Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år

Kommentarer på inlägget:1 kommentar
Inlägget publicerat:13 december, 2014

Just precis här, på ön Tjörn, spenderar jag en vecka varje sommar sedan 25 år tillbaka. Vi (jag och min familj) bor på en gammal barnkoloni gone Värmlands-koloni, där en hög med värmlänningar samlas för salta bad. Det är ofta samma människor som hänger där, så det är alltid som kära återseenden.

Just den här veckan mådde jag som en dränkt katt och skakigt, oroliga gravidveckor skulle precis gå över den magiska 12-veckorsgränsen. Den där gravidmagen (eller ja, uppsvullnaden i alla fall) kom väldigt på mig och här kunde en ana en mage. Men då skulle en nog vara expert. Och just det var en man på kolonin. Han är den gladaste och vänligaste av värmlänningar, och återkommer med sin minst lika glada och vänliga fru till kolonin varje år.
Jag och John stod och lagade mat i det gemensamma köket när han anlände för veckan. Han hälsade på den bredaste, goaste värmländska och konstaterade att här väntades det minsann barn.

Han har sett mig växa upp på håll, träffat mig varje sommar och kunde konstatera på en sekund att det var något som var annorlunda. Helt plötsligt blev allt så verkligt.
Precis där, i stekoset, blockerades alla illamående-stinkande orostankar, och jag tänkte att “fuck, ja, det här HÄNDER”.

Detta är lucka 13 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Loading Likes...

Lucka 12: En bild från i somras som väcker min sommarlängtan

Kommentarer på inlägget:0 kommentarer
Inlägget publicerat:12 december, 2014

Det här är sommar för mig. Doftande kaprifol, lekfullt fågelkvitter, porlande damm och varm julisol hemma i Värmland. Mer sommar än så här blir det inte.
Bilden är tagen i trädgården, och det lilla huset som skymtas är ett utedass som min syster har byggt. Hon kom hem från några snabba år i London och ville bygga ett monument. Det blev ett dass.

Detta är lucka 12 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Loading Likes...

Lucka 11: En bild på en person jag saknat i år

Kommentarer på inlägget:3 kommentarer
Inlägget publicerat:11 december, 2014

Okej, detta kanske inte är en person. Men om det är någon jag har saknat i år, så är det den här lurvbollen. Vår skrutt-katt Sockan som numera lever vildliv i Värmland.
Det går inte en dag utan att jag tänker på katten som brukar somna i min armhåla.

Detta är lucka 11 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Loading Likes...

Lucka 10: En bild på mitt favoritplagg just precis nu

Kommentarer på inlägget:7 kommentarer
Inlägget publicerat:10 december, 2014

Det här inlägget skulle kunna heta Emma och kapitulationen. Skulle du frågat mig för ett år sedan trikåplagg, så skulle jag skrynklat på näsan och stolt sagt att jag gillar rejäla material från förr – som sitter åt. Vintage, så klart.
Trikån är det jag undviker på loppisjakten och secondhandturen. “Sladder och fladder utan kvalité” har jag kallat det.
Nu sitter jag här med mitt välfriserade skägg (syns ej på bilden) i brevinkastat och liksom motvilligt älskar trikå. Fan också.

Den här blå klänningen köpte John till mig inför Lollos 20-talsinpsirerade överraskningsfest. Jag lånade ut min blå långklänning till kvällens huvudperson, och var på jakt efter något att själv ha på mig – i sista sekund så klart. Jag letade igenom vintageutbudet, men hittade inget som passade.
John kom till min undsättning och köpte denna klänningen (tack och åter tack, John). Den satt perfekt!
Efter festen funderade jag både en och två gånger över om jag någonsin skulle ha användning för den igen (trikå stod ju inte så högt i status för mig), men hängde in den i garderoben bredvid all vintage och tänkte att den blir fina fisken för 20-talsfester i framtiden.
Det kanske den kommer att bli, men föga kunde jag ana att denna sista minuten-klänning skulle bli min borg. Min räddning från att gå med rumpan bar. Nu lever jag i den och kommer kunna ha den hela, långa graviditeten.
Tillsammans med min vinröda, supermjuka kashmirtröja från Beyond retro (som jag nu har använt sönder totalt nu, R.I.P.) så är det här mina bästa kläder.
Gravidmagen får plats att andas och jag med.
Bilden får symbolisera min kärlek till vintage och även den motvilliga kapitulationen inför trikån. Jag köper väldigt sällan nya plagg av miljsöskäl, och kommer så fortsätta göra. Jag må motvilligt älska trikå, men ja, jag älskar vår miljö mer. Så är det bara.

Detta är lucka 10 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Loading Likes...

Lucka 9: En bild från min arbetsplats

Kommentarer på inlägget:0 kommentarer
Inlägget publicerat:9 december, 2014

Vägg i vägg med den lilla vintagebutiken Vintagefabriken (som jag driver tillsammans med mina vänner och vapendragare Lollo och Linda) finns ett litet frilanskontor.
Omgiven av vintageklänningar, tunga gardiner och högar med våra böcker, sitter jag och skriver artiklar, reportage, planerar plåtningar, förbereder föreläsningar och styr upp jobb. Då och då plåtar jag bilder för Vintagefabriken, planerar kurser och event eller agerar basker-modell (som på GIF:en nedan som underbara Isabelle Pedersen).

Bredvid mig sitter (förutom Lollo och Linda då), en hög med kreativa ladys. Vi spenderar dagarna åt att jobba, babbla, lyssna på musik och uppdatera varandra på senaste nytt.

Foto: Isabelle Pedersen.

Detta är lucka 9 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Loading Likes...

Lucka 8: En bild från i år som bäst beskriver min vardag

Kommentarer på inlägget:1 kommentar
Inlägget publicerat:8 december, 2014

Min vardag är full av kontraster, så jag har valt att kapsla in min vardag i fem bilder:

1. Min vardag är en del av mitt jobb och vise versa. Jag lever mitt jobb. Mitt jobb och min vardag går ofta ut på att ta ut det bästa ur dagdrömmen och ge vardagen lite mer guldkant. Fånga vackra ting på bild, sätta fingret på en dallrande känsla i skrift eller förverkliga en vision i teckning eller formgivning. Den här bilden får illustrera just det. En bild som jag tog under ett stylingjobb som jag och Lollo gjorde tillsammans med Emily Dahl.
Sedan finns så klart en mycket mer osmickrande vardagsbild, där jag sitter med begymmersrynka ner till knäna, lyssnar på hiphop och skriver artiklar tills fingrarna brinner (som i dag). Så klart.

2. Det här är min partner in vardag. Vi jobbar ihop, bor i samma trappuppgång, semestrar ihop och hänger allt som oftast däremellan. Mer vardag än så blir det nog inte.

3. Det här har motvilligt blivit min vardag. Jag har alltid tusen projekt på gång, är alltid på språng och gillar när det händer saker. Jag gillar att leva snabbt helt enkelt. Men med graviditeten kom den förlamande tröttheten, illamåendet och foglossningen. Så att vila är nu en stor del min vardag. Om jag inte vilar så blir jag illamåendet eller får ont, så är det bara. Och nog är det lärorikt och nyttigt för någon med myror i brallan alltid. Att lära sig att göra ingenting och ändå vara … nöjd. Det är en stor och nyttig utmaning för mig, som så ofta presterar.
Jag har insett att det här med att inte göra något … är rätt så … jävla gött.

4. Vad vore min vardag utan en massa vintage? Nä, just det. Min lägenhet är fylld av fynd, bloggen likaså. Många av mina stylingjobb går ut på att återanvända, ge gamla saker nytt liv och tänka miljsösmart. Under Vintagefabrikens flagg får jag vara ute och leta vintagepärlor på arbetstid. Hej vardag!

5. Goddagens vardag. Alltså jag hade en vision – innan jag blev gravid – att jag skulle fortsätta äta nyttigt, röra på mig, träna, gå långa promenader, myspyssla och hålla igång.
Mohahahaha, säger jag bara. “Glöm’ett” som vi säger i Värmland. Här har då inte tränats, ätits nyttigt eller hållits i gång. Däremot har jag sett ungefär alla TV-serier och dokumentärer som gjorts, bakat desserter, tagit korta promenader, inspekterat min försvinnande navel och kapitulerat inför – något för mig fullkomligt otänkbart – halvfabrikatsmat.
Var sak har sin tid. Och så här ser min vardag ut just nu.

Detta är lucka 8 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Loading Likes...

Lucka 5: En bild på mig som någon annan tagit

Kommentarer på inlägget:2 kommentarer
Inlägget publicerat:5 december, 2014

Vi är på en strand på Fårö, semestern är i gång, vi leker kollektiv med en hög med vänner, håret är vattenstänkt och trassligt och jag bär en nyfyndad klänning från Toftalagret.
John tar en bild på mig och jag vill mest att han ska sluta, springa över stenarna och ge mig en kram.

Detta är lucka 5 i Emily Dahls julkalender. Vill du läsa fler berättelser under detta tema, kika här.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Loading Likes...

Lucka 3: En bild på någon jag älskat i år

Kommentarer på inlägget:3 kommentarer
Inlägget publicerat:3 december, 2014

Den tredje luckan i Emily Dahls julkalender innehåller en bild på någon jag älskat i år.
Och det är den här snubben som visat mig vad kärlek är på riktigt. I januari har vi varit ihop i tio år, och jag blir mer fnitter-knäpp-kär för varje dag som går.
I hans famn känner jag mig som hemma. Som om att alla kroppsdelar faller på plats, cellerna lägger sig som ett perfekt pussel, blodet forsar utan hinder och hjärtat slår så starkt att jag känner mig odödlig. Han är min själsfrände, min bästa vän och den person i hela världen som känner mig bäst. Inför honom kan jag vara totalt hudlös, som en gränslös standup, en dansshow på LSD, en sunkispunkis i mjuksdress eller en orolig själ med mascara rinnande från ögonen. Han älskar hela mitt register, och jag älskar hans.
Det är enormt svindlande att hänge sig för kärleken på just det sättet. Men jag har inget val. Jag är ju kär.

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Loading Likes...

Lucka 2: En bild på något gott jag ätit i år

Kommentarer på inlägget:4 kommentarer
Inlägget publicerat:2 december, 2014

Den andra luckan i Emily Dahls julkalender innehåller något så härligt som … mat.

2014 års meny har varit minst sagt okulinarisk eftersom den här graviditeten har gett mig smak som en halvfabrikats-suktande 10-åring. Falukorv med makaroner, fiskpinnar med potatis, pizza och köttfärssås och spagetti. Och tacos.
I vanliga fall brukar jag och John äta vegetariskt och mat lagat från grunden, med grönsaker och rotfrukter som grund. Men mina cravings har varit något enklare än så …
Eftersom halvfabrikat har varit mer ett nödvändigt ont än något jag njutit av (och gör sig föga på bild), så skippar jag dem och går direkt på fem finare varianter av dagens uppdrag:
En bild på något gott du ätit i år

Är fullkomligt galen i plockmat, och det här beställde jag och John in på Hörte brygga en timme efter att ha varit här. Bästa ever!

Det finns inget bättre än jordgubbstårta under äppelträdet i början av sommaren.

Världens bästa make göra ungefär 100 våfflor till mig, så att jag kan ta med mig till jobbet på självaste våffeldagen. Fina människa.

Det här året har gått i pizzans tecken. Jag, John, Lisa och Per åt oss igenom Österlens alla underbara, ekologiska och megagoda pizzor i början av sommaren.
När mitt gravidillamående tog fart strax därefter så var det bara en sak som alltid gick ner. Pizza från Stockholms bästa pizzeria, Tellus pizza.

Jag älskar att baka bröd. Testa nya smaker, hälla ner fröer och sedan äta ugnsvarma smörgåsar med smält smör. Och gärna iskall mjölk till. Och är det något jag gjort detta år så är det att baka. Det har blivit mycket filmjölksbröd, limpor och fröbröd. Mums!

—-

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Loading Likes...

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma

Kommentarer på inlägget:6 kommentarer
Inlägget publicerat:1 december, 2014

Äntligen!

1 december och det betyder att vi ska öppna den första luckan i Emily Dahls julkalender som i år innehåller en hög med nostalgi från året som gått.
Och den första luckan innehåller en bild från en dag jag aldrig kommer glömma:

Efter några dagars härjig bröllopsfest i Skåne roadtrippar jag, John, Lisa och Per Österlen fram. Det är slutet av juni, fortfarande försommarkyligt och ingen av oss har en aning om att det kommer bli den varmaste sommaren i mannaminne. Inte heller att det ska bli den mest omvälvande sommaren som vi upplevt.

Just precis denna dag börjar i Ystad, på ett hotellrum med ett graviditetstest i handen. Jag som smyger till John i sängen, med ett sprickande leende.
Under flera dagar hade tankarna dunkat om en utlagd festklänning som ändå sprack, en kropp som inte orkade dansa till gryning och en begynnande, förlamande trötthet. Det var inte likt mig.
Men jag och John ville inte bli besvikna, så vi väntade. Väntade och väntade.
Och till slut en dag, just den här dagen, vågade vi testa. Och fick svar.
Här i en allé på Österlen gick vi tätt, tätt, magarna pirrade och vi kämpade med att hoppas och samtidigt inte hoppas för mycket.
Vissa sekunder flög tankarna i väg om att kanske, kanske, kanske så skulle det komma en sensommar, då vi passerat den kritiska vecka 12. Kanske skulle det komma en höst som inte gick i samma gråa ton som den förra. Kanske skulle vi möta fallande löv med ett hoppfullt leende på läpparna. En oktober som inte gjorde så satans ont. Kanske skulle vi se första snön med en växande mage. Kanske skulle vi det. Kanske.
Och som jag har mött alla de där dagarna. En potthet sommar som jag bara låg stilla – extremt illamående och orkeslös. Den nervösa sensommaren när vecka tolv gick över i tretton. Oktober när löven föll och det pirrade i magen. Den första snön som föll. I varje upplevd sekund har jag tänkt tillbaka på just den här stunden och svarat mig själv att “jo, det blev precis så, precis så som du inte vågade hoppats på, precis så blev det”.

Livrädd och överlycklig i en och samma känsla.

—-

Vill du vara med i Emily Dahls julkalender via din blogg eller Instagram? Hoppas, för jag vill gärna höra dina storys. Kika hur du går tillväga här:

Inför årets bloggjulkalender! Pepp och hurra!!!

Loading Likes...

Slut på innehåll

Det finns inga fler sidor att hämta

Nyare inlägg

Äldre inlägg