På min önskelista 2012

  • Kommentarer på inlägget:5 kommentarer

Jag älskar listor.
Särskilt önskelistor.
Som den dagdrömmare jag är så har jag ganska många av den senare varianten. Jag drömmer om torp, ett liv i Paris, en varmare värld (inte klimatmässigt alltså), ett mer jämställt samhälle och så några väl valda pinaler, nämligen det här:

– Rosa eller vinröd Carl Malmstens-soffa, modell Samsas. Begagnad.

– Kalender från Frankie magazine.

Sailor-kopp från Gustavsberg. Gärna begagnad.

– Oh Marilyn-klänning från Maria Westerlind.

– Ett gammalt, slitet skåp som jag kan måla om.

– En nya väska (med plats för min kamera). Kanske från Decadent copenhagen.

– En klänning från Tidens melodi i Karlstad. Det är ju alltid svårt att köpa kläder till mig, så när det för en gång skull finns en alldeles YPPERLIG vintagebutik i Karlstad (där jag firar jul varje år), måste jag ju unna mig lyxen att önska mig en klänning därifrån. En shoppingtur där skulle vara himmelriket. Annars kommer jag köpa mig en klänning där i alla fall, för jag vill stödja en så fin butik. Så det så.

– En stickad tröja. En sådan här kanske. Eller den här med svärgschnazern på. 

– Fina kamerafodral och kamerband till mina kameror.

Cupcake-pompoms från Miss Étoile.

– Allt som har med katter att göra.

– Ett nytt kamerastativ.

– Långa, värmande handskar som jag kan bära med min kappa med korta ärmar.

– Den bästa eyelinern! Precision eyeliner från Face Stockholm.

– Vackra och intressanta böcker, exempelvis 100 Years of Fashion och In Vogue: An Illustrated History of the World’s Most Famous Fashion Magazine

– Det tjockaste duntäcktet som någonsin har skapats.

– Underbara kläder från Mes Dames vårkollektion 2013.

Loading Likes...

11. En bild på något som representerar dina framtidsdrömmar.

  • Kommentarer på inlägget:5 kommentarer

11 december. Den elfte luckan i Emily Dahl-kalendern, som anordnas av den eminenta Emily Dahl, innehåller i dag en bild som representerar dina framtidsdrömmar.

I vanlig ordning kan jag inte hålla mig till en dröm och en bild. Som den dagdrömmande ärta jag är kan jag sällan hejda mig. Jag vill allt. Och gärna på en och samma gång.

paris emmas vintage

paris emmas vintage

Bo i Paris
Bonjour cherie! Jag drömmer om att under en period av mitt liv leva och jobba i Paris. Lära mig franska, caféskriva böcker, smutta på ett glas vin, titta ut över hustaken och ströva Belleville fram i pastelliga klänningar. Kanske inte om allt för lång tid …

Lite allt möjligt
Jag har många professioner och hobbys – och jag skulle vilja jobba med dem alla. Mode, trender, inredning, styling, vintage, sömnad, illustration, formgivning, webb och pyssel. Och just nu är jag på väg att göra just det …

Gotland

torp

Torp på landet
Jag är ju en riktig rålantis. Och ju äldre jag blir desto mer längtar jag efter never ending-ängar, blanka sjöar och prunkande trädgårdar. I mina vackraste dagdrömmar fantiserar jag om ett torp på landet, med pärlspont i köket, riddarsporrar i trädgården, en syrénberså runt knuten och en rostig cykel slarvigt parkerad vid verandan.  En variant av denna dagdröm är att köpa ett stort gammalt skolhus tillsammans med alla mina vänner. Bo på övervåningen, i var sina rum, och hitta på allt från baluns till bio i de stora salarna – dit alla är välkomna.  Lite så.

vintageparty

Skriva fler böcker
Sommarens arbete med boken Vintageparty är nog det roligaste jag gjort. Visst var det slitigt som tusan, men sådant tenderar jag att förtränga till förmån för alla fantastiska minnen. Nu vill jag skriva fler böcker! Bland annat en barnbok.

Resa till Kuba
Det lär nog dröja ett tag, men jag ska åka till det pastelliga och intressanta Kuba om jag så ska gå dit.

Kanske en Åke eller en Sivan
En dröm är att få en hög skitungar som jag kan lära allt skevt jag vet.  Busa, prutta dem på magen och gå på kattjakt.

paris emmas vintage

Ha en liten vintagebutik
Mitt bland alla drömmar tornan en vintagebutik upp sig. En söt sak där jag kan sälja vackra 1950-talsklänningar, emma-fåtöljer och antika pinaler. Bjuda kunderna på en kaffetår, en kaka och bjuda in till ögonkittlande och kroppspirrande tillställningar. Gärna tillsammans med en vän eller två.

Loading Likes...

8. En bild från en av de bästa kvällarna i ditt liv.

  • Kommentarer på inlägget:3 kommentarer

8 december. Den åttonde luckan i Emily Dahl-kalendern innehåller en av de bästa kvällarna i mitt liv.

blommig klänning

 

Extremt svårt uppdrag, därav sen uppdatering. Under mina 29 år på jorden har jag periodvis försökt fånga varje minut som om jag var en dagslända. Velat leva mitt i det där virrvarret livet, utan tänka på morgondagen.
Det har varit både fullkomligt och destruktivt på samma gång. Jag har gjort massor av dumma saker, men framförallt har jag haft en sjuhelvetes massa roligt. Och har fortfarande, även om jag har lugnat ner mig några kilo.
Min jakt på kickar är inte lika desperat nu som den var förr. Jag tror jag har landat en aning.

När jag var yngre och inte direkt mådde som en prins, var min botten djupare. Och även topparna högre. Missförstå mig rätt, jag har minst lika roligt nu som då, men då, när man var 17-18 år balanserade jag så vackligt mellan botten och toppen att de där riktiga topparna kändes genom hela kroppen. Som en elektrisk stöt, som en skälvning och som ett lyckorus. För man visste så säkert att de var flyktiga.
I perioder var jag så svältfödd på må bra att när det blev en riktigt bra kväll så försökte jag njuta varje sekund. Minnas, känna och stanna upp. Strunta i vad som väntade dagen därpå. Och leva som man hade huvudrollen i en Stockholms-romantiserad sommarnattsfilm från 1980-talet.
Jag och mina älskade vänner, som var som en familj för mig då, dansade gator fram och vägrade vara som alla andra. Ibland grät vi och hade svårt att ta oss upp ur de där  bottenlösa, svarta hålen, men sedan hjälpte vi varandra att nå nya höjder. Höjder som vi aldrig hade upptäckt innan. Vi var rebeller. Vi ville inte rätta oss in i ledet, vi ville leva. Och som vi levde. Det var den totala friheten. Vilda och fullkomligt ointresserade av konsekvenser fångade vi de där bästa kvällarna i mitt liv. Sedan föll man ofta handlöst ner i hålet igen. Det var upp och ner som den största berg-och-dalbanan i världen. Det pirrade i magen och var läskigt om vart annat. Fan vad kul vi hade, och vad ont vi hade i våra själar.

Men det tar ju liksom inte slut där. Bara för att de där bottenlösa, svarta hålen mer eller mindre har försvunnit, så betyder det ju inte att topparna har gjort det. De där bästa kvällarna fortsätter att komma. Men utan smärtan, förvirringen och rotlösheten i själen.
Nu är det bara känslan av den totala friheten som finns kvar. Och en dos av att strunta i konsekvenserna så klart. De där bästa kvällarna nu är egentligen mer fantastiska, för de känns så fullkomliga, men de där destruktiva, odödliga virvelvindsnätterna kändes i varenda ven att de är svåra att bortse ifrån. De var räddningen.

Numera dyker ofta de där “bästa kvällarna” upp genom att de tar ett avstamp från vardagen. Allt vad planering, borden och måsten heter är som bortblåst. Man förväntas ta så mycket ansvar för ditten och datten hela tiden i livet och i samhället, att det är skönt att ta en day off. Där man får göra vad man vill. Få vara spontan.
Man får ett infall, en briljant idé, man kastar sig ut och så dansar man gator fram, skrattar så att man får ont i magen och vill att tiden ska stå still. Man går på en efterfest, struntar i att man kommer att bli trött dagen därpå. Ingenting spelar någon roll. För just där och då är livet underbart. Och man vill inte byta bort det mot någonting.

Bilden ovan är tagen sommaren 2011.
En kväll bjuder jag över några vänner för häng på min balkong. Jag och John bor i Hornstull vid denna tid. Där sitter vi och dricker drinkar i sommarvärmen. När mörkret faller får någon den briljanta idén att åka till Trädgården under bron. Sagt och gjort. Vi kastar oss i väg, slinker in genom trots att stället är fullt (någon har dragit en rövare och lyckats få in hela gänget) och vi dansar under bar himmel. I timmar. Natt övergår i morgon. Solen börjar strila in genom Skanstullsbrons pelare. Lisa bjuder in ett helt gäng på efterfest i sin lägenhet och vi lämnar Trädgården rumlandes och skrattandes. Lollo har dansat så mycket att hon har fått skoskav. Jag erbjuder mig att gå hem hennes skor. Jag byter mina ballerinaskor i storlek 39 mot hennes högklackade pumps i storlek 37 och måste trippdansa hela vägen hem till Lisa för att skorna är så små. Det gör ont, men det spelar ingen roll. Lollo släpar och klafsar bakom i mina alldeles för stora skor. Vi kommer hem till Lisa, hon bjuder på jordgubbsdrinkar och chips, vi pratar, skrattar, dansar, tittar på solen som nu nästan är uppe och jag somnar så småningom på golvet till ljudet av dansande fötter. Just så ser en av de bästa kvällarna ut numera.

Loading Likes...

7. En bild på dig när du ser ut så som du alltid skulle vilja se ut.

  • Kommentarer på inlägget:8 kommentarer

7 december. Den sjunde luckan i  Emily Dahl-kalendern innehåller en bild på mig, så som jag skulle vilja se ut mest hela tiden. Detta var ett svårt uppdrag må jag säga. Så jag har valt tre bilder, som innehåller en stor dos mode.

1. Sailorshorts. 
Jag älskar shorts. Det är ett av mina absoluta favoritplagg. Jag bär dem året runt (men med varierande antal strumpbyxor under) och tycker alltid att jag ser lite extra snasig ut i shorts. På ett lekfullt sätt.
Just dessa shorts var ett riktigt kap. De är ett par vintage Ralph Lauren-shorts som köpte jag på Beyond retro i Brighton i somras.
Jag tycker om hur jag ser ut på den här bilden. Den beskriver mycket hur jag är. Ett busfrö som älskar sommaren. En annan anledning till att jag tycker om hur jag ser ut på den här bilden är den lilla naggande goda utväxten. Jag gillar nämligen när jag har några millimeters utväxt från mitt blonda svall …

emmas vintage höstkappa

2. Bra hårdag och min favoritkappa.
Just så här skulle jag vilja se ut varje dag. Bra hårdag, hallonröda läppar, vita strumpbyxor, läderväska och min favoritkappa, som faktiskt också är inhandlad på Beyond retro i Brighton.
emmas vintage wedding dress

3. Inte utan mina 1950-talsklänningar. 
Så här skulle jag också vilja se ut mest varje dag. Som att varje dag var en fest. Jag skulle vilja svassa runt i 1950-talsklänningar,  högklackade skor, handskar och solglasögon och låtsas att jag var en filmstjärna från Guldåldern. Så fort jag har chansen hoppar jag i mina älskade klänningar och lekar att varje dag är värd att firas.

Loading Likes...

1. En bild på dig som du själv tycker om.

  • Kommentarer på inlägget:5 kommentarer

emma sundh paris

1 december. Den första luckan i Emily Dahl-kalendern innehåller en bild på mig som jag själv tycker om. Bilden är tagen i Luxembourgträdgården i Paris för ett och ett halvt år sedan. Jag var där med John och några fina vänner och det var en av de härligaste och roligaste resor jag varit på.

Anledningen till att jag tycker om den här bilden så mycket är dels för att den har en bit Paris i sig, men också för att den ger en väldigt klar bild av mig. Jag tror att det är så här de flesta känner mig. Obotlig optimist som har fyrahundrakilopepp som jag vill dela med mig av. Cirkusklädd Värmlands-tös, som gärna hoppar Jardiner fram, virvelvindar mig genom livet och är dam över mitt eget liv.  Totalt orädd för att spexa loss och pappaskämta mig genom vardagen. Inte rädd för vad någon tycker. Om jag fick välja mellan vara smart, snygg, rolig, påläst, framgångsrik, förmögen eller karismatisk, så skulle jag i varje fall välja rolig. Eller kanske snarare rapp eller kvick. Påläst är ju inte helt fel det heller, men jag tror på att allt behöver en motpol. En pastellklänning behöver en värmlandsdialekt, ett pappaskämt kan få övergå till en politisk diskussion och ett allvar mår bra av ett skratt.

I bilden så vet man också att jag någon gång landar. Och det är min andra sida. Där optimismen sviker. Där jag inte bara är spex och trix, utan kan kura ihop mig till en boll och gråta ögonen ur mig. Där jag blir ledsen för en småsak, bryr mig om ALLT vad andra tycker och behöver att någon peppar mig. Den delen som  vissa dagar känner sig liten, inte alls dam över sig själv, inte har förmågan att hoppa Jardiner fram och inte har ett skal av säkerhet runt omkring sig. Jag är inte alltid uppe i det blå. Vill inte vara det. För enligt mig är intressanta och spännande människor de som kan hoppa både upp och ner, har ett register av högt och lågt, skämt och allvar, drömmar och verklighet.

Lite så. Är. Jag.

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta