Sladdar in i sista kvarten av 2020 med ett bonusavsnitt av PlanB-podden.
Mellan julmusts-stick i strupen och rosiga-pandemi-säkra-grill-kinder dök ett enormt behov av att summera 2020 upp. Och så klart: elda på förväntningar inför 2021 och också lista ett par rejäla nyårslöften.
2020 var ju The Year.
Året då det fossila dammet skulle borstas bort, omställningen ha vind i seglen och framtidstron skulle ånga. Klimatet skulle stå i rampljuset. Ensam.
Tidpunkten då världen skulle ha tagit “stora steg i rätt riktning” enligt FN.
Pja, det blev lite sisådär med den saken.
En pandemi kom i vägen och allt strålkastarljus ritades mot det akuta läget, restriktioner och sjukvårdens press (som behöver en större dos strålkastarljus – pandemi eller ej).
Det här rövåret (som min poddkollega Maria så fint uttryckte det) 2020 kräva sitt alldeles egna poddavsnitt. Så vi snurrade ihop ett avsnitt som heter “Nyårslöften”. Snackade 2020, utflykt från stan, nya trender, ny-normer, hemmajobb, TV-serie-önskningar, byxlösa Zoom-möten och så kikade på hur det gick med förra årets nyårslöften.
Vad mina nyårslöften var? Kanske kan bilderna ge en hint?
Ska jag jobba i skogen? Ja, förvisso. Men framför allt ska jag ta ett krafttag kring tekniken. Och använde ordet … tarmsköljning. Hmm? Mer om mina nyårslöften i avsnittet!
Mitt under inspelningen fick vi också en idé till ett gemensamt nyårslöfte som gör skillnad för klimatet – 365 dagar om året.
Vi bubblade ut en utmaning som vi kallar #365dagarforklimatet (följ hashtagen, det ska vi göra för att få idéer!)
#365dagarforklimatet är små steg i rätt riktning.
Om det så är att efterfråga närproducerat i den lokala matbutiken, visa upp sin pre-älskade outfit i sociala medier, bjuda vänner på växtbaserad middag, lägga upp en story på instagram när en tar hand om skorna (istället för att köpa nya), bjuda in till (digital) lagnings-AW, skriva på en namninsamling, sätta press på kommunen för att göra det enklare att leva hållbart, dela klimatrelaterat i sociala medier (för att visa att frågorna är viktiga), byta bank, ifrågasätta företag, försöka sänka hastigheten på vägen för att främja cykling, stödja en miljöorganisation med en peng, våga höja rösten när klimatet kommer på tal i lunchrummet eller ta en bild när en tar cykeln till badstranden i sommar. Det kan också vara så enkelt som att dela en bild när en semestrar i Sverige eller tar tåget ut i Europa (om världen öppnas upp).
Dela i sociala medier och tagga med #365dagarforklimatet.
Vi människor är trots allt flockdjur, vi gör som alla andra. När gamla ohållbara, fossildoftande normer och vanlis-beteenden ska bytas ut mot nya, hållbara, då spelar du och jag en viktig roll. En skitviktig roll.
Ingen vill vara passé, utan människor vill vara med i den stora massan. Så hjälp till att ta bort den fossila, unkna doften av den stora massan och låt den dofta fräscht.
Poängen är att inte låta förändringen stanna hos oss själva. Byter vi bank ska vi både berätta för den gamla banken varför vi byter och tipsa alla vi känner om vikten av att byta bank. (Eller elbolag. Eller handla begagnat. Och så vidare.)
Vi behöver ju tio pers som lever perfekt. Vi behöver hundratals, miljoner som gör något.
Så vad sägs om att göra lite skillnad varje dag under 2021?
Här finns det inget misslyckas eller lyckas, utan varje litet steg är ju en vinning.
Är du på?
Följ och bidra till #365dagarforklimatet – när det passar sig. Varje dag, varannan dag, en gång i veckan, en gång i månaden eller var tredje.
Och glöm inte att lyssna på PlanB-podden, och avsnittet Bonus: nyårslöften.
Skulle ju lista mina klimatmål för 2020 i går!
Eh. Går ut hårt 2020 att lova saker jag inte kan hålla, haha. Bådar gott!
Men jag och min lilla familj blev spontaninbjudna på middag, så lista-klimat-mål-för-2020 fick stryka på foten till förmån för ett annat mål som jag satt upp för mig själv 2020: att umgås mer!
Men nu så! Ny dag, nya möjligheter.
Förra året satte jag upp 21 klimatlöften. Många av dem som handlade vad jag kunde göra, som person och individ, innanför hemmets fyra väggar. Givetvis tar jag ytterligare ett flygfritt år, försöker äta mer vegansk, handla i säsong, odla mer och cykla mer. Jobbar vidare.
Men.
Istället för att trycka på inåt, så vill jag sätta press utåt. Jag säger inte att jag är klar på individnivå, för det finns alltid saker att lära. Att förfina. Men 2020 ska handla mer om allt det där utanför min egen lilla sfär.
Dessutom kommer min egen sfär att vara fullproppad med andra göranden. För 2020 kommer att vara ett omvälvande år. Jag ska berätta om allt i sinom tid, och medan jag landar i det så lägger jag energin åt detta:
1. Klimatsmarta pengar.
Se till att mina pengar jobbar mer hållbart. Byta till en klimatsmartare bank (håller på att styra upp detta nu), placera om mina pensionspengar och se över mina utgifter så de inte bidrar till en massa skit.
2. Ta ett ny-köpfritt år. Förra året hade jag som mål att alltid kolla begagnat-marknaden innan jag köpte nytt. Det mesta finns ju redan. Det gick faktiskt över förväntan. I år tänkte jag dra detta lite … längre, hehehe. 2020 försöker jag mig på ett ny-köpfritt år och gå all in begagnat när det gäller möbler, kläder och inredningsdetaljer. Jag gillar ju att ha mål för det bidrar till att jag tänker till innan. Det blir mindre begär och mer behov. Tapeter till övervåningen på torpet blir ett undantag. För i vår ska jag tapetsera det sista rummet däruppe.
3. Skriva böcker. Förra året skrev jag “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” tillsammans med Husligheter och Johanna. Och under 2020 ska vi skriva fyra små böcker om klimatet för Novellix. Jag är så taggad! På tisdag drar operation skrivperiod igång på allvar, och förhoppningsvis kan vi lämna manus i slutet av januari – till fyra vassa, inspirerande och rappa böcker som gör skillnad.
4. Debattartiklar. Tillsammans med Maria Soxbo har jag skrivit debattartiklar som lyfter klimatfrågan på olika sätt. 2020 ska det bli mer! För jädrar vilket debattartikel-team vi är!
5. Trycka på. 2020 är året då jag trycker på beslutsfattare genom att faktiskt skriva ett medborgarförslag eller på annat sätt påverka. Jag har redan försökt få hastigheten sänkt på vägen vid vårt torp, för att göra det mer gynnsamt att cykla. Och nästa steg är att trycka på för en cykelväg i mina hemtrakter i Värmland. Mina föräldrar är beroende av bil för att ta sig till närmsta badplats, eftersom det inte finns några cykelvägar dit. Det är en kort bit att cykla, men för att komma dit så måste en ut och vingla på 90-väg. Inte en dröm för någon. Särskilt inte i gassande värme.
6. Miljögrupp i min BRF. Starta en miljögrupp tillsammans med några grannar i våran bostadsrättsförening. Se hur vi kan leva mer hållbart, göra av mer mindre energi och spara på resurserna i Midsommarkransen.
Vad är dina klimatlöften eller klimatmål för 2020?
Såg att Husligheter hade listat sina klimatlöften för 2019, och berättat hur det gick för dem! Eftersom ett av mina löften är att sätta mål och faktiskt återkoppla istället för att jaga mot nästa mål (så typiskt mig), så skulle det ju klä mig om jag gjorde samma sak med mina klimatlöften för 2019. Eller hur?
Så jag snor kriminellt men snällt Husligheters idé!
Och imorgon sätter jag upp nya mål för 2020!
Sååååå. Hur gick det?
Låt oss kika.
Löfte: Skippa flyget 2019. I min personliga klimatkalkyl får flyget inte plats. Inte ens en liten flygplansvinge ryms. Så jädra mycket släpper flyget ut. 74 000 gånger mer än tåget. Du skulle alltså kunna åka tåg i varje dag i 202 år för samma utsläpp som EN flygresa? Så hur gick det?
Prima! Det är ju inte megasvårt för mig ska tilläggas. Jag bor med hyfsad tågförbindelse på synlängds avstånd och jag är dessutom är flygrädd (och plågat mig över haven på helspänn eftersom flyget tidigare varit normen). Världens mest klimatsmarta rädsla. Tack för den.
Löfte: Älska begagnat. Att ha för vana att alltid kolla begagnat-marknaden innan jag köper nytt. Så hur gick det?
Förvånansvärt bra. Och enklare med tanke att jag inte gör så många tidningsjobb längre, där en hel del rekvisita behöver införskaffas med snabba ryck. Jag har verkligen utmanat mig själv på den här fronten, inspirerad av min kompis Frida som driver kontot Varannan begagnat. Hittat overaller, skor, lego (julklapp till barnen), barnstrumpor, skalbyxor och fingervantar som varit pre-älsakde. Till och med en (oöppnad) parfym har jag köpt andra hand. Många tar ju ett ny-köpfritt år, och kanske ska jag våga mig på det också? Ska jag? Vad tycker ni? Mest som en spännande utmaning?
Löfte: Minimera matsvinnet. Alltså jag måste ändå klappa mig själv på axeln här, för jag har bättrat mig enormt på den här punkten. Men den måste stå med som en påminnelse känner jag. Så hur gick det?
Bättre och bättre. Det finns hopp för feschliga jag.
Löfte: Operfekta råvaror. Varje vecka lagar jag mat under vinjetten vegetariska middagsklubben, tar bilder på perfekta, glänsande råvaror och vältrar mig vacker mat. Här vill jag använda mina kanaler för att normförskjuta hur vi ser på mat och vad som är vacker, aptitlig och smart mat – inspirerad av “Maträddarna”. Krokiga morötter, fläckiga potatis och äpplen där jag skurit bort bruna fläckar ska bli mitt nya svarta. Äpplena är ju ingen nöt att knäcka, men hur tusan får jag tag i varierad mat? Jag kan ju så klart odla själv (vilket jag ska göra), men det vore ju en dröm att få tag i mat som inte såg ut som normen. Tips mottages tacksamt! Så hur gick det?
Ganska så fruktansvärt skitdåligt. Dels för att jag inte mäktat med vegetariska middagsklubben annat än ibland, jämte ideellt arbete och tusen projekt. Men jag hoppas verkligen att jag får (tar mig?) mer tid att laga mat 2020. Vill ni förresten att jag fortsätter med vegetariska middagsklubben?
Däremot har jag räddat mat genom mina samarbeten med Matsmart, så okej, tack vare Matsmart så får jag väl en liten guldstjärna?
Löfte: Äta mer vegansk mat. Vi äter ju vegetarisk hemma, men har faktiskt dålig koll på hur mycket veganskt vi äter. Skulle vara grymt att börja göra veckomenyer där minst två middagar är vegan-märkta! Kanske vegetariska middagsklubben ska bli veganska middagsklubben ibland? Så hur gick det? Har bytt ut en hel del mejerier mot veganska varianter. Typ i pannkakor, våfflor, lasagne och potatisgratäng. Mjölken i kaffet däremot … den har jag svårt att släppa. Skulle inte säga att jag gjort några veckomenyer heller, och uttryckligen gjort en plan för äta mer veganskt. Däremot blir det sakta men säkert mer en vana. Och jag är inte lika svårrubblig i min mejerihylla som jag tidigare varit.
Löfte: Införa en ny standard. Att alltid ha för vana att byta ut mjölk, grädde, majonnäs och crème fraise mot veganska alternativ i lagade rätter, alltså i typ gratänger, pannkakor, soppa, lasagne. Mjölken i kaffet, smöret på mackan och osten är en svår nöt för mig. Men jag lovar att testa och utmana mig i alla fall. Så hur gick det?
Hahaha, DÄR kom den. Ja, men jo. Skulle inte sträcka mig till att det ÄR en vana, men det börjar bli. Lite mer aha-just-ja-feeling. Inget som går på autopilot. Än.
Löfte: Endast köpa sådant som jag verkligen behöver.
Så hur gick det? Skulle så gärna vilja säga “det gick skitbra”, men nä. Det har varit mycket jag VILL behöva. Men om jag bara köpt sådant som jag verkligen behöver? Nä. Där blir det bom. Men jag har blivit bättre på att fråga mig själv om det är behov eller begär, det har jag sannerligen.
Löfte: Inte välja den fräschaste och tuppigaste tomaten i hyllan. Istället gå på den med fläckar. För den fräschaste håller sig ju fräsch mycket längre än den nötta, right? Och en liten fläck går ju att skär bort. Så hur gick det?
Nja. Skulle inte dra det till att jag är Emma fläck-tomaten Sundh. Men tanken har grott … och gror vidare.
Löfte: Frukt-smart. 95% av all frukt i trädgårdarna förgås varje år. Samtidigt importerar vi tonvis med äpplen och päron från utlandet varje år. Alltså KAN vi inte komma på någon smart grej som löser denna kollriga grej? Tills våra snilleblixtar slår ner så lovar jag att ta hand om så mycket frukt jag bara kan från trädgården i höst. Och även grannens (om jag får plocka äpplen och päron i hans trädgård nästa år också). Must, äppelmos, torkade äpplen, päronmarmelad – you name it. Så hur gick det? Blev ju inga äpplen på våra träd i höstas, så jag blev så illa tvungen att fråga grannen. Och herregud så mycket päron vi plockade. Men vi hade så klart kunnat plocka mer.
Löfte: Gå loss med odling på torpet … och bli bättre på att rensa ogräs (så att grödorna tar sig). Jag är sämst på att rensa ogräs eftersom jag tröttnar på finliret, men det är ju värt det. Jag tänker att ogräsrens kanske ska vara synonymt med att lyssna på podd? Så hur gick det? J Ä D R A R vad ogräs vi hade när vi kom till torpet på försommaren. Har aldrig sett något liknande. Tog en vecka att rensa allt, sedan tog jag ett varv varannan dag. Lyssnade på Sommar i P1 och rensade ogräs. Men alltså: SVÅRT med två små barn i hälarna. Och någon vidare skörd fick vi inte i år, för det regnade så lite. Men hoppet, det lever kvar. Om både mina ogräs-skills och om regn.
Löfte: Hyra sommarhöns! Här kanske hälften hojtar: bli vegan, men det gäller att ta saker i sin takt. Jag älskar ägg, men jag tycker inte äggindustrin rimmar så bra med mina värderingar. Inte matindustrin i stort heller för den delen. Så då kanske hyra höns för sommaren är en bra grej? Så hur gick det?
Jättesuperdåligt. Alla hyr-hös var slut – alla hade hyrhöns på Gotland i somras. Ja, alla utom vi då. Men jag byggde i ett hönshus (som om det skulle räknas, hahaha).
Löfte: Minimera bilåkandet i sommar! Nu har vi kirrat begagnade cyklar till torpet på Gotland, så här ska cyklas! Så hur gick det?
Bra! Plockade bort många bilresor, slog i hop fler ärenden och hyrde även en elbil på en tripp. John cyklade till affären också. 35 minuters cykeltur enkel väg. Jag, min konservativa lilla skit ifrågasatte det med ett “men 35 minuters cykeltur, det är ju jättelångt”. John svarade att det är vad han cyklar varje dag till jobbet i Stockholm. Tji fick jag. Och det är väl just det, att 35 minuter känns långt där en är van att ta bilen. Medan 35 minuter i stan är 35 minuter. Där är inte bilen norm, utan där är cykeln vardag. Ja, en lär sig …
Löfte: Kollektivtrafika mig fram på Gotland! Jag älskar kollektivtrafik och att cykla. På Gotland är de här två delarna kompatibla med varandra för en får hänga på sin cykel bak på bussarna. Tjohoo! Det går en buss mellan Visby och Katthammarsvik som passerar Dalhem. Handla i Visby och bada i Katthammarsvik? Låta lånebilen stå och samla damm? JA! Så hur gick det?
Detta gjorde vi! Första gången var det totalt katastrof. Barnen skrek och det var lite halaballo. Men vi gav oss inte, och det blev enklare och enklare. Och shit vilka hjälpsamma busschafförer alltså!
Däremot. Att cykla på Gotland. Det är inte samma sak som för 10 år sedan. Jag och mina polare cyklade från Visby till Katthammarsvik varje år, och det var ingen biggie rent trafikmässigt. Men shit vad många fler bilar det är nu för tiden!?
Löfte: Klimatsmarta samarbeten. Bli ännu mer selektiv när det gäller samarbeten i mina kanaler och inte tumma på min klimat-vision. Så hur gick det?
Vad tycker ni? Det är ju säkert ni som har mest tyck? Men i min mage känns det bara bättre och bättre. I somras bestämde jag mig för att inte göra samarbeten som innehöll konsumtion av ny-prylar där det inte fanns något cirkulärt tänk. Inget jag hojtade om utåt, utan jag ville liksom testa hur det funkade. Sedan dess har mina samarbeten bara varit cirkulära, handlat om service, reparationer eller mat.
Det har varit så spännande och skoj! Och jag har haft så genombra samtal med allsköns företag som vill ställa om.
Löfte: Göra något otippat! Okej, är kommer ett otippat löfte med tanke på att jag vid ett flertal tillfällen har biktat mig som feschlig (värmländskt uttryck för kräsen typ). Här kommer det: Innan året är slut ska jag dumpster-dive:a med min kompis Amanda! Kanske live-sänder jag från pannlampans sken? (Ps. tipsa mig gärna om matbutiker med öppna kärl där det går att dumpstra lagligt (så klart) så lovar jag att ni får följa med mig ut på dumpster-tur). Så hur gick det?
0 % bra. Både jag och Amanda var så ivriga och peppade, men så kom bokskriveri, semester, sjukdomar, boksläpp och ett helt liv (!?) emellan. Vi tar en raincheck på denna va Amanda?
Löfte: Plocka nässlor! Det blir vårens todo, för nässelsoppa är min bästa soppa! Dessutom är råvaran helt gratis och växer vilt. Noll produktion och transport. Jag ska fylla frysen med nässelsoppa och äta i oändlighet ihop med pocherade ägg och ugnsvarm knäckemacka med ost. Så hur gick det? Gick loss med boken “Vildplockat” i våras och i somras! Men någon full frys med nässelsoppa blev det inte. Men en hel massa annat gott.
Löfte: Cykla! Jag åker ju tunnelbana för det mesta, men jag vill banne mig utmana mig att cykla mer. Framför allt för att grund-starka jag är så sjukt svag numera. En klenis. Cykla eller gå till jobbet (5 kilometer) minst en gång i veckan? Nu står det här, så nu måste jag göra det! Så hur gick det?
Eh, sa upp kontoret och började jobba hemifrån? Och blev latmask? Men 2020. DÅ! Då ska jag cykla till alla möten och göranden i alla fall. Skippa tunnelbanan helt enkelt.
Löfte: Äta i säsong och skippa importerad mat så långt det går. Gäller även snittblommor. Så hur gick det? Nu när jag tänker på det: detta har banne mig blivit en vana. Har köpt lite blommor till några plåtningar (som skulle ha sommarfeeling), men annars har jag säsongat mig ganska bra. Och plockat en jädra massa dikesblommor!
Löfte: Se exotisk frukt som en lyxvara. Det är rätt sjukt hur enkelt det gick att tuta i kidsen att exotisk frukt bara är något som en får äta vid speciella tillfällen – enligt REGERINGEN. Hur långt kan jag dra detta med regeringens imaginära klimatlagar? Hmmm … Så hur gick det? Jo, men jag ser exotisk frukt som en lyxvara. Men numera också som en rädda-vara! För nu har ju en hel drös butiker börjat sälja bananer för en spottstyver för att rädda dem. Jag kanske inte är ett fan av transporter över halva jordklotet, men är ett ännu mindre fan av att slänga mat. Så detta är min och barens grej! När det ska handlas frukt så köper vi svenska äpplen. Det är liksom kutym. Men när det finns bananer (eller annan frukt) i sådana där “rädda frukten”-påsar, då slår vi till på dem istället.
Plus plockade vindruvor på Gotland! Njuter fortfarande av dem i fryst form.
Löfte: Wiiii, läskigt! Okej, jag kan inte tänka mig något mer obekvämt i tanken, men vad tusan, det är ju förbannat smart. Klart jag ska försöka samåka till mataffären med någon Gotlands-granne i sommar. I grunden är jag ju kommuns socialaste katt, det gäller bara att damma av morrhåren. Jag är ju grym på att lifta och samåka när jag är på det humöret (det gjorde jag ju hemma i Värmland hela tiden), och det är ju fantastiskt när en väl sitter där. Men en ska våga också. Kanske går på de safe:a korten först, som Plåthuset. Vad säger du? Du, jag och Ica kvantum i Visby. Är det en dejt eller? Så hur gick det? 100% bom på den. Morrhåren fortfarande dammiga.
Löfte: Fråga grannarna. Det här kan jag definitivt bli bättre på, men jag vill bli bättre på att fråga grannarna – både i stan och på Gotland – om jag ska passa på att handla till dem när jag ändå är i väg. Det kan ju vara allt från en liter mjölk till att svänga förbi systembolaget om en ändå har vägarna förbi. Det är ju något visst med att hjälpas åt, inte sant?
Så hur gick det? Näääää. Detta har jag inte gjort. Inte alls. Inte ens i närheten. Inte ens snuddat vid tanken. Men nåååågon gång kanske.
Imorgon suddar jag ner några riktlinjer för 2020. Ska bli spännande att se vad jag hittar på. Tycker även jag.
