12 december. Den tolfte luckan i Emily Dahl-kalendern, som anordnas av den eminenta Emily Dahl, innehåller i dag en bild någon jag saknar.

Jag saknar några högt älskade människor just nu – som alla är spridda över Sverige. En hel drös i Värmland, en specifik i väst och några vänner i öst som jag inte umgåtts med på länge. Ni vet vilka ni är.

Men till denna lucka har jag valt att tillägna någon annan. Nämligen den där lurvtussen till katt som jag och John var kattvakter till under ett och ett halvt år. Winston.
Fortfarande – ett halvår efter att han flyttade hem till Värmland – tror jag att han sitter där. I hallen, väntades på främmande, i fönstret tittandes efter fåglar och ute på innergården lekandes med alla barnen.
När jag kommer in i sovrummet tror jag mig se honom liggandes på sängen. Men när jag kommer närmare ser jag att det är en ihopknövlad svart tröja eller ett par sorgsna strumpbyxor. När jag kommer hem om dagarna öppnar jag dörren försiktigt så att min imagenära katt inte ska slinka ut i trappuppgången.  Och när det är mörkt i lägenheten går jag försiktigt fram så att jag inte ska råka trampa på kattens tass.
Jag har vant mig alldeles fruktansvärt vid att ha den där slingrande hårbollen i mitt hem.

Och nu bor han inte här längre. Min lilla Vanitycat.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!