För två dagar sedan visades ett avsnitt av “Uppdrag granskning”. Avsnittet handlade om näthatet mot kvinnor. Tolv frilansskribenter, programledare, krönikörer och skådespelare berättade om hotfulla mejl eller kommentarer som de fått under årens lopp. Jag förstår inte för mitt liv vad som triggar människor att skriva sådana saker. Varför är det enklare att kritisera än att upphöja? Varför måste män för sitt liv uttrycka hat mot kvinnor? Hota och förgöra?
Jag har som mina år som journalist mött så många kvinnliga kollegor som läst upp elaka, hotfulla mejl – skapade för att såra och förgöra. Kollegorna har byggt murar för att skydda sig själva och försökt sträcka på sig, men gått ur rummet med tårar i ögonen som de snabbt torkar bort. Försöker skämta bort. En annan, som skrivit om rasism i sina krönikor, har fått sitt namn på en hat-lista på nätet, där alla som läser uppmanas att “sätta dit” henne. Och de gör de.
Själv har jag kommit undan med syrliga kommentarer.
Hat, fint inslaget i en tvetydigt skriven komplimang som känns konstig i maggropen. Obekväm och skavande. Men att det inte är pang-på-hatet – det gör banne mig lika ont för det. Ett anonymt mejl om att jag är värdelös eller en kommentar som hur ful jag är, “vem tror du att du är”-iga texter och “fasen vad jag stör mig på dig”-ish-utrop från anonyma skrik i cyberrymden.
Man får så klart tycka vad man vill, men man får banne mig inte säga det.
För bakom den där TV-skärmen, tidningen, bloggen, Facebook-sidan eller för all del – temporärt uppbyggda muren – finns människor. Med pulserande hjärtan och häftiga känslor. Det är så lätt att tro att det är fiktiva människor, utan dåliga dagar och tryck för bröstet. Kvinnor som kan “ta lite motgång” eller ska sättas dit. Sättas på plats. Bara för att de är kvinnor. Eller feminister för den delen. För det är tydligen så kvinnor som önskar samma chanser i livet som män ska sättas på plats lite extra.
Det skrivs innan det tänks, skrivs innan det kännts, skrivs innan folkvettet ryckt in och basuneras ut innan man fått klart för sig om man står för sakerna som skivits … eller ej.
Människor får gärna ge mig kritik, men då får det gärna vara underbyggt med någon form av empati och konstruktiv kritik. Det blir så himla mycket finare då.
Empati och folkvett åt folket!
Som en motreaktion till näthatet har #nätkärlek skapats, som är en kampanj som verkar för att ha närmare till kärlek, omtanke och pepp istället för tråkigt hat och hot. Ett underbart initiativ. Ett #nätkärlek-mejl damp ner i min mejlbox i går eftermiddag. Där snackar vi riktigt härlig känsla i maggropen. För lika ont som det gör när hatat kommer, lika underbart är det när man får kärlek. Det är så enkelt att tro att människor har mejlboxarna fulla av fina mejl. Så är det inte.
Så nu ska jag själv författa några väl valda mejl till underbara journalister, bloggare och skribenter därute. Så det så.
#nätkärlek
Loading Likes...
Bra att du tar upp detta Emma! Strategin att alla kvinnor som råkar ut för detta hat inte ska berätta om det, bara vara tysta och hoppas att det försvinner, är nästan lika hemsk som hatet själv. Dagen vi blir tystade, och inte längre vågar stå för våra åsikter och tankar är en hemsk hemsk dag.
Tummen upp! Tack för en fin blogg och fortsätt orka reagera!
Jättebra skrivet! Jag såg programmet och fick ont i magen. Kan inte förstå att människor är så grymma!! #nätkärlek till dig!
Bra skrivet, Emma!!
Jag tror tyvärr det är vår berömda “jante-lag” som är skyldig till massor. Det och avundsjuka. De som ofta skriver såna sårande kommentarer tror jag ofta är missnöjda med sig själva och livet i allmänhet, och att någon annan lyckas med det jag själv kanske vill är nog också en bidragande faktor!
Fram för mer #nätkärlek!!
Förresten älskar jag din blogg och önskar såå att jag hade råd att köpa din bok när den kommer ut. Just nu pluggar jag och har inte många pengar över i plånboken varje månad… Men den lär ju finnas kvar i sommar när jag förhoppningsvis är klar i skolan och har ett jobb!!!
Lycka till med bokreleasen! ♥♥♥
Såg dokumentären igår och mår fortfarande illa… Hade önskat att de valt en mer psykologisk vinkling dock, tycker det är mer intressant att ta reda på grunden och psykologin bakom allt hat än att tex leta syndbock i HM eller Facebook. Att radera kommentarer eller låta en assistent läsa breven tar inte bort orsaken till dessa helt galna och vidriga utspel. Vad driver folk/männen? Var har det gått så snett?? Skådespelerskan Andrea Edwards kom in på det litegrann, men jag hade önskat en fördjupning i det här. För att komma åt dem måste vi förstå dem…
gud så bra skrivet fina du
Emma, du är bäst!
Tyvärr så kommer det alltid finnas de som stör sig på dem som lyckats bättre och tyvärr så tar vi lättare åt oss av de negativa kommentarerna än de positiva. Men man får försöka sätta upp en mental spegel och returnera åsikterna. Tvinga sig själv att inte låta dem fastna för de flesta människor vill ju varandra väl och blir uppmuntrade av någon som är pigg, glad och full av livsglädje. I bästa fall så smittar det av på tråkpellarna också. Fortsätt framåt och gardera dig med en bra spegel Emma! //Sanna
Jag har läst din blogg i flera år Emma och jag ser på dig som en fantastisk förebild. Du vågar vara det jag vill vara; söt, vacker, kvinnlig, jordnära och fantasifull. Samtidigt skriver du texter som vittnar om hur stark du är. Stark och modig! Det är befriande att du och många av dina vänner visar upp hur vackra ni är utan att det känns ytligt. Tack för det! #nätkärlek Varma kramar Matilda
Vad passande att jag klickade mig in på din blogg idag just för att ge dig nätkärlek!
Du är alldeles fantastisk, du sprider entusiasm och kreativitet, alltid med värme och hjärta, du är den första att erkänna att du inte är mer än människa och kan skämta om dina brister samtidigt som du kan klappa dig själv på axeln. Och du lyfter ständigt andra, poängterar hur mycket de betyder och vad de har gjort för dig. Du är verkligen en inspirationskälla, och din blogg är min absoluta favorit!
Jag bara hoppas att jag råkar på dig någon dag så att jag kan inkassera ett värmländskt “hej”.
Ha en fantastisk helg!
Heja Emma! Det är härligt att ni trots all kritik orkar fortsätta eftersom ert bloggande samtidigt resulterar i så många leenden och räddade dagar. Tack för det som varit och det som komma skall!
Blev lite varm och go i hjärtat av det du skrev. Skönt att veta att de finns fler som tänker som en själv.
Heja dig verkligen! Den här debatten är så otroligt viktig!