Mina favoritjeans, som jag köpte på Beyond retro för hundra år sedan, gick sönder i tyget vid gylfen för typ två år sedan.
Sedan dess har de legat i min “laga-när-du-har-tid”-påse.
Mjaaaaa, den där tiden kom ju aldrig.
Så i förra veckan lämnade jag in halva påsen till en skräddare i Midsommarkransen.
Och nu har de återuppstått, tillsammans med en helt ny garderob.
De här jeansen är ingen stretch eller annat fjös, utan helt enkelt ett par rediga, begagnade jeans.
Och croppade på rätt ställe.
Själva tusan att det tog mig två år att lämna in dem på lagning. Så många jeansdagar jag gått miste om!
Snöstormen virvlar utanför fönstret, vinden isar in i varenda klagande knapphål och Stockholm går från vitt till vitt. Som ett stort vitt, tomt målarark som jag tycker vi ska fylla med färg. Imorgon är det mars och vad sägs om att fylla gråa mars med kulörer av alla slag? Ett vårskrik i klädform? Ett #våruppror helt enkelt.
Måla världen i färg, göra den lite knalligare, varmare, peppigare och glädjefull. Tillsammans gör vi världen lite roligare!
Ett enklare sätt att göra andra glada och sprida en nypa vårglädje i snöstormen finns ju trots allt inte.
Vill du vara med? Klart du vill!
GÖR SÅ HÄR: Gå upp på vinden, hämta ner din knalligaste vårkappa, gladaste bralla, blommigaste klänning eller fräsigaste blus. Klä dig därefter i färg! Matcha sommarplagg med vinterplagg, utmana din stil att bli mer färgstark.
Skicka en bild på dig själv i din vårupprors-outfit (du ska alltså ha på dig den dagen till ära, inte ta en bild från i våras eller somras) till sundh.emma@gmail.com eller lägg upp på Instagram med taggen #våruppror. Ur högen av bidrag lyfter jag några favoriter här på bloggen titt som tätt. När våren är här (vilket jag bestämmer är den 10 april) kommer jag dra en lycklig vinnare ur alla dessa vårupprors-bidrag som får ett snajsigt pris (mer om det senare).
Glöm nu för guds skull inte strumpbyxor, kofta och kappa, för jag vill inte att ni ska frysa på vårupprorskuppen.
Vinterkläderna kan vi packa ihop i en kappsäck till vinden eller ännu bättre: skänka till hemlösa, som kämpar mot kylan så bedrövligt just nu.
Det tänker i alla fall jag göra.
Basker från Tradera, halsduk från H&M, kofta från Samsoe Samsoe, brosch från Skovst, byxor från Beyond retro, strumpbyxor (på de två första bilderna) från Lindex, gamla tjocksockor och skor från Kavat.
Det bästa med en tidlös garderob är att jag ständigt återupptäcker gamla favoritplagg. Som den här svarta H&M-klänningen som inhandlades innan Dackefejden (läs: säkert sju-åtta år sedan) och som jag bär i stort sett varje dag nuförtiden. Med olika färg på strumpbyxorna Klänningen har allt jag älskar: Rätta längden, båtringning, trekvartsärm och markerad midja.
Piffar upp allt det svarta med min juvelfärgade vintagekappa (inhandlad på Beyond retro i Brighton). Och senapsgula strumpbyxor så klart.
Skorna är mina nya favoriter. Från Nokian footwear.
Det var inte bara gatuflanerande, Röda sten, gullis overload och kaféhäng i Göteborg. Utan även vi han även med ett litet besök på Beyond retro där jag inhandlade den här blommiga höstklänningen. Föga vintage, utan troligtvis 80-tal, men det gör detsamma. Den är underbar i mina ögon.
Blommig klänning från Beyond retro Göteborg, skärp från ett stycke sommarloppis, gammal väska från Asos och skor från Stockholms stadsmission.
I början av förra sommaren köpte jag en blommig klänning från Beyond retro. En vintagepärla som satt som gjuten i provrummet.
Den användes exakt noll gånger. För vidare gjuten satt den då inte när det kort därefter visade sig att jag var högst gravid.
Men nu så.
Nog för att jag har knölat ner postgravid-limpan i kjolstyget (fungerar ypperligt som puffande underkjol visade det sig), men på kom den i alla fall.
Här är den! Den rosa vintageklänningen med spetssom jag hittade påBeyond retro häromsistens. Den är så befriande opraktisk och … underbar.
Perfekt kontrast till thä ål majti morgonrock som ofta blir uniform nuförtiden.
Bär den tillsammans med skor från Swedish hasbeens, en gammal cremefärgad kofta och svala lockar i håret.
Medicinen mot trötta måndagsmornar? Det här!
Ett stycke godisglassklänning!
När jag hittade denna vintagepralin till klänning på Beyond retro var det som att ögonen höll på att ploppa ur. En gosskör, en strålkastare och en gloria kan ha swishat förbi i hjärnan vid blotta blicken. Efter veckor av höstnyanserad trikå, i mjuk preggokostym, så är det här så festligt att du anar inte.
Den här post-gravida kroppen – med gosig, halvbakad limpa på magen (går definitivt att knåda) – kommer inte i några av de gamla klänningarna. Ungefär en gång i veckan slänger jag trikån och gör jag tappra försök att knöla ner mig i en trogen kläd, men njaaa, det är väl en decimeter kvar. Och nej, tålamod är inte min starka sida.
Det här med att gravidkroppen kunde “rinna av en”, det gällde tydligen inte mig. Och ja, jag saknar den. Kroppen alltså. Men mest av allt kläder som passar.
Med denna utgångspunkt kan ni ju bara ana lyckan när jag hittade den P E R F E K T A sommarklänningen. Eller ska jag säga den perfekta kombinationen av sommarklänning och godispåse? Den här randiga klänningen slank ner i påsen när jag var på Beyond retroi veckan. Dessutom ett riktigt kap (kostade 279 snabba kronor). Passade min nya kropp (hade definitivt inte passat min “vanliga” kropp, så winn på den!).
Nu inväntar jag “bara ben”-värme sedan är det godis-klänning för hela maj.
Alla mina älskade vintageklänningar hänger retsamt i garderoben. Orörda sedan nio månader tillbaka och på tok för trånga.
Så i tisdags rullade jag och Majken in på Beyond retro Åsögatan, på jakt efter nya vintagekap. Där fick jag tjuvkika på deras enorma vintagesamling som går ut till försäljning på deras Vintage Saturday som äger rum imorgon, lördagen den 25 april.
Lycka!
Jag knep åt mig två klänningar, bland annat den här spetsdrömmen från 1950-talet. Men alltså jag kunde ju ha bosatt mig där på lagret. Bläddrat i timtals bland brudklänningar från 1940-talet, graciösa 50-talsklänningar, poppiga 1960-talsblåsor och vilda 1970-talskreationer.
Okej, det här är officiellt sista dagen jag bär den här pennkjolen, för den går ju inte riktigt igen i ryggen. Fodret har rykt och knappen känns lite lätt ansträngd, så den får vara öppen. Men vad gör en inte för att kunna använda sina egna kläder in i det sista?
Kashmirtröja från Beyond retro, telefonbrosch fyndad på Tradera, rutig pennkjol från loppis, strumpbyxor från Lindex och skor från Stadsmissionen.
Och så kalaskulan (eller kalaskuken som jag först råkade skriva), gravid i vecka 24. Jag känner mig just nu som en luris, för ena dagen gör sig fogarna påminda och jag liksom vaggar fram som en snigel på semester. Frustande och prustande. Och andra dagen går jag som om inget hade hänt, lätt och ledigt. Eller ja, någorlunda lätt och ledigt i alla fall.
Det är ju ingen akrobatik going on om en säger …
