Vad jobbar jag med egentligen?

För ett bra tag sedan fick jag frågan: Vad jobbar du med egentligen?
Och ja, det kan en verkligen undra.När jag presenterar mig låter det ungefär så här: Jag är författare, hållbarhetsinfluncer, frilansjournalist och poddmakare. Hemvändar-värmlänning som bytt lägenhet i Midsommarkransen mot klimatsnåla bygg-drömmar på en prunkande landsbygd. Här bygger jag ett närproducerat, återbrukat hus och utforskar landsbygdens utmaningar och förutsättningar i omställningen. Går igång på att snacka framtidens lösningar, putsa reklamslingan för det hållbara livet och drömmer om att vara delaktig i framtidens decentralisering och städernas återbruksgallerior.
Har skrivit sju böcker (varav fyra gaaaanska små) som på olika sätt tar upp ämnen som klimat, återbruk och omställning. Utsedd till en av Sveriges 101 hållbarhetsmäktigaste (plats 39) av Aktuell hållbarhet.
Har varit med och startat Klimatklubben och är just nu ordförande för denna ideella organisation.I korthet ba. Med skryt å allt. Ack så viktig krydda när vissa (läs äldre män) vill smula ner en till att “bara vara en influencer” som tar bilder på sig själv sittande i rosa klänning i ett prunk. Vilket jag bevisligen OCKSÅ GÖR, haha.

Hade förvisso varit enklare om en bara skrivit ett epitet. Men det är väl som med många andra yrken: en är en enmansorkester. Som tur är ackompanjeras jag av många människor som jag krokar arm med.

Min väg hit?
En kan ju också önska att en gått gröna stigen fram, men det har snarare varit en krokig (med U-sväng?), fossilfestande partystig. Med rejäl baksmälla. Jag började min yrkesbana i  magasinsbranschen, inte alls med klimat, omställning och återbruk. Pretty much … tvärtom.

Jag är utbildad journalist, med specialämne samtidshistoria (pluggade på Södertörns högskola och utbildningen hette “Samhällsstudier med praktisk journalistik med inriktning Samtidshistoria“. Utbildningen finns kvar, men med andra inriktningar, exempelvis miljö (lyllo alla som pluggar nu).  Jag var en loppisråtta som älskade återbruk, gick klädd i linnen som jag sytt av gamla örngott och drömde om att jobba på Dagens Nyheters bilaga På stan. Där skulle jag – i drömmen – vältra mig i samhällsfenomen och leka med ord.
Men något På stan blev det inte – trots att jag gick dit med en kanellängd formad som en kamel. Jag blev faktiskt erbjuden sommarvikariat … som jag inte tog (ångrar mig). Anledningen var att jag fick fast anställning, och sådant tackar en liksom inte nej till som grön jounalist utan någon som helst kontakt in i branschen.
Innan jag hann ta ut min examen fick jag fast anställning på Bonnier tidskrifter, efter att jag gjort praktik där under ett halvår. På Bonnier jobbade jag inte så mycket med samhällsfrågor så att säga, men det var skoj, kreativt (jag fick hiva ur mig idéer) och det var lärorikt (lärde mig göra magasin, driva sajt, göra webb-TV och att förpacka snyggt). Det var en helt annan värld för lantisen. Återbruks-Emma i örngottslinne från Myrorna.
Efter sju år sa jag opp mig, och sedan 2012 har jag drivit eget företag (det var väl här U-svängen började). Och sedan dessa har jag gjort en hel massa olika saker. Det var så klart skitläskigt att kasta sig ut och fasen vad jag jobbade för att få ihop till brödfödan som frilans de första åren. Jag sa ja till allt. Men att bli frilans var också som att släppa ut en ko på grönbete.
Samma år (?) var med och startade upp Vintagefabriken med världens bästa kompisar Lollo och Linda och testade på att driva vintagebutik. Vi skrev en bok (“Vintageparty” – om fest, återbruk och DIY som släpptes på Norstedts 2013), drog igång välgörenhets-julmarknader och vintagebloppisar och härjade på. Herregud, vad gick vi på? Vi hankade oss fram, hittade på, gjorde, trollade med knäna.

Året därpå skrev jag “Vintagefrisyrer” (Norstedts) tillsammans med Sarah Wing. Boken var en bit kvinnohistoria sett ur ett barr och fokuserade på hur kvinnor förr använde frisyren som accessoar snarare än köpa att sig en föränderlig garderob. Resurseffektivitet i pengabristens spår. Frisyrens historia varvades av fantastiska bilder och steg-för-steg-bilder av Martina Ankarfyr.2018 startade jag Klimatklubben tillsammans med Maria Soxbo och Johanna Leymann, och tillsammans skrev vi boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” som släpptes på Norstedts 2019. Året därpå, 2020, släppte vi också “Klimatasken – stora förändringar i litet format” (Novellix)  som innehåller fyra små böcker om klimatet.

Numera jobbar jag dels med mitt egna företag, men också tillsammans med min Klimatklubben-kollega Maria Soxbo. Dessutom är en rejäl bit arbetstid även öronmärkt för ideellt arbete med Klimatklubben.

Så, vad tusan gör jag nu?

Hållbarhetsinfluencer 
Sedan dackefejden driver jag Emmasundh.com och @emmasundh.
Detta är mitt äldsta kneg. I början handlade min blogg om vintage, DIY och återbruk. Jag var vintage-Emma! Nog för att jag fortfarande älskar vintage och gamla grejer så har jag samlat allt jag gör under paraplynamnet hållbarhetsinfluencer. Förutom att visa upp begagnat och återbruks-hacks, så skriver jag ju en hel del om klimat, omställning och framtiden. Som hållbarhetsinfluencer gör jag en del samarbeten, men blir allt mer kräsen, hahaha. Därför jag har också andra jobb:

Podd
Tillsammans med Maria Soxbo driver jag Plan B-podden som handlar om det göttiga livet efter omställningen. Det snackas tok för mycket om vad vi ska försaka (flyget, köttet, bilen, mode-begären och det ständigt uppdaterade hemmet), så vi vill göda reklamslingan för det omställda livet efter fossilfesten. Måla upp hur det ser ut och visa vad vi har att vinna (förutom det uppenbara då: en vettig framtid och miljoner människors liv). Om Plan A var ett fossildrypande liv med problem som överkonsumtion, matsvinn, stökigt samhälle med avgaser och stress, vad är då alternativet? Plan B?
Det är så HIMLA roligt att göra podd.
Dra in vettiga sponsorer som rimmar med framtiden, göra research inför poddavsnitt, spela in och det mest tidskrävande: klippa podden.  Gah, det kan ibland ta en halv evighet eftersom jag och Maria babblar på som att det inte fanns en morgondag. Trots att podden tar enormt mycket tid i anspråk är det något av det roligaste jag vet.
Vi gör allt själva, inga mellanhänder, inga mediehus som säljer in halv-rimmande samarbeten, utan vi gör allt själva. Det är jag stolt över.

Patreon
Eftersom jag inte gör så många samarbeten, så har jag en Patreon-kanal där läsare och följare kan få extra-material. Innan jag flyttade blev det en hel del DIY (som tar enormt mycket tid i anspråk), men nu har denna kanal blivit min bygga-hus-kanal. Det är här jag visar bilder från tomten, filmar senaste projekten och bjuder på små tjuvkikar. Genom min Patreon är en också högst delaktig i byggvalen. Det har röstats om nyanser på huset, och inom kort ska mina Paterons få bestämma vilken pardörr som ska sitta på orangeriet. Så himla kul!

Föreläsningar
Efter boksläppen om klimatet började jag kuska land och rike runt för att föreläsa om klimat, rättvisa, normer och omställning. Visa att det absolut går att göra en U-sväng från en tidigare ganska fossildrypande stil och göra något vettigt av kunskapen (paketera, skapa content och generera engagemang (fast för en bättre sak)). Så jag förläste! Förmedlade allvaret, men även veva igång peppen att göra skillnad och lyfta goda exempel och smarta idéer.
När pandemin slog till blev det tvärstopp (precis när vi skulle börja föreläsa desto mer om klimat och rättvisa), och digitala föreläsningar tog över. Nu när restriktionerna lättat så rasslar bokningarna in igen. En hel del om klimat så klart, men desto fler om framtidens hållbara samhälle. Alltså det som vi ständigt snackar om i Plan B-podden. Dröm!

Klimatklubben.
Det ideella arbetet kräver nog mest av min tid. Förutom att engagera mig i Klimatklubben med 23 000 medlemmar, ha kontakt med alla fantastiska eldsjälar som arbetar ideellt med Klimatklubben, skriva snabba klimatfakta och nyheter på instagramkontot Klimatklubben.se, så svarar jag på mejl från våra medlemmar, planerar för kampanjer och projekt och samverkar med andra organisationer inom klimat och miljö.
Förutom att jag roddar med Klimatklubben så har jag också startat upp Klimatklubben Karlstad för att få bättre lokalklubbs-koll, men också för att påverka på lokal nivå. Det innebär möten med politiker, arbetsgrupper och idébollande med olika människor, samt skriva debattartiklar titt som tätt. Får så sjukt mycket energi av detta!

Utöver det så medverkar jag i #cykeluppropet och planen är att anordna Kransenloppis igen under våren 2022. En fot kvar i Midsommarkransen måste jag ju ha.

Det är ett hattigt jobb, med många olika delar. Och jag tror det passar just mig (jag gillar när de händer grejer). Det skulle lätt kunna bli för mycket och för spretigt, men jag gillar det så här. Och det känns meningsfullt. Att varva tunga ämnen som klimat med att anordna en folkfest i Midsommarkransen är min melodi. Prata om problemen, men också götta mig i lösningarna.

Jag gillar ju att dra igång, starta upp grejer och det har blivit en hel del genom åren. Förutom Kransenloppis, Klimatklubben, Klimatklubben Karlstad och en lokal dela-byt-låna-grupp för bygden jag bor i nu, så har jag varit med och dragit igång en massa annat bös. En grupp för boende i bostadsrättsföreningen i Midsommarkransen (när jag bodde där) och en miljögrupp för samma förening. Just sådant här är det bästa jag vet! Samla människor eller vara en del av ett sammanhang med ANDRAS idéer. Så jädra lyxigt! Dra igång och engagera – på lokal och nationell nivå. Och hitta massor av nya bekantskaper på vägen och KROKA ARM. Den sociala katten måste få sitt vettni.

Sådant som jag gjorde förr – skrev reportage och artiklar för tidningar och magasin – det gör jag nästan aldrig numera.  Plåtar något jobb (om det känns rätt i magen) och skriver krönikor för tidningar ibland, men mer än så hinner jag sällan med.  Tackar nästan bara ja om jag får snacka klimat, återbruk eller omställning.

Så detta gör jag. Kul som attan är det, särskilt med tanke på att jag får träffa och samverka med så många kloka, inspirerande och spännande människor genom podd, klimatklubben, den lokala klimatklubben och när jag är ute och föreläser. Men det kan så klart bli för mycket och det är en utmaning att dra en gräns för när en gjort tillräckligt för klimatet och framtiden för i dag.

Vad jag tjänar pengar på?
Det är framför allt podd och föreläsningar som betalar min lön. Böckerna jag skrivit ger en liten nätt summa varje år, liksom min Patreon-kanal. Men ett viktigt steg – som bör nämnas i versaler – i att jobba som jag gör är ju flytten till Värmland.
Att sänka mina omkostnader med en fjärdedel gör ju att jag KAN jobba ideellt. KAN tacka nej till samarbeten med förtag som är känns tveksamma. KAN jobba värderingsdrivet. Det är ett privilegium i en totalt ohållbar värld. Och det är viktigt att komma i håg. Därför måste vi göra världen mer hållbar.
Flytten möjliggjorde ett skavfritt jobb, där jag slutligen kunde avsäga mig – och tacka nej – till uppdrag som inte lirade med var vi ska om vi ska råda mot på klimatkrisen.

Planen för framtiden då?
Ja, men det måste väl kanske bli ett annat inlägg om ni är sugna på att läsa?

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Detta inlägg har 6 kommentarer

  1. Försöker också handla så mycket som möjligt begagnat och hänger mycket på Tradera och Auctionnet. Men! Allt blir så himla dyrt ju! Förtar lite av fyndkänslan när ett par begagnade barnskor kostar nästan lika mycket som ett par nya. Och så funderar jag ibland på om min vilja att betala ett relativt högt pris för begagnade grejer möjliggör för andras nyköp? Har hört det argumentet från flera bekanta (och även från mig själv ärligt talat), att det är värt att köpa nytt och dyrt för andrahandspriset är bra. Vore intressant att höra dina tankar! (Och VAR hittar du superfina beggade barnkläder till rimliga priser?? Älskar sommardressarna!)

    1. Jag svarar på detta i ett inlägg (inom kort) – låter det bra?

      1. Gärna☺️

  2. Haha, rubriken gör att jag tänker på låten ”Apansons yrke” med Trazan och Banarne 😀 . Och lite så jobbar du ju (med många olika saker), fast du kanske inte ”ordnar röka åt hökar” hehe

    1. Hahaha!

Kommentera

Stäng meny