Förra sommaren roadtrippade jag och John runt i Frankrike, från Paris, ner till sydvästrakusten och sedan längs med kusten till franska rivieran. Vi hann med lite Provence också. Är du nyfiken på mina bästa Frankrike-tips?
Spana in veckans nummer av Expressen Söndag! Där har jag nämligen skrivit en lång guide till mina bästaste ställen.
2013 ska nostalgeras, firas och begravas. Och det med en rejält återblick. Du har redan sett:
– retronostalgiska rosettfrisyrs-januari
– jazzande födelsedags-februari
– virvlande Vintagefabriks-mars
– ett vårvackert maj med nagg i kanten
– midsommardoppat, Paris-toppat juni.
Där juni slutar, har juli vid. Och jag driver fortfarande runt vid bekanta ramlar-gator och turturduvs-Seine i Paris.
Tar ett kliv in i Luxembourg-trädgården och blir förälskad i denna plats på nytt. Det är så stilla på något vis. Ödsligt på ett omhändertagande vis.
Julis eftermiddagssol är varm mot bara sommarben och solblekt hår.
Här vill vi stanna i resten av våra liv konstaterar vi, slår oss ner, äter picknick och spelar yatsy.
När Paris dämpas i kvällsljus sveper jag en randig kappa om axlarna. För fem timmar sedan blev den min, inne på en av Paris välrenommerade vintagebutiker. Present från min älskade John som sa att “den där måste du ha – jag köper den till dig”.
Lämnar Paris för den franska Medelshavs-kusten. Över en natt bestämmer vi oss för att rikta in oss på Peyriac de mer, och Le Flamant Rouge, efter tips från Miriam Parkman.
Blir överrumplade av charm och vill aldrig lämna vårt Coco Chanel-rum.
Äter frukost på fransk vacker-bakgård, klappar en förbipasserande fransoskatt och planerar de kommande dagarnas roadtrip.
Hamnar efter några dagar i vackra Cassis.
Flanerar franska gränder fram …
fotograferar …
… och tar vårt första dopp i Medelhavet.
Förbi böljande vingårdar, upp på bördiga berg och ner i himmelskt vackra dalar. Lämnar kusten för Provence.
Övernattar på ett Art Nouveau-inspirerat B&B, som har en ägarinna som är så trevlig att vi vill bli adopterade.
Ritar färdvägs-streck på vår knöggliga Frankrike-karta och följer linjern till St Tropez. Där äter vi lunch till överpris, tar ett dopp bland yachterna och lutar pannan mot Chanel-fönster.
Det är osande hett i lugnet mellan trånga gränder och enorma yacher.
Hittar undangömda vacker-gränder, dit inget botox-ögat kan kisa sig till.
Lägger iskalla vattenflaskor mot panna och försöker minnas hur kallt det är i januari. Lyckas föga med att framkalla tanken, och försöker vara tacksam över värmen.
Lämnar St Tropez-hetta, bil och roadtrip, för ett snabbesök i Rom. Det ligger i ruiner. Nog för att Rom inte byggdes på en dag, men att de fortfarande inte var klara var för mig ett under.
Alla vägar leder till Rom. Utom den här. Den är låst.
Söker svalka under italienska trädkronor innan jag gör det fatala misstaget att äta pizza i 29 graders Rom-värme. Matthet får ett nytt innehåll för madame på bilden.
Lämnar Rom för en vecka av det här. Blomstrande Sicilien.
Vi bor i ett hus, med egen terass och utsikt över horisonten. Och har en egen strand.
Det känns faktiskt helt okej.
Och badar i ljummet vatten.
Per, Lisa och jag.
Slänger mig ut från en klippa, ner i pluset. Nåja, från en av de lägre klipporna. Italienarna däremot. De har macho-maraton i klipphopp.
Med saltvatten i håret och väskan full i franska fynd landar jag i Stockholm igen. Otympligast måste ju ändå vara paraplyet som vi köpte iParis när det började dugga. När vi kommer ut ur affären och ska slå upp vårt parasoll, så är regnet som borta. Och lämnar oss i fred under hela vår semester. Det där paraplyet tar vi numera alltid med oss när vi vill att det ska sluta regna. Lika effektiv som en kinestisk vädermanipulation.
Njuter av lata frilansdagar i Stockholm i klädd blommig Paris-klänning och gula skor från Swedish hasbeens. Sorterar företagskvitton på picknickfilten, cyklar på möten och plåtar jobb på innergården. Som att vara ledig, men ändå inte.
Blir stolt när en får vara med i Situation Stockholm.
Formger en logga åt Sjutton kvadratmeter lakrits och köper mig en trälåda.
Tar tåget hem till törpet i Värmland.
Andas in en hel parfym av blomster och tänker att här ska jag dö. Men inte än på en hundra år, tack.
Premiäråker vår gamla eka, tillsammans med min mamma, min syster och svåger.
Spenderar kvällarna på verandan, ätandes röda vinbär från trädgården och snofsar ihop en inbjudan till min 30,5-årsfest
Upplever rosa vacker-himlar och trygga hemma-grusvägar.
När varje ven har fått i sig en dos av Värmlands landsbygd (yes, I’m addicted) mellanlandar jag i Stockholm. Illustrerar till boken Vintagefrisyrer och är frän i nya solglasögon från E&E.
Plåtar ett matreportage (och omslaget) till Expressens “Loppis & antikt”.
Packar ner kamera, badkläder och grillvante och tar båten över till Gotland för den obligatoriska grilla-på-Gotland-veckan.
Hänger med de här gulliga, favoritskruttarna också.
Loading Likes...
Snodde en himlans bra lista från niotillfem-Sandra Beijer. the list of 2013.
Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?
Åkte på roadtrip genom Frankrike, släppte en Vintageparty-bok, semestrade på Sicilien, startade en egen bloggportal (Bonjour blogs), lärde mig sticka och premiäråkte vår gamla eka (som vi haft i många år, men som jag bara har slitit och tjärat med).
Och så startade jag två företag, mitt eget aktiebolag och Vintagefabriken – tillsammans med Lollo och Linda.
Vilka länder besökte du?
Norge, Frankrike, Italien, Storbritannien.
Vad var din största framgång 2013?
Jag gjorde en hel massa spännande, svinroliga frilansjobb, släppte boken Vintageparty, startade Vintagefabriken, skrev och illustrerade klart boken Vintagefrisyrer och var med och drog igång En snällare julmarknad. Alltså vilken sjuhelvetes resa! När jag ser tillbaka på allt jag har gjort 2013 – tillsammans med andra fantastiska kreatörer (men även själv) – så blir jag förbannat stolt. Och lite utmattad. Tempot!? Pjuu.
Bästa köpet?
Den rosa bomullsklänningen som jag hittade på Beyond retro. Jag levde i den där klänningen hela långa, varma sommaren.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
När jag och John fick ta över katten Sockan och den fantastiskt varma finsommaren.
Och ledsen?
När jag förlorade det lilla barnet som växte i mig. Det svärtade ner hela hösten och dammade ner varenda dag med en enorm trötthet. Det tog ganska lång tid för mig att återhämta mig – både fysiskt och psykiskt. Tusen hormoner gjorde att jag grät varje dag, hade svårt att vara ensam med mina egna tankar och var så enormt trött. Träffade inte en själ (förutom mina Vintagefabriken-vapendragare) på flera veckor. Jag hade en bild av mig själv av att jag kunde borsta av mig sådant här relativt lätt, men så var tydligen inte fallet.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2013?
Daft punks “Get lucky” som skrålade ur radion genom vår roadtrip genom Frankrike. Genom ett brusigt Paris, över spetsiga berg vid Franska Rivieran, genom frodiga vindalar i Provence och förbi vajande palmer på en soldränkt motorväg.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det här året har varit en riktig berg-och-dalbana. Enorma toppar med boksläpp, Vintagefabriken-starten, Paris-häng, Gotlandsbad och vackra visioner. Storartade planer, fullklottrade kalendrar och ett aldrig (?) sinande pepp. Och avgrundsdjupa dalar när energin plötsligt har tagit slut och modet svikit. Saker och ting har hänt personer i min närhet och det har (så klart) påverkat mig. Men vi har tagit oss igenom det. Funnits där för varandra. Och det betyder mycket för mig. Så? Om jag var gladare? Det vette tusan. 2013 var inte mitt bästa år. Det var ett slitsamt år, med många lärdomar och erfarenheter. Det är nog just så som jag kommer att minnas det: Som ett sönderklottrat kollegeblock med kom-i-hågs och notes till mig själv.
Vad önskar du att du gjort mer?
Tagit hand om mig själv, gått fler Vinterviks-promenader och tillåtit mig att landat mer. Jag är en arbetsmyra, men även myror behöver landa, ta en långpromenader och låta tankar falla på plats.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Jagat livet.
Blev du kär i år?
Gång på gång.
Favoritprogram på TV?
2013 var året då TV:n åkte ut. Skvalet och bakgrundsbruset skulle bort, för att ge plats åt större tankar, långa middagssamtal, symaskinsskrammel och efterlängtat tom timme = dra i gång projekt. Men på datorn har jag minsann inte slängt ut. På den såg jag “Orange is the new black”, “Game of Thrones”, “Masters of Sex”, “Fröken Frimans krig” … och eh, “Bonde söker fru” (“denna sommar kommer bli som varm kolasås på vaniljglass”). Love it!
Bästa filmen?
The Heat. Stört rolig.
Bästa boken du läste i år?
“Cirkeln” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Och en massa deckare så klart.
Bästa matupplevelsen?
När jag och John hittade Paris bästa crêpe i Marais. Vi kör alltid “dagens crêpe” när vi är i Paris, och denna gång hittade vi den bästa. Ever.
Något du önskade dig och fick?
Jag fick åka till Paris. Det önskar jag mig alltid.
Vad gjorde du på din födelsedag 2013?
Den 4 februari 2013 fyllde jag 30 år. Det firades med fransk finfrukost, jobba hemma-dag, och afternoon tea hemma hos Lollo, tillsammans med Linda, Fatima och nyfödda Livia. Därefter blev jag bjuden på skumpa på Le Rouge och så gick jag på Elle Interiörs designpris. Det riktiga festen skulle hållas ett halvår senare, i augusti. Jag har nämligen alltid drömt om att fylla år på sommaren, så jag bestämde mig helt sonika för att flytta fram min födelsedagsfest ett halvår. Fira 30,5 med ett vilt Garden Party utan slut i den vildvuxna trädgården hemma i Värmland. Och så blev det. Men John kunde inte riktigt hålla sig, så han ställde till med en överraskningsfest den 4 februari. Så jag blev dubbelfirad!
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Någonstans önskar jag att jag sluppit att lära mig den hårda vägen. Så är det ju alltid. Men för att man verkligen ska ta lärdom av livet, så kanske det behövs rejäla dalar. Om livet bara gled på som en Pettersson-båt genom Göta kanal, så då skulle glädjen bli blasé och findagarna mindre fina.
Vad fick dig att må bra?
Latdagarna och vattenhålet på Vintagefabriken.
Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?
Lugn.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Alltid Timbuktu.
Vem saknade du?
Min vän Åberg. Alltid.
De bästa nya människorna du träffade?
Åh, fick en hel massa nya bra-bekantskaper. Varma människor som man liksom gillar så där automatiskt. Som Bonjour-Madeleine, Isabelle Pedersen, Ida (som syr våra Vintagefabriken-klänningar), Emmy. Bra människor.
Högsta önskan just nu?
Att boken Vintagefrisyrer säljer som smör, Vintagefabriken slår nya rekord, ett stycke regeringsskifte, att folk blir mer miljösmarta (får miljöpanik varenda dag) och mina vänner och familj mår bra. Och att få en liten bebis. Det vore grejer det.
Provence. Ljuvliga Provence.
Jag och John rullade in i den nästan skamligt charmiga byn Brignoles en kväll slöjade i gult ljus. Parkerade bilen, packade ur våra väskor, hittade åt höger och åt vänster. Var låg vårt B&B?
Ingen aning.
John kvistade fram till några parksittande samtals-herrar vid en fontän och frågade åt vilket håll som vår lilla rue låg. Ingen pratade engelska, men gestikulerade stort att frågan förvirrade. En gammal farbror började pipa i väg åt vänster och gestikulerade mot oss att vi skulle följa med. Vi knatade efter med väskorna i våra händer. Farbrorn gick med målmedvetna steg in bland gränderna. Stannade vid några damer som stod och pratade vid en port, frågade om de visste var gatan låg? De skakade med huvudet, men tillsammans fick de syn på en annan dam. De gick fram till henne och snart var halva byn med i jakten efter vårt B&B. Till slut lyckades farbrorn ta reda på var den lilla gränden med B&B:t låg och gick – bokstavligt talat – med oss ända in i farstun. Han hjälpte oss till och med att ringa på dörrklockan.
Inne på vårt B&B möttes vi av en underbar människa som liksom kvittrade fram att hon nästan inte alls pratade engelska. Sedan berättade vant – på klingande, franskosade engelska kryddade med livsglada skratt – om huset, byn och den kommande frukosten. Hon förde oss fram över de persiska mattorna, visade oss den övervuxna trädgården, rummet vi skulle bo i och sedan rekommenderade hon en restaurang som vi kunde gå till om vi var hungriga. “Men skynda er innan det stänger – det är här inte Paris”.
Så då gjorde vi precis det. Lämnade väskorna på rummet, gick ut genom den stora porten på B&B:t (som du ser här ovan) och gav oss ut i den trevligaste by jag varit i.
Förbi vackra portar, höga grindar, tufsiga katter och …
… nötta fiskbutiker.
Jag bar saltstänkt hår och min blommiga klänning från Tidens Melodi.
Vackra Brignoles.
Jag och John var så nyfikna på denna lilla by att vi så klart inte kunde gå raka vägen till restaurangen. Först ziczacka sig genom gränder, tappa bort sig och därefter leta sig fram till någon fasad eller fontän som kändes igen.
Här står världens bästa John i randig tröja och keps.
Med fransk damm under ballerinaskorna gick vi sedan till en rekommenderad restaurang, drack vin från gårdarna runt omkring, åt underbar provencalsk mat och insåg att jo minsann, Provence är vår grej.
Loading Likes...
Vaknade upp på ett B&B i närheten av Provence, åt frukost och bestämde dagens roadtrip-rutt. Vi längtade efter hav, så siktade motorhuven söderut.
Staden Cassis blev nästa mål på vår roadtrip längs med den franska kusten. Solen gassade, palmerna vajade i den salta luften och syrsorna höll takten när vi rullade ner för de branta bergen ner till den lilla kustbyn.
Min väska var packad med ny baddräkt från Paris, tummade pocketböcker och en påse med färska körbär. Medelhavet skulle minsann intas.
Pittoreska Cassis med franska balkonger, pastellfärgade fönsterluckor …
… boulangerier.
Efter en snabb kaffe och dagens crêpe (så klart) slog vi oss ner på stranden. Hatt, solglasögon, körbär och karta över Frankrike. Här skulle smidas roadtrip-planer i sanden.
“Om det här är bilen …”.
Efter ett tag blev det för varmt – John tog första doppet!
Själv är jag av den frusna typen, så jag tog tid på mig att tina upp i den brännheta sanden.
Eftermiddagen kom och vi lämnade stranden för att dra vidare genom Cassis. Ett stenkast från stranden låg båtar, restauranger och pastellfärgade leksakshus på rad.
Hotell som såg ut att egentligen ligga på Cuba.
Och så lite borgar och berg.
Vi gick genom de trånga gränderna, med alla de knalliga husen, men insåg ganska snart att våra kroppar krävde bad.
Knallade till vår roadtrip-ford och åkte en bit österut, till en ny strand. Där blåste det så att klänningen smet åt kring benen och hatten flög av. Lika bra var väl det. Det skulle ju ändå badas.
Min havsälskande man sprang i, dök in i en våg och plaskade njutningsfullt i det salta vattnet.
… och även jag hoppade i plurret. Okej, “hoppade” var en lätt överdrift. Gick sakta i – med spänd käke och händerna på den varma magen som inte ville bli kall.
Bekantar mig med vattnet.
Och sedan fort i och fort upp!
Nybadade och med vindtorkat, våldsamt hår försökte jag sedan få på mig hatten igen. Med en blond kalufs som stod rakt upp.
Roadtrippen skulle fortsätta. Till Provence.
Efter att ha lämnat underbara Peyriac-de-Mer, som ligger nära Spanien, begav vi oss öster ut längs med Medelhavskusten. Vi gjorde ett snabbstopp i en liten sömnig by alldeles i närheten av Provence – en by full av katter.
Jag såg fler katter i byns gränder – och uppe på taken – än jag såg människor.
De var till och med avmålade på husfasaderna.
Jag och John njöt så klart för fulla muggar när vi tog en kvällspromenad genom byn.
Öde.
Alla människor var som bortblåsta, så det var bara vi, katterna och husen. Jag tyckte att det var lite kusligt till en början, men sedan fick vi reda på att alla troligtvis förberedde en festival som skulle starta någon dag därefter.
Vårt B&B för kvällen låg på en av de små gatorna.
När man gick in genom porten till B&B:t så möttes vi av en magnifik innergård. Ägarinnan och hennes man bjöd på rosévin och slog sig ner och pratade en stund. De berättade att huset hade ägts av två konstnärer som hade haft som projekt att restaurera hela huset (som då knappt hade haft något tak).
Jag måste säga att de hade lyckats med sin restaurering.
En trappa upp bodde vi. I ett litet, sött rum med ett fönster som vätte mot gränderna.
Staden som var full av katter var bara en paus på vägen. Dagen därpå skulle vi nämligen möta havet och Provence!
Loading Likes...