Utvilad efter semestern och hyfsat taggad på att woke:a skiten ur all trött ängslighet, rädsla för att vara politisk och öronbedövande tystnad.

Jag är tillbaka på jobbet, ärmarna är uppkavlade och jag har druckit kaffe.
All frustration har samlats i min knyptonit-källa och ska nu användas till att woka skiten ur den här hösten.

Det är snart ett år kvar till riksdagsvalet – men med ett pågående ett folkmord och behov av handling – nu.

Eftersom vi inte bara är medborgare var fjärde år, utan varje dag, timme, minut och sekund (vi ÄR samhället) så tycker jag att det är hög tid att ställa frågor. Kräva svar. Efterfråga handling.

Efter denna sommar av tystnad (det enda som hörts är Ebba Buschs tveksamma uttalanden och knastret från bränderna i södra Europa), så vill jag höra fler röster som säger ifrån.
Efterfråga medmänsklighet, rejält med handlingskraft och mod att göra vad som krävs av våra politiker. Vettig och tillräcklig klimatpolitik, framtidstro, ärlighet.

Jag vill ha medborgarnas snack, men politikernas verkstad.

Vill inte höra ETT ENDA politikersvar till.
Inte en enda mediatränad person till. Jag vill ha människor.
Medmänskliga, förstående människor – som ser medborgare som tillgångar (oavsett inkomst eller härkomst), civilsamhälle och forskning som en grundbult och som kan erkänna fel. Snälla ge mig politiker som erkänner FEL! Som säger det där blev inte bra, men nu banne mig ska det bli skillnad. Istället för att hålla på med någon form av retorisk kreativ bokföring.

Jag vill ha vass media. Som granskar och skildrar verkligheten (hur ful, vidrig och hemsk den än är). Hur ska vi annars kunna göra något åt den?
Jag vill ha media som avkräva svar, som inte tolererar tystnad. Och när när de möts av tystnad publicerar en helt blank artikel för att visa att de inte fått just några svar.

Någon kanske tycker att jag låter förbannad. Men det går bra att kalla mig vettig.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!