I måndags lämnade jag det randiga-tröja-å-tajts-träsket efter dagar av vabbdimma, mötte upp Maria och Johanna, svidande om till min blå sammetsklänning och gick på gala! Årets mama närmare bestämt!
Jag hade med mig egen kamera, men eftersom Kajsacharlotta hade tagit en hel drös underbart fina bilder så visar jag dem istället.

Det var flera år sedan jag vara Årets mama, kanske typ 2015? Om jag inte minns fel så hade jag precis fått veta att jag var gravid med Bodil då.
Så det var ett helt barn sedan jag var där!

Innan middagen minglade vi i foajén med en hel massa härliga. Angelica och Emily Slotte till exempel.

Galan – som görs i  samarbete med UNICEF – hölls på Oaxen i Stockholm. Så himla mysigt!

När vi hade satt oss till bords så var det dags att kicka i gång galan. Och min före detta chef, Ebba Kleberg von Sydow, var kvällens konferencier.

Kvällens första pris gick till …

… oss! “Årets framtidsmamas”! För vårt jobb med Klimatklubben och boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft“.
Helt galet att jag – i mina vintagesilhuett blir utnämnd till framtidsmamas, eller hur? Den kunde jag inte riktigt se komma.

Vi blev intervjuade på scen och tog tillfället i akt att snacka klimat så klart. Skulle egentligen velat babbla på i 45 minuter till, för det finns så mycket att säga om ämnet klimat. Och jag önskar att fler engagerar sig. För vi behöver verkligen steppa upp vårt klimatgame för att säkra en vettig framtid för våra barn.

Här kan du by the way läsa om reportaget om oss i Mama!

Nästa pris “årets revolotionsmama” delades ut gick till Cissi Wallin!
Mellan prisutdelningarna åt vi magiskt god mat! Jag hade turen att sitta mittemot en av mina favoritkollegor från Bonnier-tiden, nämligen Carin.

Det var ju givetvis en hel massa mamas på plats på galan. Som Margaux.

Angelica Lagergren.

Elsa som jag ju hyrde det fantastiska hårsmycket av!

Sofia Wood … och en hel drös andra människor.

Sedan blev det dags att prisa årets fashionmama, som blev designern Joanna Lemnelius

Lätt kvällens härligaste, nya bekantskap! 
Så himla klok människa!

Kenza vann också pris! Hon blev årets impact mama.
Läs intervjun med henne – så vettig. 

Klara och jag kom upp på scen i världens heligaste stass! Såg ut som sockervadd!

Och jag blev fångad på bild när jag plåtade dem.
Middagen avslutades, och det bjöds på GODISBORD! Hallå! Men innan jag gick loss bland tefat och choklad, så skulle alla vinnare plåtas.
Tadaaa!

Årets impact mama Kenza Zouiten Subosic, Årets fashionmama Joanna Lemnelius, Maria Soxbo och Johanna Nilsson som utnämndes till Årets framtidsmamas för sitt initiativ Klimatklubben, Årets inspiratörsmama Fia Anderberg, Årets revolutionsmama Cissi Wallin och så jag då. Fotbollsproffset Nilla Fischer fick pris som Årets bragdmama och skickade en videohälsning.

Helt slut efter denna dag tog jag tunnelbanan hem! Kånkandes på blommor och allsköns bös. Hem till sjukstugan igen <3

Förrförra helgen var minst sagt … fullmatad om en säger. Inte nog med att jag var med och arrangerade #kransenloppis på söndagen, så var det liksom som en lite förfest innan kan en säga. En liten gårdsfest bara.
Jag vet inte vad ni tänker på när en säger gårdsfest, men i vårt hus är gårdsfest lika med   festival.
Det började smidas planer för flera månader sedan när vi sågs hemma hos min granne Olle (festivalgeneralen) på kaffe och hembakta kakor.  Vi började skissa upp en brakfest. Band skulle bokas, bar skulle kirras, scen skulle byggas och så skulle vår innergård dekoreras. Och vilket jädra gäng alltså. Det kändes som att jag åt kakor med någon specialstyrka från NASA. Så många kompetenta hajar runt ett och samma bord.
Nåväl. Efter månader av planerande kom då HELGEN. Den där helgen då allt gärna fick klaffa.

Preppet började redan på fredagen när jag och ett gäng grannar förvandlade vår stora innergård till festivalplats. Vi byggde, piffade och kånkade sent in på natten, för att ta vid på lördags förmiddag.

Det var ju värmebölja, så vi la ut lastpallar under de skuggande träden, slängde på trasmattor och piffade med kuddar. Min lilla familj provfikade medan jag irrande runt, klättrade på stegar och hängde upp solcellslampor i träden med hjälp av alla gårdens barn.

Strax efter lunch rullade stans gulligaste crêpevagn in, @mcreperie <3

Det gjordes bandschema på griffeltavla som jag och Lollo hade snofsat ihop och så …

… laddas baren med blommor, is, dricka …

… Nasa-gänget och Jonas Sjöstedt. Klart partiledare ska stå i baren.

Härliga Sara och Kerstin stod i insläppet och …

… snart fylldes innergården av gäster.

Första bandet gick på, Emma Nordenstam.

Min geniala granne Nova gjorde ansiktsmålningar på barnen och jag var så peppad. Dock ville inget av mina barn bli målade, utan ville hellre att John skulle måla om dem till katter uppe i lägenheten. Önskat och gjort. Inget ont om Johns konstnärliga talang, verkligen, men tror att vår målade kattungar kanske gjorde lite dålig reklam för ansiktsmålningarna när de gick runt med sina utsmetade, homemade-morrhår. Novas verk var dock suveräna.

Vid 17:00 dundrade de här in på innergården och det var som att husen svängde med. Süperstar orkestar.

Lisa, Per, hunden Melvin och ett gäng andra kompisar anslöt.

Vid 19-snåret gick vi in med barnen och John fick det ärofyllda uppdraget att lägga barnen, medan jag pep ut på festen igen. Hann precis ut till Avantgardet.

Lollo (och Hasse).

Det började skymma och alla syréner kapslade om publiken så fint. 

Back in the days gungade just vår gård loss i sådana här gårdsfester, så takterna sitter i. Vi har bara dammat av traditionen och sprinklat den med lite mer festival.

Och vilken festival sen. Här har vi Simone Moreno.

Mangen festivaler har passerat under min Converse. Jag har ålat i lera på Arvikafestivalen  (hade på riktigt en aningen mindre version av Mississippi under mitt tält 1998), gift mig under storslagen ceremoni (halvnaken man hoppade in som präst) med efterföljande bröllopsmiddag (langos) och svassat runt med flashigt VIP-pass på Roskilde (och kan eventuellt varit aningen berusad när jag blev panikringd från redaktion i Stockholm med en fråga om jag kunde göra en intervju med en artist. Jajamensan sa jag!).

Men alltså det här var grejer. Barnen sov med vakande mormor uppe i lägenheten, ena hörnet av innergården osade av crepes, det andra av babbel. Alla grannar var där …

… och en hel del andra. 

Vid 22 hoppade det här gänget in i baren. Här har vi större delen av min förra trappuppgång. Hasse, Joel och så John så klart. 

Sista spelningen på gårdsfesten? El Perro del Mar!

Det finaste under kvällen? Förutom spelningen med El Perro del Mar?
En 90-årig granne som jag sällan ser ute hade kikat ut genom fönstret från sin lägenhet och inspekterat förberedelserna under dagen. Efter mycket gluttande öppnade hon fönstret och sa lite försynt att det såg fint ut.  På kvällen tog hon äntligen mod till sig, stapplade ut och beställde en öl i baren. Satte sig vid ett bord och babblade hela kvällen med olika grannar. När kväll blev natt så lunkade hon hemåt. Blev alldeles varm i hjärtat och kan liksom inte sluta tänka på det.

Vänner!
Om en vecka är det dags för årets stora bokstavsfest. Vi har kommit till bokstaven G och nu gäller det att pricka in en outfit som passar temat. Och velobert som jag är kan bara inte bestämma mig, därför ber jag nu om er hjälp.
Vad ska jag klä ut mig till?

Tidigare år har jag klött ut mig till Air France, Butler, Chanel no 5, Dvärgschnauzer, Evil twins och Familjen Flinta.

Vad blir årets outfit?
Pliiis hjälp mig (vinnande förslag prisas med present).
Kram!

Förra söndagen blev jag totalt superlurad. Jag och John hade varit på profylaxkurs, skulle gå och käka lunch och smälta intrycken. Men det blev det ingenting av. Utanför profylaxportarna stod min syster och väntade. Hon stoppade in oss i en bil och körde söder ut. Hem till Lollo. 

Där väntade sockerbitar (mitt favoritgodis) i randiga burkar och ett gäng med bra människor. 

Som de här.

Det bjöds på ungefär allt gott en kan tänka sig! De galningarna hade nämligen ställt till med en minicirkus. Eller en babyshower om du så vill. 

Linas lilla Rut var också med.

Nina och Rut.

Och ett stycke uppsvullen Emma Sundh. 

I rummet bredvid låg den här trötta cirkusdirektören och sov. Lille Gertrude, Lollos lilla dotter! 

Hon har den finaste bebishörna jag sett. Man kan ju säga som så här: Jag och John har hämtat mycket inspo från detta när vi byggt upp Cirkus lilla hem. Hon är en sann inspiratör den dära Lollo. 

I köket, erhm, jag menar i cirkustältet, stökades det och fixades i hundrafemtio. Med en GIGANTISK blöjtårta som centerpiece!

Gullisvännerna hade nämligen gjort dumplings (något av det bästa jag vet, eftersom jag är lätt besatt av vinäger). 

Hela cirkussällskapet slog sig ner och smaskade i sig dumplings, babblade i hundraåttio och skålade i …

… Mini-Coca Colas. Är det cirkus så är det!

Frida. 

Efter cirkuslunchen serverades det femkamp och mockarutor (mitt bästa) i salongen. Lekledaren nummer ett, Fatima, hade satt ihop en femkamp där jag skulle tävla mot alla andra. Jag förlorade stort, men vann pris ändå.

Mopsen Melvin var cirkushund medan vi satt och babblade ännu mer. Helt emotionellt slutkörd efter finaste cirkusen traskade jag sedan upp två trappor, med famnen full av fina presenter. Hem till mig. Superlurad. Och himla glad.

Finklänningen på, liksom halsband och ballerinaskor. I onsdags var det dags för nyårskalas.
Dagen började med en purfärsk tradition i det sundhska hemmet, nämligen nyårs-pannkisar med vispgrädde och drottningssylt. Sedan svidade jag och John om, hoppade på bussen och åkte hem till Mick och Emelies nya, döfina funkislägenhet.
De bor bara några minuter bort från oss numera – megalyx!

Emelie.
Vi åt knytismiddag bestående av allas våra favoriträtter, babblade i hundraåttio och festade till med oanade mängder marängsviss. 

Försökte fånga Max på bild. Omöjligt. 

Emelie och Helena. 

Och John förstås. Emelie och Mick hade gjort ett långbord av sin köksdörr – hur smart? Där satt (halvlåg uppenbarligen) vi och mumsade i oss allt gott. 

Ett stycke syskonskara. 

Klockan slog tolv, vi försökte skymta fyrverkerier genom dimman, skålade i bubbel …

Och kramades!

Sedan åt vi mer marrängsviss, pratade om nyårsönskningar och gosade med Mick och Emelie hund Sickan.

I lördags var det äntligen dags för årets bokstavsfest. Efter sex år är vi nära på F (vi har ett par år kvar till Ö-festen med andra ord).
Hela hösten har gått åt till att outfit-vela inför denna F-fest. Ett tag var jag inne på att vara Fantomen med randiga tanga (mest för att det skulle se så sjukt ut med gravidmagen), Frihetsgudinnan och fullkomligt frigjord (skulle också passat preggomagen).
Men så en dag för ett par veckor kom vi på det givna. Klart att vi skulle vara The Flintstone/ Familjen Flinta. 

Och här har ni honom, min man Fred Flinta tillsammans med festens Filosof (David). 

Sorry allihopa, men den här fina fisken (Sara) var helt klart snyggast på festen. Och ser ni vem som skymtar i bakgrunden?

Jamen, det är ju Fredrik Reinfeldt (Nina). Han har ju lite mer tid nu när han inte styr landet, så han styrde upp dansgolvet (med sin favoritlåt  med Da Buzz) och skumpadrickandet på festen.

FBI (Carin) var stenhård och såg till att alla skötte sig. Ficktjuven till exempel. 

Finaste fisken (Emelie). 

Ett stycke flugsvamp (Helena) dök också upp.

Och Fredrik kom som fredagsmys, med chips, mysbrallor och snyggaste kamel-tofflorna.

Francoise Hardy (Frida) gjorde svår entré och tittade under lugg hela kvällen.

Till tonerna av Fame dansade detta gullo in, Fatima! Bästa festaoutfiten konstaterade hon, eftersom hon vanligtvis är inventarie på dansgolvet. Så även denna kväll, fast det behöver jag nog inte nämna. 

Med ett gällt och fullkomligt genialt skratt gled Fran Fine in. Ser ni vem det är? Här får du en ganska avslöjande ledtråd.

Flugsvampen.

Vilade fötterna i soffan, hos en Farlig snubbe som försökte truga i mig kemiskt avfall. Så farlig.

Fisken igen. För den var så fin. 

Alltid lika välklädda Fantomen på Operan (Peter) och Frida Kahlo (Pernilla). Pernilla, du borde ALLTID ha den där frisyren, inklusive blommorna!

Min syster Ellen (ni vet hon som var Estelle på E-festen förra året) hade byggt sig en Flygande matta. Så klart. Inga konstigheter. 

Sent på kvällen kom Fakiren (Per) …

… Och den här skapelsen! Ser ni vad det är?
Lisa och Per hade åkt hela vägen från farmors 90-årskalas i Mjölby bara för att hinna vara med. Då vill en VERKLIGEN klä ut sig till fitta.
Skulle gärna ha sett Lisas farmors min när Fakiren och Fittan lämnar kalaset …

Snyggaste släpet hos Fina fisken. 

Underbara Sarah Wing var dösnygg Flamingo. 

Fredrik på dansgolvet med Fame. Perfect match. 

Två av mina absoluta favvosar här i livet. Mick och Nina. 

Fiskaren och flamingon. 

Och finaste outfiten! Min gamla vapendragare från studentkorridoren på Lappkärrsberget, Stina, som Frälsningsarmén. 

En French Hotdog (Carro)!Freddie Mercury (Erik) hängde på dansgolvet och körde sina moves. Så bra!
Tänk va, att våra vänner vältrar sig i detta varendaste år. Ni knäcker mig!
Fusen fack falla fom fom! Fi fr fäst!

På lördag smäller det. Då är det dags för F-fest!
Sista lördagen i november varje år ställer jag och John till med bokstavsfest. Vi började på A för några år sedan och jobbar oss nedåt mot Ö (vi kommer vara ganska gamla och grå när vi når dit).
I år har vi kommit till Fina fiskar, Fantomen, Fidel Castro, fransoser och frigjorda F-festen.
Kan du gissa vad jag ska vara utklädd till?

Förra året såg det ut så här: Isabelle Pedersen var elektrisk. 

Miriam var E-type, några elallergiker kom, liksom två egyptier. 

Carin var 60-talssnygg som Edie Sedgwick. John var Emma Sundh, min syster var prinsessan Estelle och jag och Lollo var Evil Twins.
Alla bilder hittar du här: E for evil, E-type, Empirie State building and Emma Sundh 

Ni vet de där dagarna en aldrig kommer att glömma? Förrförra lördagen var precis en sådan. Då gifte sig nämligen mina kära vänner Per och Lisa ute på Långholmen. Det luktade höst när jag, Linda och Lollo dekorerade middagslokalen, lade ut trasmattor i trädgården, fixade med ett polaroid-photobooth och knöt pompoms runt stolarna. 

Vid fyra-snåret flanerade de här stiliga två in i trädgården. 

De gick in till tonerna av “Det snurrar i min skalle” som Erik, John, Mick, Max, John och Helena hade gjort en underbar version av. 

Jag stod längst bak och snörvlade bakom mina solglasögon. Vågade inte möta någon av minna vänners blickar, då hade det brustit totalt. Så där stod jag bra, med kameran framför ögonen, fotograferade och försökte blicka frenetiskt med ögonen för att se något för alla tårar.

Efter vigseln gick jag fram och kramade en hop rödgråtna vänner. Som min älskade vän Åberg, med tåriga ögon. Kvällens toastisar, Lollo (också hon lätt rörd som ni säkert ser) och min John, välkomnade alla gäster. 

Och sedan skålade vi i champagne! Här tillsammans med forever-Värmland-vapendragare Åberg, Nina och Tommie. 

Fatima och så jag. Hon i sin farmors senapsgula 50-talsklänning och jag i en omsydd Stadsmissionen-klänning (som jag fick sy ut dagen innan bröllopet, puh!)

Emily Dahl, som var the royal photographer, tog ett kort på Lisa och hennes buddies. Och i vanlig ordning så kan vi liksom inte hejda oss. Det är liksom så här vi är …
Som Spice girls on crack. Inga finmöbler att ha i salongerna, snarare en betongskyskrapa i en landsvägsrefug. Linda, jag, Lollo, Lisa, Fatima, Nina, Åberg och Frida.

Under ett träd – som Lollo och Linda hade dekorerat med hängande blomvaser och pompoms – stod en koffert med polariodkameror.

Linda och Lollo, som gjorde i stort sett allt imponerande dekorationsarbete. Jag stod mest för inbjudan, menyn (men dessa kan jag visa en annan gång om ni vill) och lite dukningspilleri. 

Tommie och Thomas.

De här tre godingarna har jag gjort många hyss med kan jag lova. Här snabelskålar de för Per och Lisa.

Fatima. 

Efter mingel, häng och skålande var det dags att gå in i middagssalen. Som bordsplacering hade Lisa och Per valt att ha äpplen – fint!

Lisa och Per älskar art deco så vi hade rotat fram det allra flottaste ur våra gömmor att dekorera borden med. Silverfat, vaser i olika kulörter och så blommor i mustiga färger.

Honnörsbordet anno 2014. Och här fick jag minsann sitta!

Linda och Mallan satt ett stenkast bort. Och så här såg det ut i salen, så fasligt vackert. 

Middagen serverades och det hölls hundrafyrtio helt outstandig tal. Jag både skrattade tills käkarna värkte och grät tills tårkanalerna var helt slutkörda och torkade.

Det var dagen före valet, vilket syntes lite varstans …

Skymningen föll och det serverades dessert, medan jag var ute och traskade i trädgården, fotograferade Linda och Lollos dekorationer. 

I ett nafs tömdes middagssalen …

Och Lisa tog på sig festklänningen! Det var så klart dags för dansgolv!Och som vi dansade! Thomas visar förvisso upp sin öl, men det står någon och gastar i bakgrunden. Moi.

Jag dansade tills festen var slut, fogarna brände och jag var helt fullmatad av endorfiner. Det var helt magiskt! Och så oerhört roligt.