Bästisar, bekanta & skavet – ett poddavsnitt om relationer och klimat (inte alltid enkelt)

 

Jag är en social katt som älskar att umgås. En vän av god stämning, avslappnat häng, skojfriska middagar och dragiga baluns.

Men så råkar jag också bry mig om klimat, omställning och vill göra vad jag kan för att sänka utsläpp, påverka och göra skillnad.
På fest och sköj vill jag inte snacka klimat. Då vill jag jobba på skrattrynkor. Men vad händer om klimatet kommer på tal eller om någon annan börjar snacka klimat med mig? Eller om flygresor, klimat, överkonsumtion eller omställning blir ämnet på det trevliga AW:n med bekanta, gårdsstädningen med grannarna eller i jobbsammanhang?
Vem ska jag vara då?

Ibland förvandlas jag till en jobbig jävel, en obekväm fest-bajsare som inte alls tycker som alla andra. Hur blev jag den? Vem är jag? Var är vän av den god stämning, skojfrisk humor och svängom?

Och hur mår folk i min närhet? Ger jag skav av min blotta uppenbarelse?
Hur gör en?

I ett purfärskt avsnitt av Plan B-podden snackar jag och Maria Soxbo om ett efterlängtat (av er!) ämne, nämligen relationer.

Om skavet som uppstår, om bekantskaper, bästisar och så slänger vi med ett stycke klimatbikt ogg.


Lyssna nu, tyck till och kommentera!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Detta inlägg har en kommentar

  1. Bra avsnitt! Precis börjat lyssna på er podd, vill höra mera 🙂 glad jag är patreon här, känns bra stötta någon som verkar för en bättre framtid på ett bra vis.

    Har själv känt mycket skav i sommar med framför allt föräldrar/svärföräldrar som flyger hit och dit, har boende på flera orter (inkl. utomlands), förväntar sig att vi vill flyga till deras utomlandsboende, konsumerar grejer utan eftertanke på klimatet mm… Försökt förklara vi tänker på våra barns framtid men det tycks inte gå in, märkligt kan man tycka då det är deras barnbarns framtid. Antar de kanske inte orkar ta in klimatproblematiken eller se sin egen del i det, förväntar sig att politikerna ska lösa problemet trots att man själv signalerar att man vill fortsätta leva på som vanligt. Tips för att nå fram??
    Tror inte alltför aggressiv attack funkar, de verkar rätt lomhörda. Mest jobbigt kan jag tycka det är att man knappt får något gehör eller förståelse för vad som är viktigt för oss. Kan ju inte förvänta mig de ska förändra sina liv om de inte vill, men åtminstone visa lite nyfikenhet och förståelse för oss. Tips mottages tacksamt 😉

Kommentera

Stäng meny