Nu är det slut på sprött hår, trötta lockar och slitna toppar. Jag har gett mitt hår ett löfte – att aldrig mer använda locktång. Jag har ju – som många av er vet – fullkomligt spikrakt hår. Inte mycket till självfall där inte och inte en tillstymmelse till vackra lockar (och urusla förutsättningar för att göra all sorts vintagefrisyrer). Så jag har helt enkelt varvat pincurls, med locktång, plattång och sponge rollers för att få lockigt hår.
Men mitt blonda hår tål inte så mycket förslitning av hårnålar och värme, så de senaste veckorna har jag sportat sponge rollers under sjalett och är helt såld. Vilken skillnad! Mitt hår är mjukt och lent. Lockarna är finare och håller dessutom längre.
Helt underbart!
Sedan var det ju det där med att få tag sponge rollers. Inte det lättaste. Om ni är sugna på att testa kan jag rekommendera Retroella, Sivletto ochTidens melodisom har finfina sponge rollers.
I går kväll ställde Vintagefabriken till med hattfest i gråaste november. Jag var klädd i min blåblommiga klänning som jag köpt på Tidens melodi och en bilhatt som jag pysslade ihop fem minuter innan festen. Leksaksbilen, en klassisk trabant, köpte jag i Berlin för två år sedan. Nog för att den har sett Berlin, insidan av min väska och vyn ut från vardagsrummets bokhylla, men jag tyckte att det var dags för bilen att få komma ut på fest.
Med hjälp av ståltråd och några hårnålar fäste jag leksaksbilen i en pincurl, och där satt den sedan hela kvällen. Är ni nyfikna på fler bilder från hattfesten månne?
I fredags kom bästa Emily Dahl till Midsommarkransen för ta en fika på mitt stammisfik, Hedvigs.
This Friday the best Emily Dahl came to visit me in Midsommarkransen. Together we went to my favorite café, Hedvigs, for a coffee.
Hon är allt bra vettig den där Emily Dahl. En varm människa, med fyrtion kilo pepp i sig. Vi drack kaffe, lovordade mjuka armbågar och pratade drömmar och kärlek …
Blev upprörda på att folk inte kan bete sig och lät som två gamla tanter.
She’s just great that Emily Dahl. A warm person, with 40 kg optimism in her. We drank coffee, praised soft elbows and talking dreams and love … Were upset that people can not behave and sounded like two old ladies.
… Allt till doften av nybakt bröd och kaffe. Det bästa av två världar. At Hedvigs it smelt of freshly baked bread and coffee. The best of two worlds.
Jag var fredagspiffad i vintagekofta från Beyond retro och snurror i håret. Funderar allvarligt på att införa fredagsfikor på Hedvigs. Det finns liksom inte något bättre sätt att börja helgen på tycker jag. Att få ta en jobbpaus mitt på dagen, komma ut, smutta på kaffe och prata om drömmar och verklighet. Omvartannat.
I was dressed in vintage cardigan from Beyond retrohad pincurls in my hair. Thinking seriously of introducing friday coffee dates of Hedvigs, every friday. There is no better way to start the weekend. Getting to take a job break in the middle of the day, come out in the sun, sip coffee and talk about dreams and reality.
I vanlig ordning tänkte jag att vi skulle kika på veckan som gått, nostalgiker som jag är. Alla bilder kommer från min flotta Instagram. Vill du följa mig där heter jag kort och gott emmasundh.
Måndag. Gjorde luftiga pincurls i håret (i brist på locktång) och tog fram min kaninmobil. Bloggade om min tjusiga, nya fåtölj i vardagsrummet gjorde jag också. Fint som snus.
Tisdag. Kände mig jazzigt snajsig i brogueskor från Asos.com.
Onsdag. Regnet öste ner på Midsommarkransens plåttak. Trippade till jobbet och blev hemskt känslosam. Det var nämligen min sista dag på DV-redaktionen. Jag blev bjuden på Beijing-lunch av världens bästa Carin och Anna, och på eftermiddagen bjöds det på glass, jordgubbar och hej då-kramar. Fina ord var bara förnamnet. Jag satt kvar till sent på kvällen och innan jag pep i väg på nya äventyr skrev jag hemliga lappar till alla på redaktionen. På lapparna skrev jag små hälsningar, kärleksförklaringar och tack.
Sent på onsdagskvällen vinkade jag sedan hej då till mitt Bonnier. Vink, vink. Det blev torsdag och jag var ledig. Strosade runt i extravaganta tofflor.
Gick en liten torsdagpromenad i Midsommarkransen, sprang in på Lyckliga gatan och hälsade på den grymt trevliga ägarinnan. Där, mitt framför mig, hängde ett stycke drömklänning. Helt underbar. På grund av en enorm portion Chicken Karai gick emellertid inte blixtlåset igen. Det kanske den inte hade gjort ändå, men jag skyller gärna på en stackars oskyldig indisk rätt i detta fall. Och på tomt portmonnä. Åh, det smärtade att gå från Lyckliga gatan kan jag säga. Det blev fredag och jag packade väskan och necessären.
Virade min stora halsduk ett par varv runt halsen, sa adjö till min fyndade pjäs (visst är den fin?) och satte mig på tåget till mitt älskade Värmland. Behövde åka dit och ladda ett par batterier.
Lördag. Traditionsenligt besökte jag Gengåvan i Karlstad. Hittade en fantastisk brudklänning i spets för 500 spänn. Nu kan det ju vara så att man redan är gift, men vad fasen. Som den klänningssamlare jag är kunde jag så klart inte motstå denna godbit. Sugen på att se fler bilder på den månne?
På kvällskvisten spelade jag, John och min syster Ellen monopol. I min familj betyder det personlighetsförändring. Själva spelet brukar sluta med att spelet kastas all världens väg. Jag förvandlades – i vanlig ordning – till en odräglig överklassdam – och vann. Mohahaha.
Söndag. Kryssade mellan plommon, äpplen och fallna löv och gick en lång höstpromenad. Andades alldeles frisk luft och trivdes som katten.
Och appråpå katten. Ni vet Winston, som vi var hoppin-mussematte för i ett och ett halv år, han klev fram ur buskarna när vi kom tillbaka från promenaden. Han bor i Värmland nu och stormtrivs. När han hörde mig och John kom han framgalopperande och tokgosade oss. Jag lade mig på mage på marken och sedan fick jag en kattdos som jag kan leva länge på.
På söndagskvällen var det dags att packa ner brudklänningen och fara tillbaka till Stockholm.
