Så här såg jag ut för någon vecka sedan när jag skulle fira Lilla julafton tillsammans med mina vänner. En härlig tradition för vår lilla stjärnfamilj. Fler bilder från julefirandet kommer inom kort.
Halsband från Topshop, klänning från H&M:s samarbete med Lanvin, prickiga strumpbyxor från Swedish stocknings och skor från Röda korset i Ekshärad.
Loading Likes...
Måste bara visa vad härliga Absolut Lisen hittade till mig hos Stockholms Stadsmission på En snällare julmarknad. Den perfekta vardagsklänningen.
Duvblå med trekvartsärm och tealängd på kjolen.
På bilden ser den ut att vara solblekt, men det är bara tusen solkatter från sovrumsfönstret som vill vara med på bild.
Lucka nummer 4 i Emily Dahls eminenta julkalender (läs hur du deltar i “berätta om”-kalendern här) innehåller en liten kärleksförklaring till min garderob, i form av:
4. Berätta om hur du får dina kläder att hålla längre.
För mig finns inget miljömördigt slit och släng. När jag köper ett en klänning, väska eller en kopp, så köper jag för livet. Det kan ta ett år för mig att snoka rätt på den perfekta koftan, men när jag väl köper den så är tanken att jag ska kunna bära den för all framtid. Det fina i att ha en specifik stil istället för att följa trender.
Och det är just det här tänket som genomsyrar mitt sätt att både shoppa och därefter ta hand om mina älskade ting och jag funnit i världens alla hörn. Jag lappar, lagar, byter dragkedjor och putsar mina skor in i minsta söm. Det ska tilläggas att de kläder jag köper redan från början har riktigt bra kvalité. Jag försöker alltid köpa sådant som är producerat i Europa (helst i Sverige), eller är begagnat. Några av alla de vintagekläder jag äger har över 70 år på nacken. Det är var jag kallar hållbart mode.
Förr i tiden slängde man ju aldrig kläder, utan man lagade dem tills de föll sönder och därefter gjorde man trasor och trasmattor av bitarna. Fanns ett större sjok kvar, av exempelvis en herrock, ja, då sydde man en barnkappa av stuven. Ett tänk som i mångt och mycket har försvunnit i en sjuk värld där allt handlar om pengar och inte alls om våra barns framtid.
Volia! När det är dags att köpa höstkängor och spikskor inför vintern, ja, då går jag (tydligen) och köper mig ett par pastellrosa skor. Helt fruktansvärt opraktiskt, och underbart fint (om du frågar mig). Dessa ska kuta järnet över schackrutigt golv i dag!
100 mejl väntar på svar i mejlboxen, en deadline som nås och övervinnas och så ska jag och Lollo förbereda inför en spännande grej som händer på Vintagefabriken ikväll. Dessutom är det så här: Vintagefabriken har fått äran att sälja av en hel garderob med kläder från en urtrevlig lady. Ni anar inte vilken skatt det är! Vackra klänningar från 1950-talet, flotta handskar, svepande aftonkappor, rediga trenchcoats. Och 35 stycken baskrar – i alla kulörter du kan tänka dig! Denna skatt ska jag plåta av så ni kan kika in på Vintagefabriken.se. Peppen på det?
Q: Du verkar ha så många klänningar från förr (vilket jag är väldigt avundsjuk på). Men hur förvarar du alla klänningar? Och en ständig fråga: Hur förvarar du kläder som du bara använt en gång.
Sofie
A: Hej Sofie! Ja, jag har ett par klänningar … om man säger så. I stort sett alla är vintage. Det är som bubblande sockerdricka ska jag säga dig. Passformen! Kvalitén! Tyget! De flesta av mina klänningar har över 60 år på nacken och ser nästintill nya ut. Det är vad jag kallar bra kvalité.
För att de ska hålla sig så där fina, så måste man ju ta hand om dem också. Nutidens sätt att ta i kläder – slita och dra, slita och slänga – fungerar inte om man vill att kläderna ska hålla för evigt.
De klänningar jag använder mycket, till vardags, hänger i min garderob inne i sovrummet. De festligare och dyrbarare varianterna hänger i klädpåsar och på vadderade- eller sammetsgalgar inne i min lean in-closet. Det är en halvstor garderob som finns i anslutning till hallen. Sedan har jag ett par godbitar hängandes på väggen i sovrummet också. Som den här klänningen från Lyckliga gatan. Min absoluta favoritklänning. Vacker att se på, inte lika bekväm att bära om man ätit en pizza.
De där halvanvända kläderna som man aldrig vet var man ska göra av? Hmm. Jag önskar att jag kunde skriva att jag omsorgsfullt hängde dem på vädring. Men det gör jag inte. De hänger över en fåtöljrygg i sovrummet. Än så länge. Den som har ett smart tips vad man gör med halvanvända kläder – mina öron är öppna! En dröm vore ju att komma på en uppfinning där kläder kunde förvaras utan att utan att de behövde skrynklas på en stolsrygg. Och att man dessutom slapp hänga upp dem på galge …
Q: Alltså jag dreglar när jag ser ditt vitrinskåp!! Aaaahh.. Jag har sett det på ikea, men det är lite svårplacerat. Står ditt i köket ? Så.himla.fin. Precis som du! 🙂
Betty
A: Hej Betty! Vad gullig du är! Ja, det fina skåpet står i köket. Men vet du vad? När jag och John hade monterat ihop det sa vi att det banne mig skulle passa PRECIS överallt. I sovrummet, i vardagsrummet – till och med i badrummet. Det kanske verkar som en svårplacerad pjäs eftersom den är helt fyrkantig, men den passar överallt. Var så säker.
Kram emma
Q: Är den trearmade lampan till salu? Vad tänker ni sälja den för? Har suktat efter den sedan första gången jag såg den på bloggen..
Hanna
A: Hej Hanna! Min älskade, trearmade lampan kommer att bli till salu – var så säker – via Vintagefabriken. Såsmåningom. Jag är inte helt säker på vad den kommer att säljas för (jag säljer ju där på kommission som vilken annan sprätt som helst), men liknande lampor går för ungefär 3 000 kronor (om det är ny, säker el, vilket det är på denna). En gammal slattig går för ungefär 2000 kronor, men då kostar det cirka 500 kronor per ljuskälla (alltså 1 500 kronor) att få ny, säker el i den. Man vill ju inte att kåken ska brinna upp liksom och inte heller att en när och kär ska kolavippen av en elstöt. Så nog att ny el kostar, men det är helt klart värt det.
Håll utkik på Vintagefabriken.se – där kan du läsa mer om nya ting (och även hur du håller dig a jour med allt vintagenytt i butik).
Q: Hej Emma! Den där sjömansjackan som du har på den där Gotlandsbilden, på stranden. Var kommer den ifrån? Den är ju helt underbar!
Z
A: Hej Z! Åh, denna älskade sjömansjacka. Som jag har använt den. En klar favorit i garderoben kan jag säga. Och var den kommer ifrån? Skickliga illustratören och designern Lovisa Burfitts märke BURFITT (som tyvärr ligger på is).
Q: Jag är så väldigt nyfiken på dina gröna skor. Var kommer de ifrån?
Disa
A: Hej Disa! De smaragdgröna sammetspumpsen kommer från Vagabond. Jag köpte dem för ett år sedan ungefär. Ett par riktiga höstskor – i den rätta färgen.
Q: Hej Emma! Vilka fina bilder! Som alltid;) Fru Vintage var också på Formex men missade muggarna med Farbror Blå. Vilket märke är de ifrån? Ett måste när man bor i Sigtuna kommun ju….. Allt gott å stor kram! Fru Vintage
http://www.fruvintage.
A: Hej Fru Vintage! De underbara Farbror Blå-muggarna i mönster efter Elsa Beskow är ett samarbete mellan formgivaren Catharina Kippel tillsammans med Design House Stockholm. Finns att köpa lite varstans numera, på Cervera, eller på nätet, exempelvis här.
Q: Var är det du har vuxit upp i Värmland egentligen? Du skriver aldrig det.
Hemlig
A: Hej du hemlig. Precis som du är lite hemlig, så är jag också det. I alla fall när det gäller min allra käraste plats. Jag är uppvuxen utanför Karlstad, vid vidder av ängar, bredvid mörka skogar och en alldeles lagom liten sjö.
Q: Alltså den där resan du var på i somras? Var var du egentligen och hur länge var du borta? Jag är sugen på kopiera typ allt!
Sanna
A: Sanna, you better do that. För det var en magisk resa. Den började med ett par dagar i Paris, därefter bilade jag och John genom Frankrike, ner till den västra sydkusten. Från väster roadtrippade vi sedan längs med medelhavet till St Tropez. På vägen dit övernattade vi i underbara städer, på mysiga B&B:s och badade i havet tusen gånger om. Från St Tropez åkte vi till Marseille, mellanlandade ett dygn i Rom och åkte därefter vidare för en vecka på Sicilien. Det är vad jag kallar resa! Nu har jag förbrukat så mycket miljö att det troligtvis blir Sverige-semester hela nästa sommar (vilket jag också längtar till).
Q: Förlåt en lite intim fråga men är det någon slags bh-liknande grej du har på dig under blusen eller hör det till? Ser ut att vara en bra grej att ha i garderoben annars! http://www.hanniiwh.wordpress.
Fråga: Jag har en liten fråga sådär i förbifarten; har du några tips på vintagebutiker i London? Jag ska nämligen dit snart men har ingen aning, och jag tänkte att vem ska man fråga, om inte dig! Allt gott!
http://mandarinchips.blogspot.
Svar: Du har kommit helt rätt! Jag har nämligen just i detta nu kommit hem från London, där jag har spenderat några dagar i jakt efter de absolut bästa vintagebutikerna. Återkommer med några godbitar när jag har landat efter resan. Bon voyage till dig från mig.
Loading Likes...
Veckorna rinner i väg i en rasande takt. Augusti blir till september, bara ben får strumpbyxor och mornarna spricker upp, tysta, dimmiga och daggiga. Utan fågelkvitter och gassande sol. Jag hinner knappt med, efter förkylningsdagar och deadline-hets.
Tänkte att vi ska göra en liten recap på vad jag har haft för mig, sett ur min instagram. Vill du följa mig även där så heter jag emmasundh.
Let’s nostalgera! Här är vecka 34, 35, 36 och 37.
Inviger min nya kattallrik som jag fått av Volang-Linda i födelsedagspresent. Lyckan! Lovar mig själv att aldrig ta av mig min nya klänning som jag köpt på Vintagefabriken. Det här med att ha en butik vägg i vägg med sitt kontor är farligt. Men jag har gjort en deal med mig själv – att låta tingen finnas i butik i minst fyra veckor. Om ingen har köpt dem då, ja, då får jag köpa dem.
Dr. Johns prima festflugor flyttar in på Vintagefabriken. Jag är så stolt över min kära partner som tillverkar dessa på kvällarna. Ofta sitter vi tillsammans i köket, John med symaskinen och jag med illustrationspennorna. Vi lyssnar på musik, småpratar och skapar allsköns ting.
Lika flotta som Dr. Johns prima festflugor är mina guldskor från Swedish Hasbeens som jag bär när jag går på Guldknappen 2013. Kan vara de mest bekväma, högklackade skor jag någonsin gått i.
Minns sommaren på Sicilien och får i samma veva se Emma & Malenas vår- och sommarkollektion 2014. Fastade rejält för den här barntröjan med “Ett skepp kommer lastat”-broderi.
Host, host och sedan blir jag sjuk. Sängliggande i tre, nästan fyra, dagar med fem kilos katt på mig. Innan jag blir sjuk hinner jag stylar magiskt jobb tillsammans med Vintageprylar och Emily Dahl.
Så fort feber släpper cyklar jag till Vintagefabriken, världens bästa jobb, hänger med mina vänner och planerar höstens vintagesläpp. Där finns bland annat den här blå, sammetsklänningen med. Hojamejlen så fin den är.
Börjar en fredag med att bli bjuden på bakverk av skickliga Mia Öhrn som släpper boken “Franska bakverk”. Helt magiskt gott ska jag säga dig.
Och så provar jag prickiga outfits på Vintagefabriken och hoppas någon hinner köpa den före mig så att fler får ta den av underbara – miljösmarta – vintageplagg.
Efter tre och en halv feberdagar till sängs, med “Game of Thrones”-maraton och hembakta bullar från grannen Stina, är jag nu på fötter. Förvisso hostig, snorig och med lite lätt huvudvärk. Men på benen. Samtidigt som jag har legat där i sängen har det varit något sorts sommarcrescendo i Stockholm. Genom mitt sovrumsfönster har nattliga sensommarrop och glatt picknickskrammel trängt genom feberdimman. En loppis hostade upp sig på gatan och nog hade de utomhusbio i parken där jag bor också.
Nu ska jag bara vila lite, såsa runt i yllekofta fast det troligen är alldeles för varmt, sedan ska jag banne mig också ut och fånga det sista av sommaren. Kanske att jag hinner inviga den nya picknickväskan som John köpte på en Gotlands-loppis? Det vore något det. Eller grilla en sista gång. Helst ta ett dopp (även om jag inser att det är rent idioti med denna hosta).
När sommaren är slut vill jag åka till Värmland och plocka svamp.
Men först … Vila. Min största utmaning här i livet.
Prickig klänning från Vintagefabriken och blå kofta från Stockholms stadsmission.
Translation!
After three and a half days of fever, with “Game of Thrones”-marathon and homemade buns from my neighbor Stina, I am now back on my feet. Certainly troubled with a cough snotty, and with some slight headache. But on my feet. While I have been lying there in bed, there has been some kind sommarcrescendo in Stockholm. Through my bedroom window has nightly sounds of summer partying and happily picnic rattling penetrated through the fog fever. A flea market opened up on the street and a open-air cinema was placed in the park where I live too.
Now I’ll just get some rest, dawdle around in woolen jacket though it probably is too hot, then I darn well out and catch the last of the summer. Maybe I have time to inaugurate the new picnic bag that John bought at a flea market at Gotland? That would be something! Or barbecue one last time. Ideally, take a dip (although I realize it is pure idiocy with this cough I’m having).
When summer is over, I want to go to Värmland and pick mushrooms.
But first … Rest. My biggest challenge in life.
Dotted dress from Vintagefabriken and blue cardigan from Stockholms stadsmission.
Loading Likes...
Efter några år på Damernas Värld har jag varit på ett par Guldknappar, men i lördags var det första gången jag gick dit som gäst.
Det är ju fint som snus att gå på Damernas Världs Guldknappen. Därför åkte guldskor från Swedish Hasbeens på. Det var banne mig de mest bekväma, högklackade skor jag någonsin gått i.
Till guldskorna bar jag en rutig kappa som jag har köpt på Myrorna i Karlstad för en spottyver.
Och den här klänningen. En tylldröm i ljusgrönt (vilket visserligen inte syns, men den är lätt grön).
Inköpt på Malmö vintagemässa från den danska vintagebutiken FN92.
I svinkalla, snöiga och alldeles för långa februari fyller jag år. Det är så mörkt att man knappt ser händerna framför sig och jag är ofta så blek att jag skiftar i blått.
Jag har alltid varit så enormt avundsjuk på alla som fyllt år på sommaren. I vackra varmaugusti, när kvällarna aldrig tycka ta slut, trädgården slöjas i rött ljus och det smaskas gräddtårta med färska hallon i topp.
När jag fyllde 30 år i februari så bestämde jag mig att jag minsann inte skulle fira det. Istället skulle jag fira min födelsedag ett halvår senare. I augusti.
Det gick måttligt bra, eftersom min kära partner in love, John, överraskade mig med en fest på min vintriga födelsedag. Det kan närmast kallas vid en väl tilltagen förfest inför the grand party.
I lördags – efter några dagars förberedelse (där av den dåliga uppdateringen av bloggen) – var det dags för min riktiga födelsedagsfest. Ett garden party i trädgården i min barndoms Värmland.
Ett hav av underbara vänner anlände redan i fredags (några även i torsdags) och passade på att njuta av värmländsk sommar, grillning i trädgården och solnedgångar över ängarna. Och så en hejdundrande fest så klart … som aldrig tycktes ta slut. Bilder från festen kommer snart på bloggen. Var så säker!
Kvällen till ära bar jag denna tylldröm som jag köpte på Vintagemässan i Malmö – påhejad av härliga Pia Storm – av den danska vintagebutiken FN.92.
Loading Likes...
Provence i all ära, men vad är väl en fransk roadtrip utan lite fransk riviera? Nä, just det. Tidigt en morgon packade jag ihop min kappsäck och gjorde mig redo för salta dopp.
Men först lite frukost. När jag och John kom ner från vårt rum väntade frukost på terassen.
Det var uppdukat för alla B&B-gäster. Och här slog vi oss ned. Bredvid satt ett par underbart trevliga amerikaner från Atlanta som “juöst löööved Provaaaance”. När de var unga hade de också roadtrippat genom Frankrike, så de var mäkta intresserade över att höra om våra planer och var vi varit.
Sörplade upp det sista kaffet, fattade kappsäckarna, vinkade adjö till amerikanerna och den trevliga B&B-föreståndaren …
… och bestämde oss för att återvända till Brignoles och just detta B&B inom en snar framtid.
Kryssade sedan mellan gränderna mot vår lilla bil.
Träffade den här herrn. Han låg och kråmade sig på en trottoar.
Råkade även väcka den här lilla kattungen som låg och sov på en övertäckt motorcykel. Med sömndruckna, kisande kattögon tittade den på oss och lade sig sedan till rätta igen.
Alldeles kattifierade och varma i hjärtat satte vi oss sedan i vår varma, lilla bil.
Målet var exklusiva St Tropez på franska rivieran. Det var så fasligt varmt denna dag att vi var tvungna att stanna på en strand innan St Tropez och ta ett dopp bland alla yachter som låg och guppade.
Semester.
Efter några timmar pocketbläddrande under parasollet och salta dopp mellan kapitlen, började magen att kurra. Vi slog oss ner på en närliggande restaurang och åt lunch.
John.
Jag beställde in en bouillabaisse. I värmen. Det kändes smart. Men god bouillabaisse är det få saken som slår (även om det är få bouillabaisse som går upp mot min vän Lisas variant).
När vi ätit upp den-helt-okej-bouillabaissen blev det dopp och sedan begav vi oss mot dagens mål …
Nybadad och Troppan-redo vid Fååården.
Vackra St Tropez.
Här intar jag staden med bestämda steg. Det var så fasligt varmt denna dag att vi kryssade runt i skuggan. Så fort jag kom ut i solen brände det på min fesna hy. Som att doppa huvudet i kokande vatten. Inget för en blek skandinav om man säger så …
En förstår varför alla en mötte var bruna som brända pepparkakor.
Diane von Furstenberg, Lanvin och Louis Vuitton. Till och med John var representerad i St Tropez.
Och jag förstås. I min Vintagefabriken-fyndade, blommiga klänning.
Som den modenörd jag är var jag tvungen att spana in alla “modehus”. Några av de mest kända modehusen, exempelvis Louis Vuitton och Chanel, har nämligen ett eget hus med trädgård i St Tropez. Det ena mer exklusivt än det andra.
Här kan jag tänka mig att bo. Och ni skulle vara välkomna på Chanel-fest i svart och vitt. Det skulle vara grejer det.