Är du nyfiken på vad jag fick i julklapp månne?
Jag och min familj hade bestämt att inte ge några julklappar i år, och i stället unna oss någonting (en upplevelse, resa eller spa) tillsammans. Men det ramlade visst in några julklappar ändå …
De här spännande böckerna fick jag från Weyler förlag som kom med ett urgulligt, personligt bud.
Så himla peppad på att läsa dessa. Den första,“Vasakärven och järnröret – Om den långa bruna skuggan från Lund” handlar om nazismens framväxt i Lund under 1930-talet och hur man kan dra paralleller till dagens främlingsfientlighet. Den andra boken, “Kalmars jägarinnor” skulle ha kunnat handla om mig och mitt gäng under gymnasietiden i Karlstad, medan den tredje, “Lucke och Lull”, handlar om Bonnier-familjen.
Hemma hos Johns familj fick jag en hel drös med underbara julklappar. Baby-olja, barnkläder, presentkort på spa-behandling för gravida på vackra Centralbadet och av John fick jag en hudkräm. Som han hade gjort själv!? Han vill inte att jag ska smörja in kroppen min med massa kemikalier, så han bestämde sig för att blanda ihop en egen kräm, av naturliga ingredienser, med recept från Evelinas ekologiska.
Finaste presenten!
Och så boken! Årets nobelpristagare i litteratur, Patrick Modiano, har skrivit denna “De yttre boulevarderna” som utspelar sig i Frankrike, under ockupationstiden. Låter som min kopp te, eller hur?
Den kom på posten som en julgåva från mitt förlag, Norstedts.
Fint som snus – alltihopa.
Juli började med roadtripp genom Österlen med John, Lisa, Per och mopsen Melvin. Vi puttrade över Brösarps backar i Lisas farmors gamla Volvo från 1970-talet, åt oss igenom alla delikatesspizzor vi kunde hitta och sprang på den långa stranden vid Sandhammaren.
Kikade in i Provence-doftande växthus, sniffade på magiskt vackra ängar, bodde på de mest magiska hotellen och …
… besökte Mandelmanns trädgård gjorde vi också.
Däremellan tog jag ett graviditetstest som visade ett starkt plus.
Återvände till Stockholm, packade om väskorna och drog vidare till Gotland. Där hade jag och ett par vänner hyrt ett hus en vecka. Vi spenderade latdagar i den begynnande värmeböljan med loppis-besök, svalkande dopp, pocket-slukande och middagar i trädgården.
Och så gjorde vi så klart ett besök på Fårö – som sig bör.
Det blev varmare, varmare och … varmare.
Och jag var supermegatrött av graviditeten, mådde som en kokt hare och svällde upp i magen så tidigt att jag trodde att det var tvillingar därinne. Var tvungen att köpa mig en ny kjol i Visby, för mina shorts höll på att spricka.
Efter en vecka på Gotland laddade jag om och åkte hem till Värmland. Jag hade så fasligt många planer. Jag skulle hälsa på alla Värmlands-vänner, plåta en rad trädgårdsjobb och ta mig tid att verkligen umgås med alla de där jag älskar därhemma.
Men inget blev av.
I dagar låg jag så här. I hängmattan, med en pocket i handen, i värmeböljan och kryssande mellan illamående-attacker. Då och då gick jag och slängde lite vatten över mig själv, för att kyla ner mig.
Augusti kom och det blev dags för den traditionella Tjörn-veckan. Och mitt första dopp. PÅ HELA SOMMAREN.
Vi åkte till Åstol, lapade sista semesterdagar och studerade min mage som växte.
Landade till slut i Stockholm, med en återvunnen glöd och en första antydan till pigghet på veckor. Spenderade augusti ut med att vara djupt försjunken i alla de tusentals jobb som hade blivit lidande när jag låg där i illamående-oset.
Stylade en rad jobb som Emily Dahl fångade på bild, skrev så att fingrarna fick träningsvärk, fick de första känningarna av foglossningen och njöt av att snart ha passerat kritiska vecka 12.
Och så kom den. I slutet av augusti berättade jag för er att det fanns en anledning till min fasligt dåliga blogguppdatering under sommaren. Det växte nämligen liv i mig, och när det skapas liv så vore det ju konstigt om man inte mådde lite tjosanhejsan.
Det började lukta september och kärleksfest och det krävde en kidnappning av min älskade vän Lisa. Och bara det bästa är gott nog, så vi drog till Häringe Slott, spa:ade loss, babblade i hundraåttio och åt slottsmiddag.
Och här är hon. Vi som gjort så mycket dumt, grävt upp varandra ur mörka hål, balanserat på Visby ringmur, levt på whisky i Paris, hånglat ikapp med gängliga pojkar, skrattat tills vi kissat på oss och diskuterat feminism tills vi blivit alldeles hesa. En av de viktigaste människorna i mitt liv. Och Lisas viktigaste människor. En hel hög med massa bra på en och samma bild.
Anammade pennkjol-kofta-konceptet och blev fast.
Det blev september och jag åkte till Kalmar för att hålla en föreläsning hos fantastiska Bonjour-Madeleinepå Bonbons!
Ett par dagar pepp, hemlighetsmakeri, spåneri och fikor blev det, och en föreläsning och möte med de mest underbara Kalmar-bor.
Lyxen var att åka till Kalmar med John, som skulle dit på jobb precis samtidigt. Vi bodde på hotell, skämde bort oss själva och fick njuta av Kalmar tillsammans.
Hängde så mycket jag bara kunde med ovärderliga och gravidvackra Lollo. Det kändes som en evighet innan jag skulle få träffa lilla Gertrud, som att december ALDRIG skulle komma, men ändå kändes tiden så knapp. Var så Lollo-sällskapssjuk att jag hängde efter henne i trasorna så fort jag förmådde.
Så kom både december och Gertrud, och det var precis så magiskt som jag tidigt insåg att jag aldrig skulle förstå.
Elsa släppte sin bok Inred med vintage (med bilden på mitt skrivbord inne i boken) och det firades med …
… kalas, bubbel och ballonger!
Jag sprätte bort foder på mina pennkjolar och knölade ner mig i mina kläder. Vi gick på ett tidigt ultraljud för att kolla att det inte var tvillingar och där bultade en, starkt galopphjärta. Tårarna sprutade.
Illamåendet höll i sig, men inte lika fasligt som under sommaren, men vissa dagar höll jag mig hemma. Satt vi köksbordet, jobbade mot deadlines och mös.
Lisa och Per gifte sig på Långholmen, Emily Dahl plåtade dem, hälften av alla kompisar spelade musik och den andra hälften satt på gräsmattan och tittade på.
En hög med braiga vänner på en och samma plats. Lyx.
Och som vi dansade. Hela natten lång.
September slutade med egensydd pennkjol och högklackat. Det senare fick jag ge upp ganska snart, men det var roligt så länge det varade.
Alltså jag är så peppad på 2015 så ni anar inte. Tror att det kan bli ungefär hur bra som helst. Det finns så galet mycket att se fram emot. En vår, bubblande känslor, en prunkande sommar, svalkande nattdopp och massor av oskrivna blad.
För mig personligen kommer 2015 innebära en nytt liv (OM UNGEFÄR NIO VECKOR, GAH!).
Ett sådant spännande år måste firas in storstilat. Så, hur bekvämt och praktiskt detta pennkjol-kofta-arrangemang än är (de enda kläderna jag kan ha) som jag kör på, så finns det en gräns. Den gick tydligen på nyårsafton.
En gång, EN GÅNG, ville jag känna mig lite snajsig. Bara för en kväll. Så jag bestämde mig för att leta reda på en klänning som min gravidmage kunde få bo i, som jag kan använda efter graviditeten och som känns festlig nog att fira in 2015 i. Inga dåliga kriterier. Men jag hitta’n!
Klänningen kommer från H&M och bärs här tillsammans med gammal halsband från Topshop, armband från Glitter, gravidstrumpbyxor från H&M och skor från Miss Selfridges.
Och just det, en gravidmage vecka 31.
Ligger i sängen, sminkad och klar, men måste ju sammanfatta året innan jag far i väg på nyårskalas. Snor listan från förra året, som ursprungligen kommer från niotillfem-Sandra Beijer.
Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? – Roadtrippade Österlen fram, hyrde hus på Gotland, spenderade ungefär halva sommaren i hängmattan och kände ett barn växa och sparka i mig.
Vilka länder besökte du?
– USA. Sedan har jag haft så mycket miljöångest att jag stannat hemma.
Vad var din största framgång 2014? – Släppte boken Vintagefrisyrer, Vintageparty lanserades i USA, bubblade fram en rad projekt som fortfarande är hemliga och så fick jag fasta uppdrag för ett par tidningar.
Bästa köpet? – En barnvagn för 500 spänn och mina hängselbyxor (som jag förvisso fick av John, men vad fasen. Bra köp var det).
Gjorde någonting dig riktigt glad? – Det tidiga ultraljudet som vi gjorde i vecka 14. Jag var fullkomligt livrädd för att alla förväntningar skulle gå i krasch och att jag skulle känna mig dum som hade hoppats. Vi försökte hålla känslorna avtrubbade och när hjärtslagen dunkade på som en galopperande häst på bebisen därinne så fullkomligt sprutade tårarna på mig. Tittade på John, och där var det samma visa.
Och ledsen?
– All främlingsfientlighet som har kommit upp till ytan gör mig så ini vassen ledsen. I min värld hjälps en åt att göra samhället bättre för alla. ALLA.
På det personliga planer levde jag hela vintern och våren snabbt för att slippa tänka, hade tunnelseende och var fullkomligt livrädd för att stanna upp. Brist på perspektiv, nötande stress, någon inflammerad vänskapsrelation som jag inte visste hur jag skulle läka och höga krav på mig själv – omöjliga att uppnå – gjorde min tillvaro ganska fragil. Och dålig. Hur jag än vred och vände så räckte jag inte till.
För någon. Minst mig själv.
Jag hade svårt att solla bland all information. Bland vänners förväntningar (och vad som var förväntningar och krav), bland mina egna tankar och min egen vilja. Allt blev bara en stor hög.
Kvar var bara känslan av att kroppen min skavde. Inifrån och ut. Stundvis kunde jag inte vara jag, ville inte vara jag och var heller inte jag.
Vill helst se det första halvåret av 2014 som en rörig parentes för något som skulle bli så mycket bättre. En återvunnen självrespekt, ett nedtaggat jobbtempo, perspektiv och strävan efter att vara nöjd. Oavsett. Stanna upp … och vara nöjd. Trots att jag inte presterat ett dugg, utan bara varit … jag.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014? – Det måste bli den otippade “Violetta” Med Ray Adams, som jag lyssnade på i ett kör i våras.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
– Ledsnare, fast det har nog inte märkts avsevärt. Men ni vet en gnagande känsla har funnits där. Det där snabba livet i våras, när jag knappt var ledig en sekund, gjorde att jag osållat sög åt mig ord om hur en jag bör vara, hur jag skulle ha agerat, hur jag borde gjort, hur jag skulle ha tänkt, så har jag kommit till punkten där det får … vara. Med lugnare liv har jag fått perspektiv. Stannat upp, sållat och insett att alla de där sakerna bara är information att förhålla sig till. Inte nödvändigtvis något jag ska ta till mig.
Vi är vana att vi kan påverka våra liv och vår värld till den grad att vi kan skräddarsy vår omgivning och personerna i den, men vet ni vad? Det vill inte jag. Jag vill inte förändra någon, och framförallt inte mig själv. Och det tror jag egentligen ingen annan vill heller.
Jag är så här. Med konstig dialekt, högt skratt, bubblande idéer, brister och en totalshow på lut. Jag kommer aldrig bli en len människa som gör allt rätt i allas ögon. Tänker rätt, handlar perfekt, säger rätt saker. För då vore jag inte jag. Och inte särskilt mycket människa heller för den delen.
Har skalat bort de bekantskaper där jag ständigt är under recension och fokuserat på människor som jag mår bra av just nu. Som älskar mig för att jag är … jag. Oavsett. Och ingen annan. Tror jag har behövt det. Bomullen runt omkring mig, som kan läsa mig och förstå när jag säger något konstigt, gör något märkligt eller beter mig dumt.
Jag har blivit jag, sagt upp mig som kvinnlig förebildoch sållat bland tråkiga, tillrättavisande kommentarer i kommentarsfältet (och sett det som information att förhålla sig till och inte nödvändigtvis något som jag ska suga åt mig av).
2014 har varit lärorikt. Och året då jag känt mig mer harmonisk skulle jag säga. Tillfreds med mig själv. Stark och säker.
Vad önskar du att du gjort mer?
– Tagit långa promenader i Vinterviken. Saknar dem.
Vad önskar du att du gjort mindre?
– Oroat mig.
Blev du kär i år?
– Flera gånger om.
Favoritprogram på TV?
– Om 2013 var året då TV:n åkte ut, så var 2014 då jag slukade ALLT med hull och hår. Mina 10 bästa TV-serier listar jag här. Men det är ju inte bara The Knicks och Maria Langs deckarserie som fastnat på linsen. En hel del annat också. Som ungefär ALLA dokumentärer om Andra Världskriget och … Paradise Hotel.
Bästa filmen? – Fullkomligt älskade filmen “Her”.
Bästa boken du läste i år? – Malde en hel del böcker i somras, men kan inte minnas någon särskilt minnesvärd. Så det får bli ”Nyckel” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Peppet på att serien ska bli film nästa år.
Bästa matupplevelsen? – Det här blir det konstigaste inlägget ever. Men denna graviditet har återupplivat de mest märkliga av maträtter. Och eftersom det har varit det ENDA jag kunnat äta just då, så har det varit en befrielse. En matupplevelse. Fiskpinnar med citron har varit en hit. Liksom potatisgratäng (inget mer behövs). Pannkakor och stuvade makaroner. Men bäst? Äsch, det får bli alla Österlen-pizzor tror jag bestämt och hämt-dumplings från Beijing 8.
Något du önskade dig och fick? – Ett liten centrifug-barn i min mage.
Vad gjorde du på din födelsedag 2014? – Fick frukost på sängen, gosade med katten Sockan, blev bjuden på lunch på Vintagefabriken och så käkade jag och John hämtmat från Beijing 8 på kvällen. Lugnaste födelsedagen i mannaminne.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? – Mer kattgos. Man behöver ALLTID mer kattgos.
Vad fick dig att må bra? – Satsumas. Inget har räddat mig från illamående så många gånger.
Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015? – Nä, 2015 får gärna komma och överraska mig. Hit me!
Vilken kändis var du mest sugen på? – Lina Thomsgård. Tycker hon är så skarp att jag skulle vilja bo i hennes hjärna.
Vem saknade du? – Min vän Åberg. Alltid.
De bästa nya människorna du träffade?
– Så pass osocial som jag varit 2014 har jag inte varit sedan jag själv var spädis. Det är ett som är klart. Så jag får återkomma nästa år tänker jag.
Högsta önskan just nu?
– Att den lilla bebisen inne i min mage är en skev, men frisk krabat. Och att hen vill stanna kvar där inne ett par veckor till, gärna till den 8 mars, då det är beräknat att hen ska komma. Och det är Internationella kvinnodagen.
Då är det dags att fortsätta sammanfattningen av 2014. Det är ju trots allt nyårsafton IMORGON! Gulp! Januari, februari, marspasserade i en rasande fart och april började med att ett härligt bloggäng lade ut en bokstavs-rebus som skulle leda dig till vår lilla hemlighet. Ett stycke Vintagebloppis.
På bilden ser du Silversaga, Sandra Beijer, Isabelle Pedersen och Elsa Billgren som var några av de som lade ut bokstäver.
Investerade i en ny, röd och alldeles underbar cykel från Stålhästen. Jag cyklade runt – stolt som en tupp – på denna skönhet hela våren, sommaren och hösten. Min vapendragare.
Fotograferade min vän Annas otroligt vackra bröllop.
Signerade den purfärska boken Vintagefrisyrer tillsammans med Sarah Wing på Vintagemässan Bakåt Framåt, babblade en hel massa med underbara Fia på Swedish Hasbeens och träffade en drös fantastiska bloggläsare. Lyxdag.
Kort därefter tog jag katten Sockan under armen och for hem till latdagar i Värmland.
Turnén fortsatte över påsken, då jag och John åkte opp till Skellefteå, gick på loppis och besökte Gula villan.
Efter påsken exploderade naturen och jag med den.
Elsa kom hem till mig på besök för att plåta en bild till sin bok “Inred med vintage“.
Jag bjöd på hembakta citronbakelser med blåbär och florsocker.
Det väl-Instagrammade trädet vid Midsommarkransens tunnelbana ålade sig in på bloggen också.
Fick fina paket på posten och jobbade som en tok på Vintagefabriken. Tror jag var ledig tre dagar totalt på hela våren. Pöh!
Det blev maj och bloggänget bakom Vintagbloppis flyttade in i Kristinehovs vackra lokaler för en dag.
Varenda rum var proppat till bredden med kläder, accessoarer, bloggare och fyndsugna bloggläsare och vintageälskare.
En lördag förvandlades jag till Sickan. Det var nämligen dags för kuppen “Jönsonligan och dammsugskuppen”.
Eller för all del, en svenhippa för min käre vän Mick (här tillsammans med brorsan).
Det började kännas som sommarnatt när jag traskade hem över Södergator mitt i natten. Doften!
Lockade håret med mina mashmallow-liknande foamrollers.
Vintagefabriken fyllde ett år (!!!) och vi fick blommor, gratulationer och presenter. Vi blev så bortskämda minsann.
Och så bjöd vi på fest, champagne och kakbuffé (som vår härliga medarbetare Sofia Byströmhade fixat).
Köpte min en citronväska …
… som jag bar ungefär jämt.
Cyklade försommargator fram, gick på bio och hängde runt.
Firade John som fyllde år med osttårta, paket och pioner.
Boken Vintageparty lanserades i USA. Woop, woop!
Stylade en mass jobb inför kommande sommar.
Behind the scenes-härj.
På kvällarna tog jag och John våra hojar ner till Vinterviken, åt middag från Aspuddens bokhandeluppe på klipporna och tittade på solnedgången.
I slutet av maj packade jag, Linda och Lollo ihop Vintagefabriken och drog ner till en av Sveriges bästa vintagemässor, Malmö vintagemässa.
Frossade loss bland all magisk vintage, köpte ungefär HUR MYCKET som helst och signerade böcker på löpande band.
Tänk va? Här stod Lollo med i pioner på huvudet och en liten hemlig Gertrud i magen. Känns som hundra år sedan.
Bar min nya guldkappa och sjöng på Lill-Babs “En tuff brud i lyxförpackning”.
Det blev juni och jag gick på världens finaste namngivningskalas för lille Chaplin.
Gick morgonpromenader med John genom Vinterviken och blev avritad av skickliga Anna Grundberg.
Det var sommar. Bara fötter hoppade ner i efterlängtade skor.
Bar tveklös sommaruniform.
Körde en hej-då-nu-drar-vi-på-sommarlov-AW på Trädgården under bronmed (nästan) hela Vintagefabriken-gänget.
Dagen därpå satte jag mig på tåget och åkte hem till Värmland. Mamma hade varit inlagd på sjukhus och jag ville bara hemhemhem, krama och ta hand om.
Försökte hjälpa mina föräldrar med allt de kunde komma på. Gräva upp ett nytt trädgårdsland, bära grejer, laga mat och så firade vi min pappa som fyllde år. Jag bakade en riktigt gräddig och god jordgubbstårta.
John var med förstås. Vi grillade och åt middag på verandan. Det började kännas som sommar på riktigt.
Blev rabarberkung!
Åkte tillbaka till Stockholm för jobb. Det första sommarregnet öste ner över Midsommarkransen, och jag stod mitt i det. Så klart. Älskar regn.
Provade blommiga klänningar på Vintagefabvriken och hittade gamla bilder på mig och pappa uppe på vinden.
Var gravid. Men visste inte om det.
Firade midsommar med en klänning som konstigt nog var för liten och en gigantisk tårta.
Liksom förra året dukade vi upp med långbord på vår innergård. Det var kallt, jag pimplade champagne som om det inte fanns någon morgondag och kände en konstig känsla i kroppen.
I slutet av juni åkte jag ner till Skåne för bröllop med en klänning som tycktes krympa för varje dag som gick.
Där, i vackraste Skåne såg jag mina vänner Mick och Emelie ha en magisk kärleksfest. En underbar start på sommaren och ett slut på juni som skålades i champagne, konstigt ont i magen och en krypande märklighets-känsla …
Då har det blivit dags att vinka hej då till 2014. Och det gör jag med en snabb tillbakablick över året som gått. Vi börjar med grå januari, mysiga februari och färgsprakande mars …
Förra året började i grått, mysiga latdagspromenader i Vinterviken och mitt nya paraply som jag fått av John.
Långfrukostar i sängen, med hemmagjord hallonsylt och krispigt morgonljus.
Och gosbollen Sockan som gjorde det stört omöjligt att gå upp.
Sportade hängselbyxor som jag fått av John och julklappskofta från Emmy Design/Tidens melodi. Gjorde en hel del jobb för Sofis mode (som nu gett ut sitt sista nummer (vilket är så tragiskt, för roligare tidning kan man inte jobba för)).
Mycket tid i januari gick åt till att lura Lollo. Det planerades nämligen överraskningsfest för fulla muggar – med dekadent 20-talstema så klart.
Nina vid spelbordet i salongen.
Och Per.
Trotsade vintern och bar shorts och magglipa. En outfit som inte är så där jätteaktuell så här ett år senare …
Ett helt gäng bloggisar, bland annat Lejonet här, träffades över en fika på Vintagefabriken och började smida planer till det som sedan skulle bli succén Vintagebloppis.
Smet förbi modeveckan som sig bör.
Och Formex så klart.
Den här underbara jobbade med oss på Vintagefabriken. Ett år senare – fortfarande lika saknad.
Det blev februari och jag bakade bröd en masse.
Fyllde år gjorde jag också. 31 vintrar.
Jag, Lollo och Emily Dahl gjorde välsmakande afternoon tea-jobb. Skoja min doja att det blev scones-fross efter plåtningen!?
Våffeldagen kom och John gjorde ungefär 100 000 våfflor.
Jag och katten Sockan var on the cover a magazine.
Minns så väl när bilden togs och Sockan sprang in i bild – HELA TIDEN.
Till slut gav fotografen upp och lät kattskrället vara med.
Lämnade vintriga Sverige och for till Honolulu med John.
Bytte frilanskontor mot strandkontor. En helt okej omställning.
Och välförtjänt semester efter ett stup-i-kvarten-jobbhärj, bokskriveri och en fullkomligt späckad vår coming at me.
Det blev mars.
Efter en vecka i Honolulu åkte jag och John vidare till Maui. Vi skulle egentligen ha testat en ny ö, men vi är så jäkla Kapprischååsa att vi istället valde att åka tillbaka till Maui (som vi var på 2009).
Vi roadtrippade runt ön, åt en massa ananas och bodde på nya hotell varje natt.
Badade ganska så väldigt mycket i havet också. Och spejade efter valar. Såg hur många som helst.
Fyndade en hel massa vintage på resan, som en blommig 50-talsklänning och hårnålar som aldrig använts.
Kom hem till Sverige och ville aldrig mer sporta vinter.
Så äntligen en dag damp den ner i brevinkastet. Full med mina illustrationer, frisyrhistoria, Sarah Wings fantastiska frisyrkreationer och smarta (hemliga) tips och knep.
Och så bilden som numera är min bloggheader (fotograferad av skickliga Martina Ankarfyr).
Vår bok. Vintagefrisyrer, som just i detta nu håller på att översättas till engelska, för att under nästa år släppas i USA.
Boksläppet firade vi med Speak easy-fest med gräddan av bästa personerna. Lollo och Lisa exempelvis.
Och Kristin, Emelie och Johanna. Kaxade mig ur mars i jeans och sailortopp.
Tillbaka i vår lägenhet i Midsommarkransen, med utsikt över snöiga hustak, i en fullkomligt iskall lägenhet. Vi eldar för full muggar i kakelugnen, pälsar på oss stora koftor och lägger strumpbyxorna på uppvärmning på elementet innan de ska på.
Det är väldigt mysigt att vara hemma, med massa bebisfix, pocket-knarkande, musik-lyssnade, dokumentär-tittande och så en ståtlig julgran som står och ser stolt ut.
Denna söndag har spenderats med “Downton Abbey” i sängen, lunkande promenad till Aspudden (i jakt efter ett öppet café), lunch på Ett skafferi i Kransen (obisouly inget öppet i Apsis), ett besök hos Lollo, Hasse och Gertrud. Och där någonstans emellan så knäpptes den här bilden.
Fyra nyanser av vinrött och en gravidmage vecka 30. Tio veckor to go.
Ekologisk, varm undertröja från Åhlens (ett måste i vår lägenhet just nu), kofta från Nice things, skärp från Myrorna, pennkjol från Asos, strumpbyxor från Lindex och hårspänne från bortglömd vintagebutik.
Hej från Norrland. Här, hos mina svärföräldrar i Skellefteå, har jag firat jul i år. Det har varit bitande kallt och en massa snö. Som sig bör.
Precis här började julafton. Med en promenad – kittad från topp till tå med lager på lager.
Vi var liksom bara tvungna att gå ut. Det var sådant magiskt ljus ute.
Så vi traskade vita gator fram. Någon hoppsade fram, en annan vaggade efter.
Rimfrosts-John.
Och vintervitt Norrland.
Och så jag. med stor halsduk virad tusen varv.
Gick förbi vackra Nordanå, där vi ofta hamnar när vi är här. John bodde ett stenkast härifrån förut, anordnade Trästocks-fester i sin trädgård och så tittade vi på konserter runt knuten. Då var vi små gullisar.
Så gick vi tillbaka hem, förbi gamla träkåkar och snövallar.
När vi kom hem var det uppdukat för grötlunch.
Vi smaskade i oss och sedan var jag tvungen att vila magen, så jag missade när tomten kom. Bummer!
När jag vaknade öppnade vi galet fina julklappar (visar sedan) och gjorde oss redo för julbords-middag, sällskapsspel och politik-snack.
John i långt samtal med far sin, i en tröja som han fick av mig i julklapp.
Mätta till tusen gick vi och lade oss.
Vaknade upp dagen därpå och gjorde oss i ordning för …
… pulkaåkning.
John blir påputtad av far sin.
Klart att åttonde-månaden-preggot också skulle åka.
Kunde inte hålla mig. Pulka är det bästa jag vet.
Efteråt gick vi hem, drack varm choklad och tittade på jul-TV. Det bästa.
God morgon!
Tänkte festa till den sista lördagen på detta år med ett nyvaket tips. Nämligen att du i dag kan shoppa vacker vintage – till 50% rabatt!
Det är underbara Tidens melodisom säljer ut kappor, kjolar, klänningar, skor, väskor och smycken på Odengatan 74 (A. Marchesan) mellan 11-17.
Happy hållbar shopping!
Knastrande snö, rosiga kinder och frost på halsduken.
Så här började min julafton. Med promenad genom Skellefteå, på nyplogade vägar, med halkaomkring-John i ena armen och sol i ögonen.
Vill passa på att önska er alla en god jul, med massa bomull kring hjärtat och värme i kroppen. Bara en massa njut, Karl Bertil Jonssons julafton och en kanske en klick Janssons frestelse på tallriken.
Det är ni värda, världens bästa läsare.
Puss och kram!
Emma
Hemma hos Johns familj fick jag en hel drös med underbara julklappar. Baby-olja, barnkläder, presentkort på spa-behandling för gravida på vackra Centralbadet och av John fick jag en hudkräm. Som han hade gjort själv!? Han vill inte att jag ska smörja in kroppen min med massa kemikalier, så han bestämde sig för att blanda ihop en egen kräm, av naturliga ingredienser, med recept från Evelinas ekologiska.
