Nu är det slut på sprött hår, trötta lockar och slitna toppar. Jag har gett mitt hår ett löfte – att aldrig mer använda locktång. Jag har ju – som många av er vet – fullkomligt spikrakt hår. Inte mycket till självfall där inte och inte en tillstymmelse till vackra lockar (och urusla förutsättningar för att göra all sorts vintagefrisyrer). Så jag har helt enkelt varvat pincurls, med locktång, plattång och sponge rollers för att få lockigt hår.
Men mitt blonda hår tål inte så mycket förslitning av hårnålar och värme, så de senaste veckorna har jag sportat sponge rollers under sjalett och är helt såld. Vilken skillnad! Mitt hår är mjukt och lent. Lockarna är finare och håller dessutom längre.
Helt underbart!
Sedan var det ju det där med att få tag sponge rollers. Inte det lättaste. Om ni är sugna på att testa kan jag rekommendera Retroella, Sivletto ochTidens melodisom har finfina sponge rollers.
River av sista månaden av 2013 i en rasande fart (för sedan har jag något alldeles extra att visa er! Peppilipepp!) och säger hejdå till ett boksläpparår, med världen mest fantastiska roadtrip-semester, dopp i havet och Vintagefabrikspepp.
Så här såg mitt 2013 ut (hej då och vinkvink):
– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari – jazzande födelsedags-februari – virvlande Vintagefabriks-mars –boksläpps-april med nattlinnesfotografering – ett vårvackertmaj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
– roadtrippat fransos-juli – med lite Italien på
– salta augusti med gryningsfester och guldskor
– höstlängtande dim-september –bittersweet symphony-oktober – stapplande steg-novembermed remake och DIY
December börjar snölöst, men projekten haglar. Hoppar in på mitt gamla kneg Bonnier när de ska relansera Damernas.se, arrangerar julmarknaden En snällare julmarknad och river av lite frilansjobb däremellan.
Följer Emily Dahlsberätta om-julkalender slaviskt och visar bland annat upp en väl tilltagen dröm-önskelista. Saker som jag önskar att jag behövde så att säga.
Publicerar bilder från E-festen i en rasande takt. På Edie Sedgwick.
Och min kära vän Mick som är utklädd till mig. Gotta love him.
Knåpar ihop en adventsljusstake av en sockerkaksformen. Idén snor jag hänsynslöst från ett DIY-jobb från tidningen Älskade hem som mina ladys Linda och Lollos gjort.
Köper mig en ny (?) bricka på Emmaus – där jag också passar på att inhandla ungefär alla mina julklappar.
Låter er följa med under showmattan, under ett viktigt performance hemma i Värmland.
Inte helt nöjd. Någon i familjen fick teatergenen, den andra fick scenskräck och försöker springa ur bild.
Myser in med näsan i den här pälsen och får ett kurr som tack.
Pyntar med adventsstjärna i sovrumsfönstret. Tok för sent, men ändå.
Fullkomligt väldrar mig i sommarbilder och längtar efter sommaren så mycket att jag tar på mig den somrigaste (och tunnaste) klänningen jag äger. Ångrar mig utanför ytterdörren.
Vintagefabriken anordnar En snällare julmarknadtillsammans med Stockholms stadsmission – till förmån för personer i hemlöshet – och det blir en enorm succé! Flera hundra vallfärdar till Midsommarkransen och hjälper till att skapa en varmare högtid för de som inget har att fira.
Överraskar Lina med ytterligare en möhippa. Hon stack nämligen till New York för att gifta, och vi hann bara överraska henne med en möhippe-brunch. Möhippa – andra delen – går av stapeln på Vintagefabriken där jag och Lollo rattar upp vår möhippe-reportoaroch håller en kurs i hur man skapar vintagefrisyrer.
Våra vänner lyssnar noggrant när vi berättar om frisyrhistoria och ger våra bästa knep för att få de där perfekta lockarna i håret – som håller hela dagen.
Efter frisyrkursen (behöver jag säga att jag inte hann att fixa mitt eget hår? Hej babyhårsfason) kilar vi hem till Lisa och avnjuter en underbar middag.
Några dagar innan jul åker jag hem till Värmland och pustar ut efter en hektisk höst utan andningspauser.
När jag kommer dit har min syster inrett gästhuset för mig, John och lilla Sockan. Vi som har trängt i hop oss i mitt gamla rum i stora huset har helt plötsligt lite mer svängrum. Och Sockan kan springa fritt utan att pälsa ner för allsköns allergiker.
I gästrummet luktar det vilsna somrar och förhoppningar. Hit flyttade jag ut när jag var 12 år och började känna mig som tonnis, och så bodde jag här varje sommar tills jag fyllde 16 år och flyttade in till stan. De där somrarna alltså. Sov med öppen dörr, lät dörrens draperi blåsa i vinden och katterna komma och gå som de ville. Jag hade en TV som jag kunde se läskiga nattfilmer på, en stereo som skrålade långt in på natten och en hög med dagböcker som låg helt öppet på nattduksbordet. Det här var min borg.
Tar på mig lantis-jackan, kvistar ut i skogen och hugger mig en gran. Sedan firar jag julafton. Men det är en annan historia.
Kram och tack alla ni som har följt, kommenterat, tjoat, hurrat och gett mig pepp och stöd genom ett berg-och-dalbane-år med spetsiga sopbubble-toppar och svarta fis-dalar som nu är till ända. Ni är bäst. Sådetså.
Tänkte fortsätta på 2013-hej-då:et, genom att plocka upp min lilla nostalgitripp genom månaderna. 2013 års sammanfattning – hittills – hittar du här:
– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari – jazzande födelsedags-februari – virvlande Vintagefabriks-mars –boksläpps-april med nattlinnesfotografering – ett vårvackertmaj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
– roadtrippat fransos-juli – med lite Italien på
– salta augusti med gryningsfester och guldskor
– höstlängtande dim-september
Med trång klänning, vita strumpbyxor och sommarfyndade skor traskar jag in i bitterljuva oktober. Det är fortfarande så där varmt ute, och jag liksom längtar efter att svepa stora kappor om mig och vira in knoppen i en halsduk.
Några dagar in i oktober sticker jag till London, tillsammans med några vänner. När den första drinken ska beställas in – redan på flygplatsen – droppar jag nyheten att det liksom inte blir så mycket ölsvepning för min del på den här resan. Jag är nämligen gravid.
Möts av ett skrik.
I London är det sensommarvackert och jag sitter fast med ena ögat i kamerans kikhål.
Fatima och jag bor tillsammans på hotellet, dansar framför spegeln varje kväll, undersöker min putande mage och klär oss i matchande skinnjackor.
Bär peplum och hemligheter.
Går på klubb.
Hamnar ständigt på efterkälken, men fångar varje vrå av vackra London.
Landar i Sverige med nytt hatt och ny höstjacka. All vintage så klart.
Jag ska precis ut för att fånga den vackra oktober-konfettin när jag och John får missfall. Jag är i 10:onde veckan av min graviditet. Tidigt, absolut. Men alla de där veckorna fyllde jag så noggrant med drömmar och förväntningar.
En vidunderligt vacker höstdag går de i krasch.
Gräver ner mig med den här lurvbollen och är ömsom tacksam för att det jobbiga är (nästintill) över (nåja, blöder i 18 dagar efteråt), ömsom ledsen för det som aldrig blev.
Vägrar att nedslås, så jag tar på mig min gladaste minibasker, mina dansande brogues-skor och en telefon-brosch och går till Vintagefabriken. Världens bästa ställe – med de underbaraste av kollegor. Tillsammans fyller vi spruckna drömmars tomrum och målar upp vackra visioner, tusenfalt med pepp och odlar tanken om att i morgon, då kanske tårarna känns lättare att hantera. Och dagen efter det kanske ännu lättare.
Och så blir det ju, även om det inte går över en natt. Jag fortsätter att sondera garderoben efter smilbandskreationer och finurliga små accessoarer. Det blir mitt lyckopiller.
Jag och John spenderar all vår tid hemma. Träffar knappt en kotte, men mår på något konstigt vis bra av det. Vi – som alltid har haft en karusell av människor omkring oss – låser in oss, målar möbler, äter långfrukostar, pratar och bearbetar. Det är fint.
Frankie Daily journal dimper ner på Vintagefabriken och jag nallar förväntansfullt ett exemplar. 2014 ska bli mitt år.
Fyller sidorna med nya förväntningar och gör storslagna planer. Mitt bästa.
Får fina presenter av omtänksamma läsare.
Listar mina bästa böcker och säljer vår matta. Det är utrensning på hög nivå hemma.
– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari – jazzande födelsedags-februari – virvlande Vintagefabriks-mars – ett vårvackertmaj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
– roadtrippat fransos-juli – med lite Italien på
Virrvarriga vägar i Frankrike och Italien övergår i brummande Gotland-landsvägar i lånad bubbla. Vi springer i gång bilen i Hemse – till lokalbefolkningens tjut – och rullar längs dammiga vägar till fyren i När. Jag, Erik och Mick sitter i baksätet och skumpar, John spelar Beatles på hög nivå, Max sitter shotgun och pratar – allt medan vägarna slingrar sig fram i varma augusti.
Varje år får jag åka hit, till underbara Gotland, med några av mina allra bästa finvänner. Till min vän Micks sommarställe, med middagsberså, latdagsskugga och alldeles lagom med plats för fotboll och dunkkurragömma. Jag är evigt tacksam varendaste sekund jag är där. Och håller kvar känslan in i kallaste januari.
Torn är det bästa John vet. Fyrar i synnerhet.
Lat-eftermiddagar blir varm-kvällar, vi hoppar i plurret från piren och tävlar i vackraste seglingen ner i vattnet.
Efter bad är det dags att grilla. Det gör vi varendaste kväll och tycks aldrig tröttna. Vi turas om att cykla till bonden för att köpa grönsaker. Och just den här dagen var det min tur. Nydoppad med sommarvarmshud.
Drömmer om Gotlands-torp och vill så innerligt lantisfixa och byggardona att jag får värk i bröstet.
Guppar tillbaka till fastlandet, möter upp Volang-Lindapå tågstationen och tillsammans åker vi hem till mitt Värmland. Packar upp kappsäcken och hänger upp en alldeles speciell skapelse på vädring, min 30,5-årsfestklänning.
Tillsammans med Lollo, Linda och Silversaga roddar jag pyssligt jul-jobb för Amelia jul – på årets varmaste dag. Jag skrotar runt i shorts, sjunger julvisor för att komma i stämning och känner svettpärlor i tinningen.
Värmland visar sig från sin allra vackraste sida när ett hav av vänner anländer till mitt barndomshem.
En lördag – under blixtar och dunder – firar jag nämligen min födelsedag (ett halvår senare) med ett Garden party på den bästa plats jag vet.
Vi dansar till solen går opp.
Några dagar efter festen är det dags för årets viktigaste sommartradition (jämte Gotland). Tjörn. En tradition som hållit i sig sedan jag var sju äpplen hög.
Salta morgondopp, väldoftande ljung, dammande grusvägar, Nogger från kiosken, vattenkrig med min syster, krabbor från Skärhamn och minst ett besök på Härön är kutym.
I virvlande vindar och från karga berg kastar vi oss i plurret. Flera dopp om dagen ordinerad (utöver morgondoppet) och saltet ska vara kvar på kroppen och i håret, så att man känner den där sträva känslan.
Kryper in i Johns tröja – som luktar kärlek och värme.
Härön från Kyrkesund.
Hittar nya sagovägar och jag försöker ta kort med ögonen. För det här vill jag minnas hela livet.
Åker båt över rosa hav och vinkar adjö till semester.
För snart är jag tillbaka i Stockholm. Salta hårtestar byts ut mot nytvättat hår, moringadoftande hud och elegant handväska. Badkläderna läggs i lådan och de stora strandväskorna hängs in i garderoben.
Formexar mig en sväng.
Och säljer godbitar ur min garderob på Blocket-loppisen. Eller Blockisen som jag råkar säga stup i kvarten.
Återförenas med min vapendragare Lollo, sommarcyklar in till Södermalm och besöker Swedish Hasbeensför att kika på deras höstkollektion.
Miriam och jag hittar varsina (nya) favoriter ur kollektionen (förutom våra hearts då).
Smiter i väg – under stort hemlighetsmakeri – till badhus, söderhöjder och till kanaler för att jobba med boken Vintagefrisyrer tillsammans med Retroella-Sarahoch Martina Ankarfyr.
Tar på mig mina nya golden shoes från Swedish hasbeens och laddar inför …
Q: Hej Emma! Jag heter Anna och läser med nöje din blogg. Såg din fina byrå som du målat om (den mintgröna), och blev genast sugen på att måla om min egen! Därför undrar jag var du fick tag på färgen? Om du vill dela med dig av det vill säga. Hittade ingen kontaktinfo inne på din blogg, därför jag mailar här, ;)Ha en fin dag!/Anna A: Hej Anna! Tack för peppen. Klart jag vill dela med mig – remake är ju det bästa jag vet. Tyvärr har jag lyckats med konststycket att måla över nyanskoden på burken som jag använde när jag målade skåpet. Classic. Men jag var på färghandeln i dag och försökte luska ut vilken mintgrön nyans det var, och enligt mitt detektivarbete har den koden S 1015-G. Kan även rekommendera Alcros färgkollektion – isglass, manet eller monsun är några av mina favoriter. Alla är finfina nyanser i grönt. Testade även nyansen mint, men jag tyckte att det blev lite mesigt. För lite grönt. Så det fick bli en nyans poppigare.
Skåpet fick verkligen ett lyft – det är som ett helt nytt skåp, så jag rekommenderar varmt en redig – och mintgrön – remake.
Q: Kul med frågestund! Jag vill verkligen veta vad det snygga mörkrosa lacket som du har på fingrar och tår heter.
Och precis som skrivits ovan skulle jag gärna se fler hair tutorials och en beskrivning på hur man målar rutiga golv.
Allt gott! /Bea A: Hej Bea! Det är klart att du ska få veta var jag köpt mitt nagellack. Eller ska jag säga mina nagellack. För jag varvar flera olika, men som alla är i samma rosa nyans som mitt läppstift. Några favoriter är ett rosa nagellack från Yves Saint Laurent, i nyansen Fuchsia och Max Factors Disco Pink, som är i samma poppiga rosa nyans. Jag gillar de där rosa nyanserna som går lite åt blått, det passar min skära hudton. Rött – på både läppstift och nagellack – blir helt fel på mig. Jag ser helt enkelt rödflammig ut i de gulare nyanserna …
Och självklart ska jag lägga ut en “Måla rutigt golv”-guide! Jag har lovat att göra det förut, och sedan har livet kommit emellan och guiden glömts bort. Men nu är den på gång – var så säker.
Kram
emma
Q: Hej Emma!
Gillar verkligen att läsa din blogg, den är så inspirerande med alla fina bilder 🙂 Jag har precis köpt bildredigerings programmet Lightroom och håller på för fullt och redigerar mina bilder. Men jag skulle vilja veta vad du gör för redigeringar av dina bilder? Dom är så fina i färgerna och har ett härligt lugn. Använder du några presets, eller redigerar du varje bild separat? Om du redigerar varje bild separat, vilka inställningar brukar du då göra? (liksom måsten för att få den där känslan) Om du skulle ha några presets, kan du inte då lägga ut dom på bloggen? Vad har du för kamera förresten?
Tack på förhand!! Ha en härlig dag!! Mvh Cattis A: Hej Cattis! Tusen tack för dina fina ord. De värmer. Vad roligt att du är i fotoredigeringstagen, och jag hoppas att jag kan hjälpa dig en bit på vägen.
Jag använder Photoshop när jag redigerar mina bilder, och har lite olika “mallar” som jag använder, beroende vilken känsla jag vill åt. Men varje bild behöver sin unika behandling så klart, så jag behöver alltid dra, lägga till eller mixa olika redigeringslager. Några måsten i varje bild är ökad kontrast, intensitet och ett extra sting i ljushet. Sedan brukar jag dra ner gula toner en aning och dra istället upp de svarta tonerna, så svart blir riktigt svart. Jag gillar när det blir tydliga kontraster helt enkelt. Dessutom brukar jag lägga på ett blått alternativt gult filter på mina bilder, beroende på vad tonerna kräver. Hoppas jag bringade någon klarhet i redigeringshärvet, det är så svårt att förklara i text kan jag känna. Man vill helst visa att när jag gör så här, så händer det här och så vidare.
Numera finns ju mängder av spännande presets att använda sig av, så jag skulle rekommendera att leka loss med dessa – då lär man sig massor! Leka är den bästa skolan. Passar också på att tipsa om Vintagefabrikens fotoredigeringskursmed fotografen Emily Dahl den 30 januari, där du kan få massor av tips på hur du skapar krispiga, drömska eller poppiga bilder.
Kram emma
Q: Hej! Såg att du var på Gran Canaria förra året i april, jag och min sambo sitter och ska boka en resa till samma ställe, Playa de cura. Men jag undrar hur vädret var när ni var där? Var det som svensk sommar eller hur var det? Supertacksam för svar! Hälsningar Camilla A: Åh, vad härligt med Playa de cura! Ni gör helt rätt som åker just dit – just då. Det är mycket riktigt som svensk sommar där då. Det är varmt på dagarna, vattnet är svalkande (tänk juni-varmt) och om kvällen behöver du lägga en kofta över axlarna. Helt perfekt med andra ord. Bon voyage!
Q: Hej! Har längtat till en bok om Vintagefrisyrer ! Var kan man köpa den? Har den kommit ut?
Anna A: Hej Anna! Vad roligt att du är så pepp på boken Vintagefrisyrer. Det är jag med kan jag lova. Boken släpps i butik och på nätet först i mars, men du kommer kunna förbeställa den om ett par veckor. Jag lovar att säga till så fort den läggs ut till försäljning. Håll koll här på bloggen vettja. Tjing!
Q: Har du plick? Det skulle vara superkul att kunna få tag på någon liten snygg smågrej (som du vanligtvis brukar ha så himla mycket av ju!) för ett pris som lite mer passar en fattig student :’)
kram! Hanna A: Hej Hanna! Jag vet pårecis hur det är att vara fattig student, så jag förstår suget. Tyvärr har jag inte Plick, däremot har jag ju finfina Vintagefabriken. Och där hamnar alla mina klänningar, pinaler och möbler när jag inte har längre har plats för dem. Min egen lilla guldgruva. Varma hälsningar emma
Q: Så fin kofta, men jag är mer nyfiken på var har du hittat galgen? 🙂 Fröken H
A: Hej Fröken H. Den fina sammetsgalgen köpte jag på Lagerhaus för ett par år sedan. Helt underbar. Önskar så att jag hade köpt fler, för sammetsgalgar kan ju vara det bästa som en välsorterad vintagegarderob har sett. Snälla mot kläderna och rysligt vackra. Hoppas innerligt att Lagerhaus tar in dem igen.
2013 ska nostalgeras, firas och begravas. Och det med en rejält återblick. Du har redan sett:
– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari – jazzande födelsedags-februari – virvlande Vintagefabriks-mars – ett vårvackertmaj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
Där juni slutar, har juli vid. Och jag driver fortfarande runt vid bekanta ramlar-gator och turturduvs-Seine i Paris.
Tar ett kliv in i Luxembourg-trädgården och blir förälskad i denna plats på nytt. Det är så stilla på något vis. Ödsligt på ett omhändertagande vis.
Julis eftermiddagssol är varm mot bara sommarben och solblekt hår.
Här vill vi stanna i resten av våra liv konstaterar vi, slår oss ner, äter picknick och spelar yatsy.
När Paris dämpas i kvällsljus sveper jag en randig kappa om axlarna. För fem timmar sedan blev den min, inne på en av Paris välrenommerade vintagebutiker. Present från min älskade John som sa att “den där måste du ha – jag köper den till dig”.
Lämnar Paris för den franska Medelshavs-kusten. Över en natt bestämmer vi oss för att rikta in oss på Peyriac de mer, och Le Flamant Rouge, efter tips från Miriam Parkman.
Blir överrumplade av charm och vill aldrig lämna vårt Coco Chanel-rum.
Äter frukost på fransk vacker-bakgård, klappar en förbipasserande fransoskatt och planerar de kommande dagarnas roadtrip.
Hamnar efter några dagar i vackra Cassis.
Flanerar franska gränder fram …
fotograferar …
… och tar vårt första dopp i Medelhavet.
Förbi böljande vingårdar, upp på bördiga berg och ner i himmelskt vackra dalar. Lämnar kusten för Provence.
Övernattar på ett Art Nouveau-inspirerat B&B, som har en ägarinna som är så trevlig att vi vill bli adopterade.
Ritar färdvägs-streck på vår knöggliga Frankrike-karta och följer linjern till St Tropez. Där äter vi lunch till överpris, tar ett dopp bland yachterna och lutar pannan mot Chanel-fönster.
Det är osande hett i lugnet mellan trånga gränder och enorma yacher.
Hittar undangömda vacker-gränder, dit inget botox-ögat kan kisa sig till.
Lägger iskalla vattenflaskor mot panna och försöker minnas hur kallt det är i januari. Lyckas föga med att framkalla tanken, och försöker vara tacksam över värmen.
Lämnar St Tropez-hetta, bil och roadtrip, för ett snabbesök i Rom. Det ligger i ruiner. Nog för att Rom inte byggdes på en dag, men att de fortfarande inte var klara var för mig ett under.
Alla vägar leder till Rom. Utom den här. Den är låst.
Söker svalka under italienska trädkronor innan jag gör det fatala misstaget att äta pizza i 29 graders Rom-värme. Matthet får ett nytt innehåll för madame på bilden.
Lämnar Rom för en vecka av det här. Blomstrande Sicilien.
Vi bor i ett hus, med egen terass och utsikt över horisonten. Och har en egen strand.
Det känns faktiskt helt okej.
Och badar i ljummet vatten.
Per, Lisa och jag.
Slänger mig ut från en klippa, ner i pluset. Nåja, från en av de lägre klipporna. Italienarna däremot. De har macho-maraton i klipphopp.
Med saltvatten i håret och väskan full i franska fynd landar jag i Stockholm igen. Otympligast måste ju ändå vara paraplyet som vi köpte iParis när det började dugga. När vi kommer ut ur affären och ska slå upp vårt parasoll, så är regnet som borta. Och lämnar oss i fred under hela vår semester. Det där paraplyet tar vi numera alltid med oss när vi vill att det ska sluta regna. Lika effektiv som en kinestisk vädermanipulation.
Njuter av lata frilansdagar i Stockholm i klädd blommig Paris-klänning och gula skor från Swedish hasbeens. Sorterar företagskvitton på picknickfilten, cyklar på möten och plåtar jobb på innergården. Som att vara ledig, men ändå inte.
Andas in en hel parfym av blomster och tänker att här ska jag dö. Men inte än på en hundra år, tack.
Premiäråker vår gamla eka, tillsammans med min mamma, min syster och svåger.
Spenderar kvällarna på verandan, ätandes röda vinbär från trädgården och snofsar ihop en inbjudan till min 30,5-årsfest
Upplever rosa vacker-himlar och trygga hemma-grusvägar.
När varje ven har fått i sig en dos av Värmlands landsbygd (yes, I’m addicted) mellanlandar jag i Stockholm. Illustrerar till boken Vintagefrisyrer och är frän i nya solglasögon från E&E.
Plåtar ett matreportage (och omslaget) till Expressens “Loppis & antikt”.
Packar ner kamera, badkläder och grillvante och tar båten över till Gotland för den obligatoriska grilla-på-Gotland-veckan.
Hänger med de här gulliga, favoritskruttarna också.
Köket dränks i ljus och min franska emaljkanna svämmar över av pioner. Det har blivit juni 2013.
På mitt rutiga golv i köket står en radioapparat från 1950-talet. Det luktar blommor och somriga förväntningar.
John inviger cykeln han fått i födelsedagspresent. Vi cyklar nästan överallt …
Även till de allra närmsta platserna. Svandammsparken till exempel …
… som börjar här, vid vårt hus.
Vinkar adjö till mitt gamla pass som går ut (yes, jag var mörkhårig från att jag var 15 år tills jag var 22-ish).
Min John börjar sy flugor för fulla muggar och jag formger den lilla etiketten till det som blir Dr. Johns prima festflugor. Stolt.
Det är sommar. På riktigt.
Den 6 juni har jag och John bröllopsdag, en dag som firas på samma sätt – och på samma plats – varje år. Här, under vårt hemliga träd. Där dukar vi upp till picknick, skålar i champagne, håller om varandra, småpratar och spelar kort eller yatsy.
Vid eftermiddagen kommer en hög med vänner, vi dricker vin och spelar brännboll (även det en tradition).
Juni är månaden då vi hänger här. Under bron.
På Trädgården så klart.
Jag, Sarah Wing och Martina Ankarfyr börjar jobba med boken Vintagefrisyrer. En himlans fin dag i juni plåtas exempelvis Karoline. Kvällen avlustas på Calexico’s och jag önskar att det var jag som formgivit deras menyer. Darn!
Med picknickkorg i handen intar jag och John Sigtuna med omnejd. En loppisrunda de luxe.
Jag bär min nya klänning från Vintagefabriken och det är utan-kofta-varmt.
Sommarklänningar i kvadrat på bloggen. Vintagefabrikens egen sömmerska Ida syr upp den perfekta sommarklänningen i några få exemplar. Vi längtar efter sommarbad, så vi skänker vinsten från klänningsförsäljningen till världens hav (via Naturskyddsföreningen). Allt för att vi ska kunna bada i havet i framtiden.
Min vän Nina fyller 30 bast och det firas med en överraskningspicknick, ballonger och paket från Swedish hasbeens.
Jag cyklar hem genom sommarnatten, till tonerna av digert fågelkvitter, längs med Årstaviken. Det osar sommar.
Vaknar upp till midsommarafton och går ut för att binda mig en likadan krans som Emily Dahl har i boken Vintageparty.
Dukar upp till midsommarfest på innergården i Midsommarkransen, med klöverkrans i håret.
En hel hög med vänner strömmar in på innergården. Några lastar upp mat, en annan svänger i hop en tårta och en tredje dukar fint på bordet. Emelie hjälper alla att fixa sig en krans.
Mat för ett helt kompani.
Med pionknoppar på bordet, en midsommarfest dränkt i solsken och mat som aldrig sinar slår vi oss ner till bords, äter och pratar. I timtals.
När sill, färskpotatis, västerbottenostpaj och en rad andra sätter är uppätna, så smaskar vi i oss jordgubbstårta.
John.
Mick i kranskeps.
Fatima och lilla Livia.
Vi möter midsommardagen i gryningen, med morgondopp i Vinterviken.
Och kommer hem först när solen går opp.
Dagen därpå drar jag och John till ett somrigt Paris!
Gick till vårt favoritställe på Rue Oberkampf och skålade för att vi än en gång var i vår favoritstad. Paris.
Titta vad som stod på mitt skrivbord i morse. En bukett med alla mina favoritblommor: nejlikor, brudslöja och ranunklar, tillsammans med ett kort. Från underbara Retroella, som jag har skrivit boken Vintagefrisyrer tillsammans med.
Fantastiska, omtänksamma människa!
Nu ska jag visa något fint som händer för ett par veckor sedan. Närmare bestämt en fredag då jag, Lollo och Fatima kraschade en lunch på Wagamama.
Lunchen åts av min gamla Karlstadskompis Emma och en alldeles speciell person.
Minns ni Lina som jag och några vänner möhippade med en brunch tidigare i höst? Hon stack till New York för att gifta sig med sin Oskar och i panik trollade vi fram en brunch med kort notis. Men en brunch is not good enough tyckte vi …
Så vi rövade i väg henne på dans och därefter till Vintagefabriken för en vintagemakeover. Här har vi henne, Lina, numera gift!
Lollo.
Alla som var med på möhippan fick en kurs i vintagefrisyrer, fick hjälp med att sätta upp håret och de som ville blev sminkade.
Min vän Nina fick en fejklugg i sitt korpsvarta hår. Dösnyggt!
Fatima på Salong Vintagefabriken.
När alla var piffade i håret och skumpan var slut gick vi ner i tunnelbanan.
Lina i svala lockar.
Vi klev av i Hornstull, svepte håret ett varv och tog sedan sikte på Hornsgatan.
Moi.
Vårt mål var Lisas hem. Även kallad mästerkocken. Tillsammans med några andra hade hon lagat pulled pork och dukat upp till fest i sitt vardagsrum.
Vackra Lina.
Lisa hälsade alla välkomna och satte en drink i allas händer.
Och så skålade vi för Lina! Skål!
Nä vi slurpat upp, så slog vi oss ner och åt middag. I flera timmar.
Där vi satt vi sedan tills klockan blev natt. Lina visade bilder från bröllopet och bröllopsresan och vi satt som klistrade.
Snipp, snapp, snut, så var möhippan #2 slut.
Fyra nyanser av vitt (minus en rosa mun), en bil-hatt och en fruktansvärt lat katt. De senaste veckorna har fullkomligt flugit iväg, och stundom har jag lyckats ta en bild i farten. Nyfikna på hur det sett ut?
Tänkte summera de senaste veckorna, sett ur min instagram. Vill du följa mig även där så heter jag i vanlig ordning emmasundh.
Instagram-flödet adventspyntades redan dagen innan 1:a advent. Jag däremot, slängde upp stjärnan bara för någon vecka sedan. Jag har så underbart optimistiska visioner inför jul. Att jag ska sitta i någon form av totallugn, pyssla och baka. Som att det händer? Nej. Fullt kaos.
Istället för att julmysa i lugnet så byggde jag mig en bilhatt. Det gäller ju att prioritera.
Åt frukost i sängen på min nya bricka. Eller ja, ny och ny – hittade den på Emmaus secondhand för 30 kronor. Fin som snus.
Köpte mig en stickad jultröja (ska visa upp den på bloggen inom kort – var så säker) och piffade upp en söndag med en fejklugg.
Klappade latmask-katten, som ligger så nära om natten och illustrerade järnet – dag som natt – till boken Vintagefrisyrer. Sista rycket nu innan boken ska gå till tryck. Pjuu.
