta hand om resurserna. Vi slänger en tredjedel av all mat som produceras, 95% av alla äpplen ruttnar bort i svenska villaträdgårdar (samtidigt som vi glatt köper äpplen från Chile och Nya Zeeland. Vi svenskar köper i snitt ett nytt plagg i veckan på ett ungefär (som vi använder sju gånger innan vi gör oss av med det).

Detta avsnitt gör vi i samarbete med Ekobanken, en svensk, transparent medlemsbank (ägs av medlemmarna – inte någon rik knös) som vill att pengarna ska göra skillnad och bidra till en vettigare värld. Till skillnad från många andra banker finansierar Ekobanken inte i exempelvis vapen, gruvor, olja, gas och icke-förybar energi. Ekobanken toppar Fair Finance Guides rankningar och är den enda bank som öppet redovisar vilka företag de lånar ut pengar till. Jag bytte bank för ett par år sedan till just Ekobanken, för jag vill att mina pengar ska göra något vettigt. Sedan gillar jag Ekobankens inriktning för att skapa en mer hållbar framtid (no-brainer) och att de vill bidra till omställningen genom att erbjuda omställningslån!
Maria Flock Åhlander, Ekobankens VD, snackar mer om detta i avsnittet!

Och låt oss avsluta med orden:
Vi lockas att spendera pengar som vi inte har, på som vi inte behöver, för att göra intryck som inte är bestående  på folk vi inte bryr oss om.
– Tim Jackson

I dag – den 22 maj – är det biologiska mångfaldens dag vilket KRAV uppmärksammar genom att ge ut en kokbok tillsammans med en rad kockar och matkreatörer. Bland annat Erik Videgård, Niki Sjölund, Tove Nilsson och Tea Malmegård.

Men den här kokboken är inte som andra.

Den innehåller nämligen inga ingredienser. Och ger en hint om hur framtiden ser ut om vi inte gör något åt de kritiska situationen för vår viktiga pollinatörer.

Kokboken heter “Inga bin. Ingen mat” och lyfter det akuta läget för viktiga pollinatörer som bin, humlor och andra insekter. Och pja, för vår egen matproduktion.
De där viktiga trädgårdsmästarna vi är beroende av, men behandlar som skit genom att bygga bort naturområden, handla besprutad mat, anlägga stora gräsmattor (och trimma dem noggrant).

Vi människor tänker ofta att vi ska kontrollera naturen och bestämma, men faktum är att vi är i händerna på naturen.
För en tredjedel av allt som vi äter i dag måste pollineras. En tredjedel.

Om vi inte skapar bättre förutsättningar för pollinatörer – genom att låta naturen vara natur, skippa bekämpningsmedel och skapa vettiga levnadsförhållanden – blir det rejält fattiga kokböcker i framtiden – utan några ingredienser.

Vad vi äter idag påverkar vad vi kan äta i morgon.

Vad kan du göra?
– Ekologiskt! Handla ekologiskt så ofta du kan
– Fråga! Efterfråga mer ekologiskt in din matbutik
– Odla bi-dragande blommor! Det råder brist på mat för pollinatörerna och bi-dragande blommor blir som en buffé av mat. Här finns en lista på bi-dragande blommor. 
– Spara grönytan och låt stadens grönområden gå i blom. Pressa på och påminn politiker om att grönytor behövs – av många olika anledningar.
– Lata dig! Skapa vettiga levnadsförhållanden i din trädgård, på min balkong eller på kolonilotten genom att lata dig. Pollinatörer behövs natur och naturen är inte välordnad. Släng dig i hängmattan, skippa att klippa gräset och rensa ogräs.

Äppelträdet utanför verkstan där vi bor blommar för fullt, och mellan bygg-härjet insuper jag den bästa av årstider. Drar in doften av hägg djupt ner i lungorna, njuter av allt surr från lönnar och fruktträd samtidigt som jag petar ner frön i jorden som ska bli till mat för pollinatörer. Vill stoppa tiden just här.
I orangeriet står odlingsbrätten till höger och vänster fyllda med allt från solrosor till akleja, och snart anlägger vi vår första året-runt-trädgård. Pirr från tå till ovårdad hårtopp!

Jag har odlat tok för mycket. Men det gör inte så mycket. För på söndag den 22 maj är det biologiska mångfaldens dag, och tillsammans med en radda nätverk och organisationer är Klimatklubben Karlstad (som jag är med och rattar) med och arrangerar en familjedag i Karlstads eget Skansen – Mariebergskogen.

Där kan en byta pollinatör-vänliga plantor med varandra (ta med ett gäng av något du har mycket av och byt till något annat), bygga bihotell, pyssla blom-posters, besöka barnens trädgård och lyssna till en massa smarta, intressanta föredrag.
Jag är extra taggad på föredragen “Permakultur for dummies” och  “Honungsbin i trädgården – nytta, nöje & konkurrens med vilda bin?”(föreläsningarna hålls på Naturum).
Dessutom får får plantera blommor som de får tag med sig hem! Här finns något för stora som små.
Själv kommer jag kånka med mig plantor, byta loss och ser fram emot första våffellunchen i bersån vid Spikgården.

Förra året drog Klimatklubben Karlstad igång kampanjen #låthelakarlstadblomma tillsammans med Naturskyddsföreningen Karlstad och Värmlands fältbiologer. Vi uppmanade fler att odla pollinatörevänliga blommor, buskar och träd, lata sig istället för att klippa gräset och rensa ogräs och bi-dra till att Karlstads kommun ska bli Sveriges vettigaste, mest bi-dragande kommun!

I år krokar vi arm med Mariebergskogen kring en familjedag, och dessutom har Karlstad kommun hakat på med sitt fantastiska projekt “Förskolan blommar” (som Klara Perhamre från Karlstads kommun kommer berätta mer om under dagen).

Ses vi där?

ÄNTLIGEN!

I år är jag – jämte min klimatkollega Maria Soxbo – nominerad till Årets second hand profil 2022 – en fantastisk utmärkelse som delas ut varje år av bästa @erikshjalpensecondhand ✨

“Genom sina egna kanaler, sin gemensamma podd och sitt engagemang i Klimatklubben sätter Emma och Maria klimatfråga i strålkastarljuset och agerar folkbildare i hållbarhetsfrågan”

Alltså jag tror ingen förstår exakt HUR GLAD jag är över den här nomineringen!? Kanske för att den träffar rakt i där jag är, vill vara och alltid varit. I återbruk.
Det var där mitt klimatengagemang började, och det är där jag trivs som bäst.
Tänk vad vurmen för det begagnade kan utmynna i? Det har skrivits böcker om återbruk, arrangerats stadsloppisar och vintagebloppisar, vältrats i preälskad inredning, det har drivits vintageblogg, klimatengagemanget har tagit skruv och nu håller jag på att ta någon form av examen i återbruk när jag bygger ett helt hus med fokus på just återbruk.

Och extra flott att få dela den med min andra hjärnhalva Maria Soxbo – och vara nominerad sida vid sida med @isabellemcallister och @vintagemannen (två andra som kompromisslöst inspirerar till återbruk och så har gjort – LÄNGE!). I min begagnat-bok är detta det finaste pris en kan få!

Årets second hand profil delas ut till “någon som genom sitt engagemang bidrar till ett ökat intresse för second hand och dess möjligheter. Det kan handla om nytänkande idéer, kreativa lösningar eller smart miljöarbete genom återbruk”.

Firar med en bildkavalkad från de senaste åren. När en går tillbaka till 2009 då jag började blogga om vintage och återbruk, ja, då blir det liksom lite för söligt, hahaha.

Detta firar vi va?

Skulle vi vara lika benägna att plocka bort kinesiska varor om det var Kina som var skurken?

Det rasar ett krig i Europa, världens blickar riktas mot Ukraina och nu vill ingen ha med Ryssland att göra. Världens länder fördömer kriget, pja, förutom några undantag. Kina exempelvis.
Kraftiga sanktioner sätts in, företag flyr Ryssland och ryska varor plockas bort från hyllorna, och i kölvattnet av Rysslands invasion av Ukraina stiger priserna på både bränsle och mat.

I ett extrainsatt avsnitt av Plan B-podden som fått namnet “Kriget & klimatet” så snackar jag och Maria Soxbo om kriget i Ukraina, om Rysslands fossila grepp, om stigande matpriser, “riktiga flyktingar” och hur insyltade vi är i andra länder. Hur skulle vi exempelvis agera om det var Kina som invaderade Ukraina. Skulle vi lika lättvindigt plocka bort Made in China ur butikerna, och … vad skulle bli var då?

Hur drabbas vi av stigande bränslepriser? Och hur fräscht är regeringes bränslestöd egentligen?

Lyssna på detta avsnitt och sänk sedan en slant till Ukrainas utsatta befolkning via en välgörenhetsorangisation.
Och ifrågasätt politiken! Vi har rätt att ifrågasätta och använda vår röst och i tider som dessa påminns en om vilket enormt privilegium det är.

Nä, men nu får det faktiskt vara nog med galenskaperna!

Först en elpriskompensation som gynnar storbrassare av el, sedan stöd till bilägare över hela landet (storstäder included) så de har råd att fortsätta köpa fossilt bränsle, klimatambitioner som ska minska för att säkra livsmedelsförsörjningen (bekämpningsmedel som tidigare blivit förbjudna (av en anledning?) ska börja användas igen) och nu står det även klart att Sveriges regering går vidare med planerna på en gruva i Gállok. Trots att planerna hotar närliggande vattendrag, den biologiska mångfalden, riskerar att öka utsläppen och strider mot internationella människo- och urfolksrättigheter. Och som en extra galenkrydda: Fyndigheterna är inte särskilt stora och arbetstillfällena kortsiktiga.
Eller pja, det är inte bara gruv-satsningarna som är kortsiktiga, utan allt ovan kan nog räknas som engångspolitik.

Det är som att Sveriges regering baddar fossil-sjukdomar med tops istället för att bota dem, så gärna vill lösa klimatkrisen genom att tillverka batterier, samtidigt som de gräver i sår och lägger krokben för framtiden. Och framför allt: det fullkomligt kastas pengar i sjön.

Vad kommer härnäst? Fossilbilspremie så att ingen fossilbil känner sig glömd? Stöd till de rikaste i Sverige så att de kan äta råbiff på Sturehof? Kompensation till de som vill fortsätta käka kött? Flygstöd? Haha, nej, just det, det kom ju redan under pandemin.

Det finns så många vettigare alternativ. Så varför väljer Sveriges regering sådana dåliga?
El-ranson kanske skulle vara på sin plats? Aldrig tidigare har det funnits en bättre tid för detta. Vi är nog många som kan tänka oss att snåla med elen för att göra oss fria från fossila stater som Ryssland. Klämma åt där det känns bara genom att släcka lampan. Eller för all del: Ge elstöd till de med minst plånbok?

Ge ett kraftigt omställningsstöd till människor som är beroende av bilen och bor där avstånden är långa och kollektivtrafiken undermålig? Så att de som är djupast ner i fossiltanken har möjlighet att ställa om. Inte bara vänta på nästa bränslehöjning. Och nästa. Och nästa. Känna kniven mot strupen. För de fossila bränslena ska ju fasas ut. Och för den med liten plånbok blir det svårt att lägga undan pengar till köp av en elbil om besparingarna hela tiden naggas i kanten av ständigt stigande bränslepriser. Kanske dags att skapa lite … framtidstro?
Eller varför inte göra som på Nya Zeeland där de nu halverar priset i kollektivtrafiken? Eller Bryssel där medborgare få upp till €900 om de ställer av bilen?
Eller varför inte storsatsa på bokningsbar kollektivtrafik som tar olika rutter beroende på var behovet finns?
Om vi kan stänga ett samhälle på några dagar och få taxiverksamheter att köra ut coronatest under en pandemi, så borde vi kunna hantera bränslepriser? Hitta kollektiva lösningar?
Sedan ska vi komma i håg: Att vi ska fasa ut fossila bränslen är ju inget nytt. Detta har vi vetat i decennier, men omställningen har gått tok för långsamt. Det blir ganska tydligt nu.

Minskade klimatambitioner för att säkra livsmedelsförsörjningen. Ah. Vet inte var jag ska börja.  Vi kan ju börja med att behandla vår jordbruksmark som den livsviktiga tillgång som den är. Inte bygga köplador och industrifastigheter på den, utan förstå att vår jordbruksmark står extremt högt i kurs om en jämför med andra länder (som drabbas tidigare, tydligare och vassare av klimatförändringarnas konsekvenser).
Sen kanske vi ska – triggar-varing – ta hand om den mat som produceras? En tredjedel av all mat som produceras i världen slängs och vi svenskar slänger mat för 3000-6000 kronor varje år. Procenthandelen av vår hushållskassa som vi lägger på mat har aldrig varit så låg, inte konstigt att vi behandlar den därefter.
Nu om någon gång kanske vi ska pröva tanken att äta krokiga morötter eller potatis med skorv? Ta efter Frankrikes matsvinnslag som förbjuder livsmedelsbutiker och restauranger att slänga mat.

Och så gruvan. Gruvan i Gállok visar att Sveriges regering inte är redo att ta sitt ansvar för varken klimat, miljö eller urfolk.
Skäms på er.
Ja, vi behöver material till batteritillverkning och för att klara omställningen. Men lika hårt som vi stirrar på batterilösning och elektrifiering, kanske vi ska stirra på andra änden? Istället för att alla fossilbilar ska skrotas för att ersättas mot elbilar kanske vi ska få fler att åka kollektivt och cykla. Storsatsa på en decentralisering av samhället där fler kan nå skola, vård, omsorg och matbutik – lokalt. Hej nya arbetstillfällen!
Och hur flott det än låter med fossilfritt stål och fossilfri betong, så kräver det enorma mängder energi för att framställa. Tänk om vi ska se oss om efter andra material, återanvända material, ifrågasätta rivningar, bo mindre och bara använda de här klimattunga materialen när de absolut behövs. Som när vi ska bygga vindkraftverk exempelvis (som vi så klart inte ska ägas av den kinesiska staten).

En börjar ju undra om sittande politiker har kompetensen att leda ett land genom en omställning? Det är hög tid att kräva att varje riksdagspolitiker ska genomgå en gedigen klimat- och miljöutbildning, så vi medborgare med trygghet kan försäkra oss om kunskapen är på plats.

Om du vill påverka – ställ frågor till klimattalespersoner via Klimatklubben här!
Klimatklubbens Isabelle McAllister kommer nämligen hålla en utfrågning via Instagram live under våren – och hon vill ha DINA frågor.