Surdegsbröd, fralla, baguette, pain riche, levain, bulle och köpelimpa.
Gött bröd har många namn.
Och jag ääääääälskar bröd. Både att baka och äta. Helst rostat!
Sedan ett bra tag tillbaka har jag också en fabless för att rädda bröd. På flera olika sätt.
Min geniala lanthandel har en korg full av bröd och göttebröd, korvbröd, hamburgerbröd och limpor som är kedjans eget märke eller bakat i butik, som de säljer när det börjar närma sig bäst-före-datum. Jag går loss i den där korgen, ger häften till mina föräldrar och fyller därefter frysen till max.
Men det finns andra sätt att rädda bröd – ska strax berätta hur.
Varför jag älskar att rädda bröd?
Bröd är det livsmedel som vi är rappast på att svinna bort.
260 000 brödskivor i timmen svinnas bort närmare bestämt.
Jag smular sönder av panik över detta slöseri.
Tänk va, att 260 000 brödskivor svinnas bort varje timme – bröd som kunde ha mättat någons hunger.
Och vi slänger inte bara brödet, utan alla resurser som också gått åt till att producera brödet. Jord, vatten, transporter exempelvis.
Ett enormt slöseri, men också ett beteende som kostar rejält med deg. I dubbel bemärkelse.
Varför ser det ut så här?
Och hur kan vi ändra på detta?
Hur ser den resurseffektiva, smarriga och göttiga framtiden ut?
Det snackar jag och Maria om i ett nytt avsnitt av Plan B-podden – ett avsnitt som fått namnet Bröd, bak & andra bullar.
Det här avsnittet gör vi tillsammans med den briljanta matsvinnsappen Too Good To Go som jobbar på flera fronter för att minska svinnet. Förutom att de är vassa på snacka matsvinn (älskar deras Instagram, där jag ständigt lär mig massor om matsvinn), så kan en rädda mat via deras app – mat från restauranger, caféer och bagerier.
Aldrig har väl mat smakat godare!
I detta avsnitt snackar jag med Åsa Sandberg från Too Good To Go, får smarta brödsvinns-tips och blir inte lite taggad på deras överraskningspåsar med räddad mat. Som Kinderägg för vuxna!
Dessutom snackar Maria med en gotlänning som fick mitt hjärta att bakas ihop till en liten sockerkringla. Markus Wahlgren på Coop i Visby – vår favoritbutik när vi hade torp på Gotland – som är
en kvick eldsjäl som lackade på ett brödsystem där 28 000 ton bröd slängs varje år.
Vaddå brödsystem? Jo, så här ligger det till.
Det är inte livsmedelsbutikerna som själva äger brödet i hyllorna – det gör brödproducenterna. De transporterar brödet i speciella brödbilar till alla de tusentals livmedelsbutiker som finns runt om i Sverige, maxar hyllorna med allsköns sorters bröd och några dagar innan bäst-före-datum slängs det fullt ätbart brödet ner i stora soppåsar. Prima bröd körs sedan i väg för att processas om till exempelvis djurfoder, etanol eller så blir brödet bränsle i ett värmeverk. Det är alltså inte dåligt bröd, utan bröd som går alldeles utmärkt att äta.
Markus Wahlgren ledsnade på detta resursdrypande system och tog saken i egna händer. Hur? Ja, men det får du veta avsnittet Bröd, bak & andra bullar.
Detta ska säga: Alla brödproducenter i Sverige är inte överens om att retursystemet är det bästa. Enligt en uppgifter från 2019 vill den näst största aktören häva systemet för att minska matsvinnet och spara på resurserna, medan den största aktören säger nej.
Det hade så klart varit käckt om vi kunde skylla allt svinn på brödsystemet, men tyvärr har du och jag en viktig roll i denna krutong-prydda soppa. För hushållen är gaaaaanska friska på att svinna bröd. Av de 80 000 ton bröd som svinnas bort i Sverige varje år så försvinner 30 000 ton i hushållen.
I podden snackar vi om var svinnet sker varför vi svinnar och vem som svinnar.
Missa inte!
Och så får jag en – eller var det två? – utmaningar av Maria. GULP!
En burk salsa, en halvfull skål med majs, en trekvarts rödlök, rester av vego-färs och några överblivna tortillabröd.
Det borde finnas en kunglig hatt för de som lyckas komponera en tacofest utan få någon rest över.
Men i väntan på det – matsvinnssäkra tacofesten och laga smarrig texmex i olika varianter tills skålarna i kylen ekar tomma.
Hoho!
Som ni säkert vet vi det här laget är jag big time taco-fan, vars favorit på tacohyllan är Frankful, vars taco-smarr är 100% växtbaserat och har ett lågt klimat-avtryck. Helt i min smak så att säga.
I dubbel bemärkelse.
För jag gillar både smaken och det låga avtrycket.
Deras “färs” Veggie Taco Mince är gjord på svenska ärtor, och har 90% längre klimatavtryck än nötfärs-varianten. Mmmm.
Frankfulls ost-utmanare, Vegan Grated ch**se, har jag som mission att alltid ha i frysen. Den passar inte bara till tacos, utan denna sprinklar vi över gratänger, lasagne, makaronipudding och allsköns middagsmat. Så jädra god. Och har 60% lägre klimatavtryck än mjölkbaserad ost.
Jag skulle ju prata om matsvinnsäkrad taco, och faktum är att Frankfuls förpackningar är gjorda för att just minska matsvinnet.
Salsa-burkarna är snäppet mindre, eftersom salsa är något som ofta svinnas bort efter att den sista slatten blivit stående i kylen i väntan på fest.
Tillhör du gruppen som har svinnat bort något torrt tortillabröd någon gång? Frakfuls tortilla-förpackningar är återförsutningsbara för att undvika knastertorra tortilla efter någon dag eller två.
En gillar ju när någon har tänkt.
Jag har alltid salsa och tortillabröd i skafferiet – redo att slå följe med fryst vegofärs och vegansk ost, med uppdraget att förfina vad som hittas i kylen. Alla de där småslattarna och kanterna av grönsaker.
Förutom att tacos är den utmärkta basen för rester, så är den också ultimat för att utveckla ytterligare middagsrätter. Det går att göra mängder av varianter av ingredienserna.
Texmex hela veckan!
Tacopaj, tacogratäng och det – det bästa – enchiladas!
Kolla!
Tjoff, tjoff, i med tacoresterna och du har en ny middagsvariant klar på en kvart.
Det går ju att experimentera med enchiladas i en evighet. Det mest blir ju gott i ett tortillabröd, med (vegansk) ost, salsa och någon crème fraise- eller gräddfils-slatt.
I mina rest-fest-enchiladas tjoffade jag ner det som jag hade hemma – färs, tomatkross, fryst majs, vegansk ost, salsa och lök, rullade ihop och la i en smord form. Sprinklade vegansk ost över och satte in i ugnen i sisådär 15 minuter på 200 grader.
Till serveringen klickade jag på lite creme fraise-slatt, ytterligare salsa och hackad lök.
Vad är hållbar mat? Hur ska vi veta vad som är bäst? Vad ska vi välja om valet står mellan ekologiskt eller närproducerat? Vad går vi miste om när vi matsvinnar bort så mycket mat som vi gör? Kan vi äta kött om vi skulle vilja? Vilket kött i så fall? Är mat för billig? Hur kan god, vettig mat bli mer rättvis? Apropå rapporten från Oxfam som landade i veckan, hur kan vi få fler att ändra sina vanor? Och varför är det så svårt att få få tag i ekologisk, närproducerad mat i säsong?
Som bollplank för att nöta olika vinklar av det här enorma ämnet – hållbar mat – hade vi:
Jens Berggren, hållbarhetsexpert på LRF. Madeleine van der Veer, ansvarig samhällspolitik, WWF Paul Svensson, matsvinnsstjärna och kock.
Hela samtalet (förutom några minuter i början) kan du kika på här:
Samtalet var så jädra trevligt och lärorikt, även om lösningarna sällan är så där busenkla. Den otåliga konsumenten i mig vrålar. För matfrågan är för snårig.
I min lilla, enkla Disney-värld skulle jag vilja ha en ond bad-ass-grönsak som spänner musklerna mot en god variant med glittrande gloria och rosiga kinder. I min värld ska valet stå mellan en elak tomat och en räddar världen. Stora, feta döskalle-märkningar på det som inte är good enough och höga payback-matpoäng i livsmedelsbutiken på det som gynnar att fler arter överlever.
Eller nu ljög jag.
Jag vill ju inte att de dåliga alternativen ens ska existera. Jag vill att producenterna – vars jobb inte bara ger livsviktig mat på bordet, håller landskapen öppna och gynnar den biologiska mångfalden – ska ha de högsta lönerna. Samtidigt som god, hälsosam mat är till för allas plånböcker.
Men riktigt så ser ju inte världen ut. Tyvärr.
Det finns så många olika infallsvinklar att ta hänsyn till, och precis som i vårt förra samtal göddes insikten att det som är bra för klimatet inte alltid är det bästa för miljön. Det som är bäst för miljön kanske inte alltid är lönsamt för producenterna. Och det kanske inte ens finns en efterfrågan?
Mitt i denna soppa ska ju konsumenten försöka fatta medvetna beslut, vilket är svårt. Det sprinklas med märkningar, tusentals varor och val, val, val. I ett uppsnurrat samhälle på speed blir uppdraget nästintill omöjligt, om en inte odlar sin egen mat då. Det finns för lite styr tycker jag. Är det verkligen fler val vi behöver? Eller behöver vi färre, jädrigt bra val?
Hållbar mat, kött och biologisk mångfald
Som tur är finns det ju guider som hjälper oss i den djungelsnåriga matfrågan, som WWF:s geniala Fiskguiden, Köttguiden och den nya Vegoguiden som gör det enklare för konsumenten att navigera rätt. Guiden synar inte bara maten genom klimatglasögon, utan tar också hänsyn till kriterer som biologisk mångfald (alltså att det finns ett mångfald av arter, och att de arterna har möjlighet att överleva), kemiska bekämpningsmedel, djurvälfärd och antibiotika.
En önskar ju att varor i butik hade just WWFs märkning med rött, gult och grönt ljus, right? Eller varför inte hela avdelningar? En röd handla-sällan-avdelning, en gul handla-ganska-sällan-avdelning och en grön kör-i-vind-avdelning. Okej, jag förstår att det finns pengar att tjäna på att det är mer … fritt, men om en för sekund tänker bort det …
I korthet säger WWFs guider att vi bör äta mindre kött, mer baljväxter, ärtor, linser och bönor – grödor som har en fjuttig klimatpåverkan jämfört med exempelvis nötkött. Men Madeleine på WWF konstaterar också vi behöver djur som betar för att kunna gynna den biologiska mångfalden. Vissa arter är beroende av att det går djur och betar på markerna.
Lösningen? Äta mindre kött, och om eller när vi äter kött ska vi välja bra, naturbeteskött. Inte använda kött som en varje-dag-ingrediens, utan kanske något vi unnar oss någon gång i bland. Och då kan lägga en extra slant på bra, ekologiskt naturbeteskött.
Naturbeteskött står i dag för en liten del av produktionen, och WWF vill dubbla ytan naturbetesmark.
Sedan ska en ju så klart hålla isär olika köttslag. Nötkött har ett annat klimatavtryck än viltkött exempelvis.
Kan vi bara ha naturbeteskött då, undrade jag? Men i dagsläget saknas efterfrågan och lönsamhet.
Vi måste också komma ifrån detta kött-substitutande (nytt ord?). Alltså att vi tänker att vi ska ersätta köttet med ett vegetariskt alternativ. För det första kommer vi bli besvikna om vi förväntar oss en köttbit och istället får en vegetarisk schnitzel. Det kommer inte smaka samma sak. Kanske kan vi tänka utanför köttboxen? Laga helt nya rätter? Utgå från goda smaker som Paul så fint beskrev det, istället för att hitta nya veganska varianter av helstekt oxfilé. Laga rätter som är dubbelt så goda men som från början inte utgick från kött?
Madeleine pratade också om den proteinhets som har dykt upp i kölvattnet av kött vs inte kött. Ett behov av att ersätta proteinet i köttet, men konstaterade att det ska krävas mycket om en ska få proteinbrist i dagens Sverige.
Självförsörjning – vad ska vi äta? I Sverige är vi bara självförsörjande på socker, morötter och spannmål. Nog för att en gillar morötter, men är det inte lite vanskligt att förlita sig på import i tider av pandemi och eskalerande klimatkris?
Borde vi inte rimligtvis producera mer mat?
Madeleine från WWF berättade att det finns mycket mark att odla på, som tidigare användes för odling. Så möjligheten finns.
Jens från LRF lyfte självförsöjningsfrågan ytterligare ett pinnhål. Dels så kan vi inte odla vissa saker i vårt land – exempelvis kaffe – men så måste vi också lyfta blicken en aning. Försöka producera så mycket bra mat som möjligt.
Under förra klimatlunchen berättade Jens om framtidens odlingsmöjligheter runt om i världen. Och med temperaturhöjningar kommer vissa platser – som i dag har rika odlingar – bli svårodlade. Det sätter större press på länder som Sverige, som på grund av det geografiska läget, kommer lindrigt undan. Han menade att vi inte ska prata om självförsörjning, utan snarare prata om hur vi kan försörja andra med mat. Rimligt.
Låter onekligen som att lantbrukare är ett framtidsyrke, inte sant?
Vår vän Paul, som vi träffar var och varannan dag numera känns det som (vi intervjuade Paul till Plan B-avsnittet om matsvinn), pratade dels som att vi måste bli bättre på att gräva där vi står, men också se nya möjligheter. “Vi är för jäkla dåliga att käka vilt”, konstaterade Paul samtidigt som han frågade sig hur vi kan få fler att konsumera säsongsbetonat. En pusselbit som Paul såg var food-tech. Alltså att vi kommer bli mer självförsörjande genom att odla mer gröna blad, örter och salladsväxter under vintern.
Undrar just varför det inte säljs mer viltkött i matvarubutikerna? Och var är säsongsavdelningarna som berättar vad som är i säsong just precis nu i Sverige?
Ekologiskt vs närproducerat En fråga som STÄNDIGT kommer upp när det snackas hållbar mat är vad en ska välja: Ekologiskt eller när närproducerat?
För det första ger inte transporterna något gigantiskt klimatavtryck konstaterade Jens från LRF. Och för det andra har vi ett avlångt land, med olika förutsättningar. I bördiga Skåne odlas flera typer av grödor, medan gräs (som lämpar sig för djurfoder) är det som växer allra bäst i norra delar av landet. Eftersom vi har ett avlångt land kan dessutom närodlat för vissa vara halvvägs ner i Tyskland likväl som innanför Sveriges gränser. Kort och gott: Att handla närproducerat ser annorlunda ut i Skåne och i Norrbotten.
Däremot vill svenska bönder producera mer mat till människor – om efterfrågan finns.
Madeleine från WWF tyckte att handeln har blivit bättre på att ta in närproducerat, men sa att det inte är automatiskt hållbart för det. “Vi behöver lägga om vår kost, äta mindre kött och mer vegetabilier”, och vad som är hållbart är helt beroende på vilken produkt vi pratar om. Ser en på mat ur ett klimatperspektiv är kanske svenska och spanska tomten bäst, till skillnad från de holländska tomaterna uppdrivna i växthus som vämts upp av naturgas. Vill en undvika kemiska bekämpningsmedel då kanske det inte är de svenska, konventionellt odlade tomaterna du ska välja. Då kanske de ekologiska från ett annat land är att föredra.
Kort och gott: det finns olika parametrar att ta hänsyn till.
På mängder av platser i Sverige har reko-ringar dykt upp, där en kan handla närproducerat direkt från leverantören. Reko-ringar är något Paul hyllar, eftersom det är enkelt och pengarna landar hos producenten – utan mellanhänder. Dessutom får en se en producent i ögonen, kanske får en respekt för maten? En respekt som het klart behövs.
Är maten för billig? Och så till (ännu) en knivig fråga. Vi har aldrig spenderat så få procent av vår inkomst på mat som nu, och samtidigt måste ju alla ha råd med bra mat. Är mat för billig? Det beror nog på vem du frågar.
Frågar du lantbrukaren som plöjt ner timtals med jobb i jorden så kanske svaret är ja, frågar du personen som vänder på varenda krona för att ha råd att ställa middag på bordet? Ja, då är svaret garanterat nej.
Ökade klyftor i det här landet gör inte frågan så mycket enklare kan jag tycka.
“Kostar maten för lite så är det något som inte är bra”, menade Madeleine från WWF. Är den för billig så är det något som går snett till i produktionen. Får grisarna böka ute och får hönsen gå fritt och picka?
“Vi betalar inte för det enorma jobb som de svenska bönderna gör”, sa Madeleine samtidigt som hon tyckte att matvarukedjorna kunde bli bättre att hjälpa konsumenten. Bli mer noggranna med vad de pushar för och ger röda prislappar. Reas kyckling och fläskfilé ut för en billig peng då är det någon som får betala det verkliga priset. Är det bonden, djuren eller miljön som får stryka på foten?
Matsvinn
Mat står för en fjärdedel av alla utsläpp, samtidigt som en tredjedel av all mat som produceras – slängs. Inte bara ett enormt resursslöseri, utan vilken nål i ögat på den som kämpar för varje liten tugga.
Det största matsvinnet sker hos hushållen, trots att vi skulle kunna spara 3000-6000 kronor per år … bara genom att äta upp!?
Så hur löser vi detta?
Eftersom vi hade matsvinnets posterboy – Paul Svensson – på besök var vi ju bara tvungna att snacka om detta. Dels lyfte han tanken om smak. En gammal morot smakar inte samma sak som en färsk. Men smakar den dåligt? Nej, den smakar annorlunda och kan därför användas till andra saker. I en gryta, eller rostas i ugn.
Paul funderade på om vi kanske bunkrar för mycket i denna tid av storhandling? Inte hinner äta upp innan maten blir dåligt, och ser frysen som ett mausoleum. Hand upp alla som håller med?
Kanske ska vi handla mindre, men ofta? Och hur kommer vi då undan med utsläpp från bilen?
Mina tankar …
Älskar de här klimatluncherna. Att få förra olika infallsvinkar – samtidigt. Fler klimatluncher åt folket! kanske med en livsmedelsbutik?
Men okej, vad tänker jag om allt som sas?
Asch, jag kanske är väl radikal, men jag tycker att det borde finnas färre val. Det borde finnas säsongsavdelningar och rädda-maten-avdelningar i livsmedelsbutikerna. Och vill en ha någon mat som är importerad, ja, då kanske en ska gå in på en avdelning som är just till för detta. Behöver en flygimportetad mat som färska bär och sparris just i februari, ja, då kanske det är en beställningsvara.
Jag tror att konsumenten behöver puffas i rätt riktning, och jag tror stenhårt på nudging.
Herregud, så intressant det hade varit att bygga upp framtidens matbutik där fokus ligger på att slussa kunden mot så hållbara val som möjligt. Hur skulle den butiken se ut?
Gällande kött så gillar jag tanken på att det är något vi äter ytterst sällan, och om eller när vi äter kött så äter vi naturbeteskött. Jag äter ju i säsong (så här års väldigt mycket rotfrukter) och till 99% vegetariskt och vegansk. Men jag kallar mig inte vegetarian eller vegan, jag har kopierat Maria och kallar mig för “en köttätare som nästan aldrig äter kött”. Jag älskar att längta efter mat, och när jag väl äter en viss typ av mat som jag annars inte äter så njuter jag till fullo. Första tomten för säsongen! Sockerärtor på sommar. Mmmm. Och även kött om det ska lyxas någon gång per år, eller om köttet riskerar att matsvinns bort.
Ska vi handla mindre och ofta? Detta sticker ju i hamsterns ögon härhemma, hahaha. Men kanske ska vi sträva efter konceptet 15-minutes city, där alla ska ha tillgång till det mest basala inom 15 minuter. Detta önskar en ju även kunde appliceras på landsbygden, och då hoppas jag så klart på min stora dröm: The revival of the Lanthandeln. Ett nav i bygden, som kan ge så mycket viktigt – förutom tillgång till närproducerad mat.
Rekoringar – genialt koncept där en kan köpa mat dirket från producenterna, och klipper en hel del mellanhänder. Pengarna går med andra ord raka vägen till den som gör det stora jobbet. Däremot: Hur hållbart är det att 100 personer tar bilen till en parkering där utlämingen ofta sker? Kan det centrala torget vara ett alternativ, dit kollektivtrafiken går? Torghandel (eller ja, utlämning) av grönsaker är ju inget nytt, kanske läge att damma av? Och så klart: en given plats i lanthandeln.
I mina hemtrakter i Värmland har det funnits lanthandlar i var och varannat hus. Uppe på en kulle i bygden finns ett hus som en gång var grönsakshandel, med en väl kyld källare i. Den fungerar som förråd om jag inte förstått fel. Kanske kan en damma av den? Och på andra platser kan en köpa ägg och grönsaker från obemannade bodar.
Nu befinner jag mig mitt uppe i en flytt. Men min dröm är att starta igång en lanthandel där närproducerade grönsaker och andra viktiga varor kan säljas. Kanske är det drömmen om att bygga framtidens matbutik?
Vad gick du för tankar efter att ha läst detta? Eller sett klimatlunchen? Vore intressant att höra!
Varje kväll går 1 av 9 och lägger sig hungrig enligt enligt FN:s World Food Programme. Samtidigt förstörs eller kastas nästan en tredjedel av maten som produceras varje år. Det är tillräckligt med mat för att mätta 2 miljarder människor.
Vi svenskar kastar 19 kilo fullt ätbar mat varje år, och spolar ner ytterligare 26 kilo i vasken.
Bröd, mjölk och grönsaker (exempelvis gurka och tomat) är toppar matsvinnslistan.
Var sker matsvinnet? Och varför håller vi på med detta pengaslösande, resurskrävande matsvinneri?
Är vi lata? Bortskämda? Skönhetsfixerade?
Varför ber vi om en doggybag på restaurangen (är det verkligen husdjuren som ska ha den professionellt lagade maten?), vad tusan är maträtten “Brinner”, varför liknar jag John vid en hund (!?) och varför är jag sjukligt avundsjuk på UnderbaraClara?
I det rykande färska Plan B-podden-avsnittet “Bananbröd och bäst före-datum” snackar jag och Maria Soxbo om matsvinn. Vi blottar våra matsvinns-brister och klurar på hur ser framtiden ut, om krutonger blir the next big thing och frågar stjärnkocken (och matsvinnets egen posterboy) Paul Svensson vad han vet om gammal mjölk som vi borde veta.
Dessutom får jag en minst sagt spännande (olaglig?) utmaning av Maria. Lyssna på Plan B-podden här!
Tusen tack till Matsmart – som inte bara räddade 5000 ton mat från att kastas förra året – utan gjorde detta avsnitt möjligt. Tacktacktack! Jag är ett stort fan av Matsmart, och har fyndat (räddat) mängder av mat via dem.
Hos Matsmart kan en handla räddad mat till pangpris, mat som av någon anledning inte säljs i vanliga butiker. Det kan vara mat vars förpackning har oläslig streckkod, har ett feltryck på kartongen eller så är det mat som har överproducerats eller börjar närma sig bäst-före-datum. Prima skafferimat som håller länge.
Med koden PLANB får du 50 kr rabatt om du beställer för minst 350 kr. Och för den slanten får du mycket hos Matsmart, ska tilläggas! Koden gäller en gång per person fram till sista november, och vad du hittar beror ju på när du klickar dig in – så kika redan nu vettja!
Plan B-podden är vår podd om det härliga livet efter omställningen, när vi övergett den fossilstinkade plan A. Podden finns där poddar finns, och även på Spotify.
Nu blir det tacotajm – det är ju trots allt fredag!
För visst älskar en tacos, tusen skålar av kollijox och en klick hetta på det.
Mitt bästa since 1992. Det var exotiskt när Mexico kom till Värmland kan jag lova. Det korkades upp smaker som mina kokt-potatis-smaklökar aldrig känt av.
Och nu är tacos 2.0 här. Let’s taco about that!
Här hemma kör vi tacofredag så det står härliga till. Vi har käkat vego-taco, säsongs-taco och nu går vi snäppet längre och serverar klimat-taco. Taco hej!
Fredagstraditionen har nämligen blivit klimatsäkrad genom spännande, nya varumärket Frankful.
Maten hivar varken ut en massa koloxid eller lämnar efter sig sju kilo matsvinn i form av torra tortillabröd och mögliga salsaburkar. Och tar också ett mat-räddar-grepp om taco-måltiden genom att göra mat på råvaror som annars hade slängts.
Frankful – som står för frank, honest and hopeful – är ett nytt varumärke som imponerar järnet på mig.
De har tagit hjälp av Rise för att räkna ut klimatavtrycket i varje steg.
Istället för att göra färs av kött eller soja, så har de letat i den skandinaviska myllan och hittat ärtor. Förutom närproducerad ärtfärs, så är deras tortilla crisps (som chips) gjorda av räddade tortillabröd. Och det här tycker jag är grymt: Tortillaförpackningen är återförslutningsbar (hand upp alla som någon gång slängt ett tortillabröd lika stenhårt som Thachers smile).
Och ni vet de där runda tortillabröden. En kan ju tänka sig att det blir en hel del kanter bortskurna när de tillverkas, men degen knådas om igen, sätts i frysen och används vid nästa batch. Varje liten degbit tas tillvara. Det är en mer kostsam process, men i klimatvaluta så är det applåder på kontot. Samma tänk med tomatsalsan som är gjord av tomatsås som annars skulle ha slängts.
Frankful presenterar också en äppelsalsa, som representerar den exotiska varianten. När-tänkt, smart och supergott!
På samma sätt som Frankful tagit ett steg i rätt riktning vad gäller återförslutningsbara förpackningar, så har de också gjort salsa-burkarna något mindre eftersom det är den produkt som oftast slängs. Ni vet, en ställer in en halvfull salsa-burk i kylen och när det är dags för taco-fredag så är salsan möglig.
Som sagt, jag är imponerad.
Det blir lätt att göra rätt, eftersom Frankful har räknat ut klimatavtrycket och gjort val som baseras på data.
Varför är detta viktigt?
Enligt FN ska alla människor leva på 1 ton koldioxidekvivalenter 2050, och vi ska halvera våra utsläpp till 2030. Ju förr desto bättre. Många människor lever ju redan långt under 1 ton, men inte vi svenskar. I snitt släpper vi ut 9 ton koldioxidekvivalenter per år, varav vi äter upp i runda slängar 2 ton. Vi lever långt över budget så att säga. Dels genom vår konsumtion av kött, men också att vi matsvinnar bort enorma mängder mat varje år.
Om en skulle halvera utsläppen per måltid så landar kvittot på 0.8 kg (leva i linje med målen satta för 2030).
En Frankful-middag “kostar” 0,3 kg.
Att leva klimatsmart är gott! Men märk väl: att äta klimatsmart och sänka sina utsläpp ger en inte fri lejd att gå loss på andra saker i livet. Alltså, vi kan inte rättfärdiga ett annat klimathaltande beteende genom att sänka utsläppen för mat. Utan vi ska så klart sänka alla utsläpp. Samtidigt.
Men detta är ett gott sätt att börja på. Ett steg i taget.
Hoppa innerligt att det kommer fler produkter från Frankful, för detta tycker jag är sjukt inspirerande.
För någon vecka sedan efterfrågade jag era bästa svinnitativ – geniala tips och trix för att motverka du matsvinn. Ett samarbete med nya tjänsten Too good to Go som jobbar för att minska matsvinn.
Fick in så himla många bra, så jag har sammanställt ett inlägg med alla tips och testat loss både bananbröd – gjord på räddade bananer från Ica Roma – och min egen specialitet: svinnpizza! En rejäl rensning i kylskåpet i går resulterade i potatispizza (med färdigkokt potatis som blivit rest för ett par dagars sedan, en halv fetaost, en halv lök och så ostskalkar). Och så en pizza med stekt ägg på!
Allt blir gott på pizza!
Har du fler smarta svinnitativ – kommentera gärna!
Tack för alla bidrag!
Ledsna grönsaker i frysen
Jag sparar grönsakssnuttar och ledsna grönsaker i frysen, för att sedan koka grönsaksbuljong på dem. I övrigt fungerar det bra för oss att storhandla och alltid ha en veckomatsedel där en dag alltid är restdag. På så vis behöver sällan något kastas och spontanköp uteblir. Marianne
Ät upp
Ät dig inte mätt innan barnen ätit upp, så deras rester går ner också. Alternativt: portionera små portioner till de små.
Fatou
Frysta bär
Jag har slutat köpa sylt! Jag vet inte hur många burkar sylt som börjat mögla i kylen för att jag någon gång är sugen på pannkakor och sen glömmer burken (även om jag köpt den minsta). Nu kör vi frysta bär som får koka ihop med lite socker medan pannkakorna steks. Skulle det bli över äts bärblandningen upp i filen inom några dagar. Mirjam
Märk upp!
Frys in och märk(!) upp annars glöms det lätt bort och slängs för att man inte vet vad vissa lådor eller påsar innehåller. Anna
Panggott på middagen
Älskar att använda rester!! Igår krossade jag en stenhård brödbit och körde in i ugnen på hög värme tillsammans med en riktigt sorglig och svettig kant finost som inte åts upp längre, olivolja, havssalt och rosmarin. PANGgott att hälla på tallriken och dryga ut dagens lite för lilla restmiddag av pasta och tomatsås (från gårdagen) med! Klara
Ordning i kylen
Lättaste tipset: frys in, annars salladbowl, omelett, stekt ris (eller stekt mathavre/vete/annat svenskt gryn), ugnsrostade grönsaker, pastasås eller bara en tallrik med lite olika tester som man äter var för sig. Hålla ordning i kylen så saker inte göms.
Tapas!
Vi försöker äta allt som tillagas – rester blir oftast lunch dagen efter eller ”tapas-middag”/restfest hur man nu vill uttrycka sig. Men det som jag inte har en bra lösning för är barnens tallrikar! Aptiten varierar stort dag för dag och man siktar såklart på att man måste äta upp allt man tar åt sig (men det är ganska svårt för en 4-åring att bedöma mängd eller hur?). Ett magiskt tips för att hitta balans för att undvika matsvinn men samtidigt inte skapa ättvång och matproblem sökes! Maria
Gör det till en sport
Att ta hand om all mat är en sport. Se hur mycket mat du kan rädda!
Johan
Frys in slattar i fryskuber
Mitt tips är att laga upp maten istället för att spara små slattar eftersom det är större chans att det äts då. Behöver du inte hela moroten när du ska ugnsrosta grönsaker just idag? Rosta upp den ändå för det är större chans att den äts då, kanske i nått annat dagen efter, än om man stoppar tillbaka den där lilla biten i kylen bara för att glömma tills den är oätlig och trist. Och även använda frysen i vardagen, inte som en begravningsplats dit saker förpassas för evigheter tills frysskadorna är ett faktum. Frys parmesanskalkar för att slänga i soppor, grytor och buljonger – så gott! Detsamma med slattar av vin, perfekt att ha som fryskuber. Örter, bröd.. jag kan fortsätta! sofia_wood
Rosta!
Mitt enklaste tips är att rosta brödet. 🍞 Känns brödet lite torrt och tråkigt efter en, två dagar? Fram med brödrosten och rosta en skiva så får den nytt liv och känns genast nybakad. Och om brödet väl blivit hårt. Gör krutonger! dnilva
Frysta bananer
Frysa in bananer som börjar bli övermogna. Bara skala och skiva. Perfekt i smoothies! carinroeraade
Slattmiddagar med smakbryggor
Alla rester och slattar sparas här hemma och blir oftast ganska goda måltider tillslut. Om inte annat så går de ner i matiga sallader. Så bra att alltid ha en rest havreris/quinoa/belugalinser samt en liten slatt pasta som smakbrygga till ungarna. De äter på bra av sånt som är nyttigt/kryddigt/gottförvuxna om de bara får en liten sån där grej de gillar, en slatt kall pasta eller några tomater. Så mitt bästa tipsa är att våga mixa och hitta på rätter av olika slattar. astrid.gabriella
Bananbröd och svinnpizza
Frysa in kaffet som inte dricks, göra iskaffe! Vi är allergiska mot komjölk. När kylen är full av Chevrebitar och kanter av veganost, då blir det pizza. Så ja att se över vad som gömmer sig i kylen och laga till det som håller på att bli gammalt. Bruna bananer blir plättar eller bananbröd osv. strandikagranat
Stekt gröt till mellis
Har massa tips, som kock på en förskola finns det en hel del att ta till vara på. Stekt gröt är till exempel ett av barnens favoritmellis. ♻️ retrobyran
Frys in pasta & ris
Pasta, ris mm som blir över fryser jag in, det har mamma lärt mig. Bara att ta fram för att komplettera en matlåda eller snabbmiddag till undomarna på språng mot träningen. Allt bröd skivas och fryses in. Tar fram lagom många skivor och tinar på bänken på några minuter. kaffetanten71
Räddaren i nöden & pestomix
Frysen är räddaren i nöden: kaffeslattar blir iskaffe, bruna bananer skivas för att använda i smoothie, öppnat paket med grädde som håller på att gå ut? In i frysen! Behövs bara en halv lök, hacka hela och frys in resten 😊 Fryser även in morotsblast, hackad ”broccolistam”, grönkålsstjälk, persilja, gräslök – allt möjligt som kan mixas för att göra ”pesto”.
Kaffesump kan man lägga på krukväxter/odling som växtnäring. lisagerdin
Från frö
Vi har odlingar hemma så att barnen är med från frö till mat. 7-åringen lyckades i år att få paprika från ett frö hon skött helt själv i köksfönstret. Stoltheten! Och hon får ta en spade och gräva upp potatis till middag osv. Hon börjar iallafall kunna se konceptet – att någon annan gjort samma sak med grönsaker man köper i affären.
Men det är ju svårt för en vuxen också att kunna förstå hur sjutton det går ihop(för det gör det ju inte) med mängderna man ser i affären. Flera hundra paprikor och andra grönsaker som ligger presenterade när det tar så stort arbete att få en enda i fönstret. Maria
Rest-hylla
Vi har en hylla i kylen för rester och mat där datumet snart går ut. Vi har slängt mycket mindre än vi fick bättre överblick. Bra ordning i skafferi, kyl och frys så man vet vad man har, inte köper i onödan underättar överlag. annalackstrom
Respekt för arbetet bakom
Äta upp maten! Lära barn (kanske sig själv också?!) att ha respekt för allt arbete som ligger bakom maten på våra tallrikar. Inte bara det arbete som utförts i vårt eget kök utan från sådd till skörd, transporter och de som arbetar i matbutiken med att sätta maten på hyllan etc. Att maten som vi äter idag är en gåva som långt ifrån är självklar för alla människor. Laga mat som Filifjonkan i Sent I November av Tove Jansson, sparsamt så att inte ens minsta mannagryn går till spillo. Hon hittar på olika sätt att ta tillvara matrester så att de känns nya och goda, gömmer förrgårs mat i en pudding idag. Det är inte jobbigt (svenskar tycker så mycket är “för jobbigt” och de är oftast “trötta” och har “inte tid till…”). Börja köpa sådana matvaror som butiken säljer billigare pga “kort datum”. (det håller flera dagar till!!!) LUKTA på maten! SMAKA på maten! Ha tilltro till dina egna sinnen. Luktar och smakar det som det ska är det bra mat. Ät den! (Eller göm den i en pudding först och ät den sedan!) Tror det handlar mycket om en annan inställning till mat. Kom i håg att all mat ALLTID är en gåva!!! Så många har för lite eller svälter ihjäl. Så många lever helt för att få ihop till ett mål mat varje dag. Sen, tänker jag att mat egentligen inte är nånslag uppvisningsak som man arrangerar och fotograferar och visar upp på instagram och blogg. Den är livsnödvändig och borde inte vara något man sas inreder med/stylar. Om vi har råd att slösa bort mat har vi råd att ge hjälp åt dem som inte har så mycket mat de behöver för att leva friska och pigga eller leva överhuvudtaget. Så mitt bästa tips är att tala om och lära sig varifrån maten kommer, inte bara att den ska vara ekologisk etc utan allt det arbete som utförs av många olika människor, kanske i länder långt borta. Ta reda på hur det är att odla ris, bananer, majs, persika, meloner. Ta reda på hur det är att transportera meloner till Sverige. Se dem som arbetar i mataffären. För dem som bor i stan, ta reda på hur det är att odla vete, morötter och potatis på en gård här i Sverige. Anna
Kika i soppåsen och komposten
Vad hamnar där egentligen? Är det gammal pasta, brödskalkar eller något annat. Där har du ju svaret. Emma
Skjut upp handlingen
Kanske FÖR basic för att kvala in som tips men: skjut upp handlingen! När du kikar in i kylskåpet och tänker här finns inget att äta, vi måste handla – så gör det om två dagar. Lovar att du har grejer att svänga ihop ett gäng måltider till. Och att se till att köpa hem sånt som du lätt använder till flera sorters rätter. Ägg är en sån räddare i vårt hushåll. Pannkakor, omelett, äggmackor, äggröra, paj osv osv. Bönor, fryst broccoli, kokosmjölk är andra basvaror som du lätt adderar andra, mer känsliga råvaror så har du plötsligt en spännande gryta, soppa eller pastarätt framför dig.
OCH! Var inte rädd för att äta ”tråkigt”. Alla måltider behöver inte vara instavänliga. Vi hade mängder av kokt färskpotatis över sen helgen. Har ätit av potatisen både lunch och middag i två dagar. Potatisomelett idag! Stekt potatis med en sallad och en röra du mixar ihop av en burk bönor, en sked crème fraiche och lite citron igår för att nämna några varianter. Nu har jag dock lovat sexåringen att hon ska få slippa potatisen imorgon men jag kämpar vidare
Och skjuter du upp handlingen har du dessutom kanske besparat planeten en resa till affären?
+ bonustips! Köp härliga matlådor i glas!!! Så mycket lättare att se vad som gömmer sig inuti än plast som snabbt blir färgade och dimmiga. Genom glas är det enklare att hålla koll på sina rester och hur de ska prioriteras ner i magen. Plus att det ser mycket trevligare ut i kylskåp/frys! Amelie
Svin(n)god omelett
Omelett skulle jag säga – där kan en pytsa i det mesta.
Eller smoothie för frukt och grönt som inte passar i omelett..
Uppvuxen med en pappa som hade lanthandel och till stor del fick vi hem det som gått ut och inte gick att sälja längre så jag har nog nästan aldrig kollat på ett datum utan luktat och smakat och bedömt om det är ätbart
Eller förresten jag kom på ett tips till – höns (som ger ägg tillbaka till omeletten överst) – då får alla små slattar efter middagar som är för små att spara, barnens kvarlämnade 1/7 smörgåsar osv. ..
Sedan kör vi det som är skal etc. i bochasi-kompost så att det blir ny jord till trädgården. Våra “kompost-sopor” ut består i stort sett av ben och väldigt hårda och svårkomposterade skal. Bi
hej wok!
Även om det som blir över från middagen inte är tillräckligt för en matlåda till dagen efter så fryser jag in slattarna. Tillräckligt många slattar av fisk/fågel/kött blir perfekt bas i en wok när du behöver ta hand om trötta grönsaker. Och trötta grönsaker är pefekt för wok!
Tillräckligt många infrusna slattar av spaghetti, makaroner och pastaskruvar blir en superbra bas i en gratäng tillsammans med en god tomatsås. Frukt som börjar tröttna i kylen- smoothie, eller frys in och gör smothie, isglass, smulpaj av blandad frukt vid ett senare tillfälle. Anna
Grön smoothie
Frukt och grönt som börjar se tråkiga ut – gör en grön smoothie! Eller koka buljong. Torrt bröd blir ströbröd. Barnens tallrikar, ja – det är ett bekymmer…! Uppmuntra dem att ta små portioner och ta till flera gånger, då blir det i alla fall mindre mängder som svinnas (då det är en mindre portion på tallriken). Till frukost tränar de på att ta en sak i taget och äta upp innan de tar till av något annat – alltså inte både gröt, kokt ägg och macka på samma gång, men absolut av allt om de tar en sak i taget och äter upp. I en drömvärld fungerar det, i verkligheten har vi en bra lång väg kvar innan vi är framme… Hehhrrm… Kaffe lagar vi alltid bara så många koppar som behövs – är vi två som dricker kaffe lagas bara två koppar. Men för den som inte dricker upp – frys in slattarna för att ha till iskaffe, eller baka en kaka som det ska vara lite kaffe i. Och kaffesumpen slänger jag på växterna i trädgården som naturlig gödning så inte ens det svinnas. På vintern är det en annan femma med det… Men då kan sumpen användas till att lägga ut på isgator för att få isen att smälta – har jag läst någonstans. Eller som naturlig peeling. Frys in chark som närmar sig sista förbrukningsdag, så håller det längre. Mjölk fungerar också bra att frysa. Matrester kan också frysas och tas fram som matlåda en dag då det inte finns så mycket tid till att laga mat/tas med som lunch till jobbet. Ostkanter kan rivas och användas för att göra en varm macka i ugnen, istället för att svinnas. Elimelie
Sladdar in ett litet svin(n)bra DIY inför jul!
Jag älskar tanken på ätbara dekorationer. Svenska, vinröda äpplen i dukningen, pepparkakor som girlang i fönstret eller kristyr i granen. Men vissa saker är ju himla vackra, som apelsingirlanger, men torkar en skivorna blir det ju inte mycket äta av, right?
Däremot kan en ju göra girlanger av mat som annars skulle ha slängts! Svinndekorationer!
Jag gick en vända till de närmsta matbutikerna och frågade om de hade några utsorterade (osäljbara) apelsiner som en kunde få köpa. I de två första butikerna fick jag inget napp, men i den tredje sa de glatt ja! Och gav mig några naggade apelsiner. Förvisso fullt ätbara, men osäljbara enligt dagens kräsna mått mätt.
Något jag lärde mig när jag skrev “Gör skillnad” tillsammans med Maria och Johanna var det här med skönhetsfixering i grönsaksdisken. Och jag blir galen av tanken hur mycket fullt ätbar mat som slängs.
45% av all frukt och grönt som odlas kastas för att den är … ful.
Inte för att frukten och grönt:et är dålig, giftig eller förstörd. Utan för att den är … ful.
Nu ska ni få se på pangbak.
Pja, inte min egen då, för det inte så mycket snofs-pang med den.
Men, mitt julebak däremot, jädrar i min brevlåda!
Det här mina vänner är ett helt nytt sätt att baka för mig. Jag är 100% nybörjare, men gillar verkligen konceptet.
Jag har nämligen testat att använda ingredienser som är rent och skärt svinn – mat som annars hade slängts. Jag har svinnbakat!
Mat som hade kasserats för att den närmar sig bäst-före-datum, har något feltryck på förpackningen eller rätt och slätt överproducerats. Alltså, detta är mat som skulle ha slängts – inte för att den är dålig, giftig eller oätbar, utan för att den inte kan ge något cash flow.
Den är osäljbar.
Pja, det beror ju på hur en ser på saken.
Jag har under hösten testat Matsmart, undersökt den vegetariska delen, den ekologiska och nu vill jag göra hela julebaket till en svinnande smart historia.
För är det något jag inte pallar är det matsvinn. Blotta tanken på att vi slänger en TREDJEDEL av all mat som produceras, samtidigt som människor svälter. Bortskämt, eller hur?
Så. Istället för att bestämma vad jag skulle baka, så utgick jag från vad jag fick tag på. Det är ju inte rocket science, för så har en ju gjort i alla tider. Koka soppa på en spik och allt det där. Men i min generation – jag – har tappat det, eftersom det mesta finns i handeln året runt.
Och normen är inte att ta hand om maten. Tyvärr.
Vad fick jag tag på då?
Enorma mängder vetemjöl, jäst, saffran, havremjölk, russin, salt och sjuttontre olika sorters choklad till julens praliner. Och så Yosa havre-chokladdryck som är det smarrigaste ever! Suveränt till julens pulkaåkning (håll tummarna för snö!).
Med kylskåpets hjälp blev pepparkakor och saffransbullar. Men chokladen knaprade jag på som den var. Det är väl det som är grejen med bakchoklad, att en ska äta den medan en bakar, hahaha. Kanske blir det praliner till helgen (om det finns någon choklad kvar).
Förutom att mat blir räddad – vilket smörjer klimat – så råder svinnshoppingen också bot på all slöseri-panik som jag har. Känner ni igen er?
Att kunna gräva där en står. Och framför allt: att de som odlat fram, plockat, skördat och omsorgsfullt producerat de här varorna inte ska ha gjort det … förgäves.
Känslan av att någon kastar ens hårda slit i soporna, nä, usch.
ps. I samma veva som jag köpte baksmart mat fyllde jag på skafferiet med stapelvaror som ekologiska krossade tomater, buljong UTAN palmolja (ganska svårt att få tag i har det visat sig), flingsalt, olivolja, pasta, salsasås, tortillabröd, bönor, kryddor och saft.
Hösten är till för nystart och nya vanor, right? Bli bättre versioner av oss själva.
Alltså vad jag går I GÅNG på sådana däringa nystarter.
Om det så är att möta en mer ekonomisk mathöst, äta mer vegetariskt eller testa nya, spännande smaker från världens alla hörn. Eller skippa matsvinn! Eller allt i ett.
Förra hösten handlade om att äta mer i säsong (sååå spännande och lite klurig utmaning, som numera har blivit ändå blivit en vana). Men den här hösten? Ja, den här hösten ska jag laga mer veganskt och rädda mer mat!
Och nu har jag påbörjat båda utmaningarna – slagit två klimatflugor i en smäll – genom att handla via matsmart.
Kolla vad jag fick hem innan jag pep norrut!
En kartong fylld av mat som annars hade slängts på grund av överproduktion, kort bäst-före-datum, förpackningsbyte eller att något är en säsongsvara. Till 20-90%rabatt.
Alla dessa fenomenala stapelvaror fick jag hem, som blir grunden i höstens matlagning. Bönor som jag använder i alla från sallader till chili con carne (eller Chili å Arne som den heter hemma hos oss), majs till världens godaste majssoppa (recept snott av goa Volang-Linda), bulgur och couscous som fungerar prima som par till säsongens alla heta grytor. Sojamjölk – för allt från pannkakor, lasagne, makaronipudding till grytor (brukar använda havremjölk, men räddar en mat får en inte vara pjåskig). Och dessutom komposterbara tandborstar i trä från HumbleBrush.
Hej maträddare! Visste du att Matsmart räddade hela 3218 ton mat 2018! Vill gärna bidra till att den siffran dubblerats tusen gånger om.
Det mesta av det jag köpte är ekologiskt, och riktigt bra märken, som Kung Markatta exempelvis. Det fina i kråksången?
Det är inte bara klimatsmart och resurssnålt att handla mat som annars skulle ha slängts, det är enormt pengasmart.
282 spänn billigare än om jag köpt i “vanlig” butik.
Vill du också börja en ny vana? Göra höstens matinköp billigare – och samtidigt rädda en hel massa mat?
Använd koden EMMA50 så får du 50 kronors rabatt vid köp över 350 kronor. Erbjudandet gäller fram till den 16 oktober.
Något av det bästa jag vet är när ni tipsar mig om recept och vegetariska favoriter!
I somras kom en rapport om att 80 000 ton bröd svinnas bort av oss svenskar varje år. Av den anledningen bad jag om era bästa brödräddande recept som jag kunde testlaga under min följetång “Vegetariska middagsklubben”.
Sist blev det klassikern Fattiga riddare med honungsstekta äpplen, och nu?
En hemsnickrad variant av Toscansk brödsallad från Lotta!
Tusen tack!
Du behöver:
3 msk olja
1 msk vinäger
salt
peppar
röd lök
tomater
gurka
oliver
Gör så här: Ta fram en stor skål och ringla i god olja och vinäger. Toppa med salt och peppar.
Ta en röd lök eller två, skiva tunt. Lägg i dressingen.
Plocka en näve tomater, gärna övermogna, lite gurka och ta fram några oliver. Skär i grova bitar och tjoffa ned i skålen.
Nu tar du ett par skivor gott bröd som blitt lite trist. Riv i bitar och blanda med grönsaker och dressing. Låt stå och dra i någon timme.
Det är inte så noga med proportioner, det ska vara kanske 2/3 grönsaker till 1/3 bröd.
Smaklig måltid!
Har du något gott recept på lut? Skicka in ditt bästa vegetariska, veganska eller icke-vegan-vego (så gör jag om dem till vegetariska eller veganska) recept till mig via sundh.emma@gmail.com och märk det med vego2019. Om du har en blogg eller ett instagramkonto så länkar jag gärna =)