Halloj! Oj, vad sent bloggande det blev i dag. Hoppas några av er är oppe, även om det är söndag och många börjar jobba imorgon. Jag med, i alla fall lite grann. Eller mer. Jag har ju jobbat hela sommaren på ett vis. Nåväl.
För en gång skull så tänkte jag blogga om vad jag gjort I DAG. Inte i går eller för en vecka sedan, utan den 5 augusti 2018!

Jag vaknade klockan 05:00. Pigg. Alla andra sov, så jag gick upp, traskade runt i städat torp och tog bild på den lilla hallen som dränktes i morgonljus silat genom loppisfyndade spetsgardiner. Står står solhatt och jätteverbena från perennrabatten.
Knakade runt i torpet och sedan gick jag och la mig i dubbelsängen tillsammans med resten av familjen som trängdes där.
Några timmar senare gick vi opp hela högen och åt frukost nere i köket.

Det blev lite härjigt för jag och John fick den briljanta idén att det kanske var dags för ungarna att sluta med napp. I förskolan har de ju inte napp på dagen, men under sommaren har de eskat i tid och otid och vi har inte haft tålamodet att stå emot två vrålade barn. Hela arrangemang gick så där.
Halv tio packade skulle vi ge oss i väg, och Majken packade sin ryggsäck full med leksaker. 

Vi skulle nämligen på auktion runt knuten. I Dalhem!
Och det fanns så mycket fint och det var alldeles lagomt mycket folk. De här små barnstolarna förälskade jag mig i.

Och den här kistan! O,m jag hade haft ett stort hus hade den lätt fått stå på någon pampig plats. 

Världens gulligaste lilla bebsiset låg och väntade på en ägare. Helt komplett.

Vi spenderade halva dagen där på auktionen, träffade så många härliga människor och ropade in några grejer. Efteråt fikade vi i, tja, lugn och ro.

Hyfsad lugn och ro i alla fall.

När vi lämpat av fynden hemma vid torpet åkte vi vidare till Stora Tollby. Vi skulle egentligen ha mött upp Elsa här i måndags, men vår dag körde i hop sig så vi tog igen det nu.
Vi började med att plocka majs. Barnen trodde att de var med i Totoro, aprng in och hämtade majs och jag stod här och slet av skalet och var ganska så häpen. Vi odlar ju också majs, ungefär 10 minuter bort, men den kan knappt killa en i knävecken. Fjös i jämförelse.

Ungarna kutade in bland majsen, försvann och kom sedan kutande tillbaka.

Efter majsodlingarna gick vi till solrosorna.

Medan jag kliade mig i huvudet sprang de här i väg med lass av solrosor.

Nästa år ska jag ha en egen odling. Alltså jag satte hundratvå solrosor, men alla dog av torkan. Nästa sommar ska det regna. Notera!

Med det bestämt så åkte vi hem.

Korkade upp cider, åt majs-middag från Stora Tollby (på riktigt de GODASTE majs jag någonsin ätit!) och la ut auktionsfyndad spetsduk på köksbordet. Jag köpte en låda med massa spetsdukar för en spottstyver.

Och den här vackra hattasken! Den ska få bo i vår hall i stan tänkte jag.
Vad vi fyndade mer? En trägunga och en gammal trästege. Fina som tusan.
Nu ska jag titta på Glow och sedan dundra i säng – för imorgon ska jag förbereda en rad jobb.
Har du börjat jobba efter semester än? Hur känns det?

Varje dag är en kopia av den förra just nu. Vakna, äta frukost, känna hur fukten och värmen stiger och ökar, packa badväskan med badkläder som knappt hunnit torka mellan doppen, kolla in algläget på SMHI och dubbelchecka med den smarta badgruppen på Facebook. Och sedan ge sig i väg. Mot dopp. I förrgår bockade vi av ett utflyktsmål som stått högst upp i veckor – När.
Vi smällde upp pastelliga parasoll, lade oss under och hade utsikt över Fyren i När.

Jag låg under vårt stökiga camp och läste Bamse-tidningar för Majken och Bodil.

Om förra årets mission var att få ongarna att bada (de doppade en tå på sin höjd) så är årets uppdrag att få dem att gå upp någon gång. Med simpuffar och badringar guppar de i havet och skriker “JAG SIMMAR – SJÄLV”.   Lyckan! Och en annan ligger och guppar bredvid som följebåt. Inte mig emot.

Men när eftermiddagen kom drog algerna in. Eller cyanobakterierna som Majken lärt sig att säga. Jojo, forskarens dotter lär sig i tid (det är just cyanobakterier som John har forskat på de senaste åren (inte nu längre)). Vi packade ihop alla hundra pinaler, lunchen och badringar och så begav vi oss mot en av de vackraste platserna på denna ö, fyren i När.

Vi var här för ganska precis fem år sedan och då var hela udden blå av blåeld, men nu var allt torrt och beige.

Jag och fyren. Alltså kolla de här bilderna som jag tog för fem år sedan. Vilken liten skrutt! Vi åkte hit i lånad bubbla och jag hade samma klänning på mig. Nästan. Denna har jag låtit sy upp (tack Ateljé OLD) eftersom jag använde sönder min gamla, älskade vintageklänning. 

Sätter en påminnelse i mobilen om att åka hit om fem år igen då. Då är jag 40 bast! Följer ni mig fortfarande då?

Den 21 juli var det stor loppis i Dalhem – runt knuten från där vårt lilla torp ligger. Jag, John och kidsen hängde på avspärrningsbandet klockan 10.00 och flanerade in när bandet klipptes och rotade rätt på några grejer som fattas torpet. Jag och Elsa hade bytt loppis-letar-listor med varandra innan så vi kunde hålla utkik åt varandra. Bra grej!

Loppis i värmebölja, lite av en extremsport. 

Efter loppisen bjöd vi på fika hemma i vår trädgård, i vårt skuggigaste hörn. Jag hade stolt berättat för Elsa och Pontus att vi fått bukt med fluginvasionen och SOM TUR VAR inte hade några getingar. Så ställde vi fram saft, bullar och kaffe på bordet och sedan såg vi inget mer. För vi blev invaderade. Vi prövade att sitta under sänghimlen som vi satt upp i äppelträdet, men samma sak där. Det slutade med att alla gick runt och fikade, jag kutade efter något barn och det fanns noll tid att prata.

Efter ett tag kom våra vänner Mick, Emelie och deras lilla Ester förbi med sin hund Sickan.

Två var väldigt lyckliga trots det minst sagt misslyckade fikan. 

När alla hade åkt hem från härjet plåtade jag några av mina fynd. Som den här tavlan som jag ska sätt upp i hallen i stan. 

Några av fynden från loppisen. Spetsörongott, plåtburk (jag tänker säng till barnens lekmöss), småsmå ramar till ett kommande dockhus, vägglampa till sovrummet och så speglar. Fyndade även en gammal cykelsadel (har ett gäng begagnade cyklar på torpet som jag sakta men säkert renoverar upp), en sittpuff och lite annat jox.  

Det blev eftermiddag och pötthett på torpet så vi tog rygg på Mick, Emelie och Ester och for till Katthammarsvik för bad, middag och häng. 

Älskar Katthammarsvik. För en massa år sedan bjöd Mick in till sommarkollo i sin stuga här i Katthammarsvik. Varje år cyklade vi från Visby till Katthammarsvik – i karavan – för en vecka i hans familjs stuga. Jag var nog för ung för att förstå hur lyxigt det var. Gotland, vänner, stuga vid havet, kvällsdopp från piren, räkor på Rökeriet och gitarr i syrénbersån långt in på natten. Det kanske är några av mina livs bästa sommarminnen som har utspelat sig här. Tack för det Mick.

Nu var vi tillbaka. Med håv.

För det här är också så mycket sommar för mig. Varje år åkte jag, min mamma och min syster till Tjörn. Vi badade i havet, fiskade krabbor och fångade med håv. Kunde ligga på bryggan i Linneviken vid Kyrkesund i evigheter – tittandes ner i havet. Här fanns det mest sjögräs, men lika spännande för den som inte vet något annat.

När vi hade testat Östersjöns utbud av håv-fångst (mjaaaa), så kastade jag mig ut i havet längst ut på bryggan. Majekn och Bodil räknade och skrek “HEJA MAMMA”. Jag som egentligen är rädd för havet (får PANIK av att tänka på vad som finns i det, djupet och oändligheten (och badar helst när någon redan är i vattnet) slängde mig. Gjorde bomben och skvätte ner hela Östergarn.

Traskade sakta mot Rökeriet som ligger intill badstranden. 

Blöta i håret (eller stubben) mötte vi upp Mick, Emelie och Ester där. Här skulle ätas räkor! 

Utsikten var helt okej.

Efter middagen gick vi ut på piren.

Lycka i en 2-årings kropp. 

Och en 3-årings. 

Piren var ljuvlig, men lite läskig med två barn som springer åt olika håll. Hade andan i halsgropen hela tiden.

Vi sa hej då till det här efterlängtade gänget.  

Hoppade in i vår bil och åkte hem. Eller kanske snarare i vår lånade Saab som stod bredvid.

God morgon!
Det ska bli kokande 31 grader på torpet i dag (imorgon 33!?), så just nu sitter jag i AC-svala bilen på väg till havet. Jag blir knäpp i den här värmen. Är verkligen inte tillverkad och förpackad för det här klimatet. Jag som knappt svettas när jag tränar har varit som en brandsprinkel i veckor nu. Drömmer om besök på Ica Kvantum i Visby. En lång tros via frysdisken. Svalka. 27 grader är okej, bara under 30-strecket.

Samma dag som Linda, David och Chaplin lämnade ön prickade vi in en helt-okej-sval dag i Visby.

Jag visade Linda en av mina favoritgator …

… och den här övervuxna dörren! Kolla hur den krånglar sig fram över trappsteg och över kullersten.

Ska bli så roligt att se Lindas bilder sen. Blir lite som den forna SVT-serien “Nudlar och 08:or” där en får följa personer ur olika vinklar. I TVÅ OLIKA KANALER.

Nästa stopp blev Krönet för lunch. Ganska vass utsikt från uteserveringen va? Bästa ställen på kvällen, för där vid horisonten går solen ner.

Jag var go och gla, inknölad mellan oljefat och bara jädrigt nöjd. Barnen sov och det betyder att en kan tänka lite. Se saker. Prata.

Jag matchade ett hus!  

Vi flanerade genom Visby, kikade in på H10, Akantus och red på en bock. 

Planen var att gå till skuggan i Botaniska, men det tar ju ett tag med barn och sådana som vill fånga allt på bild. Ändå skönt att en har sällskap när en segar sig fram.

Svängde in på Bredablick, beställde kaffe och chokladbollar.

Och slog oss ner här.

På med sandalerna för att ta oss tillbaka till vår minibuss och vidare mot färjan där vi skulle vinka av Linda, David och Chaplin.  

Vi tog den fina vägen till bilen, förbi snickarglädje …

Och prunkande trädgårdar.

Flanörerna. När jag la upp den här bilden på Instagram var det flera som sa att det såg ut som vi var tillbaka i Astrid Lindgrens värld, fast som om vi krympt en smula för att passa med minihusen.

Upp, upp, upp!

Jag och John har bestämt att vi ska bo i Visby när vi blir gamla och grå. Grundplanen var Frankrike, men vad fasen: Detta är ju bättre!

Kanske här?

Eller här?

Eller här?

Ska bara spara lite pengar först, hehe.

Linda och lilla Chaplin.

Stockros-bonanza!

Innan vi skiljdes åt fick jag en present av Linda. Så himla omtänksamt.    

Från Akantus! Vad var det i då?

Mina drömmars necessär! TACK! Dret-mega-super-tack!

God morgon!
Här på torpet har vi precis ätit frukost, hälsat på grannkatten Torres som kommit på morgonvisit och planerat lite projekt. Sommarens sista besök lämnade ön i går, så nu väntar två veckor av oplanerat latmaskeri. I dagarna kommer en av grannarna sätta upp en hästhage på vår tomt, eftersom vi har en äng (som syns på bilden här). Så dumt att den bara står eftersom det råder brist på bete. Så snart kommer vi ha två hästar här på gården! Lycka! De kommer bara stå någon timme per dag eftersom det är solgryta på ängen, men ändå. Och apropå solgryta: Hoppas bara att temperaturen sjunker lite så vi kan vara på torpet. Vi har galet lite skugga (måste plantera mer träd!) och det går liksom inte att andas. Pöh! Så varje dag drar vi oss mot kusten, vinden och svalkan.
De flesta dagar börjar med ett dopp i badkaret.

Jag hoppade i med barnen och kylde ner mig en smula. Ibland går jag bara och doppar huvudet där i badkaret – så jag kan tänka.

Efter morgondoppet tog vi vår hyrda minibuss och for till Berså butik. Ville verkligen visa denna pärla för Linda som var på besök.

Och hon älskade butiken så klart – vem gör det inte?

Fint så in i vassen (höhöhö), eller hur?

Jag gick i vanlig ordning och pillade på den här necessären. En liten tradition som jag lagt mig till med. 

Inte nog med att ögonen får sig en gofika, så finns här världens gulligaste personal. Alltid så himla härliga och gulliga. Ni vet, lite småbabbel och hur-är-läget. Jag uppskattar sånt så himla mycket, när det inte är så anonymt liksom.

Söta små vaser. Passar årets blomskörd, hehehe. Kammar just nu noll ur den torkade perennrabatten.

När vi sonderat veranda hörn i butiken så tog vi en glassfika i trädgården. 

Linda och David.

När vi fikat klart åkte vi till havet.

Det fick bli Gnisvärd för dagen.

Hängde på stranden …

Och några timmar senare vinkade vi adjöss för att bege oss mot …

Högklint och stenstrand.

Min nya favoritplats!

Upp mot Fridhems pensionat. Jag har aldrig varit här, utan bara kärat ner mig på avstånd och bokat rum åt andra. Bokade in mina föräldrar här förra året och var något avis när de berättade om hur vackert det var – i verkligheten.

Men så är det ju ett kungligt sommarresidens också – med enorm veranda!

Jag gick in, frågade snällt i receptionen om vi fick kika in i pensionatet. Den trevliga kvinnan som tog emot oss var från Värmland, så det gick ju så klart hur bra som helst att komma in för en försiktig titt <3

Det var så vackert!

Glasverandan var redo för ett parti och solnedgång. Pensionatet ligger nämligen med utsikt över havet – och solnedgången.

Så typdikt att en har torp på Gotland, annars skulle jag lätt bo över på alla de där fantastiska ställena som en hittar.

På vägen ner från pensionatet la jag ögonen på det här lilla huset som låg med utsikt över havet. Drömmen!
Några dagar senare upptäckte John att han hade bokat färja tillbaka till Stockholm på fel dag (en vecka senare än vi tänkt), och det enda färjeavgången som fanns kvar var en måndag. Och vi som ska hyra ut torpet från söndag! Vad göra? Hyra det här så klart!!!
All ambivalens som kapslas in i de där sista dagarna på ön förvandlades till någon form av längt.

Efter högklint åkte vi hem, åt middag under sänghimmelen och bestämde vi oss för att ta en kvällspromenad/läggningspromenad. Jag bäddade i dubbelvagnen för barnen, och byggde ihop en liten droska till Chaplin.

Vi gick förbi alla fälten och såg Dalhem därborta i fjärran. 

In på grusvägar och förbi ödehus.

Vi hittade salmbär längs med vägen och plockade händerna fulla.

Barnen somnade på studs.

Det var helt tyst. Det enda söm hördes var …

… sommarens bästa ljud: syrsor och svalor.

När vi kom hem hade alla barnen somnat. Så då satte vi oss här – under äppelträdet – och spelade spel. Bästa dagen på sommaren tror jag bestämt!

Tack för feedbacken på bilderna i förra inlägget! Så bra och tänkvärda tankar! Och jag håller med. Lekte loss med en stämningsfull, kornig preset, men håller med om att det ser ut som att bilderna ser ut att vara av dålig kvalité.
I samma veva som jag redigerade de korniga bilderna från trädgården så passade jag på att prutta ut bilder från samma dag, så här kommer den korniga fortsättningen!

Efter morgonskörd pep vi iväg på utflykt till grannsocknen Hörsne här på Gotland. Där bor nämligen Plåthuset-Therese med sin partner John, lilla Harry och en bebis på väg. De bor i ett plåthus! Det ligger så vackert intill ängarna, med dignande äppelträd i trädgården.

Therese vid den här urmysiga uteplatsen! Funderar allvarligt på att bjuda in mig själv på grillkväll någon gång. Kanske nästa sommar när det inte är totalt grillförbud på ön. Vad säger du Therese?

Medan barnen hoppade studsmatta la jag mig här.

Den här sommaren alltså. Alltid saltstänkt hår i minsta-möjliga-ansträning-frisyr. Så fort en ens försöker piffa dig så förvandlas allt det fixade till ett slätt ark efter fem minuter.  Så lika bra att strunta i det.

Det dukades fram kaffe, saft och bakverk …

Och så blev det fika. Medan jag, Therese, John, Linda och David drack kaffe gick andra (min) John runt med kameran och smattrade.

På taket ovanför oss låg den här gosproppen!

Medan barnen fikade fick vi en rundvandring bland alla spännande projekt, i Johns ateljé och i …

… deras fina hus!

Den här utsikten från övervåningen <3

Efter några timmars häng var det dags att vinka adjö.

In med alla i minibussen som vi hade hyrt.

Och i väg till stranden för att svalka oss i hettan.

Där badade vi ett slag och lekte i sanden, och det var faktiskt molnigt för första gånger på veckor.  Så skönt!

Med havet i håret åkte vi vidare till Slite och Grönlunds auktioner. Hade nämligen blivit tipsad från två håll att åka hit.

Här fanns så mycket fint!

Men jag hade bespetsat mig på de här sängarna.
Medan jag velade om den här sängen tipsade nämligen Monica på Fint o fult mig om att det fanns två här, och sedan lade Elsa upp en bild på dem. Så himla snällt och fint när andra engagerar sig, tipsar och håller utkik. 

Det tog ju hundra år för mig att gå igenom allt spännande där. Men till slut betalade jag för sängarna och så åkte vi vidare.

Till Stelor. Där hade John bokat bord för hela gänget!

… bubbel!

Medan vi väntade på maten så plåtade jag och Linda varenda liten pinal …

… och kollade in deras fina shop!

Middagen var ett kaos, men det ordnade upp sig när vi flyttade ut och barnen fick härja loss. Thank god för restauranger som har lekhörna säger jag bara.

Som om lekhörna inte var nog! Det dök upp en ponny som en fick rida på.

Så världsvan till häst!

Efter middag och ponnyridning började en konsert i Stelors lada. Atomic Swing! Eller ja, Atomic Wings som de hette för kvällen.

Vår vision var att barnen skulle somna i vagnen lagom till konserten började, men nej, nej, de ville vara med.

Utanför ladan satt de här partyprissarna. De hade haft en helkväll, det var ju tydligt. 

Konserten tog slut, vi packade in oss i minibussen och så åkte vi hem – fortfarande med baddräkten på.

   Efter vår lilla semester på fastlandet kom vi tillbaka till torpet i söndags. Det var potthett i varenda klibbig vrå, men ändå så skönt att komma tilllbaka till torpet efter två veckors uthyrning.
Jag hade en sådan fin vision hur det skulle vara när jag kom tillbaka. Barnen skulle somna i bilen på vägen till torpet (vilket de gjorde) och medan de sov skulle jag ta in alla loppisfynd och passa på att fotografera varenda hörn av torpet. Ni vet, en sådan där grej en tänker att en ska göra när det är fint och städat. Innan illusionen om det städade hemmet totalt fallerar.

Jag kliver ur bilen, det knastrar om mina fötter och jag möts av en svärm av flugor. Barnen sover i bilen, så jag tänker att jag bär in dem i huset så slipper ha flugor i mungiporna. Knastrande går jag över den torra gräsmattan, ser hur trädgårdenlandet tar en sista suck ur torkan, äppelträden har fått gula löv, alla de där solrosfröna som jag och barnen slet med att få ner i jorden i maj vajade som vasstrån i vinden. Tomaterna frodades och zucchinin, allt annat ropade på regn.
Jag öppnar dörren som leder direkt in i köket på torpet och möts av ett sus. Därinne är det om än mer flugor och getingar än utomhus. Om det över huvudtaget är möjligt. Barnen får ligga kvar i bilen, med säkert 50 flugor som sällskap.
Ett fönster måste ha åkt upp på glänt och torpet hade med all säkerhet susat ut i en festinbjudan. För det var party på hög nivå. Och varenda gång jag öppnade dörren fick jag sällskap av ett susande gäng. Stackars våra hyresgäster som hade fått leva i detta flugkaos.

Så den där illusionen om alla de där bilderna grusades rejält. Att jag aldrig lär mig.
För hur härligt det än ser ut att ha ett torp på Gotland så är det alltid något en möts av när återvänder. Så är det att ha ett gammalt hus på landet.
Om det inte är flugor så är det vattenläcka, rör som frusit, elen som gått eller en fågel som flugit in. Det är en gammalt hus och sakta men säkert försöker vi hjälpa det, men det tar tid.
Och just flugor är svåra att värja sig mot en sommar då det är mycket av ALLT. Ja, förutom regn då.
Varje gång jag kör ut till torpet brukar jag föreställa mig att taket flugit av, att det flyttat in en hel familj av råttor eller kanske att det helt enkelt inte står kvar. Allt för att inte bli besviken.
För jag är alltid full av förväntningar och visioner och det är så lätt att de rubbas. Av flugor till exempel. I stället för att plåta nya loppisfynd, mysa runt och känna alla dofter så gick jag runt som en svettig fäktare och slog ihjäl flugor. Två i en smäll var en underdrift. Jag kunde ta fem i ett slag.
Jag har inget problem med insekter egentligen. Ja, förutom tvestjärtar kanske. Men flugor hör liksom till landet. Inget jag störs av. Men kanske inte hela Svealands flugkoloni!?

Lite lätt uppgiven frågade jag om hjälp på Instagram stories och fick så himla mycket tips. Hänga upp en viss sorts blommor på tork, plastfilm på fönstren, hänga upp vattenfyllda plastpåsar och så klart: hålla fönster och dörrar stängda.
Medan tipsen haglade in så storstädade vi.

Torkade bort alla flugskitar, la på duk och ställde fram blommorna som de gulliga hyresgästerna hade plockat till oss. Tack!

Med hela torpet fyllt av flugtejp så singlade jag ner i fåtöljen i vardagsrummet. Helt slut. Och svettig. Kändes som jag sprungit ett maraton, men egentligen hade jag bara härjat runt med flugsmällan i en värmebölja. Tog en bild på juli-ljuset som strilade in genom fönstret. Pustade ut och sakta vände uppgivenhet till lugn.

La in den nya nya doktorsväskan som John hittat på loppis. Vår lekkoffert på torpet börjar bli riktigt full nu.
Det blev så klart inte som jag hade tänkt mig. Det blir det sällan. Men flugorna försvinner sakta men säkert. Den här sommaren alltså, inte mer än lovligt knepig.

I förra veckan var jag och familjen i Värmland, hemma hos min mamma och pappa som bor längs med en sömning grusväg. Det var innan värmeböljan slog till och dagarna började i långärmat i hallonbuskarna.

Jag botaniserade i mammas hattförråd och hittade den här. Såg ut som en 20-talslady när jag satte upp håret.

Inte mig emot.

Vi plockade rabarber, smultron, vinbär och utnyttjade varenda litet barndomshörn av trädgården.

Här står jag mitt i mammas trädgård. Den är full av potatis, hallon, lök och allt det där som en tycker om. Och överallt finns små öar av blommor.

Precis så här vill jag ha det i min trädgården på Gotland. Problemet är väl att jag är så rastlös. Vill ha prunkat nunununu.

Några hus bort från mina föräldrar bor min moster som har världens finaste höns. Vi sparar varenda litet spagetti-strå för att ha med oss i delikatess-korgen.

Kommuns bästa utsikt.

Efter hönsbesök gick vi hem och rotade fram hallonsaft ur jordkällaren. Här står gamla flaskor som fått ny etikett. Jordkällaren är helt full av hallonsaft, svartvinbärssaft, kantareller och annat smarr.

Intill konstnärernas ateljé ligger gästrummet där vi bodde. Lyxen att sova med öppen dörr, eller ja, myggdörr. Höra svalorna, syrsorna och alla nattliga sommarljud.

Innan kvällen blev natt drog jag alltid runt i trädgården. Drog djupa andetag och ville stanna tiden.