För ett tag sedan besöktes jag av tidningen Älskade hem och den underbara fotografen Jessica Silversaga. Tillsammans har de nämligen gjort ett “hemma hos”-reportage i min och Johns tvårummare i Midsommarkransen. Inredningsreportaget kommer att publiceras i vår, men redan nu får du en sneakpeak från mitt vardagsrum i Silversagans blogg, Vintageportalen.se. Spana in sneakpeaken här: The wonderful world of Emma.
I reportaget kommer du kunna få en rundvandring i vår lägenhet och läsa om min och Johns inredningsstil. Hoppas ni är lika råpeppade att se resultatet som jag är!
Traditionsenlig som jag är tänkte att vi skulle kika på hur förra veckan såg ut. Alla bilder kommer från mitt Instagram där du så klart också kan följa mig (heter emmasundh). Det är den lite mer kortfattade versionen av mig.
Så. Låt oss bläddra i en vecka i mitt liv …
Måndagen började med grapefrukts-frukost och vintage day off. Utsläppt hår och utan min sedvanliga eyeliner.
Det blev tisdag och jag traskade runt i mina vinröda skor, jobbade hemifrån med allehanda projekt och smidde planer. Onsdagen kom och två morgontrötta blondiner traskade hela vägen från Midsommarkransen till Kungsholmen för frukostmöte hemma hos Volang-Linda. Lollo i stor, rutig halsduk och jag i Johns keps.
Volang-Linda hade dukat upp till en underbar frukost med koppar i pastell, grapefrukt och fröbröd.
Tordagen gick i kattens tecken. Det gör visserligen varje dag i mitt liv, men särskilt den här torsdagen. Jag fick en ny katt till min Iphone och suktade efter den här postern. Jag förvandlas till 7 år när jag ser den. Jag älskar den.
Fredag och jag åt lunch med den eminenta journalisten Kristin Lundell. På lördagen gick jag på bio med John, Max och Erik. Vi såg Bond-filmen. Därefter barhoppade jag, Max och John runt på Söder till sena natta.
Söndagen spenderades inomhus med lemonad och min nya katt.
Det är en ruggig söndag och jag har varit innekatt mest hela dagen. Knappt gått utanför dörren.
Vaknade upp av att lilltån stack ut i ruggigheten, utanför min sköld av duntäcke. Drog snabbt in den stackars förlorade tån, kurade ihop mig och somnade om. Någon timme senare öppnade jag en ögat. Det är lite så jag ser ut på morgonen. Ett blågrått öga som kikar upp från ett hav av enorma duntäcken. Det andra ögat får ofta sovmorgon ytterligare en timme.
Vaknade sakta upp, stack ner mina kalla fötter i vita bolltofflor och trippade sedan runt i trägolvet. Söndagen förflöt med regnstänk mot fönstret. Jag gjorde fint på mitt sminkbord, torkade av hyllorna i köket och rensade garderoben. Ljuvliga klänningar, kjolar, väskor och tyllkjolar åkte ner i två IKEA-kassar i väntan på nya ägare. Några av dem kommer upp i min bloppis här på bloggen inom kort. Då är det först till kvarn som gäller. Bara så ni vet.
Mitt i städningen tog jag en paus, bjöd in några av grannarna i trappuppgången på tårtkalas. Jag har nämligen kylen full av bakverk, så det kommer bli fest hela veckan här i Midsommarkransen.
I detta nu ligger jag i soffan, mätt och belåten efter världens godaste kantarellsmörgås-middag. Kakelugnen är i gång och det surrar om fuktig ved. Jag säger något i stil med att det minsann bara är far min – vedmästaren – som kan det här med torr ved, medan John sitter bredvid och skrockar med.
Nu sprang John ut i köket för att göra kvällste. Alldeles strax ska jag lägga ifrån mig datorn, smutta på teet, luta mig tillbaka och smida stora planer i mitt huvud. Hälften drömmar, hälften planer. Det är lite så jag är. Vissa saker vill jag bara tänka på i min lilla parrellella värld, andra vill jag genomföra. Gärna på direkten. Stundom kommer jag sucka åt Coops dyra, fuktiga ved som bara slocknar i kakelugnen, och kort längta efter pappa och hans stora vedhögar därhemma i Värmland. Han som har lärt mig allt om sådana där viktiga saker i livet, som ved.
Och sedan kommer jag drömma om hur det skulle vara om man bodde just där, i Värmland. I ett hus på landet. Hur det skulle vara att vakna upp i frasiga lakan, sträcka ut sig som en katt, somna och leka innekatt i skydd från den ruggiga söndagen som passerar utanför fönstret. Långt i från köpeved och susande cityliv. Men å andra sidan dubbelt så grå därute bland vissna träd och ängar. Lite så ser mitt liv ut i min parallella värld. Lantisen i mig som får ta plats, får en egen plattform att leva ut på. Annars skulle jag nog spricka.
Nu kommer John in med kvällsteet, den perfekta spelpartnern en ruggig söndag. Han säger att han kommer att sakna mig i veckan. Man vänjer sig så fort vid att ha varandra under helgens flyktiga timmar. Jag säger att jag kommer sakna honom med. Trots att vi kommer att ses alldeles strax igen.
I dag har jag och Vintageprylar lekt kontor hemma hos mig. Druckit kaffe, spånat idéer och jobbat med egna projekt. Eftersom vi är frilans båda två bestämde vi oss för att ta en liten pauspromenad i vårt Midsommarkransen tillsammans med min nya kamera.
Jag är fullkomligt förälskad i den. Helt och fullt. Och otroligt tacksam mot fantastiska Silversagan som tipsade mig om just denna modell.
Min förra kamera säckade i hop totalt (vilket har synts på senare tidens bilder), efter några års dagligt fotograferande och häng i min väska. Men nu är det nya tider. Vackrare tider.
Kappan kommer från Beyond retro i Brighton, strumpbyxorna från Asos.com, skorna från Deichmann och väskan från See by Chloé.
Förra söndagen, när jag kom hem från Uppsala-trippen, låg John sjuk i sängen. Han hade varit krasslig hela helgen, stackarn. Bredvid honom, på fåtöljen i sovrummet, stod ett stort paket.
Till mig.
John sa att han hade saknat mig så, och log sedan det bredaste leende som sett söndagens ljus, samtidigt som jag öppnade paketet. Omsorgsfullt inslagen i papper låg den där. Drömklänningen. Ni vet den där som jag gick och drog i på Lyckliga gatan för ett par veckor sedan. Då var jag så rysligt pank. Det fanns liksom inte en chans i världen att denna flotta klänning skulle få följa med mig hem. Tills den där partymannen, min älskade John, hade släpat sig till Lyckliga gatan. Sjuk och dan. Halt och lytt. Nästan i alla fall. Steppat in i butiken och sagt något i stil med “min flickvän har varit här och hittat sin drömklänning”. Elin, den fantastiska ägarinnan av Lyckliga gatan, visste exakt vilken klänning det var, och hjälpte den stackars sjuklingen.
Och nu är den min! Den finaste klänningen. Från den bästa butiken. Köpt av den underbaraste av underbara.
Tänkte att vi skulle kika lite på hur förra veckan såg ut sett ur min Instagram. Vill du följa mig även där heter jag emmasundh. Kort och gott.
Veckan började med finbesök från min kära mor. Tillsammans gick vi en promenad genom Midsommarkransen och så blev jag bjuden på lunch på Ett Skafferiet på skvallertorget.
När tisdagen kom var jag i Bonnier-huset på möte. Det kändes helt klart märkligt att gå upp för trapporna där i egenskap av besökare. Jag har ju jobbat på Bonnier tidskrifter i nära sju år, vilket märktes när jag skulle gå ut från mötet och träffade den ena gamla kollegan efter den andra. Alla var så himla fina. Jag är liksom fortfarande inne i någon form av separationsfas från detta hus, med alla härliga människor.
På eftermiddagen åkte hem till Midsommarkransen, jobbade och sniffade på blommorna som står i mitt köksfönster.
När onsdagen kom hade jag alldeles vitt hår, och några Instagram-följare kallade för isdrottning. Det var fint. Så mycket mer is fick jag emellertid inte se röken av. Ute är det fortfarande barmark. Jag passade på att hämta hem min cykel, billiga fyllan, som stått på Hornsgatan i tre veckor. Ingen vill sno Billiga fyllan. Den är immun. Kan vara för att den redan ser supersnodd ut.
Tordagen kom visade upp Snickeriet i Midsommarkransen och lade upp min Paris-guide som jag har fått så många frågor om.
Fredagen började med att jag och Vintageprylar gick en långpromenad till Retroella och Södermalm. På kvällskvisten åkte jag och John upp till Skellefteå. Till hans föräldrar. Lördagen spenderades i närheten av den här gamla telefonkiosken. Dels hemma hos Johns föräldrar, men också på caféet Lilla Marie som ligger ett stenkast från denna kiosk.
Söndagen spenderades på konsthallen i Skellefteå och med lång eftermiddagsvila. Jag var helt slutkörd, dels för att jag slappnar av så in i norden när jag kommer till Skellefteå, men också för att det varit en tuff vecka. Tog en middagslur och sedan for jag och John hem till Stockholm igen.
Det har hänt mycket det senaste året. Jag har flyttat till Midsommarkransen, gjort en bok, bytt jobb, flyttat min blogg emmas vintage till en ny portal och skissat på en rad nya bokidéer.
Nu är det dags för ännu ett nytt kapitel. Jag har valt att säga upp mig från mitt jobb på Leilas förlag Walter & Books. Det blev en kort visit, men det känns ändå som ett helt rätt beslut. Anledningen till att jag slutar är att jobbet med boken och alla mina sidoprojekt just nu tar alldeles för mycket tid. Jag har ju jobbat dygnet runt i ett halvår, med ett vanligt jobb på dagarna och med bok och andra projekt (exempelvis denna blogg) på kvällar och nätter. Men nu är det dags att sakta ner aningens, ta hand om mig själv, bloggen emmas vintage och nörda in i mina projekt.
Jag kom till en punkt där jag kände att jag var tvungen att välja en väg: Antingen ge järnet på mitt dagjobb, eller satsa helhjärtat på boken, bloggen och alla sidoprojekt. Hjärtat fick välja och jag valde mig själv.
Bloggen hittar du från och med nu på min egen portal emmasundh.com, arbetet med boken är på sluttampen och efter det ska ge mig in helhjärtat i mitt nya yrke som frilansjournalist/webbredaktör. Du kan från och med nu kalla mig Lansen (frilansen), för det är vad mina vänner Erik och Max numera kallar mig.
Vänta här nu. Vad är det som ligger på taken mitt emot min lilla lya. Snö. Det ligger snö på taken. Visst, det var få som kunde undgå torsdagens fullkomliga snöoväder här i Stockholm, men att den skulle ligga kvar?
Jahapp, då var det till att snöra på sig luddkängor, åla sig i kashmirtröjor, måtta upp plats för julgran och börja skriva önskelista till jul då …
Min kära man, tillika filmnörden, John har som några av er vet en liten bio-klubb som kallas “Bio på Bio”. Namnet kommer från att vi bor ovanför en gammal biograf. Närmare bestämt vackra Tellus Bio.
När det är dags för “Bio på Bio” tar John fram projektorn, ger en presentation av kvällens film och så visar han utvalda filmer från olika decennier. Popcorn ingår.
Som den filmfantast han är har han länge varit på jakt efter ett par vinröda biostolar. För vad är en bioklubb utan biostolar? Nä, just det.
Han har letat efter de perfekta stolarna sedan Gustav Vasa föddes ungefär, och för ett tag sedan dök de upp på Blocket. John ilade i väg och skeppade hem dessa två stolar på fem röda. Dessa biostolar har stått på den gamla Filmstaden i Solna, och kanske är det så att Greta Garbo och Ingrid Bergman har suttit i just dessa stolar? Vi kan i alla fall låtsas det …
