Hänger du med i trenderna? Kan alla se att du har koll på mode?

i betalt samarbete med Fair action

Sustainable collections, tidlös basgarderob, hållbara nyckelplagg, höstens hållbara basplagg. 
Går det att shoppa sig ur klimatkrisen? Hur hållbar är egentligen modebranschen?
Och hur ser det göttiga, påklädda livet ut efter omställningen?

Shoppingpåsarna hopar sig. De är välfyllda med problem. Tjusiga plagg gjorda av fossil olja – tillverkade i fabriker som drivs av kolkraft på andra sidan jorden (där effekterna av klimatkrisen kommer att slå värst. Där kvinnor sliter för lön som inte räcker till det mest basala, och riskerar att förlora jobbet om de höjer sin röst.
Men hey, plagget i påsen var ett kap! 99 spänn på rea! Dessutom fick jag billigaste varan på köpet: En T-shirt med trycket “Female first”. 
Längst ner i påsen ligger ett kvitto som säger att vi övertrasserat resurserna sedan länge. Igen.

Trots att majoriteten av svenska folket förmodligen hamnat hos utsläpps-kronofogden (om det funnits en sådan) så fortsätter vi shoppa. Vi svenskar köper nytt plagg i veckan. Plagg som vi i snitt använder 5 gånger innan vi bestämmer oss för att, nä, trenden är passé.
För en vill ju hänga med. Visa att en har koll! Inte vara gårdagens färska bröd på buffébordet. Så hur göra vi? Men klimatkris, accelererande trender och viljan att vara dagens modelimpa!

Nu blir det maxat mode kan jag lova.
Inte på mig, jag nöjer mig gott i vintage-klänning, loppis-fyndad halsduk och  klockad trenchcoat köpt på secondhand.
I ett välskräddat (men föga uppsytt) avsnitt av Plan B-podden ålar jag och Maria ner oss i ämnet mode. Vi hade en hel del att säga, därför är detta ämne uppdelat i två avsnitt.

Så vad är det som behöver avhandlas så frenetiskt att det behövs TVÅ avsnitt?
Dels snackar vi om vår egna ohållbara moderesa, via modebranschen där vi båda har sölat runt och vidare till Paris, Milano och New York. Det blir klimatbikt!

Vi sicksackar därefter vidare bland problemen: Modebranschens totala urspårning, vår överkonsumtionstakt,  medias (och influencers) roll i att skapa begär och hållbara kollektioner som tryggt vaggar oss in i tro att vi kan shoppa oss ur klimatkrisen – vi ska bara hålla utkik efter det gröna lövet.
Vi drar en raksöm över trender med snedvrida gylfar på jeansen och företeelser som unboxing, ger komposterbart mode vår dom, tar en svängom kring den helt legit myshobbyn att gå på stan för att se om begär uppstår. Och så tar vi ett snack med Fair actions Maria Sjödin om hur det står till i fabrikerna som producerar våra kläder – låga löner, tvångsarbete och dåliga arbetsvillkor.

Sa jag att detta dubbelavsnitt var maxat? Ja, men då har jag ännu inte berättat att vi bjuder in vår före detta kollega Johanna Leymann, expert på hållbart mode och att jag dessutom intervjuar jag min mamma! Hon har ju trots allt – med sina 77 taggar – varit med om modets framfart från efterkrigstid till 2000-talets överkonsumtion.
Hur konsumerade en mode förr? Hur såg en på konsumtion och att laga? Dessutom berättar hon om något fantastiskt som fanns förr – som vi borde damma av.

Första avsnittet släpps i dag, och det andra släpps snart, snart, snart (måste bara hinna klippa klart det).

Min egen moderesa?
Jag var varit deep down insyltad. Rapporterat från modeveckor, flugit till Paris över dagen, skrivit trendrapporter och shoppingtips. Vi kan väl ödmjukt konstatera att min koldioxidranson för länge sedan är övertrasserad. Skulle jag dessutom räkna med alla som inspirerats av allt jag tipsat om eller rättfärdigat köp med mig som orsak, ja, då vill en ju bara stoppa huvudet i sanden. Och stanna där. Och jag tror ärligt talat att en – trots att en ser ganska dåligt i just sand – skulle möta rätt många där nere.

Detta avsnitt gör vi i samarbete med Fair action som jobbar för bättre villkor och mer transparens i modebranschen. Just nu driver Fair action på för få till en skarp lagstiftning inom EU som ser till att företag måste ta ansvar för mänskliga rättigheter. Rimligt, eller hur?
Men förändring kräver muskler. Så bli medlem i Fair action så de kan fortsätta granska modebranschen och skipa rättvisa åt de underbetalda kvinnor som syr för våra begär.

Sedan ett par år tillbaka köper jag endast begagnat, men det finns ju problematik med det också. Att hungrigt stå och vänta vid Traderas port på att någon tröttnar när en råkat få begär efter något sådant här.
Jag önskar att jag var helt frikopplad från trender. Att jag inte påverkades. Utan körde min grej.
Men jag påverkas, detta trots att jag med bestämd exakthet vet vad jag tycker om.
Markerad midja, snorsnäva pennkjolar eller vida, klockade varianter, långärmade blusar och i nyanser som vitt, rosa, brunt, vinrött, rost och senapsgult. Sällan grönt och blått, om det inte är mossgrönt eller marinblått vill säga. Bomullsklänning om sommaren och rejäla arbetsbrallor toppat med en stickad tröja. Och halsduk eller basker som körsbäret i cocktailen.

Men är det socialt accepterat att gå i samma kläder femton dagar i rad? Trivs jag med epitetet “hon i manchester”. Kan en driva kanaler i sociala medier helt utan förändring som sällskap? Kan en vara influencer i samma, stickade tröja under hela vinterhalvåret? Och sedan byta till en svalare variant när april gör intåg? Cirkulera de plagg en har i all oändlighet, men i olika kombinationer.
Det snurrar mycket.

Lyssna gärna på avsnittet – det är fyllt av fakta och funderingar! Och berätta gärna vad DU tycker.

Loading Likes...

En gardin blev en kjol!

 

För en halv evighet sedan hittade jag ett blommigt, icke-ursäktande tyg på secondhand. Förmodligen en gammal gardin som prytt någons hem. Om jag inte minns fel så slog jag till på gardinen på Emmaus på Söder. Eller om det var på Myrorna på Hornsgatan?
Hur som.

Tyget lämnade jag in till Linda Lindgren på O.L.D tillsammans med en preälskad favoritkjol med mina mått. Och för några veckor sedan kom ett paket på posten.
Jag öppnade, och däri låg den gamla favoritkjolen och en ny kjol – gjord av en gardin!

Ja, den ursäktar sig inte, det är ett som är klart.

Och så får denna gardin leva vidare – i form av en kjol. Återbruk och hantverk när det är som bäst!

Loading Likes...

#2 begagnade favoriter

Från att ha bott på 88 kvadrat med rymlig klädkammare och källar- och vindsförråd för förvaring så bor vi nu på 45 kvadrat, med en byrå som jag och John delar på som klädförvaring.
Vi har en bastu som numera fungerar som ytterst icke-optimerad förvaring och resten av grejerna är … magasinerade. När vi flyttade sålde jag av massor, och tog bara med mig några väl valda favoriter till våra 45 kvadrat.
Det är lärorik för en person som kanske levt lite väl expanderat att bo litet.
Men vilka är de där favoriterna som jag förvarar i mina byrålådor?

I varje avsnitt av Plan B-podden får jag en utmaning av Maria. Jag ÄLSKAR att få utmaningar! Och att bli överraskad. För dealen är att jag inte vill veta ett DYFT om vad jag får för utmaning. Blir ju roligare så.

I avsnittet som heter Bättre begagnat (där vi snackar begagnat, fördomar och våra ibland knepiga inställning till vad som anses vara “fräscht” och en “lyx”), så tyckte Maria att jag skulle visa upp mer av min begagnade garderob.
Showa off 10 favoriter. Den första favoriten hitter du här.

Och här på bilderna ser ni en annan favvo-outfit.

Hålmönstrad topp som jag fyndat på Tradera (är svag för trekvartsärmar (känner mig sjukt obekväm i kortärmat) och off shoulder), och så randig kjol som kommer från Myrorna i Uppsala.
Just den där kjolen har en så fin historia. För jag kom i kontakt med personen som lämnat den till Myrorna!
Hela storyn kan du läsa om här. 

Som jag älskar den där kjolen. Den är egentligen lite för stor, så jag har en fullösning baktill, som jag NÅGON GÅNG SKA fixa, hehehe.
Extra fint är att jag vet vem som burit den innan mig <3

Loading Likes...

Glömda september

Burr! Huttrar hemma i hopp om att elementen ska hinna ikapp köldknäppen utanför fönstret.
Ska alldeles strax tända en brasa i kakelugnen och lägga katten på låren – allt för att värma upp denna onsdag. Men innan jag vevar igång värmeartelleriet så tänkte jag lämna snart-november och kika tillbaka på september. Det hände så mycket då att jag inte hann med att uppdatera bloggen, och jag gillar på något vis att göra bokslut. Inte lämna glapp.
Så nu fyller jag i september-glappet och gör bokslut.

September började ju med att boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” landade i min famn.
Jag har ju skrivit två böcker tidigare (som jag är himla stolt över), men det var något visst med den här.
Kanske för att jag lärt mig så ofantligt mycket genom att skriva den, eller att jag helt enkelt och hundra procent icke-ödmjukt tycker att den är smart. Och så förbannat viktig.
In general brukar inte vara särskilt mallig av mig, för det finns så många fantastiskt kreativa som gör saker hundra gånger bättre än mig. Men, när det gäller den här boken? Pja, då unnar jag mig att malla loss. Kanske för att det är så många som har hört av sig och tackat för boken, hyllat den och sagt det finaste en kan säga om en bok om klimatet: den är smart och tillgänglig.

Och är det inte just precis vad vi behöver i tider av klimatkris?

Och fin som tusan är den också, tack vare geniala Kristin Lidström.

Skickade ut sådana här härliga kit till ett gäng härliga bloggare och influencers. Det var inte en goodiebag, utan en … betterbag – full med cirkulära och klimatsmarta presentkort och erbjudanden. Tack Erikshjälpen, SJ, Hygglo, Something borrowed, Repamera och Varié.

Det var varmt och jag letade fram de minst använda kläderna i min garderob.
Jag är ju en uniform-människa av rang. Jag har en sommaruniform, en höstuniform, en vinteruniform och en våruniform. De där uniformerna är ganska snäva, och innehåller ytterst få plagg. Hade det inte varit för samhällets normer att byta kläder var och varannan dag så hade jag nog gjort som min psykologi-lärare i gymnasiet, Roland: burit exakt likadana kläder varje dag. Året runt. Hatten av för Roland.

Vad gjorde jag mer i september? Just ja! Jag tog nattåget till Umeå tillsammans med Maria Soxbo!
Vi skulle vara med i SVT Gokväll för att snacka om boken, och hade planerat att sitta på café och jobba hela dagen. Det vi inte hade med i beräkningarna att Umeå är så socialt. Först blev vi inbjudna till Pia Stylist som öppnade upp sitt concept just denna dag. Så himla trevlig människa!

Hos Pia träffade vi Sofie från Minimarketsom numera gör mode av spill – tyger som annars skulle kastats.

När vi varit hos Pia, så kvistade vi vidare för lunch. Och så lyxigt lunchsällskap!
Fanny som driver instagram-kontot @hostedbynature och Ida bakom @nordic_remake.

Som att det inte vore nog! Vi hann träffa Josefin på Röda korset för att snacka om klimatfrukosten vi skulle göra i oktober. Hur den blev kan du se här.
Så många suveräna människor på en och samma dag.

Därefter blev det SVT, och klimatsnack i rutan. Och en hel del klimatsnack utanför rutan.
Blir ofta så nuförtiden.
Bara av att visa min nuna så blir jag en klimatbikt.

Kom hem till Stockholm. Till detta fluff!

Stod upp för aborträtten också. Lite vardagsaktivism har väl ingen dött av.
Ehh, eller hur var det nu?
Not so much (jämförelsevis) här i Sverige i alla fall – så därför är det ju extra viktigt att stå upp för orättvisor, rätten till sin egen kropp och klimatkamp här, eftersom vi har yttrandefrihet.

Varvade skitig dator med kaffe. Min vardag.

En precis lagom varm september-dag pep jag hit. Till Bee Urban.

En av de finaste platserna i Stockholm!

Det bjöds på äppelmust …

Och galet god, klimatsmart Fazer Yosa signerade inspirerande Green kitchen stories.

Det dukades upp lunch i växthuset på Bee Urban.

Fångade trevliga Anja Fornor och David Frenkiel på bild.

Kolla! Matlagnings-goals! Green kitchen stories hade använt havrebit (ni vet den som jag använde i denna Tikka Masala) i allt från soppor till höstmumsigt crunch.

Det bjöds till och med på dammsugare med riven havrebit i.

Hemma stod en höstbukett vissen, redo att göra hela vintern vacker.

I slutet av september åkte jag, Maria och Johanna till bokmässan. Vi satt i mängder av panelsamtal och seminarier, bland annat med Pär Holmgren.

Förfördes av bokmässans finaste monter!

Novellix hade bokgodiskiosk.

Älsk på denna!

Det bästa med bokmässan? Att klämma in en timme med en av mina allra käraste vänner mitt i allt härj.
Lever på det än. Att i hennes sällskap känna sig hel.

Älskar dig min vän.

Bokmässan slutade abrupt. Det var fredag och global strejk. Vi hade en föreläsning inbokad, men bestämde oss samma morgon för att ställa in den för att i stället joina klimatdemonstrationerna.
I hällregn gick vi tillsammans med 10 000 genom Göteborgs gator.
Bästa! Mäktigaste!

Innan september tog slut pep vi norr över. Jag skulle hålla ett gäng föreläsningar, och passade på att ta med hela mitt crew till John föräldrars sommarstuga.

Loading Likes...

Kan du tänka dig att betala 1 krona mer?

– emmasvintage.se i samarbete med Fair Action

Det här är en av barnens tröjor. Ekologisk, klassisk och tidlös på alla sätt och vis. Billig var den också. 100 pix tror jag att jag betalade för den hos en av svenska modekedjorna.
En tänker att en är safe och ändå gjort ett bra köp. Även om begagnat så klart är bättre.
Men hur är den producerad? Och av vem? Och hur stor del av tröjkakan får sömmerskan? Och kan hon klara sig på den lönen? Kan hon försörja sina barn?
Svaret är ofta nej.

Organisationen Fair Action släpper nu en rapport som visar att kvinnor som syr för de svenska modeföretagen i Bangladesh (som @lindexofficial @kappahl @hm @mqofficial) inte kan leva på sin lön. Och skolavgifter och sjukvård är något som ofta prioriteras bort när plånboken svälter. Sömmerskorna tampas med långa arbetspass och skrapar ändå in en grundlön som ligger strax under Världsbankens fattigdomsgräns.

Fair Action har intervjuat sömmerskorna som berättar att de ofta måste ta extrapass för att få ekonomin att gå ihop. Kontentan? De hinner knappt träffa sina barn.
Jag kan inte tänka mig något mer hjärtskärande.
Jag – som jobbar fem dagar i veckan alldeles tillräckligt lagom – går sönder av saknad om jag åker bort en dag eller kommer hem så sent att jag missar middagen med mina barn.
Men tydligen köper jag kläder till mina barn utan en tanke på den som tillverkat klädesplagget. Sömmerskans barn, saknad och missade middagar.
Det fina i kråksången är att det går att ändra på.
Med en enda krona.

Genom att betala 101 kronor för en tröja istället för 100 så går sömmerskorna runt på sin lön och har möjlighet att att träffa sina barn mer. Önskar egentligen att nyproducerade plagg var dyrare, så vi inte konsumerade så mycket och ändå kunde höja sömmerskornas löner, men låt oss börja så här.
Med en krona.
Med det här blogginlägget och mitt samarbete med Fair Action så vill jag peppa svenska modeföretag att höja priserna med en spänn!
Vad tycker du? Skulle du kunna tänka dig att betala en spänn till för att hjälpa sömmerskorna att få skäligt betalt? Att träffa sina barn mer?

Skriv din hälsning och peppa svenska företag att höja priserna här!

Loading Likes...

Gotland: Lilla torpet, Visby och finbesök av Plåthuset

Den här tisdagen började med glasögon-provning (ska jag investera i ett par runda glasögon månne? Spana in ett par som jag gillar på Insta stories vettja), jobbrejs och alldeles strax ska jag måla hyllplan till bokhyllan i vardagsrummet/köket. Kanske hinner jag ta en bild på resultatet redan imorgon? Vi får se.
Under tiden jag målar tänkte jag att vi kunde kika på några bilder från Gotland. En helt vanlig vardag som började här. Intill perennrabatten som jag inte kan titta mig mätt på.

Efter fix på torpet så pep vi in till Visby för att handla mat och fixa ett par ärenden inför några jobb jag skulle göra.

Vi käkade lunch i septembersolen på Rum för resande som ligger mitt i smeten, mitt emot Akantus och nära H10.
Älskar deras uteservering!

Direkt efter lunchen så somnade barnen i vagnen och vi passade på att strosa de där gatorna som annars är fyllda med turister. Nu var det mest bara vi som haffade kameran vid varje gränd. 

Kikade över grindar, in på innergårdar och förställde mig ett liv här och där. Hur det skulle vara. 

Stannade till vid här, vid mitt favorit-rosa-hus och förevigade höstens uniform.
Kofta från Emmy design, pennkjol som jag sytt själv på Tygverkets pennkjolskurs och roströda strumpbyxor som legat i min strumpbyxelåda i en evighet.    

När vi kom hem till torpet skulle vi egentligen åkt i väg för att plocka svamp med Plåthuset-Therese. Men vi var helt slut hela bunten så Therese kom hem till oss med barn och …

… underbart god äppelkaka istället. Så himla fint!

På eftermiddagen vinkade vi adjö till besökte, dansade ur det sista äppelkaka-sockret ur kroppen och förundrades över hur korta dagarna börjar bli. Solen som går ner strax efter äppelträdet numera.

Loading Likes...

En ny vintagekjol, mitt kontor och en AW

Minns ni den här kjolen som jag kärade ner mig i när jag var på Myrorna i Uppsala? När vintage är som bäst!
Nu har det hänt något fantastiskt!

När jag bloggade om de där piedestalerna från Svensk tenn föll min kompis Lisa pladask. Lisa frågade sin svärmor Siv (som bor i Uppsala) om hon kunde svänga förbi Myrorna någon dag och kika om piedestalerna fanns kvar. Och jojomänsan, en piedestal stod där och väntade på henne.
När jag fick höra att Siv var utsänd spanare så slängde jag ut frågan om hon kunde kika om den där kjolen också fanns kvar eller om den funnit en ägare. Men den fanns kvar!

Snälla, snälla Siv köpte med kjolen till mig och dessutom visade det sig att hon kände den som lämnat in den. Så i förrgår fick jag leverans av kjolen tillsammans med denna lapp. Typ det finaste jag sett!


Så himla, himla glad över kjolen och att jag får storyn bakom den. Ska vårda den så ömt! Tack snälla Siv och Birgitta!

Tog med kjolen till kontoret i går och insåg att jag eventuellt aldrig ägt en sådan fin kjol tidigare. Älskar den!

Dagen till ära badade mitt kontor i grönska och min cykel fick hade fått se annat än cykelstället på innergården. Shit, vad kämpig första cykelturen är alltså. Men nu ska jag banne mig cykla ÖVERALLT!

Jag hade hojat till kontoret genom rusningstrafiken för det skulle nämligen bli AW på Metergatan!

Städade i panik inne på mttt kontor och blev påmind ÄNNU en gång om att jag måste piffa till därinne. Göra fint, måla och fixa mer förvaring. Lokalen är ju så fin, så den borde ju tas hand om på bästa sätt, inte sant? Men det får bli till hösten. 

Emily tog kort på mig ute på gatan, bland syrénbuskar och grindar. Metargatan alltså. Bra fin är den.

Och matchar min kjol!  

Inne i Emilys studio (som ligger vägg i vägg med mot kontor) hade det dukats upp med det här smarret!

Vi skulle nämligen ha AW med A mast up agency som jag ingår i. Lina, Camilla, Emily och jag var först på plats, och sedan anslöt Linda och nya tillskottet Lollo (från Vintagefabriken) till AW:n. Det korkades upp prosecco, smiddes planer och babblades. Den forna Vintagefabriken-trion återförenade igen, fast under ett annat parasoll.

Loading Likes...

Rutigt, rosa strumpbyxor och mer dagens outfit?

Den här hemmajobbar-onsdagen slöjar jag i vinröd kashmir från Emmaus vintage, rutig kjol från Myrorna, rosa strumpbyxor från Lindex och snart sönderälskade skor från Stadsmissionen.
Den rutiga kjolen köpte jag i förra veckan på Myrorna i Ropsten för en spottstyver och tänker att jag ska kliva in i oktober i just den. Känner mig lite som Queen Elizabeth II.

Tänkte by the way att jag skulle börja lägga upp fler dagens outfit under hösten. Älskar tidsdokumentet, men jag blir också triggad att använda ALLT i min garderob, mixa och matcha på nya sätt och verkligen vältra mig i mode.

Och numera, när jag jobbar 100% igen, så har jag tiden – wiii!

Skulle ni gilla fler dagens outfit? Tyck till!

Loading Likes...

Ny klänning från Beyond retro Göteborg

IMG_9944

Det var inte bara gatuflanerandeRöda sten, gullis overload och kaféhäng i Göteborg. Utan även vi han även med ett litet besök på Beyond retro där jag inhandlade den här blommiga höstklänningen. Föga vintage, utan troligtvis 80-tal, men det gör detsamma. Den är underbar i mina ögon. IMG_9879

Blommig klänning från Beyond retro Göteborg, skärp från ett stycke sommarloppis, gammal väska från Asos och skor från Stockholms stadsmission.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny