Trots att jag numera bor på den värmländska landsbygden och så tänker göra så har jag så klart en massa bevakningar kvar på Hemnet. Midsommarkransen (så klart), Dalhem på Gotland där vi hade vårt torp, Tjörn eftersom jag typ spenderat alla mina somrar där och så Högalidsgatan i Hornstull där jag och John köpte vår första lägenhet.
Och nu kom den ut! Den älskade lägenheten i Hornstull som vi bodde i. Ni som följt mig från start kanske känner igen er?
När vi bodde i lägenheten så var den vackert ljusgrön, balkongen var maxad med växter och innan vi flyttade ut ur lägenheten gömde vi en sedel på ett hemligt ställe. Undrar om någon hittat den?
Det var händelserika år. Förutom att vi hade fest närstan varje helg (drömgrannar, hahaha!), så var det medan vi bodde där som det byggdes balkong. Sen hade vi livets första vattenskada också. Men det var väl framför allt festerna jag minns mest. Sena kvällar (och mornar) på balkongen!

Det var ett annat liv – helt klart.

Vårt ljusgröna kök:

Från mäklarannonsen.

Tre dagar av rens, städ och polering och nu är lägenheten visnings-redo.
Det har skrubbats ugnsluckor och varenda hylla har torkats ur. Garderoben har aldrig varit så luftig, och det är som att lägenheten står i sin fulla höst-mys-prakt. Om jag frågat mig ungefär hundra gånger varför vi gör detta? Ja.

Ändå fint att vi får njuta av den polerade versionen av vårt hem, inte den stökiga vardagen. Vi har sett den om en säger.

Googlade upp innan-visnings-fix-listor för att inte missa något.
Normen är ju att en ska köpa nya handdukar till badrummet och dekorera med snittblommor. Det blir det inget med, sa Sundh. Hängde fram nytvättade handdukar och letade fram torkade blommor.
De flesta snittblommorna är ju flygfraktade från andra sidan jordklotet, för oss att njuta av ett par dagar.
Nog för att det förmodligen finns blommor som är i säsong nu och fortfarande blommar i delar av Sverige, men jag fick loss på vad som garanterat finns. Torkade blommor som kommer hålla sig intakta ända fram till nästa visning på söndag.
Och så några grönsaker som finns i säsong – som jag ska äta opp sen.
Tycker själv att det är det vackraste som finns just nu.

Förra helgen skulle ju vi åkt till Värmland, men vi blev hemma eftersom det härjade virus hemma hos mina föräldrar. Passande nog blev ena kiddot sjukt på fredagen, så det var ju himla tur att vi inte stack i väg någonstans.
Istället spenderade jag heeeeeela helgen hemma. Gick knappt utanför dörren.
Bakade bröd, städade nattduksbord, bytte plats på olika lampor, satte upp en gammal loppisspegel ovanför nattduksbordet och trädde på ett lakan på sänggaveln. Ville släppa in lite vår därinne.
Och möblerade om. Min bästa hobby since sju äpplen hög.

Förrförra helgen var jag och kidsen på Skansen, och jag har ju helt glömt av att visa finaste souvenirerna därifrån. Nämligen de här! Precis när en kommer in på Skansen, vid restaurang Gubbhyllan, hittas tändsticksmuseet och deras pysselrum.

I pysselrummet kan en pyssla ihop sin egna tändsticksask med hjälp av små askar som en viker ihop och gamla etiketter. Vi satt där en halv evighet efter att vi käkat lunch, och pysslade ihop ett gäng fina tändsticksaskar.
Prima smälta-lunchen-mys!

Av alla grejer som barnen pysslar ihop (en masse) så måste jag säga att de här tar finhetspriset. Passar aningen bättre in i hemmet än bjärta solstickan. Och souvenirer är väl kanske inte det vanligaste ordet här hemma, men de här gillar jag skarpt.

Här ska tändas ljus hela december lång, och strössla med hyacinter i bulliga vaser.

I vår hall, precis intill dörren in till sovrummet, har jag satt upp ett nyfyndat konstverk.
En väggtelefon från Televerkets verkstad i Nynäshamn.
Så fasligt fin tycker jag. Och liksom påminner om en telefon-era, när telefonen var ens livlina. Ens enda kontakt med omvärlden från vischan.
Pirret när en ringde den där snubben som en var högstadiekär i, trösten hos en väns röst när hen var uppenbart ointresserad och kontakten med föräldrarna när ensamheten i efter skolan högg tag i en.