Den 21 juli var det stor loppis i Dalhem – runt knuten från där vårt lilla torp ligger. Jag, John och kidsen hängde på avspärrningsbandet klockan 10.00 och flanerade in när bandet klipptes och rotade rätt på några grejer som fattas torpet. Jag och Elsa hade bytt loppis-letar-listor med varandra innan så vi kunde hålla utkik åt varandra. Bra grej!

Loppis i värmebölja, lite av en extremsport. 

Efter loppisen bjöd vi på fika hemma i vår trädgård, i vårt skuggigaste hörn. Jag hade stolt berättat för Elsa och Pontus att vi fått bukt med fluginvasionen och SOM TUR VAR inte hade några getingar. Så ställde vi fram saft, bullar och kaffe på bordet och sedan såg vi inget mer. För vi blev invaderade. Vi prövade att sitta under sänghimlen som vi satt upp i äppelträdet, men samma sak där. Det slutade med att alla gick runt och fikade, jag kutade efter något barn och det fanns noll tid att prata.

Efter ett tag kom våra vänner Mick, Emelie och deras lilla Ester förbi med sin hund Sickan.

Två var väldigt lyckliga trots det minst sagt misslyckade fikan. 

När alla hade åkt hem från härjet plåtade jag några av mina fynd. Som den här tavlan som jag ska sätt upp i hallen i stan. 

Några av fynden från loppisen. Spetsörongott, plåtburk (jag tänker säng till barnens lekmöss), småsmå ramar till ett kommande dockhus, vägglampa till sovrummet och så speglar. Fyndade även en gammal cykelsadel (har ett gäng begagnade cyklar på torpet som jag sakta men säkert renoverar upp), en sittpuff och lite annat jox.  

Det blev eftermiddag och pötthett på torpet så vi tog rygg på Mick, Emelie och Ester och for till Katthammarsvik för bad, middag och häng. 

Älskar Katthammarsvik. För en massa år sedan bjöd Mick in till sommarkollo i sin stuga här i Katthammarsvik. Varje år cyklade vi från Visby till Katthammarsvik – i karavan – för en vecka i hans familjs stuga. Jag var nog för ung för att förstå hur lyxigt det var. Gotland, vänner, stuga vid havet, kvällsdopp från piren, räkor på Rökeriet och gitarr i syrénbersån långt in på natten. Det kanske är några av mina livs bästa sommarminnen som har utspelat sig här. Tack för det Mick.

Nu var vi tillbaka. Med håv.

För det här är också så mycket sommar för mig. Varje år åkte jag, min mamma och min syster till Tjörn. Vi badade i havet, fiskade krabbor och fångade med håv. Kunde ligga på bryggan i Linneviken vid Kyrkesund i evigheter – tittandes ner i havet. Här fanns det mest sjögräs, men lika spännande för den som inte vet något annat.

När vi hade testat Östersjöns utbud av håv-fångst (mjaaaa), så kastade jag mig ut i havet längst ut på bryggan. Majekn och Bodil räknade och skrek “HEJA MAMMA”. Jag som egentligen är rädd för havet (får PANIK av att tänka på vad som finns i det, djupet och oändligheten (och badar helst när någon redan är i vattnet) slängde mig. Gjorde bomben och skvätte ner hela Östergarn.

Traskade sakta mot Rökeriet som ligger intill badstranden. 

Blöta i håret (eller stubben) mötte vi upp Mick, Emelie och Ester där. Här skulle ätas räkor! 

Utsikten var helt okej.

Efter middagen gick vi ut på piren.

Lycka i en 2-årings kropp. 

Och en 3-årings. 

Piren var ljuvlig, men lite läskig med två barn som springer åt olika håll. Hade andan i halsgropen hela tiden.

Vi sa hej då till det här efterlängtade gänget.  

Hoppade in i vår bil och åkte hem. Eller kanske snarare i vår lånade Saab som stod bredvid.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!