Varje dag är en kopia av den förra just nu. Vakna, äta frukost, känna hur fukten och värmen stiger och ökar, packa badväskan med badkläder som knappt hunnit torka mellan doppen, kolla in algläget på SMHI och dubbelchecka med den smarta badgruppen på Facebook. Och sedan ge sig i väg. Mot dopp. I förrgår bockade vi av ett utflyktsmål som stått högst upp i veckor – När.
Vi smällde upp pastelliga parasoll, lade oss under och hade utsikt över Fyren i När.

Jag låg under vårt stökiga camp och läste Bamse-tidningar för Majken och Bodil.

Om förra årets mission var att få ongarna att bada (de doppade en tå på sin höjd) så är årets uppdrag att få dem att gå upp någon gång. Med simpuffar och badringar guppar de i havet och skriker “JAG SIMMAR – SJÄLV”.   Lyckan! Och en annan ligger och guppar bredvid som följebåt. Inte mig emot.

Men när eftermiddagen kom drog algerna in. Eller cyanobakterierna som Majken lärt sig att säga. Jojo, forskarens dotter lär sig i tid (det är just cyanobakterier som John har forskat på de senaste åren (inte nu längre)). Vi packade ihop alla hundra pinaler, lunchen och badringar och så begav vi oss mot en av de vackraste platserna på denna ö, fyren i När.

Vi var här för ganska precis fem år sedan och då var hela udden blå av blåeld, men nu var allt torrt och beige.

Jag och fyren. Alltså kolla de här bilderna som jag tog för fem år sedan. Vilken liten skrutt! Vi åkte hit i lånad bubbla och jag hade samma klänning på mig. Nästan. Denna har jag låtit sy upp (tack Ateljé OLD) eftersom jag använde sönder min gamla, älskade vintageklänning. 

Sätter en påminnelse i mobilen om att åka hit om fem år igen då. Då är jag 40 bast! Följer ni mig fortfarande då?

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!