Inte min typ av fest.

Sist jag flög var 2014.
Till Honolulo där John var på forskarkonferens. Och sedan Maui. När “en ändå var i krokarna”.
Eh. Ja.
Så det var ingen liten trudelutt vill jag lova. Men det är ju sånt en skulle göra. Resa. Njuta. “Passa på”. Räkna länder en besökt. Ha en bucketlist av upplevelser. Berätta om sina kioskvältar-eskapader på andra sidan jordklotet. Boka in resor för att ha något att fästa blicken på under söndagsångesten i februari, när livet i det extremt privilegierade landet Sverige inte glittrade tillräckligt?

En skulle upptäcka världen. Och gå runt i världsvana skor. De där skorna som var sååååå stora.
Jag hade så mycket att “ta igen”, för min barndoms “jag-har-campat-runt-Vänern och badat-i-bohuslän”-sandaler var inte årets mest fashionabla modell. Danmark var tydligen knappt utomlands (och det var så långt jag hade rest fram till 14 års ålder). Med bil.
Nä, avtrycken skulle vara större.
I så många bemärkelser.

Till slut blev det för många skav i skorna. De glappade hutlöst mycket. Förutom att jag var flygrädd, men ständigt utsatte mig för att flyga i jakten efter att passa in i den perfekt utskurna hålet för 2000-människan, så fick jag liksom inte ihop ekvationen.

Hur kunde jag rättfärdiga flyget när jag ständigt matades med nyheter om att flyget är så urbota dåligt för klimatet? Att vi enligt FN ska leva på 1 ton koldioxidekvalenter per person och år, och det är vad jag flyger upp (minst!) på några fjuttiga timmar. En hel årsbudget – POFF! Jag kallduschade mig själv med frågan hur det känns att vårt (mitt!) nöjesflygande påverkar andra människors möjlighet till överlevnad?
Riktade strålkastaren i mitt eget fejs och frågade:
Är jag en av de som inte bryr sig? Är jag DEN personen?
Som skiter i andra? Pekar åt ett annat håll när någon pekar mot mig?
Håller för öronen, visslar, för att sedan skrika LALALABINGO.

Kan jag leva la vida fossil-fest-loca en vecka i Frankrike eller i New York när jag samtidigt påverkar klimatförändringarna i fel riktning? Och samtidigt – som person doing stuff på internetz – inspirera (excuse me: influera) tusentals att gå i samma ohållbara fotspår? Hur ser mitt totala fotavtryck se ut? Om jag inte bara räknar med mitt eget, utan alla som inspirerats av Maui-stränder, Paris-gränder, Sicilien-mys och franska Rivieran? Som rättfärdigat sina val med “om Emma Sundh reser dit, så borde väl jag också kunna?”.
Ville jag vara den?

Jädrar vad det skavde.

Det var som att låtarna på fossilfesten dubbelmixades, skavde falskt, dansen slokade och hamnade i otakt, upplevelse-berusning gick över instant bakfylla. Hela festen kändes som en riktigt risig snefylla. Och jag mådde illa.
Inte ens skorna passade.
Fan, fan, fan.

Och jag – som alltid stannar sist kvar på festen och var laj till sista kvarten – ville gå hem. Vem var jag nu? Om inte denna glada festprisse? Eller var det helt enkelt fel fest?

Sedan 2014 flyger jag inte.
Skavet är borta, även om jag så klart har ett ansvar eftersom jag varit på fossilfesten. Jag har gigantiska utsläpp på mitt samvete – inget snack om saken.
Jag har inspirerat, rättfärdigat och även gött på en rad ohållbara normer. Jag fattar det, även om jag kan skämmas över att det var en seg polett ner. Nu vill jag så klart vara med och städa efter snefyllan. Samtidigt som jag pekar på att det finns en roligare fest på ett annat håll. Där musiken spelar i takt. Där vi kan fokusera på att ha jädrigt kul – för skorna skaver inte.

Vi svenskar flyger i snitt upp 1 ton koldioxid per person och år. Det är som att varenda kotte i detta land flög till södra Europa varje år. Det är också vår önskvärda totalbudget för … ja, totti. Allt.
1 ton.
I den budgeten skulle jag hemskt gärna vilja få plats med en bit mat och tak över huvudet.

Men varför ska just vi gulliga, oskyldiga svenskar skippa flyget? Vi som har mormor utomlands? Som vill unna oss?
Först och främst: Om flygandet bara innefattade direkta behovs-resor eller träffa mormor once in a while så skulle förmodligen flyget inte vara så stort problem som det är i dag.
Men det är ju inte riktigt så vi använder flyget.

Vi svenskar flyger 5-6 gånger mer än världssnittet. Lägg till att vi fossilfestat i decennier och har en lång historia av gigantiska utsläpp. Vi har skapat ett samhälle med bra med brak på banken så att säga, och oerhört kostsamma normer som är svåra att leva upp till för de flesta. Boende i Sverige eller ej.

För att passa in i den utskurna mallen för den moderna, upplysta människan ska vi inte bara snorkla i Karbien, upptäcka Provence och skidsemetsra på sportlovet, vi ska solsäkra sommaren på andra sidan jordklotet och träffa på någon vi känner under julresan till Thailand. Vi åker till Nya Zeeland för att upptäcka den faaaaantatsiska naturen (som faktiskt påminner mycket om Norges) och äter vanlig-mat på all inclusive på hotellet på Mallis.
Lägg till: Allt fler människor reser sig ur fattigdomen vilket är fantastiskt. De sneglar förmodligen på oss och tänker: gött liv, det kopierar jag.
Ska vi förvägra andra att leva som oss? Eller känner vi att lyxen är “vår grej”. Som att vi är liiiiiite mer värda än resten av världen?
Huva!

Eller ska vi helt enkelt gå ett varv runt kvarteret och fundera på om detta festliga unz-liv börjar gå i otakt? Om det som tidigare ansågs vara lyx mer känns som en sunkigt avslagen efterfest?
Fundera på hur den nya, goare och mer hållbara festen ser ut?
Och erkänna att vårt sätt att leva – med enorma utsläpp som följd – var ett misstag. Ett misstag som inte bör återupprepas. Av någon.

Här har ni en av alla de tusentals som väljer bort flyget 2021, under parollen #flygfritt2021
Gör det du också. 

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Detta inlägg har 15 kommentarer

  1. Älskar denna text! Så viktigt. Skärpning nu Sverige! Klart jag är med på #flygfritt2021

  2. Vi har börjat fundera på våra sommarplaner och då har flyg vs tåg funderingen kommit upp. Vi bor i Luleå och vill hälsa på min familj i Småland. Vi har två små barn som i sommar kommer vara 3 år samt 6 månader. Treåringen har alltid sovit oroligt på natten och måste ligga nära-nära och bebisen äter ett par gånger varje natt. Givetvis vill vi välja nattåg med förutsättningarna att göra det med svensk tågtrafik och tågstandard gör det i princip omöjligt. Innan bebisen kom har jag sovit tillsammans med vårt barn i en säng i sovvagn, men det är ju fysiskt omöjligt att sova tre på en säng i sovvagn, eftersom dom är så smala. Det får inte heller plats för ett av barnen att sova bredvid min sambo. Att underhålla barnen dagtid på tågresa som enkel väg tar 14 timmar känns övermäktigt. Har du några kloka råd eller tips som gör att en så lång resa med barn går att göra? Hur hade du gjort?
    Hälsningar Pia

    1. Hej Pia, jag förstår dilemmat. Det är svårt att fråga vad jag hade gjort, för jag är ju den person jag är så satt säga. Jag hade bävat inför resan, men min partner John hade intalat mig att det skulle gått bra. Och han skulle förmodligen haft rätt. Vi har åkt upp till Umeå med våra barn när de var yngre, och på ditvägen var de lite spralliga och hade svårt att komma till ro. Och vi fick plats att sova bredvid varsitt barn, även om det kanske inte var den natt som jag sov längst och godast i livet så att säga. Vägen tillbaka sov de godare. Framför allt tyckte de att det var DÖMYSIGT. Vi åkte ju ner till Frankrike med tåg när Majken var 6 månader. Då undvek vi nattåget för jag var så orolig för skrik mitt i natten (alltså inte för egen del, men stressen att väcka hela Tyskland). Så vi delade upp resan och gjorde hotellövernattning på vägen. Det fungerade utmärkt.
      Så om det finns möjlighet kanske det är ett alternativ, och faktiskt passa på att upptäcka något stad på vägen.
      Givetvis har vi alla olika förutsättningar att ta oss runt i landet, och jag hoppas det blir mer rättvist i framtiden.
      Kanske höra av sig till Sj och se vad de har dör deals?

  3. Sist jag flög var 2005 till Istanbul. Med facit i handen jag lova er att det är lätt att sluta.

  4. Skönt att titta in här och få en dos med hopp om mänskligheten efter att ha sett hur jämtlandsfjällen invaderats av alla som inte ens kunde avstå EN sportlovsresa EN gång och bara var tvungna att resa kors och tvärs :/

  5. Din blogg har blivit ett enda stort mörker. Man blir numer bara nedstämd av att läsa dessa repetitiva texter. Ljuspunkterna verkar små. Och alldeles för få.
    Jag får tacka för mig. Förlåt, men din blogg var roligare förr. Du skrev roligare förr.

    1. Ja du Anna. Kan ju inte riktigt styra över livets vändningar. Just nu är det inte världens party, på grund av flera olika faktorer. Men jag hankar mig fram, och försöker dessutom ta mitt ansvar för klimatet.
      Jag når många, det görs för lite och jag har makt. Och ansvar. Hade så klart önskat om fler inlägg om att skåla i champagne och bjuda till fest, men då behöver fler steppa upp sitt klimatgame.
      Hoppas så klart att du kan se vinningen i att jag lyfter viktiga ämnen, för i slutändan vinner du nog också på det.
      Men jag tar åt mig av kritiken. Kan så klart känna att jag varit lite väl låg på sistone på grund av L I V E T. Men jag har varit ärlig i mina kanaler, har inte förskönat livet. Inte stuckit under stol med livets utmaningar. Något jag hoppas är mer eftersträvansvärt än skådespel, kuliss och polerade liv.

  6. Jag älskar din blogg! Tack för att du är du <3

  7. Jättebra skrivet.
    Men med en sambo som är musiker så får det hela en till dimension. Digitala spelningar resten av livet? Funkar ej pga sjukt dåligt betalt. Kulturscenen i Sverige är liten tyvärr.

    1. Ja, den är knivig. Men jag tänker så här: Det finns behov och det finns begär. Om alla flygresor handlade om spelningar (som absolut inte kan nås via räls) eller besöka en mormor i ett annat land så skulle inte flyget vara ett så stort problem.
      Problemet är att vi använder flyget till att åka å shoppa, njuta av andra årstider när det är kallt här och i ett försök att springa glitter på ett redan väldigt privilegierat liv. Så tänker jag.

  8. Hur ser du på det problem som skulle uppstå om allt fler valde bort flygresor och solsemester, när många länder är beroende av intäkter från turism? Menar inte att vi ska använda det som en ursäkt för att få flyga, det är bara något jag funderat på väldigt länge. Om vi utesluter flyg, så kommer många bli utan inkomst = få otroligt mycket sämre livskvalité/leva i fattigdom. Det känns som en omöjlig ekvation. Dela gärna med dig av dina tankar kring detta!

    1. Ja, detta är ju ett återkommande argument. Får ofta höra det, framför allt från människor som gärna vill rättfärdiga sina val.
      Det finns flera svar på frågan. Dels så förändras jobbbranschen hela tiden. I dag har vi färre hovslagare och fler content mangagers. Läget såg annorlunda ut för 100 år sedan om en säger så, och utvecklingen går ständigt framåt. Även jobb kopplade till turism kommer att utvecklas. De närmsta åren mer än någonsin.
      Förmodligen kommer vi se en ökad turism – om en vill omfamna en hållbar framtid – som riktar sig till människor i närområdet. Alltså istället för att Visit Sweden riktar sig till människor på andra sidan jordklotet, faktiskt rikta sig till potentiella turister i Norge, Danmark och även Sverige.
      Öar långt bort kommer ju garanterat ha det knivigare, men där tycker jag att vi som ett rikt land också ska bidra till omställningen (om vi varit flitiga turister där historiskt). Sverige som land har ett enormt ansvar gentemot andra länder.
      Men att fortsätta som i dag blir svårt, för det gynnar ingen. Kanske på ytterst kort sikt, men i det långa loppet blir det någon form av dubbel bestraffning. På vissa platser kommer turistnäringen försvinna om vi FORTSÄTTER flyga som vi gör eftersom effekterna av klimatförändringarna kommer att vara katastrofala just där. Och då försvinner ju intäkterna ändå. Att åka till Maldiverna till exempel. Maldiverna kommer att slukas av ökade havsnivåerna, en effekt av klimatföräsnringarna som ju vi bidrar till genom att flyga. Ska vi fortsätta flyga dit och ge ALLA människor som bor där taskiga förutsättningar?
      Det schystaste borde vara att hjälpa länder (och människor) som är beroende av en jämn ström av flygresenärer att ställa om. Skapa andra jobbtillfällen och ge stöd när flygen (förhoppningsvis) slutar flyga i samma takt. Vi i Sverige har helt klart vevat igång turismen och flyget som att det inte fanns en morgondag, så det vettigaste vore ju att sköta det nödvändiga “break up”:et snyggt.

      1. Tack för ett utförligt svar! Det påverkar min syn på det hela. Jag hoppas också på att det ska bli en förändring och att det turismen drar in ska bytas mot andra jobbmöjligheter. Men också att man satsar mer på ”lokal” turism som du beskriver.

        1. <3

  9. Vilket fint svar Emma. Jag måste säga att jag tillhör dom som tycker att din blogg blir mer och mer intressant för varje år. Jag är glad att du skriver om sårbarhet, om livets mörker, om klimatet, om allt, på ett ärligt sätt, samtidigt som du har humor och inger hopp. Jag blir snarare hoppfull och glad över bloggar som dina, som tacklar livet och tar med läsaren in i något djupare än det som kanske många bloggare eller influencers skriver om. Jag tillhör dom som tidigare följde en rad bloggar, men som med åren blivit mindre och mindre intresserad av bloggar som handlar om piffiga fester och recept, och mer intresserad av de som vågar skriva om sånt som når lite djupare. Det nog finns väldigt många som tycker att din blogg bara blir mer och mer inspirerande på senare år, ärlig, sårbar, med oerhört vackra bilder och med ett underliggande budskap som är så jäkla stort och viktigt. Och nu påbörjar du ett nytt liv på en ny plats och beskriver ambivalensen och det bitterljuva i livet så fint…jag tycker du ska fortsätta följa ditt hjärta och skriva om det som känns rätt för dig. Tusen tack för en fantastisk blogg!

Kommentera

Stäng meny