Järnsängarna har kommit från Gotland och har flyttat in i ett nymålat barnrum som sakta tar form mellan uppackning från torpet och sjukhusbesök.
Imorgon ska jag sätta upp en girlang i taket, ni vet den här i papp som jag gjorde för hundra år sedan.
Snaaart, snart är barnrummet klart och jag ska sätta tänderna i vardagsrummet.
Pjuu, vilken dag.
Vi har hängt på Sachska på SÖS nästan hela dagen med lilla Majken som är förlamad i halva ansiktet. Hon blev sövd och så tog de ett ryggmärgsprov som visade på borelia. Så nu får hon antibiotika genom drop varje dag i tio dagar. Kommer bli en helt del fläng till SÖS med andra ord, men så himla skönt att få svar och att det inte var något värre.
Innan hela borelia-svängen drog i gång fylldes mitt huvud med det här. Färgprover på väggen i barnrummet och den där fina tapeten Ava som fantastiska Anna Kubel tagit fram för Sandberg wallpaper. Färgfläckarna hade jag målat dit före sommaren och när jag kom hem i måndags satte jag upp det där provet i mitten och insåg att den var en mashup av alla accentfärger i tapeten. Vi får se om den kanske åker upp på någon vägg i barnrummet så småningom.
Nu ska återgå till att krama på Majken och försöka styra upp livet lite granna.
Hoppas ni haft en fin torsdag och tack för alla fina ord på Instgram stories i dag.
Ni är bäst!
Det har varit en aning stökigt sedan vi anlände till fastlandet i måndags morse.
Väl i Nynäshamn så insåg jag (som aldrig glömmer grejer) att jag glömt min ryggsäck – innehållandes laptop, hemnycklar och annat bös – på färjan som precis ankrade loss från Nynäshamn för Visby. Lätt panik. Eller svår panik.
Min ryggsäck guppade över Östersjön ännu en gång och jag fick efterlysa den äventyrliga väskan hos över-grym personal på Destination Gotland.
Eftersom just den färjan skulle vidare till Oskarshamn efter Visby så var väskan tvungen att lämnas mellan båtarna för att ta sig till Nynäshamn. Som en attachéväska med bedford-diamanterna som skulle växlas på neutral mark.
Strax innan klockan 22 på kvällen kunde jag hämta ut min väska och allt var kvar i den (thank gaad). Inga bedford-diamanter, men väl min laptop med alla bilder och jobb som jag tröskar med just nu.
Som om härjet inte var nog fick jag och John ett infall och började måla om barnrummet igår. Det var lite halvmulet och typisk hemmadag. Så vi drog fram rollers, ekologisk färg och satte hela familjen i arbete.
I dag blev vi klara, och strax därefter beger jag mig ut i parken med kidsen, möter upp Matilda som jag arrangerar Kransenloppis med, picknickar och hänger runt. Träffar en urgullig läsare vars ord jag kommer rista in under ögonlocket.
När vi lämnar parken börjar Majken att gråta och jag ser att hon bara gråter med halva ansiktet. Ringer 1177 som rekommenderar oss att åka in för en koll – på en gång. Denna gång blir det John som får åka. Jag och Bodil stannar hemma.
Det kan ju vara exakt ingenting, men mitt mamma-hjärta går sönder i vilket fall. Förmodligen är det ju något av alla fästingbett som spökar, men ska krama den ongen så hårt när hon kommer hem.
Hej på er!
Medan vi njuter av de sista timmarna på ön och pustar ut efter sensommarstädningen så tänkte jag att vi kan dra fram projektorn och kolla på lite diabilder från juli. Det var ju så galet varmt, gästernas vistelser gick i spinn och jag satt under äppelträdet istället för framför datorn. Jag hade liksom lite semester.
Så nu kikar vi på lite juli-bilder tycker jag – från när min syster Ellen och hennes familj var på besök. En av de där pöttheta dagarna kuskade vi upp till Bungenäs.
Vi käkade lunch och Majken lekte loss med sin älskade lill-kusin Zea.
Vi åt massa smarrig mat …
… och liksom dag ner mot havet efteråt.
Hoppade i våra badkläder illa kvickt. En bara orkar ju inte ha kläder på sig när det osar sommar.
Och så hoppade vi ner i plurret. Majken och Bodil har varsin badring som de guppar omkring i och gastar “jag kan simma”. Lite oroväckande kaxigt, men där kan de ligga och njuta i en kvarts evighet. Och jag bredvid, dykande, ståendes på händer och görandes karuseller. Alltid ett litet tivoli i mamma-form.
Badade och plockade skräp. Känner mig som 100% min mamma. Exakt så har hon gjort i alla tider. Plockat skräp från gatan, stranden och fiskat upp plast från de mest otillgängliga platser. Nu är jag likadan. Varje dag har jag plockat plast från stranden, hastat ut i havet efter plastpåsar och samlat. Skulle kunna öppna museum.
John doppade sig och vi konstaterade att detta LÄTT var årets bästa bad.
Sedan blev det brått! Vi skulle ha gäster på torpet!
Kom sista av alla gäster. Sådan total fail. Tur att de gillar oss ändå. Fast vi är lite tjosanhejsan med kaviar på.
Det här är för övrigt min bästa vy. Hela trädgården full av människor jag tycker om.
Medan vi varit i Bungenäs så hade de här järnsängarna anlänt. Så jag gjorde en Elsa Billgren och bäddade upp i det fria.
Fast i stället för bubbel och rosé blev det Bolibompa, välling och hund. Men när barnen hade somnat och gästerna åkt hem, så parkerade jag mig här med syrran. Babblade och drack bubbel tills solen gick ner. Som jag har saknat det!
Den här dagen har varit så slö. Efter en stökig natt (minns inte längre vilken i ordningen, pös) gick vi upp i ottan, åt frukost och sedan åt vi frukost en gång till när nattens gäster vaknade. Våra vänner Jens, Mallan, Ebbot, Moses och Juno kom nämligen över på middag och sleepover i går kväll.
Efter den andra frukosten lekte vi dunkkurragömma i den tryckande värmen och när gästerna begav sig i väg mot nya äventyr så la vi oss i sängen. Tittade på film och halvslumrade. Eftermiddagen gick. Vi hade fortfarande nattlinne på oss när klockan var tre.
Vi hade klämt Ronja Rövardotter och Sing och kramat ur varandra som en kaviartub på upphällningen.
Det har inte kommit annat än små fjös-regnskurar här på Gotland, utan det har varit toppklassväder – VARJE DAG – sedan vi packade upp väskorna i mitten av juni. Istället för det vanliga varannan-strand-och-regn-lunket så har vi kuskat runt efter svalka. Inte varit slölediga och sovit mitt på dagen en enda eftermiddag på hela sommaren. Nu åker vi om exakt två dagar så det var så dags nu. Bara vara. Äta bullar, stöka till med smet och bara ligga och kramas i sängen. Parera trötthet och försöka göra det bästa av de där sista dagarna.
Och säga god natt till katten Torres innan det var dags att gå in för att lägga sig.
Nu ska jag sjunka ner i soffan, lämna ett jobb och sedan börjar operation städa torpet. Imorgon vill jag göra exakt samma sak som i dag. På sin höjd ta en cykeltur in i Dalhem city. Det blir fränt.
God morgon! Efter en extremt stökig natt ska vi alldeles strax bege oss till stranden för att möta upp några kompisar. Vi mjölkar ur det sista ur ön, samtidigt som butikerna sakta stänger för säsongen och hopen av semesterfirare avtar. Det är lite som att vakna upp på festivalens sista dag. När det är dags att packa ihop tältet. Det är vemodigt efter en cocktail av kul, dunkadunk har ersatts av ljudet av tältrester i vinden, men det är samtidigt lite skönt med lugnet. De enda som står pall är medeltidslajvarna på Medeltidsveckan.
Om tre dagar åker vi hem. Men det ska vi inte tänka på nu, utan kika på vad jag gjorde i går.
Jag låg i järnsängen i vardagsrummet och tittade på vår kakelugn. Ja, efter att ha blivit förpassad från soffan av ungarna. Fick tydligen inte plats.
Den där kakelugnen är så in i vassen vacker. Ett skruttigt torps smycke.
Det skulle bli 31 gader varmt på torpet så vi bestämde oss för att pipa till stranden – via loppisarna loppis i Havdhem!
Här finns liksom allt från kristallkronor till uttömda påsar med bös. Högt och lågt.
Massor av fotogenlampor, och sådant gillar ju jag som bekant.
Vad jag hittade? En koffert (så klart), en rutig barnkeps, en gammal brandbil, gamla – prima – kritor, ett fat från Rörstrand, en senapsgul tallrik, småsmå flaskor och två små portmonnäer som barnen kan ha låtsaspengar i.
Efter loppisen tog vi ett dopp i Nisseviken, åt pizza och sedan for vi hem.
Medan jag parallellt skriver ett blogginlägg om vad jag gjort den här onsdagen så tänkte jag backa bandet lite. Till en fredag för en och en halv vecka sedan.
Gick upp, åt frukost och medan kidsen tittade på morgon-TV så placerade jag ut den här fina som jag roffade åt mig på loppisen i Dalhem. En sittpuff med förvaring lagom att rymma en hel hög med magasin. Jag är ju svag för möbler med förvaring så denna fick följa med hem. Lite nopprig, men det förhöjer bara Tine K-känslan, eller vad säger ni?
På en annan loppis i Dalhem köpte jag det här. Glasburkar till mitt nya skafferi och gamla, vävda gardiner. De där glasburkarna vad de sista som behövdes – nu är allt i skafferiet inkallat i glas och därmed mus-säkrat inför hösten.
Bäddade sängarna för tredje gången den här sommaren. Inte min sport.
Värmen steg, jag doppade huvudet i kallt vatten för att kunna tänka och så pep vi i väg mot kusten och havet. Stannade till för lite lunch i Slite och kryssade oss fram mellan algblomningarna.
Mötte upp Mick, Emelie och Ester och for till Smöjen som är ett kalkbrott – och garanterat algfritt.
Hoppade mer i turkost vatten och badade en evighet. Det var så varmt, lätt svalkande och barnen låg och guppade i sina badringar så nöjt.
Det är så otroligt vackert uppe vid de vattenfyllda kalkbrotten – som en gång varit själva definitionen av hårt arbete.
Bara en liten cirkusbralla som glimmar förbi då och då nu för tiden.
I havet var det fullt av alger, så det låg orört.
På vägen hem stannade vi till vid vägkanten för att plocka renfana. Jag hade nämligen fått tips om att torka dem och hänga upp inomhus. Flugorna gillar nämligen inte lukten. Ska bli spännande att se om det funkar. Om det hänger renfana i mitt kök numera? Eh. Ja.
Istället för vanlig läsa-bok-läggning den kvällen la jag ner ungarna i dubbelvagnen och rullade i väg.
Förbi hästen med den lilla fölet.
Och genom den här vackra allén av päronträd. Här gick jag nattnings-promender varje kväll förra sommaren
När jag kommer fram hit så har ungarna oftast somnat.
Så då gäller det att traska hemåt, förbi kohagarna, glutta in i snåren efter kor och kanske hälsa på en och annan nyfiken variant.
Imorse, direkt efter frukost, kutade jag ut på ängen och dukade upp ett bord med vaser, servetter, karaffer, stolar och stor blomkorg. Grannarna måste undra vad jag sysslar med, hahaha. Vid halv tio rullade Lina Adamo och hennes lilla Enzo in på parkeringen och så kirrade jag och Lina ihop terminens två första jobb.
Ganska uppenbart tema va på det ena va?
Snart ska den här ängen bli bete, men först ska den jobba lite extra som fotoplats. Jag och Lina surrade ihop jobb medan barnen lekte och spelade spel i järnsängen som jag ställt under äppelträdet.
Och pja, ganska flott va? Vad gör en inte för lite skugga och vila. Önskar att jag hade sextiotvå äppelträd. Nu har jag ett stort och i och runt det händer ALLT!
När jag och Lina var färdigjobbade så la jag mig här med Bodil och läste böcker och myste. Planen var att cykla till järnvägsstationen efteråt för att fika men en liten skutt fick feber så vi stannade hemma och lekte doktor istället.
Innan juli hade blivit augusti, sista veckan fortfarande var långt borta och värmeböljan ångade från näsborrarna åkte vi öster ut för lite svalka och hamnade på Våffelmagasinet.
Parkerade oss vid bordet längst in uppe på vinden, beställde mat och …
Tittade på medan kidsen lekte bland gungar, hängmattor och lego. Älskar verkligen restauranger med lekhörna.
Det blev belgisk våffla med löjrom till mig och en med färska bär till kidsen.
Lite lätt ångest över att de använde engångstallrikar och plastbestick (förstår att det är svårt att ta hand om disk när stället är lite av ett hål i väggen, men med tanke på hur många besökare de har kan en bara tänka hur stort berget av engångsartiklar blir). Det var himmelskt gott i alla fall.
Uppdatering: verkar vara komposterbara tallrikar så jag ska inte vara för hård mot Våffelmagasinet =)
Med några våfflel-slattar i handen begav vi oss mot stranden, mötte upp några kompisar.
Vissa åt en second lunch.
Medan andra tog ett dopp och sedan virade in sig i handduk.
Men snart drog algerna in så vi åkte hemåt.
John inspekterade ägorna och trädgårdslandet tillsammans med Majken och min lilla lilla systerdotter Zea medan jag hämtade posten.
I posthögen låg den här boken som är skiven av min före detta kollega Rebecka Edgren Aldén. Jag och Rebceka jobbade tillsammans på Damernas värld för en massa år sedan och under en lunch då (för hundra år sedan) så berättade hon om sina deckarplaner. Det var även hon som peppade mig att skriva en bok om vintage, som utmynnade i att jag, Lollo och Linda skrev boken “Vintageparty”.
Jag har följt hennes deckarkarriär och nu har jag en bok i min hand som jag ska sluka! Tack underbara, härliga och vettiga människa <3
Så tog den julidagen slut, och jag med den.
Den här måndagen är den sista på Gotland, sedan åker vi tillbaka till Stockholm. Förvisso till Gamla Midsommarkransen, men till en lägenhet som liksom inte är vårt hem ännu.
Vi hann ju bara bo där tre ynka månader innan det var dags att kuska till Gotland. Nu ska vi hem till det där smått okända. Välbekanta möbler i nytt skal. Jag får en klump i magen av att tänka på det. Jag är helt enkelt inte så bra att att tänka där när jag är här. Och viseversa. Kan inte tänka längre bort än en radie på en mil tror jag.
Innan vi far tillbaka till stan ska vi hänga på torpet så mycket vi bara kan, cykla på våra nyrenoverade loppis-fyndade cyklar (tog premiärtur i dag!), kanske spana in ödehuset som jag instagrammade om häromdagen tillsammans med en ny (påmysig) bekantskap, jag ska plåta några samarbeten och så ska jag och Lina Adamo göra några inrednings/DIY-jobb (imorgon). Så peppad på det senare!
I dag var jag inne i Visby för att handla rödkål, lavendel, florsocker och en brandsläckare. Och en hel del annat bös. Rimlig inköpslista.
Vi som bara skulle handla lite hamnade i brinnande Medeltidsvecka. Jag hade – i vanlig ordning – förträngt att jag en gång om året är i minoritet genom att INTE bära särk. Så vi satt ett slag och tittade på alla som gick (barfota) i hemmasydda skapelser genom Visbys gränder, imponerade av barnvagnar som var ombyggda till medeltisvarianter och funderade vilka som var mest HK (historisk korrekt).
Om jag tog några bilder?
Ja, det hade ju varit flott, men John hann bara ta den här bilden och sedan tog batteriet i kameran slut. Tjongpang.
Men inför morgondagen är den laddad. Då blir det lite behind the scenes från plåtningen med Lina. Ses då!
Och om du har några önskemål över något jag ska plåta här på torpet (som du är nyfiken på), hojta i kommentarsfältet så ska jag försöka blogga om det.
Kram och god natt!