Ärligt talat, vad blir det?

Nä, men nu får det faktiskt vara nog med galenskaperna!

Först en elpriskompensation som gynnar storbrassare av el, sedan stöd till bilägare över hela landet (storstäder included) så de har råd att fortsätta köpa fossilt bränsle, klimatambitioner som ska minska för att säkra livsmedelsförsörjningen (bekämpningsmedel som tidigare blivit förbjudna (av en anledning?) ska börja användas igen) och nu står det även klart att Sveriges regering går vidare med planerna på en gruva i Gállok. Trots att planerna hotar närliggande vattendrag, den biologiska mångfalden, riskerar att öka utsläppen och strider mot internationella människo- och urfolksrättigheter. Och som en extra galenkrydda: Fyndigheterna är inte särskilt stora och arbetstillfällena kortsiktiga.
Eller pja, det är inte bara gruv-satsningarna som är kortsiktiga, utan allt ovan kan nog räknas som engångspolitik.

Det är som att Sveriges regering baddar fossil-sjukdomar med tops istället för att bota dem, så gärna vill lösa klimatkrisen genom att tillverka batterier, samtidigt som de gräver i sår och lägger krokben för framtiden. Och framför allt: det fullkomligt kastas pengar i sjön.

Vad kommer härnäst? Fossilbilspremie så att ingen fossilbil känner sig glömd? Stöd till de rikaste i Sverige så att de kan äta råbiff på Sturehof? Kompensation till de som vill fortsätta käka kött? Flygstöd? Haha, nej, just det, det kom ju redan under pandemin.

Det finns så många vettigare alternativ. Så varför väljer Sveriges regering sådana dåliga?
El-ranson kanske skulle vara på sin plats? Aldrig tidigare har det funnits en bättre tid för detta. Vi är nog många som kan tänka oss att snåla med elen för att göra oss fria från fossila stater som Ryssland. Klämma åt där det känns bara genom att släcka lampan. Eller för all del: Ge elstöd till de med minst plånbok?

Ge ett kraftigt omställningsstöd till människor som är beroende av bilen och bor där avstånden är långa och kollektivtrafiken undermålig? Så att de som är djupast ner i fossiltanken har möjlighet att ställa om. Inte bara vänta på nästa bränslehöjning. Och nästa. Och nästa. Känna kniven mot strupen. För de fossila bränslena ska ju fasas ut. Och för den med liten plånbok blir det svårt att lägga undan pengar till köp av en elbil om besparingarna hela tiden naggas i kanten av ständigt stigande bränslepriser. Kanske dags att skapa lite … framtidstro?
Eller varför inte göra som på Nya Zeeland där de nu halverar priset i kollektivtrafiken? Eller Bryssel där medborgare få upp till €900 om de ställer av bilen?
Eller varför inte storsatsa på bokningsbar kollektivtrafik som tar olika rutter beroende på var behovet finns?
Om vi kan stänga ett samhälle på några dagar och få taxiverksamheter att köra ut coronatest under en pandemi, så borde vi kunna hantera bränslepriser? Hitta kollektiva lösningar?
Sedan ska vi komma i håg: Att vi ska fasa ut fossila bränslen är ju inget nytt. Detta har vi vetat i decennier, men omställningen har gått tok för långsamt. Det blir ganska tydligt nu.

Minskade klimatambitioner för att säkra livsmedelsförsörjningen. Ah. Vet inte var jag ska börja. Vi kan ju börja med att behandla vår jordbruksmark som den livsviktiga tillgång som den är. Inte bygga köplador och industrifastigheter på den, utan förstå att vår jordbruksmark står extremt högt i kurs om en jämför med andra länder (som drabbas tidigare, tydligare och vassare av klimatförändringarnas konsekvenser).
Sen kanske vi ska – triggar-varing – ta hand om den mat som produceras? En tredjedel av all mat som produceras i världen slängs och vi svenskar slänger mat för 3000-6000 kronor varje år. Procenthandelen av vår hushållskassa som vi lägger på mat har aldrig varit så låg, inte konstigt att vi behandlar den därefter.
Nu om någon gång kanske vi ska pröva tanken att äta krokiga morötter eller potatis med skorv? Ta efter Frankrikes matsvinnslag som förbjuder livsmedelsbutiker och restauranger att slänga mat.

Och så gruvan. Gruvan i Gállok visar att Sveriges regering inte är redo att ta sitt ansvar för varken klimat, miljö eller urfolk.
Skäms på er.
Ja, vi behöver material till batteritillverkning och för att klara omställningen. Men lika hårt som vi stirrar på batterilösning och elektrifiering, kanske vi ska stirra på andra änden? Istället för att alla fossilbilar ska skrotas för att ersättas mot elbilar kanske vi ska få fler att åka kollektivt och cykla. Storsatsa på en decentralisering av samhället där fler kan nå skola, vård, omsorg och matbutik – lokalt. Hej nya arbetstillfällen!
Och hur flott det än låter med fossilfritt stål och fossilfri betong, så kräver det enorma mängder energi för att framställa. Tänk om vi ska se oss om efter andra material, återanvända material, ifrågasätta rivningar, bo mindre och bara använda de här klimattunga materialen när de absolut behövs. Som när vi ska bygga vindkraftverk exempelvis (som vi så klart inte ska ägas av den kinesiska staten).

En börjar ju undra om sittande politiker har kompetensen att leda ett land genom en omställning? Det är hög tid att kräva att varje riksdagspolitiker ska genomgå en gedigen klimat- och miljöutbildning, så vi medborgare med trygghet kan försäkra oss om kunskapen är på plats.

Om du vill påverka – ställ frågor till klimattalespersoner via Klimatklubben här!
Klimatklubbens Isabelle McAllister kommer nämligen hålla en utfrågning via Instagram live under våren – och hon vill ha DINA frågor.